fbpx

#sjukmat #friskmat, Henrik Ennart

Post image

Cancerbehandling, vanliga mediciner och maten vi äter

Oj, vilket genomslag det blev för den artikelserie jag skrev om mat och cancer i Svenska Dagbladet! Artiklarna i serien delades tusentals gånger och flera av dem som jag intervjuade, däribland superduktiga dietisten Anna Ottosson, hamnade någon dag senare i TV hos Malou. Bra där!

Verkligen på tiden att det blir debatt i den här frågan! Efter att ha pratat med både läkare, sjuksköterskor, forskare, patienter och dietister så tvivlar jag inte en sekund på att alla vill väl. Det som skiljer är perspektiven. Läkare fokuserar ofta på kort sikt och på de patienter som mår allra sämst. För patienter med kraftig viktnedgång (så kallad kakexi) eller som kanske mår jätteilla och kräks, eller kanske har ont i munnen eller halsen, kan det handla om liv eller död att få i sig energi. Funkar det då med saft eller glass men inget annat, så servera saft och glass, för sjutton!

Men alla har inte så svåra symtom, och för den som kanske genomgått en operation för bröstcancer eller i prostatan kan samma glas med saft och en limpsmörsgås med pressad skinka (nja, vem tycker egentligen om den i något läge?) uppfattas som en ren förolämpning.

En forskargrupp vid Sahlgrenska som kartlagt hur landets cancerkliniker jobbar med detta, och som jag intervjuade, har dragit slutsatsen ”att rådet ‘undvik fibrer’ inte längre bör ges”. Dels för att bra mat minskar risken för att senare i livet drabbas av en ny cancer och dels för att strålbehandling ganska ofta kan orsaka kroniska tarmproblem som enligt en ny studie tycks bli mindre hos dem som tidigt åt mest fibrer.

Det tycks som att nödkosten för de som har värst symtom på många håll blivit den standarddiet som erbjuds alla. Det håller förstås inte och många inom vården jobbar också för att förankra de nyligen uppdaterade rekommendationerna från World cancer research fund, WCRF, som säger just att alla som inte lider av viktminskning (kakexi) eller ätproblem ska uppmanas att följa fondens kostråd, exempelvis att äta fiberrik mat och undvika sockrade drycker.

Men kopplingen mellan mat och sjukvård har fler dimensioner än detta. Några kanske noterade den rapport som kom i våras och som visade att vanliga läkemedel påverkar våra tarmbakterier.

I arbetet med min och Niklas Ekstedts nya bok Happy Food 2.0 ringde jag upp Peer Bork som är forskningsledaren vid European Molecular Biology Laboratory (EMBL) i tyska Heidelberg. Det var hans team som gjort studien och gått igenom 923 vanliga mediciner som inte var antibiotika och då upptäckt att 250 av dem dödade eller på andra sätt påverkade de vanligaste bakteriearter som oftast förekommer i en frisk tarmflora.

Han tyckte att resultaten var skrämmande.

– Med stor sannolikhet är effekten mycket större. Vi mätte ju bara effekten på 40 av de omkring tusen bakterier som är vanligast i tarmen. Doserna vi gav motsvarar dem som ges vid en vanlig behandling, sa Peer Bork.

Det är första gången den här saken har undersökts. Fram till nu har ingen haft den blekaste aning om att många av våra vanligaste mediciner påverkar våra tarmbakterier. Peer Bork betonar att det är svårt att än så länge avgöra om effekten i de enskilda fallen är bra eller dålig. Ibland kan påverkan på tarmbakterierna antagligen vara en del av medicinens positiva inverkan och ibland något som orsakar biverkningar.

– Det här är första gången detta undersöks och jag är övertygad om att det kommer att få stor betydelse. I framtiden kommer läkare vid längre behandlingar att behöva väga in hur läkemedlet påverkar patientens individuella tarmflora, sa Peer Bork.

