fbpx

Ann Fernholm

Post image

Mitt 50-årslöfte: att fortsätta arbeta mot sockret och för effektivare kostråd

ann fernholm

Ser ni hon där på bilden ovan? Idag fyller hon 50 år. Det är också tio år sedan som hon började granska vetenskapen bakom våra kost och fem år sedan som hon grundade Kostfonden. Härmed avlägger hon (jag) ett 50-årslöfte: jag ska fortsätta arbeta hårt för att motverka vår alldeles för höga sockerkonsumtion och för effektivare kostråd. Vill du stödja detta? 

50 år. Puh. Det är känns smått overkligt att ha funnits till i ett halvt sekel. Jag fyllde ju nyss 40, för sjutton. Men… vid närmare eftertanke har det hänt enormt mycket de senaste tio åren. Året när jag fyllde 40 hade jag ingen aning om att jag skulle komma att skriva böcker om kost och hälsa, starta den här bloggen och grunda en fond för kostforskning.

En intervju som förändrade mitt liv

Det var våren 2009 som jag intervjuade en kvinna som hade typ 2-diabetes. Hon berättade för mig om dagen när vågen stod på 100 kg. Hon behövde ganska stora doser insulin för att försöka få ner sitt blodsocker, men det gick dåligt. Många dagar fick hon alldeles för höga toppar, sådana som man vet skadar ögon och njurar, och accelererar åderförkalkning.

I desperation började hon söka på internet efter något att göra, och insåg då att det finns personer som sänker sitt blodsocker genom en strikt lågkolhydratkost. När de slutar äta pasta, ris, potatis, spannmålsprodukter och sötsaker slipper de blodsockerstegringar efter måltiden.

Samma dag lade hon om sin kost. Inom loppet av två dagar kunde hon sluta med sitt insulin. Trots det lade sig blodsockret på en låg och jämn nivå, som hos en frisk människa. Så här såg hennes blodsocker ut:

Vilken skillnad va´? Efter detta började hon rasa i vikt. Inom loppet av två år hade hon gått ner över 40 kg.

Började granska hur kostråden hade formats

När jag pratade med henne hade hon ätit en strikt lågkolhydratkost i flera år och trots en riklig konsumtion av både smör och grädde, hade hon finfina blodfetter.

Denna kvinna förändrade mitt liv. Hennes berättelse stämde inte alls med vad jag hade lärt mig under min utbildning i biokemi eller de offentliga kostråden. Enligt dem ska man inte kunna börja äta mer grädde och smör, rasa i vikt och samtidigt förbättra blodfetterna.

Detta var ögonöppnaren som fick mig att börja granska historien bakom våra kostråd. Hur formades egentligen varningarna om mättat fett? Och hur kommer det sig att personer med typ 2-diabetes rekommenderades att äta så här:

Bilden är tagen från broschyren Bra mat för alla: mat vid diabetes och hjärtsjukdom som delades ut i vården till personer med typ 2-diabetes. För mig som biokemist var det svårbegripligt hur personer som hade problem med blodsockret kunde rekommenderas ris, gröt, pannkakor, bullar och ”bröd till varje måltid.” Rent krasst: utan tillgång till blodsockersänkande läkemedel hade denna mat tagit död på personer med typ 2-diabetes.

Min granskning av vetenskapen resulterade i boken Ett sötare blodSedan satte jag mig in i sockrets hälsoeffekter och skrev Det sötaste vi harOch efter det – för fem år sedan – grundade vi Kostfonden.

Har dragit igång studier i världsklass

Att grunda en ideell fond var inte direkt något jag drömde om som barn. Men efter alla dessa granskningar såg jag det som helt nödvändigt. Vet ni varför? Jag kan skriva tusentals böcker utan att påverka kostråden ett enda dugg. Men riktigt välgjorda vetenskapliga studier kan förändra kostråden över hela världen.

Och det är däråt vi siktar med Kostfonden. Mot förändring! När vi grundade fonden lovade vi att koststudier skulle bli större, mer långsiktiga och hålla högre kvalitet. Tack vare alla er fantastiska som har stöttat oss, har vi också  kunnat bidra till banbrytande studier i absoluta världsklass av kost vid IBStyp 1-diabetesfettlever och fetma.

Dessa studier pågår och de första resultaten borde ramla in mot slutet av nästa år. Medan vi väntar på detta, bidrar vi till att sjösätta den största studien hittills i Europa av kost vid typ 2-diabetes.

