fbpx

Henrik Ennart

Post image

110-åriga Panchitas hälsofrukost

För två år sedan dog 110-åriga Maria Francisca Castillo Carrillo, ett lite långt och krångligt namn så alla kallade henne för Panchita. Några månader tidigare träffade jag henne när jag besökte den blå zonen på Nicoyahalvön i Costa Rica. Blå zoner är om du undrar de platser där chansen att bli över 100 år är störst i världen. Andra sådana zoner ligger på den japanska ön Okinawa, den grekiska ön Ikaria och i östra Sardiniens bergsområde.

Jag har besökt alla de här blå zonerna, intervjuat både forskare och gamlingar och slagits av hur människorna som lever där inte bara blir långlivade utan dessutom otroligt pigga långt upp i åren. Och piggast av dem alla var Panchita. Hon levde sedan 60 år i ett skjul av hopspikade bräder inne i den tropiska skogen. I huset bodde också äldste sonen Pablo, 93, som snart skulle flytta ut eftersom han träffat en ny flickvän.

Andra i 110-årsåldern har ofta lite problem med syn och hörsel och blir trötta efter en liten stunds konversation, men när jag träffade Panchita sprudlade hon av energi som en rask 75-åring. Hon kunde lätt sitta en timme och berätta om hur livet var förr, men kom också gärna in på politik där det visade sig att Panchita var en stenhård feminist som aldrig gift sig eftersom hon föraktat macho-kulturen i Costa Rica. ”Männen är mycket bättre nu för tiden”, förklarade hon med stål i blicken.

För att slippa inordna sig i en struktur där kvinnan blev mannens egendom hade hon nöjt sig med att ha älskare som blivit fäder till hennes fem barn. Exakt hur många ättlingar hon hade visste hon inte. Sist någon räknade fick man det till 165 barn, barnbarn, ja, till och med barnbarns barnbarns barn.

Panchita hade också fungerat som byns läkekvinna. Det var till henne människor gick när de blev sjuka och hon rekommenderade olika örter som hon samlade i naturen. En kunskap som gått i arv i generationer.

Så vad åt hon själv till frukost, frågade jag? Här är Panchitas hälsofrukost. Tyvärr är ju inte ingredienserna alltid så lätta att komma över i Sverige, och definitivt inte i den form som de växer vilt i Costa Rica. Men, men.

• 2 apelsiner
• Sweet lemon (jag får det till att det som mest liknar costaricansk sweet lemon i vår del av världen är bergamot som odlas i Frankrike och norra Italien)
• Te på zapotillo (även sapodilla) – te kan göras på de gröna frukterna, barken och bladen, och används mot allt från hosta till magbesvär. Verkar kunna köpas på nätet.
• Lite jordgubbsyoghurt. Hemgjord.

I boken Den blå maten som jag och Niklas Ekstedt skrev för några år sedan berättar vi om de blå zonerna och hemligheterna bakom människornas goda hälsa. Nej, det är inte enbart maten det hänger på utan även fysisk aktivitet, sociala nätverk och en i kulturen inbyggd känsla av mål och mening. Boken har länge varit slutsåld men nu finns Den blå maten i nytryck med nytt förord. Läs gärna!

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här.

Dela

Kommentera

FÖLJ OSS I VÅRA ANDRA HEM:

Henrik Ennart

Post image

Dina mikrober ogillar skattesmitare och skogsskövlare

Ibland finns det anledning att höja blicken en aning från sin egen navel och fundera lite på de globala krafter som är i rörelse ute i den stora världen. En intressant nyhet som jag nu på sensommaren noterat från min vågräta position i hängmattan är den rapport som visade att en stor del av både det globala rovfisket och skogsskövlingen finansieras via kapital från skatteparadis.

Det var forskare från bland annat Stockholms Resilience Centre och Kungliga vetenskapsakademien som för första gången kunde visa hur den här sortens ljusskygga pengar ligger bakom globala miljöproblem. Hela 70 procent av pengarna som finansierat fartyg som ägnar sig åt rovfiske och 68 procent av investeringarna i skogsskövling i Amazonas kom via skatteparadis som Cayman Island, Bahamas, Nederländska Antillerna och Luxemburg, visade det sig. Häpnadsväckande siffror.

Det här hade förstås varken vi eller forskarna kunnat känna till om inte människor som ägnat sig åt civil olydnad läckt ut hemliga dokument till journalister via det som kommit att kallas Lux-leaks och Panama-papers.

När jag och min journalistkollega Fredrik Mellgren tidigare granskat bygget av Nya Karolinska sjukhuset i Solna följde vi bland annat upp spåren som kommit fram via en sådan läcka i Luxemburg. Det visade sig att det bolag som Stockholms läns landsting tecknat avtal med om att bygga och driva det nya jättesjukhuset – Sveriges hittills största byggprojekt – till hälften ägs av två brevlådeföretag (ägda av brittiska Innissfree) i Luxemburg.