Henrik Ennart är tillsammans med Niklas Ekstedt författare till den nyligen utkomna boken Happy Food 2.0. Du hittar boken här.

Är du nyfiken på Henrik Ennarts artikelserie i SvD? Följ länkarna!

Stark koppling mellan fetma och cancer

Forskare: Rådet ”undvik fibrer” bör inte längre ges

”Som att ge ex-rökare cigg efter en lungoperation”

Dietisten som fick nog: Råd till cancersjuka sorgliga

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, lyssna på podden och handla vår första bok här och nya kokboken här

Dela

Kommentera

FÖLJ OSS I VÅRA ANDRA HEM:

Henrik Ennart

Post image

110-åriga Panchitas hälsofrukost

För två år sedan dog 110-åriga Maria Francisca Castillo Carrillo, ett lite långt och krångligt namn så alla kallade henne för Panchita. Några månader tidigare träffade jag henne när jag besökte den blå zonen på Nicoyahalvön i Costa Rica. Blå zoner är om du undrar de platser där chansen att bli över 100 år är störst i världen. Andra sådana zoner ligger på den japanska ön Okinawa, den grekiska ön Ikaria och i östra Sardiniens bergsområde.

Jag har besökt alla de här blå zonerna, intervjuat både forskare och gamlingar och slagits av hur människorna som lever där inte bara blir långlivade utan dessutom otroligt pigga långt upp i åren. Och piggast av dem alla var Panchita. Hon levde sedan 60 år i ett skjul av hopspikade bräder inne i den tropiska skogen. I huset bodde också äldste sonen Pablo, 93, som snart skulle flytta ut eftersom han träffat en ny flickvän.

Andra i 110-årsåldern har ofta lite problem med syn och hörsel och blir trötta efter en liten stunds konversation, men när jag träffade Panchita sprudlade hon av energi som en rask 75-åring. Hon kunde lätt sitta en timme och berätta om hur livet var förr, men kom också gärna in på politik där det visade sig att Panchita var en stenhård feminist som aldrig gift sig eftersom hon föraktat macho-kulturen i Costa Rica. ”Männen är mycket bättre nu för tiden”, förklarade hon med stål i blicken.

För att slippa inordna sig i en struktur där kvinnan blev mannens egendom hade hon nöjt sig med att ha älskare som blivit fäder till hennes fem barn. Exakt hur många ättlingar hon hade visste hon inte. Sist någon räknade fick man det till 165 barn, barnbarn, ja, till och med barnbarns barnbarns barn.

Panchita hade också fungerat som byns läkekvinna. Det var till henne människor gick när de blev sjuka och hon rekommenderade olika örter som hon samlade i naturen. En kunskap som gått i arv i generationer.

Så vad åt hon själv till frukost, frågade jag? Här är Panchitas hälsofrukost. Tyvärr är ju inte ingredienserna alltid så lätta att komma över i Sverige, och definitivt inte i den form som de växer vilt i Costa Rica. Men, men.

• 2 apelsiner
• Sweet lemon (jag får det till att det som mest liknar costaricansk sweet lemon i vår del av världen är bergamot som odlas i Frankrike och norra Italien)
• Te på zapotillo (även sapodilla) – te kan göras på de gröna frukterna, barken och bladen, och används mot allt från hosta till magbesvär. Verkar kunna köpas på nätet.
• Lite jordgubbsyoghurt. Hemgjord.

I boken Den blå maten som jag och Niklas Ekstedt skrev för några år sedan berättar vi om de blå zonerna och hemligheterna bakom människornas goda hälsa. Nej, det är inte enbart maten det hänger på utan även fysisk aktivitet, sociala nätverk och en i kulturen inbyggd känsla av mål och mening. Boken har länge varit slutsåld men nu finns Den blå maten i nytryck med nytt förord. Läs gärna!

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här.

