Sedan vi började blogga om mat och hälsa har vi kommit i kontakt med en hel del intressanta människor, bland annat Ann Fernholm. För dig som inte redan vet vem hon är kan vi berätta att hon är vetenskapsjournalist och författare till böckerna ”Ett sötare blod” och ”Det sötaste vi har”. Dessutom driver hon bloggen ettsotareblod.se samt är grundare till ”Kostfonden” som samlar in pengar till vetenskapliga studier på kostens effekter på hälsan. I veckan pepprade vi henne med alla frågor vi hade om sockrets påverkan på kroppen. Anns främsta råd till oss är att slänga ut allt vardagssocker.

– Vilka sjukdomar är kopplade till farlig bukfetma och till typ 2-diabetes?

– Alla våra stora folksjukdomar och lite till: hjärt-kärlsjukdom, demens, cancer, psykisk ohälsa, astma, tidig pubertet, polycystiskt ovariessyndrom (PCOS, problem med ägglossningen) och fibromyalgi. Läskigt nog är graviditetsdiabetes hos mamman kopplat till en ökad risk för autism hos barnet. Även adhd är kopplat till övervikt hos barn. Varför vet ingen.

– Hur hänger detta samband ihop?

– Det är en lång historia. Men tittar man in i kroppens molekylära maskineri hänger allt ihop med att personer med bukfetma och typ 2-diabetes har ett högt blodsocker och en hög nivå av insulin i blodet. Högt blodsocker skadar blodkärlen och driver den inflammation som orsakar åderförkalkning. Insulin fungerar som ett tillväxthormon i kroppen och triggar igång kroppens tillväxtsystem. Det förklarar varför barn till kvinnor med övervikt är större när de föds, varför barn växer tidigare under livet, går in i puberteten tidigare och varför allt fler får cancer som vuxna. Kroppens tillväxtsystem påverkar också produktionen av manligt könshormon från äggstockarna, vilket är en orsakar problem med ägglossningen. När det gäller demens är det en del forskare som nu vill kalla alzheimer för typ 3-diabetes. Det finns starka kopplingar mellan att ha problem med blodsocker och att få en lite dimmigare hjärna. Man ser att hjärnan reagerar sämre på insulin vid demens. Insulin är viktigt för minnet.

– I din bok ”Ett sötare blod” kan man läsa om att vårt blod blivit allt sötare. Varför har det blivit det?

– Egentligen är allt Napoleons fel. När han skulle erövra Europa införde han en handelsblockad mot Storbritannien. Det ledde till att tyskarna inte längre fick tillgång till alla lyxvaror som kom från främmande länder, bland annat te, kaffe och socker. De lyckades då rena fram socker från sockerbetor, som ju till skillnad från sockerrör växer på nordliga breddgrader. Tekniken spred sig snabbt över Nordeuropa och priset på socker sjönk dramatiskt. Från mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet ökade vi vår sockerförbrukning från runt 4 kg per person och år till över 40 kg. Efter det har vi tagit fram nya former av socker, som glukos-fruktossirap och invertsockersirap. I dag förbrukar vi över 50 kg socker per person och år. När vi äter stora doser socker påverkas levern och det kan i verkar i längden kunna leda till att levern blir förfettad. I dag har 1 av 10 amerikanska barn fettlever, något som tidigare i princip bara drabbade alkoholister. När levern blir förfettad reagerar den sämre på det blodsockersänkande hormonet insulin och blodsockret stiger. Dessutom äter vi allt mer snabba kolhydrater. Konsumtionen av pasta och vitt bröd har ökat dramatiskt under 1900-talet. Stärkelserik mat höjer effektivt blodsockret, framförallt om vi har förstört vår blodsockerreglering genom att äta mycket socker. Sist men inte minst har vi blivit rekommenderade att äta fettsnål mat. Fett sänker matens glykemiska index och dämpar blodsockersvängningar, så när vi äter mindre fett får vi ett högre blodsocker.

– Om du får rekommendera oss att välja bort en sak från kosten vad skulle det vara och varför?

– Ut med allt vardagssocker. Socker verkar vara en mycket viktig orsak till att vi utvecklar farlig bukfetma och typ 2-diabetes. Kroppen klarar en liten dos, men i dag äter vi alldeles för mycket. Vi behöver återgå till den tid när socker fungerade som en krydda. Idag har det blivit till en grundbeståndsdel i vår mat.

– Om du får rekommendera oss att äta mer av något ur hälsosynpunkt, vad skulle det vara och varför?

– Det där tycker jag är svårt. Om vi gör en utblick bland urfolk och hälsosamma folk i världen, har de ätit extremt olika och ändå haft en väldigt bra hälsa. Inuiters hjärtan har mått fint på fisk, säl, ren och björn. Kanske ska man rekommendera mer säl? Fransmännen har friskast hjärtan i Europa, så kanske ska vi äta mer fet ost som dem? Folk i norra Kaukasus finns på våra yoghurtförpackningar. Där påstår Arla att yoghurt ger ett långt liv. Folket i Hunzadalen i norra Himalaya har prisats för sin hälsa. En del menar att de kan tacka aprikoskärnor för det. På Okinawa, en ö i Japan, har man flest hundraåringar i hela världen. Där äter de mycket vegetabilier, lite fett och inget socker. Massajer har haft en fin kärlhälsa på mjölk, blod och kött. Så kanske ska vi äta mer blod? Ibland kan jag tänka att hälsohetsen börjar gå för långt. Inuiter och massajer har mått finfint utan att äta ett enda grönkålsblad. Det jag vill uppmuntra är att vi ska njuta av den mat vi äter och sluta räkna kalorier. När vi drar ner på socker och andra kolhydrater (framförallt de snabba) fungerar mättnadssystemet bättre. Personligen behöver jag inte längre räkna kalorier. Det sköter sig liksom av sig självt och det är en enorm befrielse. Det är underbart och känna sig mätt och nöjd utan att samtidigt få dåligt samvete.

I dag har Ann en debattartikel i Aftonbladet där hon ifrågasätter Swedish Nutrition Foundation:s (SNF) rapport om socker. Läs här.