Det är alltså dit en stor del av de skattemiljarder som stockholmarna ska punga ut med fram till 2040 hamnar. Alternativet hade ju varit att vinsten beskattats och att en del därmed kommit tillbaka och kanske spenderats på mer sjukvård.

Vid den granskningen intervjuade vi många experter på skatteplanering och skatterätt och insåg snart att det stora problemet med skatteparadis inte är att det skulle vara orättvist att några slipper betala skatt. Det är det förstås, men huvudproblemet är ändå att skatteparadisen snedvrider konkurrensen på de finansiella marknaderna. Följden är att resurserna fördelas på ett sätt som inte är effektivt för samhället i stort.

Den här typen av kapital söker sig aldrig till investeringar i brunnsborrning efter dricksvatten i en avlägsen by. Knappast heller till malariavaccinering eller utdelning av kondomer i svårt hiv-drabbade länder. De söker sig till stora projekt med hög kortsiktig avkastning.

För experterna på internationell skatterätt vi talade med var det uppenbart att finanskrisen aldrig skulle ha kunnat bli så allvarlig, eller ens blivit av, utan skatteparadis.

Nu var Stockholmsforskarna framför allt fokuserade på miljöfrågor, men när jag ligger i min hängmatta kan jag inte låta bli att tänka på hur dessa skatteparadis också bidrar till en skev konkurrens när det gäller mat. Och att det i förlängningen påverkar vår hälsa. För skövlingen av regnskogarna bidrar till en ökad produktion av vete och palmolja. Skogsskövlingarna går hand i hand med utslagning av små jordbruk och i släptåg får vi den koncentration till ett fåtal råvaror som lagt grunden till en global hälsokris. Av all mat som äts på jorden kommer nu 75 procent från tolv växtslag och fem djurarter.

Så är det förstås. Allt hänger ihop. Maten som är bra för mina tarmbakterier är dålig för skattesmitarna, men bra för miljön. Men det här skulle vi inte ha en aning om utan dessa visselblåsare.

Den tidigare skattekonsulten Antoine Deltour som tog med sig hemliga dokument från sin arbetsplats i Luxemburg dömdes senare till ett års villkorlig dom och böter för sitt tilltag. Skatteplaneringen? Tja, den var laglig.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här. Foto: Johnny Chen (unsplash.com).

Dela

Kommentera

Henrik Ennart

Post image

Fylle-bakterier

Ok, det är semester och vi får väl ana att det dricks en hel del vin runt om i stugorna, även i denna. På kort sikt kan det muntra upp och lindra stress, men låt oss slå fast en sak med en gång. Alkohol är något som ökar depression och nedstämdhet, inte något som lindrar.

Det sagt har du säkert hört talas om studier som tyder på en fördel av att dricka ett (kvinnor) till två (män) glas vin om dagen (eller motsvarande antal flasköl). Det förklaras av att många observationsstudier sett en minskad risk för hjärtsjukdomar vid den dosen. Och oftast är det ju hjärtat som inte orkar med när vi blir gamla.

Men se upp! Blir det mer än så störtar kurvan brant utför på många sätt. Det är anledningen till att alkohol räknas som den tredje viktigaste globala orsaken till sjukdom och funktionsnedsättning, och kopplas till 6 procent av alla dödsfall. I världen. Bland annat ser man en snabbt ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som dricker mer än två glas vin om dagen.

Men ok, det här var inte tänkt som en moralkaka av semestersabotören. Mer som en liten uppdatering om vad dina tarmbakterier egentligen tycker om saken.

Själv har jag vid åtskilliga resor i det som kallas blå zoner – alltså de platser där chansen är störst att bli hundra år – insett att åtskilliga av dessa supergamlingar dricker rätt mycket vin. Men bilden är splittrad. På den japanska ön Okinawa tar sig kanske de gamla kvinnorna en liten kopp risbrännvin ibland, men det hör faktiskt till undantagen. Och på Nicoya-halvön i Costa Rica är de långlivade också rätt återhållsamma.

Annorlunda är bilden på den grekiska ön Ikaria och i de bergiga delarna av Sardinien där man knappt vågar berätta hur mycket framför allt männen dricker. Men skillnaden mot att för oss öppna en bag-in-box på fredagskvällen är enorm. Vi dricker inte som de ett fantastiskt rent vin gjort på druvor från de egna odlingarna, vi går inte som de till fots mil om dagen i bergig terräng, vi andas inte deras rena luft och äter inte deras fantastiska hemodlade grönsaker och ibland kött från djuren de själva föder upp.