Jobb tills jag fyller 60 år

Sedan finns det tusen andra saker att undersöka. Forskare behöver till exempel utforska hur kosten kan påverka autoimmuna sjukdomar. En som har berört mig djup är 22-åriga Samuel Backman som har lyckats få kontroll på Bechterews sjukdomen med hjälp av en drastisk kostförändring. Det har mer eller mindre räddad hans liv. Frågan är: kan fler liv räddas på samma vis?

Andra frågor som forskare behöver ställa: kan kvinnor som har problem med ägglossningen (PCOS) blir gravida med kostens hjälp? Kan kosten bromsa förloppet av cancer? Eller minska risken för demens?

Mitt 50-årslöfte är att hoppa över alla 50-årskriser (det finns inte tid för sådant) och fortsätta viga mitt liv åt detta. Vill du stödja det arbetet? Den bästa 50-årspresent jag kan tänka mig är fler månadsgivare till Kostfonden (bli det via denna länk). Den näst bästa presenten är engångsdonation via min insamling på Facebook

…eller Swish (123 900 42 43). Alla bidrag – stora som små – kommer att hjälpa oss att etablera effektivare kostbehandlingar i vården, och därmed göra världen lite bättre.

Sist men inte minst: ett stort tack till alla er som redan har bidragit till födelsedagsinsamlingen eller är månadsgivare. Ett stort tack också till Fredrik Sjödin (som grundade Kostfonden tillsammans med mig) och hans fru Sandra. De har donerat ett femsiffrigt belopp till Kostfonden med anledning av denna högtidsdag. Hurra, hurra, hurra, HURRA! Helt fantastiskt! 

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blodDet sötaste vi harSmakäventyret och nu senast Stora boken om barn och mat. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy. Åsikterna i krönikan är skribentens egna.

Dela

Kommentera

FÖLJ OSS I VÅRA ANDRA HEM:

Ann Fernholm

Post image

Brev till Kolmården: Varför vill ni att barnen ska äta glass, men inte schimpanserna?

ann fernholm

På Kolmården får människor och djur väldigt olika mat. Schimpanserna matas med grönsaker, medan barn lockas att äta godis, glass och gigantiska chokladvinster. Är inte det orättvist? I ett öppet brev till Kolmården frågar jag nu: Varför gör ni sådan skillnad mellan människor och djur när det gäller maten?

Hej Kolmården!

För ett par veckor sedan besökte jag er fantastiska park och som vanligt var det stundvis magiskt. När delfiner svingar sig genom luften, rovfåglar seglar över huvudet eller en gigantisk elefant står två meter bort, får i alla fall jag gåshud. Även om jag gissar att djuren skulle vara lite lyckligare i det fria, verkar många av dem trivas väldigt bra hos er.

När vi vandrade runt i parken dök dock en fråga i upp mitt huvud som jag har svårt att släppa: Varför gör ni en sådan skillnad mellan människor och djur när det gäller maten?

Kanske behöver girafferna också glass? 

Här får ni förstå mig rätt, men stundvis kändes det som att ni nästan var lite missunnsamma mot djuren. Överallt i parken fanns det sötsaker som vi människor kunde festa loss på, men inte en enda gång såg jag ett djur som ens fick den minsta lilla småkaka. 

Till exempel erbjöd ni oss människor…

…billiga bullar till kaffet. Men ni ville inte…

…att vi ska mata djuren med dem. Om ni unnar oss att fika, borde väl grisarna också kunna få lite?

Nu kanske ni uppfattar mig som en förespråkare för djuren rätt, men jag tyckte till exempel galet synd om girafferna. Utanför deras hage svalkade sig mängder av barn med iskalla glassar från era kiosker, medan de stackars girafferna fick nöja sig med lite torra löv.

Borde det inte vara girafferna som fick glassarna? För om våra barn tycker att det är jobbigt att vara torra i halsen en varm sommardag, hur känns det inte då för en giraff?

Läsk som omväxling till kamelerna

Mitt i den populäraste delen av parken (bredvid Wild Fire) har ni placerat en…

… brandad butik för ett av världens största bolag. Det är säkert av omtanke för barnen, så att de ska slippa släcka törsten med trist vatten. Men jag tycker att ni ska visa samma omsorg om kamelerna. På er sajt står att de kan dricka upp till 100 liter vatten åt gången. Hur enformigt är inte det? Riktigt schysst skulle det vara om ni kunde bygga en hel läskautomat i deras ökenhage. Då kan de lagra Cola i den ena puckeln och Fanta i den andra.

(Ja, ja. Jag vet att pucklarna egentligen innehåller fett, men visst var det en rolig tanke?)

