Det är tydligen inte bara vi som är bekymrade över det här med antibiotikaresistensen. Tvärtom, vi är i synnerligen gott sällskap. För två veckor sedan presenterade WHO ett globalt handlingsprogram om hur den växande resistensen i världen ska kunna motverkas, och så sent som förra veckan samlades världens främsta experter inom just antibiotikaresistens i Uppsala Health Summit för att påbörja arbetet med att omsätta programmet i praktiken (president Obama har kallat till ett liknande möte i USA).

Vi vet att vi är lite tjatiga men here we go again:

Antibiotikaresistens är ett av de i särklass största hoten mot den globala hälsan idag och faktiskt ett lika allvarligt hot som klimathotet. Resistensen är global. Den resistenta bakterie som utvecklas i Indien kan snabbt slå till mot oss i till exempel Sverige (inte minst genom att vi reser kors och tvärs över världen), och många experter menar att det nästan är för sent att vända utvecklingen och att vi redan har passerat något man kan kalla ’the tipping point’ vad det gäller resistensutvecklingen.

Ett spännande undantag är dock Thailand som har lyckats vända trenden lite. Genom att öka kunskapen och ge de läkare och sjukhus som minskar den onödiga förskrivningen av antibiotika extra betalt, har man lyckats minska förskrivningen av antibiotika för vanliga förkylningar från 53% av alla som söker läkarhjälp till 40%, och när det gäller diarré har förskrivningen minskat från 40% till 30%. Ett bra exempel, tycker vi, på hur viktigt det är att införa politisk styrning och ekonomiska incitament på global nivå för att motverka en framtida hälsokatastrof.

Och i väntan på att det ska hända och på att Sveriges politiker ska införa strikt reglering kring förskrivning av antibiotika, kan vi väl som läser det här lova varandra att sluta be om antibiotika för sjukdomar som vi faktiskt själva kan läka ut?

Deal?