Dela

Kommentera

Henrik Ennart

Post image

Dina mikrober ogillar skattesmitare och skogsskövlare

Ibland finns det anledning att höja blicken en aning från sin egen navel och fundera lite på de globala krafter som är i rörelse ute i den stora världen. En intressant nyhet som jag nu på sensommaren noterat från min vågräta position i hängmattan är den rapport som visade att en stor del av både det globala rovfisket och skogsskövlingen finansieras via kapital från skatteparadis.

Det var forskare från bland annat Stockholms Resilience Centre och Kungliga vetenskapsakademien som för första gången kunde visa hur den här sortens ljusskygga pengar ligger bakom globala miljöproblem. Hela 70 procent av pengarna som finansierat fartyg som ägnar sig åt rovfiske och 68 procent av investeringarna i skogsskövling i Amazonas kom via skatteparadis som Cayman Island, Bahamas, Nederländska Antillerna och Luxemburg, visade det sig. Häpnadsväckande siffror.

Det här hade förstås varken vi eller forskarna kunnat känna till om inte människor som ägnat sig åt civil olydnad läckt ut hemliga dokument till journalister via det som kommit att kallas Lux-leaks och Panama-papers.

När jag och min journalistkollega Fredrik Mellgren tidigare granskat bygget av Nya Karolinska sjukhuset i Solna följde vi bland annat upp spåren som kommit fram via en sådan läcka i Luxemburg. Det visade sig att det bolag som Stockholms läns landsting tecknat avtal med om att bygga och driva det nya jättesjukhuset – Sveriges hittills största byggprojekt – till hälften ägs av två brevlådeföretag (ägda av brittiska Innissfree) i Luxemburg.

Det är alltså dit en stor del av de skattemiljarder som stockholmarna ska punga ut med fram till 2040 hamnar. Alternativet hade ju varit att vinsten beskattats och att en del därmed kommit tillbaka och kanske spenderats på mer sjukvård.

Vid den granskningen intervjuade vi många experter på skatteplanering och skatterätt och insåg snart att det stora problemet med skatteparadis inte är att det skulle vara orättvist att några slipper betala skatt. Det är det förstås, men huvudproblemet är ändå att skatteparadisen snedvrider konkurrensen på de finansiella marknaderna. Följden är att resurserna fördelas på ett sätt som inte är effektivt för samhället i stort.

Den här typen av kapital söker sig aldrig till investeringar i brunnsborrning efter dricksvatten i en avlägsen by. Knappast heller till malariavaccinering eller utdelning av kondomer i svårt hiv-drabbade länder. De söker sig till stora projekt med hög kortsiktig avkastning.

För experterna på internationell skatterätt vi talade med var det uppenbart att finanskrisen aldrig skulle ha kunnat bli så allvarlig, eller ens blivit av, utan skatteparadis.

Nu var Stockholmsforskarna framför allt fokuserade på miljöfrågor, men när jag ligger i min hängmatta kan jag inte låta bli att tänka på hur dessa skatteparadis också bidrar till en skev konkurrens när det gäller mat. Och att det i förlängningen påverkar vår hälsa. För skövlingen av regnskogarna bidrar till en ökad produktion av vete och palmolja. Skogsskövlingarna går hand i hand med utslagning av små jordbruk och i släptåg får vi den koncentration till ett fåtal råvaror som lagt grunden till en global hälsokris. Av all mat som äts på jorden kommer nu 75 procent från tolv växtslag och fem djurarter.

Så är det förstås. Allt hänger ihop. Maten som är bra för mina tarmbakterier är dålig för skattesmitarna, men bra för miljön. Men det här skulle vi inte ha en aning om utan dessa visselblåsare.

Den tidigare skattekonsulten Antoine Deltour som tog med sig hemliga dokument från sin arbetsplats i Luxemburg dömdes senare till ett års villkorlig dom och böter för sitt tilltag. Skatteplaneringen? Tja, den var laglig.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här. Foto: Johnny Chen (unsplash.com).

