Till alla näringsjägare: Food Pharmacys kökskollektion

Forskarsamhällets ibland arroganta inställning till olika kostbehandlingar hindrar den vetenskapliga utvecklingen. Det är ett av budskapen i en replik som jag har skrivit på en debattartikel som publicerades i söndagens DN. I artikeln föreslog fem forskare att det behövs en oberoende aktör som granskar hälsoböcker innan de publiceras.

Här kan du läsa debattartikeln i DN: Allvarliga fel i många böcker med råd om kost och hälsa. De debatterande forskarna skriver att hälsoböcker: ”… innehåller så många, och så allvarliga, felaktigheter att det kan påverka människors beteende och hälsa negativt.”

Jag håller med dem om att mycket som skrivs är överdrivet, men de är knappast mer skadliga än vad nyckelhålsmärkningen av glass och sötad yoghurt en gång var.

Offentliga kostråd är ofta illa grundade

I debattartikeln förespråkar forskarna de nordiska näringsrekommendationerna, som de menar att är väl grundade eftersom ”de har tagits fram av expertgrupper bestående av mer än hundra ledande nordiska forskare.”

Det finns mycket att invända mot detta, och eftersom undertecknad är hyfsat trött på forskarsamhällets övermod när det gäller vad man vet eller inte vet om kosten, skrev jag en replik som nu har publicerats på dn.se. Läs här: ”Forskare avoga inställning mot kosten hindrar utvecklingen”

I repliken går jag bland annat igenom historien om den ketogena kosten som behandling mot epilepsi, där det krävdes en Hollywoodregissör för att forskarsamhället skulle ta den (i vissa fall) smått undergörande kostbehandlingen på allvar.

Uttalanden som gränsar till högmod

I min replik fick jag dessvärre inte plats att kritisera de ”sanningar” som de fem forskarna slog fast i sin debattartikel, exempelvis skrev de följande: ”Nej, enskilda livsmedel skyddar inte mot depression, Parkinsons sjukdom eller andra neurologiska sjukdomar.”

Den tvärsäkra attityd som forskarna genom detta påstående antar, är i sig ytterst ovetenskaplig och gränsar till högmod. Speciellt som vissa biokemiska kartläggningar och djurstudier visar att antioxidantrika bär, eller kurkumin i gurkmeja, exempelvis skulle kunna motverka de molekylära mekanismer som skadar cellerna vid Parkinsons sjukdom. Effekten har dock aldrig testats i kliniska prövningar på patienter. Forskarna borde därför ha skrivit: ”Vi vet inte om enskilda livsmedel kan hjälpa mot neurologiska sjukdomar, eftersom vi aldrig har utvärderat det i välgjorda studier.”

Mer ödmjukhet skulle vara klädsamt

Personligen önskar jag mig lite mer nyans och ödmjukhet både från en del hälsoboksförfattare och etablerade forskare. Men högst upp på min önskelista står mer och bättre forskning. Det är skälet till varför vi grundade Kostfonden. Antalet välgjorda vetenskapliga studier inom kostområdet är väldigt få. Med stor sannolikhet kommer en hel del kostbehandlingar visa sig vara effektiva när de väl får en chans och utvärderas i stora och väldesignade studier.

Och hur kan jag veta det? Jo, för under de tio år som jag har granskat kostvetenskapen har jag fått ta del av många underbara berättelser kring hur människor med kostens hjälp har blivit friskare. En av de som har berört mig mest är 22-åriga Samuel Backman, som håller Bechterews sjukdom i schack med hjälp av kosten. Läs här: Maten hjälpte honom att få hoppet och livet tillbaka.

Men kan fler personer med Bechterews sjukdom få samma effekt av en kostomläggning? Eller sprider jag allvarliga felaktigheter, som kan påverka människors beteende och hälsa negativt, när jag berättar hans historia? Vet ni vad: endast en välgjord vetenskaplig studie kan svara på det. Tills det finns en sådan, tycker jag att vi ska värna om yttrandefriheten i Sverige och fortsätta att skriva viktiga böcker.

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blod, Det sötaste vi har och Smakäventyret. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.

Ina Schuppe Koistinen är Docent på Karolinska Institutet och jobbar på Centrum för Translationell Mikrobiomforskning med att studera bakterieflorans roll i inflammatoriska tarmsjukdomar och kvinnors hälsa. Förutom forskningen brinner hon för yoga och att guida människor till en hälsosammare livsstil. Hon är dessutom verksam som konstnär med akvarell som medium.