En uppenbar slutsats är alltså att man INTE MÅSTE dricka alkohol för att bli en frisk gamling. Men att några, men inte alla, av planetens friskaste gamlingar faktiskt gör det, men som en del av en i övrigt hypersund livsstil. Kanske skulle de blivit ännu äldre utan vinet. Det vet vi inte.

Om möss får alkohol så händer ungefär samma sak som när man ger dem socker: de goda bakterierna som får dem att må bra blir färre och de giftproducerande som riskerar att orsaka inflammation blir fler. Över huvud taget minskar artrikedomen i tarmen om du dricker mycket alkohol. Och det brukar vara ett dåligt tecken.

Vill du istället ha ett lite mikrobnördigt argument för att dricka ett glas rödvin så tycks det öka mängden hälsosamma lacto- och bifidobakterier i tarmen. Ta gärna en bit opastöriserad ost eller en bit choklad till. Vill du ha argument emot så tycks samma glas minska mängden oftast hälsosamma prevotella.

Även när det gäller beroende finns en del nya spännande försök som har visat att missbrukare som slutade med alkohol under de första tre veckorna fick ökad inflammation i tarmen. Som en följd av detta mådde de extra dåligt, drabbades av ångest och kände sig nedstämda.

Även andra fynd talar för att obalanser i tarmen skulle kunna bidra till att vissa lättare utvecklar ett beroende. Ett exempel är upptäckten att om man stör ett försöksdjurs tarmflora med hjälp av antibiotika så upplever det därefter en starkare känsla av belöning då de får i sig kokain.

Ok, detta är tidig forskning, men det ger onekligen nya intressanta ingångar för världens beroendeforskare.

För vem är det egentligen som vill ha bara ett glas till? Du och jag eller våra bakterier?

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här. Foto: Niklas Veenhuis.

Dela

Kommentera

Henrik Ennart

Post image

Hunden – tarmens bästa vän

Vår hund Lovis tycker det är jättetrist när jag bara sitter och skriver. Det är mycket trevligare att springa och jaga en boll eller ge sig ut och sniffa på allt möjligt, och det kan man ju förstå. Hunden är människans bästa vän brukar man säga. Nu har det dessutom visat sig att vi har mycket mer lika bakteriefloror än vad någon kunnat – eller vill – ana. Särskilt när jag tänker på vad Lovis ibland brukar tugga i sig om hon får chansen…

Det är forskare i Heidelberg som tittat närmare på både beagel och retriever och sett att hundar och människor reagerar väldigt lika på olika sorters mat. Mycket mer lika än till exempel möss, som det ju ofta forskas på. Men usch, nu får det inte bli en massa hundar i försökslabben bara för den sakens skull!

I alla fall reagerade hundarna precis som människor på en hög-protein-diet. Då ökade Firmicutes-bakterier på bekostnad av Bacteroidetes-bakterierna. Om hunden var överviktig var det bra för då gick den ner i vikt. Med en hög-kolhydrat-diet ökade istället Bacteroidetes, som kan vara bra på andra sätt. Kanske kommer det här så småningom att påverka sammansättningen på hundmaten.

Det finns en hel del teorier kring hundarnas betydelse för vår maghälsa. Exempelvis finns det forskning som visar att i familjer med hund har alla mycket mer lika tarmfloror än om det inte finns någon hund. Troligen beror det på att alla gosar med hunden hela tiden så att den liksom förmedlar tarmfloror mellan oss människor. Faktiskt har det visat sig att även gifta par har mer lika tarmfloror med hund än utan, hur man nu ska tolka det resultatet.

Ok, hundar slabbar ju runt på andra sätt också och drar in jord och skräp. Inte minst på golven, och där i de lägre regionerna får små barn i sig en massa mikrober när de kravlar runt. Alltså en hel del från hunden. I vilket fall som helst vet man att barn som växer upp i familjer med hund får mindre allergier, särskilt om hunden finns med från början, helst redan under graviditeten.

En del forskare som gått igång ordentligt på det här menar att hunden, som katalysator för vår tarmflora, kan ha haft en helt avgörande betydelse för människans utveckling.

De äldsta säkra arkeologiska fynden av en hund begravd med en människa är tydligen 14 700 år gamla. Men det finns äldre fynd som kan tolkas som att banden mellan människa och hund går minst 40 000 år tillbaka, alltså långt före alla andra tamdjur och långt innan jordbruket slog igenom.

En teori går ut på att vi och hundarna långt tillbaka i urtiden började jaga ihop och att det – tillsammans med rollen som vakthund – gav så stora fördelar att människan kunde konkurrera ut Neanderthalarna.

Ja, nu vet jag inte riktigt hur det skulle gå om lilla Lovis plötsligt skulle jaga upp en mammut. Eller fungera som vakthund. Men ok Lovis, jag ska sluta skriva nu. Vår gemensamma magkänsla säger att det är dags att gå en runda.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här.

Dela

Kommentera