I augusti har vi hunnit läsa varsin bok. Mia läste ungdomsromanen “Nyckeln”, sista delen i en fantasytriologi om häxor. Lina läste “Socker – din värsta fiende” av Robert H. Lustig.

I dag tänkte vi fokusera på Linas bok.

Robert H. Lustig är läkare, professor och sockerforskare och enligt honom är det sockret som är den stora boven till den pandemi av övervikt och fetma som härjar fritt i det västerländska samhället. Den rådande uppfattningen är ju som bekant att du blir fet för att du äter, men det som är så intressant i Roberts bok är att han vänder på resonemanget och hävdar att du äter för att du är fet.

Hängde du inte med? Ok, Robban hade ju typ 500 sidor på sig (vilka iofs inte bara handlar om det här), men vi ska göra vårt bästa för att förklara hur det hela hänger ihop:

I kroppen bor det två hormoner som heter insulin och leptin. Insulin har du troligtvis rätt bra koll på redan – du vet att om du äter mycket socker och sockerliknande mat så leder det till höga insulinnivåer i kroppen = högt blodsocker = kroppen lagrar mer fett = du går upp i vikt. Leptin i sin tur är ett superviktigt hormon som signalerar till hjärnan när det är dags att sluta äta, men kruxet är bara att om du har för höga nivåer av insulin i kroppen så blockerar insulinet mätt-signalerna från leptinet och ställer i stället in hjärnan på s v ä l t. Galet va? De höga insulinnivåerna i kroppen liksom ”tvingar” dig att äta upp varenda smula på tallriken. Och, enligt Robert, är det bara att glömma att försöka kontrollera denna starka svältimpuls. Du äter kanelbullen, trots att du vet att du inte borde.

Men hur blir man kompis med sina hormoner då?

Ja, enligt Robert ger man sig sjutton på att sänka sina insulinnivåer en gång för alla. Man utesluter socker, snabba kolhydrater och sänker kolhydratintaget generellt. Man ser till att insulinet hamnar på en normal nivå igen och att blodsockret stabiliseras så att leptinet kan få jobba i lugn och ro med att tala om för hjärnan när kroppen fått tillräckligt med mat, utan att insulinet håller på och muckar med det.

Så där ja, det var det hela. Hör av dig om du vill ha en recension av Mias ungdomsroman så ska vi nog lyckas skaka fram det också.