I veckan dök det upp ett mejl i infomejlen som vi tänkte att vi skulle dela med oss av i dag.

Varför kan inte våra barnbarn få njuta av varm choklad och hemmabakade kanelbullar? Sjögräskakor och rismjölk är ju inte jättekul.

Med vänlig hälsning,
Gunilla

Den här frågan tror vi att rätt många har ställt sig. Varför måste man göra det så komplicerat? Varför kan man inte bara fortsätta som man alltid har gjort, det måste väl ändå vara det naturliga? Hur farligt kan det vara att äta en kanelbulle då och då?

Vi svarade i alla fall så här:

Hej Gunilla,

Intressant fråga det här! Jag själv resonerar att smak är något vi lär oss. Jag arbetade på international preschool när jag studerade. Det intressanta där var att barnen hade med sig egen lunchmatsäck varje dag. Barnen från USA hade alltid med sig donuts och liknande som efterrätter och när de asiatiska barnen fick smaka på detta “goda” spottade de ut det. Helt enkelt eftersom ingen lärt dem att äta det. Vi tycker att det är bättre att lära våra barn (när vi ändå har chansen) att njuta av sådant som gör dem friska och starka än av saker som gör dem sjuka och svaga.

Alla gör som de vill och vi vill bara visa på möjligheten för de som är intresserade.
Ha en fin dag!
Lina

Självklart utsätts våra barn för både bullar och godis så gott som varje vecka, inte minst på kalas och när de är hemma hos kompisar, men just därför försöker vi i alla fall ta kontroll över mysstunderna hemma. Och sedan vi upptäckte hur mycket gott man faktiskt kan baka utan massa raffinerat socker så känns det faktiskt varken särskilt komplicerat eller som att vi uppoffrar något längre.

Jo, vi fick ju svar från Gunilla också. I hennes första mejl lät hon ju lite anti, men roligt nog visade hon sig vara helt öppen för att möta vårt resonemang trots att hon instinktivt kände att det var så jobbigt. Go Gunilla!

Håller med dig i sak Lina, bara svårt  att ta in och lära sig. Det är så många som tror/tycker/vet så mycket att man som lekman blir helt snurrig, och då är det lättare och mindre ångestframkallande att falla tillbaks i det som funnits i så många år. Trodde att människan skulle utvecklas till att tåla det som utvecklingen gett oss. Men så verkar inte vara fallet.

Lycka till, ni gör ett fantastiskt jobb.

Med vänlig hälsning,
Gunilla