Alla som läser den här bloggen har säkert funderat en del på hur viktig vår tarmflora är för vår hälsa. Men har ni funderat på varifrån den kommer? Vi ärver vår tarmflora av våra mammor, mormödrar och deras mammor. Det kallas för vertikal transmission. När börjar den koloniseringen av våra tarmar, i fosterstadiet i mammans mage eller först under förlossningen? Den sista frågan är mycket omtvistad bland forskare. Det finns studier som visar att friska kvinnor har en mikroflora av bakterier i placentan vid förlossningen och därför borde bakterier kolonisera det ofödda barnet. Andra studier pekar på att placentan är steril och att de publicerade fynden består av kontaminationer som kom till under själva provtagningen eller analyserna när studierna genomfördes. För att få svar på den frågan har vi på Center för Translationell Mikrobiomforskning på Karolinska Institutet gjort en egen studie i samarbete med Södersjukhuset där vi har försökt att kontrollera för alla möjliga kontaminationer. En riktig rysare, överläkaren Eva Wiberg Itzel och doktoranden Irene Sterpu har tagit totalt nästan 6000 prover på placentor, fostervatten och fosterfett från friska kvinnor och deras nyfödda. Jag lovar att återkomma med resultaten när vi är helt säkra på våra fynd.

Om vi får vår tarmflora av våra mammor, spelar det då roll om vi föds genom vaginal förlossning eller genom kejsarsnitt? Det gör det, vid en naturlig förlossning kommer barnet i kontakt med mammans mikroflora från både vaginan och tarmöppningen. På det sättet föds alla däggdjur och får med sig de viktiga mikroberna. Om barn föds med kejsarsnitt så missar de den första dosen av dessa bakterier och kommer i kontakt med andra arter som finns på huden eller i sjukhusmiljön. Som tur är innehåller bröstmjölken nyttiga bakterier och sockerarter som fungerar som näring för tarmfloran. Men även om barnet är född med kejsarsnitt och inte ammas så kommer det att utveckla en fungerande tarmflora, med det tar lite längre tid.

Under förra året publicerade ett internationellt forskarteam i tidskriften Nature en studie på 900 nyfödda barn och deras utveckling av tarmfloran. Teamet visade att det finns 3 faser i utvecklingen av tarmfloran, en utvecklingsfas från födseln fram till ett års åldern, en övergångsfas mellan 1 till 3 år som följs av en stabil fas. Amning var den viktigaste faktorn som påverkade och var associerad med högre antal bifidobakterier av arten breve och bifidum. När barnen fick annan mat än bröstmjölk och vistades ute utvecklades tarmfloran ytterligare och efter ca 3 år är skiljde sig den inte mellan barn födda med kejsarsnitt eller vaginal förlossning. Andra faktorer som påverkade utvecklingen av tarmfloran var om barnet hade syskon eller om det fanns husdjur i familjen. Så syskonkärlek med många kramar och pussar samt att vistas bland djur och i naturen gör gott för tarmfloran också!

Akvarell: Ina Schuppe Koistinen

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, lyssna på podden och handla vår första bok här och nya kokboken här.

Eftersom de senaste dagarna har gått i kärlekens tecken så kan vi lika gärna avrunda den här veckan med att baka den svenska klassikern kärleksmums. Receptet kommer från vår kokbok och har tagit nästan 30 år att utveckla. Från 80-talets variant med strösocker, kakao, ägg och vetemjöl till dagens recept med nötsmör och avokadofrosting. Idag vill vi nämligen som de sanna näringsjägare vi är inte längre bara stilla chokladsuget, utan dessutom få i oss antioxidanter, fibrer och bra fetter.

Kärleksmumsbitar
(cirka 15 mumsbitar)

Botten:
2 dl blötlagda valnötter
2 dl färska dadlar (urkärnade)
1/2 dl raw kakao
1 msk valfritt nötsmör
1 nypa salt
1 tsk vatten

Frosting:
1 avokado
1 tsk vaniljpulver
1 msk kallpressad kokosolja
3 msk raw kakao
3 msk honung
1 dl riven kokos

Mixa ingredienserna till botten. Degen ska hänga ihop och vara lite lätt kladdig. Tryck ut den så jämnt du kan i en form och ställ in i frysen.

Mixa avokadon, vanilj, kokosoljan, kakaon och honungen till en slät forsling. Bred över kakan och låt stelna i kylen i cirka 1 timme. Ta ut, strö över kokos och skär upp i små rutor.

Förlåt men raw kakao?
Vi försöker att alltid köpa raw kakao eftersom kakaobönorna har rostats hårt i den vanlig kakao.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, lyssna på podden och handla vår första bok här och nya kokboken här.