Elefantstora chokladvinster

Överallt i parken bar också besökare omkring på (eller satt på)…

…de tunga vinsterna från ert lyckohjul. Räknar man på det är ju dessa egentligen mycket bättre dimensionerade för elefanter. Om barn ska följa Livsmedelsverkets kostrekommendationer, krävs det typ trettio barn för att äta all den där chokladen som lördagsgodis. Tillsammans väger trettio barn i er kärnmålgrupp i runda slängar 700 kg, vilket är ungefär lika mycket som en fjärdedels elefant. Om ni flyttar det där lyckohjulet till elefanternas hage, kan de alltså dra högsta vinsten flera gånger i veckan utan att ta skada. 

Varför äter inte aporna ”apans glass”?

Inte så långt från elefanterna bodde schimpanserna och där sålde ni ”apans glass”. Men när jag frågade djurskötarna hur många glassar en schimpans egentligen kan klämma under en dag, verkade svaret vara ”ingen”. Är det verkligen så? De påstod att schimpanser till och med kunde få typ 2-diabetes av sockret i frukt. Vid middagsdags fick de mycket riktigt också…

…nöja sig med grönsaker. Det var inte helt lätt att se, men det såg ut som grön paprika och sallad. Med risk för att återigen låta som en djurrättsaktivist, måste jag påminna er om att schimpanserna är våra närmsta genetiska släktingar.  Så om vår barn tål…

…klubbor så stora att de kan döda en säl, måste väl ändå schimpanserna kunna få en liten piggelin till efterrätt?  

Och apropå sälarna. Hur många kilo sill tvingas de egentligen svälja under en föreställning? Allt medans barnen i publiken sticker handen i sina…

…”honungsburkar”. 

Jag föreslår att ni har en workshop kring detta. Med vilken rätt utsätter ni djuren för denna diskriminering? Föreställ er ett stort barnkalas där alla får äta hur mycket det vill av tårtan och kakorna, medan lille Kalle sitter bredvid och tuggar på grön paprika, sallad och lite sill. Vilka konsekvenser kan inte det få på en individs självkänsla? 

MEN. Om ni nu nödvändigtvis tänker fortsätta att ge djuren all den där urnyttiga maten finns ett alternativ: att ni belägger alla som vistas i er park med glass- och godisförbud. På det viset slipper djuren bli suktade och känna sig utanför. Till barnen kan ni istället sälja apans lunch (grön paprika och sallad), sälens godis (en burk inlagd sill) och kamelens superdricka (vatten). Och Bamses honungsburkar, dem skulle ni kunna fylla med… honung.

Förslag: börja jobba mot alla FN:s globala mål

Besökare som vant sig vid ert sötsaksöverflöd kommer kanske att knorra lite, men jag tycker att ni verkar duktiga på marknadsföring. Under turen i safaribanan berättade ni om hur ni jobbar mot två av FN:s sjutton globala mål för en hållbar utveckling; friska ekosystem, välmående hav och en bevarad biologisk mångfald.

Då är det inte jättelångsökt att ni också börjar jobba mot FN:s tredje mål: det som handlar om hälsa och välbefinnande.

FN menar att alla människor i alla åldrar (även barn) ska ha rätt till en god hälsa och att det är viktigt att bromsa epidemin av övervikt. Med pondus skulle ni kunna hävda att: ”Våra djur mår jättebra på nyttig mat och det gör vi människor också, eftersom vår ämnesomsättning är lik djurens.” 

Jag ser fram emot att få ta del av era reflektioner kring detta och veta varför ni gör en sådan skillnad mellan människor och djur.

Till sist: ett stort tack för en underbar dag i parken. Den var på det hela taget toppen (utom sekunderna i Wild Fire som var lite väl omskakande).

Med vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blodDet sötaste vi harSmakäventyret och nu senast Stora boken om barn och mat. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy. Åsikterna i krönikan är skribentens egna.

Tack till Mamun Srizon och Unsplash för inläggets första bild.

Dela

Kommentera

Ann Fernholm

Post image

Barn som äter mycket vetemjöl har högre risk för glutenintolerans

ann fernholm

Att äta mycket pasta, bröd, pannkakor, bullar, pizza och dricka viss välling under de första åren i livet ökar risken att utveckla glutenintolerans, om barnet har en genetisk risk för sjukdomen. Det visar en ny internationell studie genomförd i fyra länder, bland annat Sverige.

Under många år fick föräldrar som jag själv rådet från BVC att vi skulle ge våra barn vetemjöl redan när de var mellan fyra och sex månader gamla. Det skulle skydda mot glutenintolerans, celiaki, menade bland annat Livsmedelsverket.

