Visste du att mer än 2,1 miljarder eller cirka 30% av alla människor på jorden är överviktiga eller feta och att fetma är orsaken till cirka 5% av alla dödsfall varje år? Bara i USA är fetma orsaken till cirka 20% av alla dödsfall, och på mycket god väg att gå om rökning som den ledande orsaken till cancer.

Det är tyvärr inte första gången vi konstaterar att vår moderna livsstil med dåliga matvanor + alldeles för lite motion har lett till en fetmaepidemi som i sin tur följts av en tsunami av kroniska sjukdomar som diabetes typ 2, hypertoni, hjärt- och kärlsjukdom och cancer (för att bara nämna några). Ingen ifrågasätter längre fetmans dåliga inverkan på folkhälsan, men ändå blir människan fetare och fetare. Och i takt med att magarna växer, växer även kostnaderna för sjukvården som snart nått gränsen för vad en offentligt finansierad sjukvård mäktar med.

Det här har vi grubblat en hel del på. Om nu alla vet att fetma har en så dålig inverkan på folkhälsan, varför görs då så lite åt problemet? Kan en bidragande faktor kanske vara att man fortfarande inte är riktigt överens om orsaken till varför vi blir feta?

Trots att människor världen över vittnar om att de blivit av med sin övervikt tack vare lågkolhydratskosten, är forskarna fortfarande inte helt eniga om huruvida det är sockret eller fettet eller en kombination av de båda som leder till att vi blir feta. De som hävdar att sockret står bakom fetmaepidemin menar, enkelt förklarat, att hormonet insulin omvandlar socker till fett. När vi äter socker eller kolhydrater (som bryts ned till enkla sockerarter i magen) höjs blodsockret och kroppen, eller rättare sagt bukspottskörteln, börjar producera insulin som är kroppens mest fettlagrande hormon. Redan efter någon timme kan det leda till ett underskott av näring i blodet vilket skapar hungerkänslor som gör att vi äter mer, och i större mängder förhindrar insulinet fettförbränningen och lagrar överskottet av näringen i fettceller.

Men, trots att det finns mängder av studier som visar att en lågkolhydratskost leder till stabilare blodsocker, sänkt insulinnivå och viktnedgång, finns det fortfarande de som inte alls är övertygade om att socker och sockerliknande mat (kolhydrater) är den stora boven i fetmaepidemin. Vi observerar, lite förvånat, hur hätsk för att inte säga aggressiv debatten ofta är om just sockrets inverkan på fetma.

Nåväl.

Oavsett vad forskarna kommer fram till vad gäller sambanden och orsakerna bakom viktnedgång kan vi i alla fall konstatera att människan automatiskt går ner i vikt när hen går över till lågkolhydratskost. Detta räcker fint för oss. Så, i stället för att vänta på att forskarna ska enas kring de exakta mekanismerna bakom fetma så tycker vi ändå att det är dags att skippa allt vad lågfettdieter heter och i stället skippa sockret och sockerliknande mat.

I alla fall om vi vill minska övervikt och bromsa fetmaepidemin. Och det vill vi ju.