Upsala Nya Tidning skriver nu om att en strikt lågkolhydratkost, en så kallad ketogen kost, kan hjälpa barn med epilepsi. Detta visste läkare redan för 100 år sedan, men kosten glömdes bort när det kom läkemedel mot epilepsi. Att den nu återigen rekommenderas är delvis tack vare en regissör i Hollywood och – lite otippat – Meryl Streep har haft ett finger med i spelet. 

”Fettrik diet hjälper sjuka barn.” Så lyder rubriken på en artikel som Upsala Nya Tidning skrev tidigare i veckan om att en ketogen kost i vissa fall hjälper mot epilepsi. Ett av de barn som har fått en näst intill undergörande effekt är femåriga Isak, som tidigare kunde få 40-60 anfall per dag. Läs om honom här:  ”Vår vanliga Isak har kommit tillbaka”

Läkemedel gjorde att kostbehandlingen föll i glömska

Isak behandlas vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, som sedan ett år tillbaka använder ketogen kost mot barns epilepsi i de fall där inga läkemedel biter. För snart ett år sedan slog också Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) fast att behandlingen har ett vetenskapligt stöd.

Men vet ni vad det coola är? Att en ketogen kost nu används mot epilepsi är delvis tack vare en regissör i Hollywood, Jim Abrahams. I Det sötaste vi har kan du läsa den fantastiska historien om hur hans son, Charlie Abrahams, blev hjälpt av den fettrika kosten. Han fick epilepsi när han var 11 månader gammal och hade kramper varje dag. Inget läkemedel fungerade och när kirurger opererade honom uteblev effekten. Ibland kunde anfallen komma upp till hundra gånger per dag. Charlie Abrahams föräldrar prövade allt, till och med homeopati och healing. Så en dag hittade Jim Abrahams en bok från Johns Hopkins sjukhus i Baltimore där det gick att läsa att epilepsi kunde behandlas med en ketogen kost.

Den ketogena kostbehandlingen utvecklades egentligen redan under 1920-talet, men glömdes mer eller mindre bort när det kom läkemedel mot epilepsi. Men vid Johns Hopkins sjukhus fanns en erfaren dietist, Millicent Kelly, som hade fortsatt att hjälpa sina epilepsipatienter med den fettrika maten. Charlie Abrahams fick hjälp av henne och inom loppet av ett par dagar försvann anfallen.

Meryl Streep i film om ketogen kost

Att Charlie Abrahams blev fri från sina anfall var givetvis ett mirakel för familjen. För att sprida kunskap om behandlingen, så att andra föräldrar i samma desperata situation också kunde få reda på att den fanns, gjorde Jim Abrahams en film, …First do no harm och Meryl Streep spelade huvudrollen. Här kan du se ett klipp där hon tar emot ett pris för sin insats från Abrahams: Charlie Abrahams & Meryl Streep Ketogenic Diet Conference 2012. Streep säger att hon har fått många priser, men att detta är det som har rört henne mest.

Jim Abrahams grundade också The Charlie Foundation, med målet att sprida kunskap kring en ketogen kost. Stiftelsen har aktivt drivit på utvecklingen av en kunskapsbas kring kostbehandling av epilepsi. Det i sin tur har alltså nu bidragit till att Isak, som bor utanför Uppsala, har blivit ordinerad en ketogen kost av sin läkare.

Vetenskapen behöver hjälp på traven

Den här osannolika historien har följt mig sedan jag skrev Det sötaste vi har. Den säger en hel del om medicinvetenskapens drivkrafter och hur starkt fokuset på piller har blivit. Den bidrog också till att jag ville vara med och grunda Kostfonden. Precis som the Charlie Foundation, ska Kostfonden fungera som en katalysator för att driva fram nya kostbehandlingar. (Om du inte redan är månadsgivare bli det!)

Forskare skulle bland annat behöva utreda hur kosten påverkar hjärnan vid andra åkommor, exempelvis migrän, autism, adhd, demens och psykisk ohälsa. Vi tänker ofta att hjärnan är en frikopplad del av kroppen, och att den mestadels påverkas av omgivningen, stress och saker vi upplever. Så enkelt är det såklart inte. Hjärnan är ett organ som byggs och drivs av det vi äter. Exakt varför en ketogen kost fungerar vid vissa former av epilepsi vet forskarna inte. Det finns många hypoteser, en är att halten av olika signalsubstanser förändras när kroppens använder fett som primär energikälla istället för kolhydrater.

Så fram för mer forskning kring hur kosten påverkar vår hjärna! Vem vet – kanske kan vi hitta fler undergörande behandlingar?

Photo by Markus Spiske on Unsplash

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blod, Det sötaste vi har och Smakäventyret. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.