fbpx

Bertil Wosk

Post image

Vi frågar Bertil Wosk: Är kokosolja nyttigt eller inte?

Kokosoljan är på tapeten igen. Vi använder själva kokosolja när vi lagar mat, men får regelbundet frågor kring hur det egentligen står till med oljans påstådda hälsosamma egenskaper – är kokosolja nyttigt eller inte? Och nu senast skickade en läsare en länk till den här artikeln i Aftonbladet och frågade om inte vi kunde kommentera. I artikeln uttalar sig Karin Michels, professor på Harvard, och menar att kokosolja inte är nyttigt utan giftigt.

För att fördjupa oss i ämnet passade vi på att fråga näringsterapeuten Bertil Wosk om han kunde ge sin syn på saken.

– Hur ser du på användning av kokosolja, Bertil?

Karin Michels påstår i artikeln att kokosolja är ett gift. Utgångspunkten är då att kokosoljan, liksom smör och ister, är farlig eftersom den innehåller så mycket mättat fett (hela 92% mättat fett). Mättat fett anses av vissa medicinska experter vara en riskfaktor till hjärt-kärlsjukdomar.

Det finns bra fetter och dåliga fetter. Och det finns bra mättat fett och dåligt mättat fett, och bra och dåliga fleromättade fetter. Kroppen behöver både mättade, omättade och fleromättade fettsyror. Fleromättade fettsyror som omega-3 och omega-6 är viktiga eftersom de bland annat bildar prostaglandiner som verkar som lokala hormoner och är mycket potenta. Men för mycket fleromättade fetter är inte heller bra.

Mättat fett är viktigt av flera anledningar, bland annat som reservförråd av energi. Både mättat fett och kolesterol ingår i cellmembranen i alla celler och fyller en viktig funktion. Men det är skillnad på olika mättade fetter. Korta mättade fettsyror lagras inte upp som fett i kroppen utan bryts direkt ned och används som energi av cellerna. Och korta mättade fettsyror finns just bland annat i kokosolja och smör, som Karin Michels och Livsmedelsverket varnar för i Aftonbladets artikel. Dessa korta fettsyror som finns i kokosolja och smör används också som näring av goda bakterier i tarmen vilket gör att dessa goda bakterier förökar sig och bidrar till att stärka tarmens slemhinna. De är alltså mycket hälsosamma. Naturligtvis kan man överdosera dessa fettsyror också precis som allt annat, men det har inte visat sig vara något stort problem hittills.

Grundproblemet är att Karin Michels, liksom Livsmedelverket, utgår från att allt mättat fett är farligt. Om allt mättat fett är farligt så är smör och kokosolja som har mer mättat fett än andra fetter, de farligaste. Men att allt mättat fett är farligt är fel och det finns än idag inga studier som visar på ett orsakssamband mellan mättat fett och hjärt-kärlsjukdomar.

Karin Michels uttalande har också fått kritik, till exempel här och här.

Personligen rekommenderar jag att man använder just smör och kokosolja eftersom de har bra former av mättat fett. Och olivolja som är rikt på omega-9 och innehåller mycket antioxidanter. Andra oljor som soja-, majs-, solros-, tistel- och rapsolja tycker jag att man ska vara försiktig med då de innehåller alldeles för mycket omega-6, vilket är ett problem då det bidrar till inflammatoriska processer. Rapsolja innehåller visserligen 10% omega-3, men också dubbelt så mycket omega-6. Vill man ha mycket omega-3 från växtriket rekommenderar jag linfröolja som har cirka 60% omega-3.

Smör har ätits i århundraden över hela världen och kokosolja är en stapelvara för miljontals människor i Asien sedan hundratals år, utan att det givit upphov till problem. Men det är viktigt att kokosoljan är jungfruolja och inte raffinerad, blekt och deodoriserad kokosolja. Den senare har visat sig ha skadliga effekter som inte jungfruoljan har.

Den ökade frekvensen av övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, liksom de flesta andra kroniska sjukdomar, beror inte på mättat fett utan på processad industrimat och särskilt på snabba kolhydrater. Om något fett är giftigt så är det margarin som är en onaturlig industriframställd produkt som inte hör hemma i ett kök.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, lyssna på podden och handla vår första bok här och nya kokboken här.

Dela

Kommentera

FÖLJ OSS I VÅRA ANDRA HEM:

Bertil Wosk

Post image

Vi frågar Bertil Wosk: Kan vi få i oss för mycket antioxidanter?