Dela

Kommentera

Henrik Ennart

Post image

Fylle-bakterier

Ok, det är semester och vi får väl ana att det dricks en hel del vin runt om i stugorna, även i denna. På kort sikt kan det muntra upp och lindra stress, men låt oss slå fast en sak med en gång. Alkohol är något som ökar depression och nedstämdhet, inte något som lindrar.

Det sagt har du säkert hört talas om studier som tyder på en fördel av att dricka ett (kvinnor) till två (män) glas vin om dagen (eller motsvarande antal flasköl). Det förklaras av att många observationsstudier sett en minskad risk för hjärtsjukdomar vid den dosen. Och oftast är det ju hjärtat som inte orkar med när vi blir gamla.

Men se upp! Blir det mer än så störtar kurvan brant utför på många sätt. Det är anledningen till att alkohol räknas som den tredje viktigaste globala orsaken till sjukdom och funktionsnedsättning, och kopplas till 6 procent av alla dödsfall. I världen. Bland annat ser man en snabbt ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som dricker mer än två glas vin om dagen.

Men ok, det här var inte tänkt som en moralkaka av semestersabotören. Mer som en liten uppdatering om vad dina tarmbakterier egentligen tycker om saken.

Själv har jag vid åtskilliga resor i det som kallas blå zoner – alltså de platser där chansen är störst att bli hundra år – insett att åtskilliga av dessa supergamlingar dricker rätt mycket vin. Men bilden är splittrad. På den japanska ön Okinawa tar sig kanske de gamla kvinnorna en liten kopp risbrännvin ibland, men det hör faktiskt till undantagen. Och på Nicoya-halvön i Costa Rica är de långlivade också rätt återhållsamma.

Annorlunda är bilden på den grekiska ön Ikaria och i de bergiga delarna av Sardinien där man knappt vågar berätta hur mycket framför allt männen dricker. Men skillnaden mot att för oss öppna en bag-in-box på fredagskvällen är enorm. Vi dricker inte som de ett fantastiskt rent vin gjort på druvor från de egna odlingarna, vi går inte som de till fots mil om dagen i bergig terräng, vi andas inte deras rena luft och äter inte deras fantastiska hemodlade grönsaker och ibland kött från djuren de själva föder upp.

En uppenbar slutsats är alltså att man INTE MÅSTE dricka alkohol för att bli en frisk gamling. Men att några, men inte alla, av planetens friskaste gamlingar faktiskt gör det, men som en del av en i övrigt hypersund livsstil. Kanske skulle de blivit ännu äldre utan vinet. Det vet vi inte.

Om möss får alkohol så händer ungefär samma sak som när man ger dem socker: de goda bakterierna som får dem att må bra blir färre och de giftproducerande som riskerar att orsaka inflammation blir fler. Över huvud taget minskar artrikedomen i tarmen om du dricker mycket alkohol. Och det brukar vara ett dåligt tecken.

Vill du istället ha ett lite mikrobnördigt argument för att dricka ett glas rödvin så tycks det öka mängden hälsosamma lacto- och bifidobakterier i tarmen. Ta gärna en bit opastöriserad ost eller en bit choklad till. Vill du ha argument emot så tycks samma glas minska mängden oftast hälsosamma prevotella.

Även när det gäller beroende finns en del nya spännande försök som har visat att missbrukare som slutade med alkohol under de första tre veckorna fick ökad inflammation i tarmen. Som en följd av detta mådde de extra dåligt, drabbades av ångest och kände sig nedstämda.

Även andra fynd talar för att obalanser i tarmen skulle kunna bidra till att vissa lättare utvecklar ett beroende. Ett exempel är upptäckten att om man stör ett försöksdjurs tarmflora med hjälp av antibiotika så upplever det därefter en starkare känsla av belöning då de får i sig kokain.

Ok, detta är tidig forskning, men det ger onekligen nya intressanta ingångar för världens beroendeforskare.

För vem är det egentligen som vill ha bara ett glas till? Du och jag eller våra bakterier?

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här. Foto: Niklas Veenhuis.

Dela

Kommentera