I veckan intervjuade vi Karin Björkegren Jones, författare till boken “21 dagar till ett lättare och friskade liv” och “Jag vill fan leva” som hon skrev i samband med att hon fick diagnosen inflammatorisk och hormonell bröstcancer sommaren 2012. Ett mycket tänkvärt och inspirerande samtal som vi gärna delar med oss av här.

– Hej Karin, berätta kort om dig själv.

– Jag heter Karin Björkegren Jones, är 50 år och jobbar som författare och yogalärare. Sommaren 2012 fick jag diagnosen inflammatorisk och hormonell cancer i mitt högra bröst. Det var på många sätt ett livsavgörande ögonblick. Idag är det mer Före och Efter cancern. Två olika liv. När man blir sjuk och tvingas genomgå alla tuffa cancerbehandlingar som cellgifter, operation av hela högra bröstet, herceptin, strålning varje dag i fem veckor då händer det något i en. Jag kände att jag hade behov av att ha kontroll i en situation som var bortom min kontroll. Och jag la all energi och kraft på det jag kunde påverka som hur jag tränade och hur jag åt.

– Kan du berätta hur du ändrade dina kostvanor när du fick cancer?

– Det blev som ett jobb för mig att ta reda på fakta och hitta information, eller operation bli frisk, eller operation döda cancern som jag ibland kallade min kamp. När jag fick diagnosen googlade jag på vad som skapar inflammation i kroppen. Jag är journalist i grunden och för mig är det viktigt att söka information, vilket jag är tacksam för och att jag hade och har det drivet och att våga ifrågasätta auktoriteter. Det är jag som är expert på mig och just det är vad jag önskar att alla människor skulle våga lita på. Självklart ska man lyssna på vad läkaren säger, man man ska våga ifrågasätta och man ska begära en second opinion. Man får det. Man får vara så jobbig. Det är mitt liv det handlar om. Det får man aldrig glömma. När jag sökte information hittade jag det här som man idag kallar för anticancermat. Jag slutade direkt med gluten, vilket jag i stort sätt livnärt mig på efter att ha levt många år i Italien. Jag var en pastaknarkare kan man säga. Jag slutade med allt vitt, som mjölkprodukter och socker. Vegetarian var jag redan. Allt eftersom blev jag mer och mer grön och började också juica grönt. Idag är grönt färgen på mitt liv.

– Hur fick du information om hur du skulle äta?

– Jag googlade och hörde av mig till människor som jag tyckte var intressanta och som jag visste jobbade med kosten utifrån hälsoaspekten som jag själv var intresserad av. Människor och experter på sina områden hörde också av sig till mig med råd, och många ville hjälpa. Jag är så tacksam för alla råd och tips jag fått. All hjälp. Min blogg Yoga, mat och meningen med livet har sedan jag blev sjuk besökts av mer än 1,5 miljon unika besökare. Vad jag förstår och förstått har många följt min kamp och blivit inspirerade. Så det blir som ringar på vattnet. För mig har det känts oerhört värdefullt att kunna ge tillbaka och pusha någon annan i kanske samma situation att ta för sig och våga ifrågasätta.

– Tror du att kosten har varit en bidragande faktor till att du blev frisk?

– Jag tror att kosten har en viktig roll, absolut. Yogan var också viktig för mig. Det var som ett ankare jag kunde hålla fast i när det stormade inuti mig, men också utanför mig. Jag tror att sjukdomen tvingade mig att tänka på hur jag levde och då inte bara utifrån vad jag stoppade i mig. Utan hur jag tog hand om mig själv både kroppsligen, men också själsligt. Att våga säga nej. Att följa min inre röst och inte bara göra det andra vill att jag ska göra, eller hur jag skulle vara. Jag tror det är många saker och en jävla massa tur som  spelar roll. Jag hade tur att klara mig, men jag vågar inte slå mig för bröstet. Rädslan för att drabbas igen finns alltid där och kommer förmodligen alltid finnas där. Vi lever i en värld där vi tyvärr omges av miljöförstöring och vi får i oss vare sig vi vill eller inte en massa hormonstörande ämnen. Sådant oroar nog mig mer än att jag ska bli sjuk igen, kan jag nog säga. Vad är det för värld vi efterlämnar till våra barn och barn?

– Det finns ju en hel del skuld kring det här med kost och sjukdom, alla kan ju faktiskt drabbas av en sjukdom. Hur resonerar du kring detta?

– Det finns en massa skuldbeläggande när det kommer till cancer. Jag bestämde mig tidigt att jag inte skulle skämmas för att jag hade fått cancer och jag bestämde mig också för att ta för mig av livet. Jag ville inte bli satt på en avbytarbänk. Jag har heller aldrig varit så produktiv som sedan jag fick cancer. På de tre år som gått har jag skrivit fyra böcker, ett kapitel i en bok, gett ut en yogadvd och spelat in 23 knipfilmer för Tena. Men jag tror också att många blev oroliga när jag, som typ var hälsan själv, blev sjuk. Och det är ju precis så det är. Cancer slår till när som helst och hur som helst. Det kan drabba vem som helst även hurtbullar och friskisar.