För ett tag sedan fick vi en fråga från en läsare som vi inte visste svaret på. Och vad gör vi när vi blir lite osäkra? Jo, vi bollar naturligtvis vidare frågan till näringsterapeuten och uppslagsverket Bertil Wosk (är ni nyfikna på våra tidigare frågor till Bertil kan ni filtrera under kategorin ”blogg” här ovanför). Tack Bertil för att du tar dig tid att svara på våra kluriga frågor.

– Hej Bertil!

En läsare hörde av sig till oss efter att ha tittat på tv-programmet ”Medicin med Mosley” på SVT2. Avsnittet handlade om antioxidanter och vår läsare sammanfattade innehållet ungefär så här: Om du dricker en supersmoothie och sedan mäter mängden antioxidanter i blodet i ett dygn är värdet först högt någon timme, för att sedan sjunka och bli mycket lägre än det var innan du drack smoothien. Och efter 24 timmar är det tillbaka till det normala. Enligt programmet skulle detta vara för att kroppen reglerar värdet och rensar bort de antioxidanter som vi inte behöver. Vi dricker mängder med antioxidantrika smoothies och blir därför förvirrade. Är det ”onödigt” att få i sig för mycket antioxidanter?

Bra fråga! Antioxidanter skyddar mot oxidationsprocesser som kan skada kroppen. Men det finns också oxidationsprocesser som är viktiga för kroppen, särskilt för immunförsvaret. Det är bland annat genom att oxidera molekyler på cellmembranen på virus och bakterier som vita blodkroppar kan döda dessa mikroorganismer. Kroppen behöver alltså tillgång på både oxidanter och antioxidanter, och ett överskott av någondera rubbar systemets jämvikt. Så är det med nästan allting i kroppen, tänk till exempel på balansen mellan omega-3 och omega-6 fettsyror. Risken är dock att vi genom vår livsstil rubbar balansen. De flesta har till exempel för lite av både antioxidanter och omega-3 fettsyror.

Jag har inte sett programmet och kan därför inte svara exakt. Att antioxidanterna minskar i blodet är dock inte så konstigt. Jämför till exempel med hur kroppen reglerar blodsockret. Det är inte blodet som behöver varken blodsockret eller antioxidanterna utan det är cellerna. Blodet är en transportkanal, jämförbar med en motorväg. Är det många brandbilar på vägen så kommer de efter ett tag att försvinna eftersom de ska någonstans för att utföra sitt arbete.

I fallet med sockret så minskar det i blodet, men det försvinner inte helt. Överskottet lagras först som glykogen i lever och muskler och efter detta som fett. Vid behov förbrukas dessa förråd. Att antioxidanterna först stiger och sedan sjunker i blodet är naturligt. Men att det har sjunkit betyder inte att det inte har tagit vägen någonstans och gjort nytta.

Samtidigt är inte antioxidanter allt som kroppen behöver och inte det enda som håller oss friska. Och som jag sagt så är det en fråga om balans. Mer än en viss mängd är inte alltid bättre. Men om du dricker en smoothie så får du inte bara i dig antioxidanter. Under förutsättning att den innehåller bra saker får du förutom antioxidanter även i dig vitaminer, mineraler, fibrer, vatten och mycket annat som också är nyttigt.

Det stora problemet med dagens kost är att den generellt innehåller för lite näringsämnen samtidigt som den innehåller för mycket kemikalier (gifter). Över tid får vi näringsbrister och lagrar upp för mycket gifter i kroppen, och detta är några av huvudanledningarna till att vi så småningom blir sjuka.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här.

Dela

Kommentera

Bertil Wosk

Post image

Vi frågar Bertil Wosk: Ska vi rena kranvattnet? (del 2)

För några veckor sedan bad vi näringsterapeuten Bertil Wosk att berätta mer om vårt kranvatten (nyfikna läsare som missade inlägget hittar det här). Även om vårt vatten här i Sverige på många sätt är bra så finns det enligt Bertil gifter i dricksvattnet som reningsverken i dagsläget inte klarar av att eliminera.

Efter att vi publicerat Bertils tankar fick vi några mycket relevanta och intressanta frågor som vi givetvis bollade tillbaka till Bertil på en gång. Om vi nu ska rena vattnet, hur gör vi då? Och hur är det egentligen med kokt vatten? Tack Bertil för snabba svar!

– Hur ska vi rena vattnet? Vilken metod är bäst?

Tyvärr har människan släppt ut mycket gifter i miljön. Det är viktigt med rent vatten och det finns flera olika metoder för att rena vatten. I reningsverken använder de som sagt bl.a. ultraviolett ljus för att döda bakterier, men det tar inte hand om de tungmetaller, miljögifter och läkemedel som spolas ner i toaletten. Man kan också rena vatten med kolloidalt silver som dödar bakterier, men det tar inte heller bort miljögifter och tungmetaller.

