Första gången vi hörde talas om raw food trodde vi att hela grejen var att man inte skulle värma maten för att den förlorade näring. ”Ja ja, det låter ju bra,” tänkte vi och lade lite råkost på tallriken (bredvid vår hårt grillade kyckling). Sedan träffade vi Stig och det var först då som vi förstod hur många giftiga ämnen som skapas vid hård grillning, stekning och rostning. Det finns ett hundratal olika varianter, men den mest kända är nog akrylamid och du hittar den bland annat i 1) Hallandsåsen och 2) dina pommes frites. Hua.

För vår del var det snarare de där gifterna än näringstappet som fick oss att sluta upphetta maten till höga temperaturer. Det kändes helt enkelt inte så kul att servera kidsen rostat bröd med akrylamid till kvällsmat. Det har verkligen inte skett över en natt och vi har fortfarande varsin stekpanna i kökslådan som vi använder ibland (säg inget till Stig), men faktum är att det händer allt mer sällan. Vi har hittat nya favoritrecept. Vi lagar till exempel fortfarande lika mycket fisk som tidigare, fast i stället för att lägga den i stekpannan så lagar vi den på lägre temperatur i ugnen. Det blir ju lika gott ju. Eller nä, nu ljög vi, det blir faktiskt SÅ mycket godare.

Den här makrillen lagade vi till exempel på bloggen precis före jul. Den tar två minuter att förbereda och sedan en dryg halvtimme min i ugnen. Vår formgivare Anna råkade spilla över lite havregrädde, senap och dill senast hon gjorde den, för att få den lite såsigare, och det var tydligen en hit. Ska provas i veckan.