Som du kan läsa i både Smakäventyret och Stora boken om barn och mat var rådet felaktigt. Forskare har bland annat jämfört effekten av att ge barn gluten redan vid sex månader eller vänta tills de fyllt ett år. Studien visar att hälften så många har celiaki vid två års ålder om de får vänta med gluten. Vid fem års ålder är det dock ingen skillnad mellan barnen.

Ju mer mjölmat, desto högre risk för celiaki

Nu visar en internationell studie genomförd i Sverige, Finland, Tyskland och USA att mängden gluten som barnen äter tycks spela roll för utvecklingen av celiaki. I studien har 6605 bebisar med genetisk risk för celiaki inkluderats. Vid flera tillfällen har föräldrarna fått fylla i kostenkäter och utifrån dessa har forskarna analyserat hur mycket gluten barnen fick i sig under första åren i livet.

Mer än en skiva vitt bröd ökar risken

Resultaten visar att de barn som åt mest mjölmat hade högst risk att utveckla celiaki. Vetenskapsradion har intervjuat en av forskarna bakom studien, Daniel Agardh från Lunds universitet. Han säger:

– Det är svårt att säga hur mycket gluten som är skadligt och vid vilken nivå, men det tycks vara så att om du överskrider två gram per dag, vilket är ganska lite, så ökar risken, jämfört med dem som inte äter två gram per dag, säger Daniel Agardh.

Två gram gluten är ungefär den mängd som finns i en skiva vitt bröd.

Low Gluten Cooking för bebisar

Studien är en så kallad observationsstudie, och forskare kan inte slå fast något orsakssamband. Den skulle behöva kompletteras med en så kallad randomiserad och kontrollerad prövning. I väntan på sådana studier föreslår vi i Stora boken om barn och mat att småbarnsföräldrar ska variera barns ofta ganska ensidiga vetemjölskost och köra lite mer ”low gluten cooking”. I boken finns recept på bland annat pannkakor, bröd och pizza som innehåller en mindre vetemjöl och mer nyttiga mjölsorter som bovete, durra, teff och mandelmjöl. Det fina i kråksången är att maten samtidigt blir mer näringsrik. Att minska på vetemjölet är lättare än många tror, speciellt om man ger barnet sådan mat redan från början.

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blodDet sötaste vi harSmakäventyret och nu senast Stora boken om barn och mat. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy. Åsikterna i krönikan är skribentens egna.

Foto: Louise Lyshøj via unsplash.com

Dela

Kommentera

Ann Fernholm

Post image

Barnläkare varnar för klämmisar

ann fernholm

Små barn ska inte suga i sig mat från klämpåsar. Det slår nu tyska barnläkare fast. Skälet är att barnen missar den viktiga tuggträningen och att lära sig äta mat av olika utseende och konsistens. Dessutom innehåller klämmisar ofta för mycket socker. Barnen riskerar därför både hål i tänderna och övervikt, skriver läkarna. 

Stoppa pressarna, vill jag skrika, men det är för sent. Stora boken om barn och mat har redan gått i tryck. I kommande upplagor måste vi dock uppdatera boken med denna nyhet: att tyska barnläkare nu tar avstånd från klämmisar.

Barnläkarna anger samma orsak för sitt avståndstagande som min medförfattare till boken, logopeden Kajsa Lamm: när barn suger i sig mat från en plastförpackning blir utvecklingen av oralmotoriken lidande. Små barn behöver få möjlighet att öva in alla de komplexa rörelser som krävs för att kunna tugga och svälja mat. Med både händer och mun behöver de också få utforska mat av olika konsistens och smak.

För mycket socker i klämmisar

Ett annat problem med klämmisar är att de innehåller för mycket socker, något undertecknad har skrivit om tidigare. Även klämmisar som enligt förpackningen ska innehålla gröt eller yoghurt, består mestadels av fruktpuré och koncentrerad juice.

De tyska barnläkarna menar att extremt söta juicepuréer absolut inte får ersätta vanlig mat. De är för näringsfattiga och ökar sannolikt risken för karies. Barnläkarna tror också att den extremt processade frukten kan orsaka övervikt hos barnen.

Så kära förälder: se till att ge ditt barn riktig mat. Klämmisar må vara praktiska, men ska ditt barn i framtiden äta spenat, broccoli, bönor, fisk och äggröra är det dags att börja öva redan under första året i livet. Om och om igen.

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blodDet sötaste vi harSmakäventyret och nu senast Stora boken om barn och mat. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy. Åsikterna i krönikan är skribentens egna.

Dela

Kommentera

0
0

Du har inga produkter i varukorgen.