Det finns olika typer av vattenrenare med filter som tar bort olika mycket föroreningar, dock inte allt. Apparater som förbättrar energin eller syra-basbalansen i vattnet är bra men de tar inte heller bort gifter. Omvänd osmos är ett membran med så små hål att nästan bara vattenmolekylen kan passera. En annan bra vattenreningsteknik är destillation, och det är egentligen den enda metoden som tar bort alla gifter.

OBS! Vid omvänd osmos eller destillation blir vattnet så rent att man måste tillsätta lite mineraler för att vattnet ska få tillbaka sin naturliga mineralhalt. Att dricka vatten utan små mängder mineraler är på sikt inte bra. Det man kan göra är då att tillsätta lite Himalayasalt eller havssalt i dricksvattnet. Jag tillsätter 1 kryddmått till 5 liter vatten plus 20 droppar Holistic Mineraldroppar som innehåller 70 mineraler, och skakar sedan om behållaren.

– Är kokt vatten en lösning? Hjälper det?

Kokt vatten är bra eftersom det dödar bakterier och tar bort vissa gaser, t.ex. klor. Men det tar inte bort gifter som tungmetaller eller miljögifter (PCB, DDT etc.).

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här.

SparaSpara

Dela

Kommentera

Bertil Wosk

Post image

Vi frågar Bertil Wosk: Ska vi rena kranvattnet?

Nu är det äntligen dags för en ny, lite extra klurig fråga till Bertil Wosk. Inte en dag för tidigt! Bertil är som bekant inte bara näringsterapeut utan också ägare och grundare till Holistic. Han vet ungefär allt om precis allt som handlar om hälsa, kost och näringsämnen. Vår förra fråga handlade om ägg (läs här och här, men nu går vi vidare ut i hälsodjungeln och ber Bertil berätta mer om vårt kära kranvatten.

– Ska vi rena kranvattnet innan vi dricker det?

Det borde vi inte behöva, åtminstone inte i den bästa av världar. Det är ett modernt problem från de sista 50 åren. Vattenreningsverken är gjorda för att rensa bort skräp (större partiklar) och för att döda bakterier. Detta görs med olika metoder, bland annat med hjälp av UV-ljus. Däremot är reningsverken inte konstruerade för att ta hand om alla miljögifter som vi släpper ut från industrin eller hemmen, t.ex. olika typer av tungmetaller.

Reningsverken är anpassade för att ta hand om urin, bajs och papper – inget annat. Men tyvärr spolar vi också ner en massa kemikalier i toaletten, i form av gamla mediciner, rengöringsvätskor från hushållet, hudvårdsprodukter etc. Dessutom finns spår av gifter och hormoner i det urin som spolas ut i vattnet. Det kan t.ex. vara ett överskott av östrogen från p-piller, eller rester av olika läkemedel. Andra gifter som finns i vattnet och som reningsverken inte klarar av att eliminera är xenoöstrogener (östrogenliknande ämnen från industrin), bekämpningsmedel och BPA från plast.

Alla dessa gifter finns kvar i dricksvattnet, även om det är i små mängder. Men tänk då på att vi dricker cirka 2-3 liter per dag. Om vi lägger till det vatten vi använder när vi lagar mat blir det stora mängder över lång tid. Vill vi inte ha dessa gifter i vårt vatten måste vi själva eliminera dem, åtminstone tills vi alla har blivit bättre på att inte släppa ut en massa miljögifter, och tills samhället har blivit bättre på att rena det vatten som kommer ur kranen.

– Är flaskvatten en lösning?

Det mesta vatten du köper är kranvatten som tappats upp på plastflaska. Det är i princip dyrt kranvatten. Om det kommer från en källa kan vattnet vara bättre, men plastflaskan är sannolikt likadan. Se upp för BPA i plasten, ett hormonstörande ämne som framför allt påverkar kroppens östrogen.

Allt det här kan ju låta lite nördigt. Ska vi verkligen behöva tänka så extremt mycket på vad vi äter och dricker? Det enkla svaret här är: ja. Med tanke på att vi äter 3 gånger per dag och dricker omkring 2 liter vatten per dag så är det viktigt. Väldigt viktigt. Det är inte det där glaset med vin eller den där chokladbiten du tar ibland som avgör din hälsa – det är det du gör varje dag. När vi har städat upp i vår värld kommer vi inte att behöva tänka lika mycket på vad vi stoppar i oss, och jag tror vi är där om cirka 50 år. Jag hoppas få uppleva det.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här.

SparaSpara

SparaSpara

Dela

Kommentera