Vi tänker på mjölk. Och när vi tänker på mjölk så tänker vi på de stackars mjölkbönderna.

Det senaste åren har verkligen inte varit lätta. Varje vecka lägger fem lantbrukare ner sin mjölkproduktion och på 10 år har antalet mjölkbönder halverats. Vegantrenden är på stark frammarsch och inget tyder på att det kommer att vända. Musikfestivalen Way Out West skippade kött för några år sedan, i år blev de nästan mjölkfria.

Till råga på allt har mjölkkrisen fördjupats det senaste året pga att det finns ett globalt överskott på mjölk. På drygt ett år har avräkningspriset på mjölk (alltså det som bonden får betalt) sjunkit från 3,67 kronor/liter till 2,60 kronor/liter. Livsmedelsverket ändrar sina kostråd och säger att vi ska dricka mindre mjölk än tidigare. FN:s miljöpanel uppmanar världen att omgående och drastiskt minska konsumtionen av kött och mejeriprodukter. Medicinska studier visar att mjölk faktiskt inte alls ger starka ben.

Vi tänker på regeringen. Och när vi tänker på regeringen så tänker vi att de är med på tåget. Att de har förstått att de måste stödja mjölkböndernas omställning från mjölkproduktion till något mer långsiktigt hållbart. Eller? Nä. Trots alla medicinska studier, livsmedelsråd och uppmaningar från FN:s miljöpanel, bestämmer sig Sveriges landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) för att han ska hålla mjölkproduktionen igång. I helgen uttalar han sig i DN och säger att “regeringen tar mjölkkrisen på allvar” och att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är eniga om att tillsätta 300 miljoner i budgeten för att minska dieselskatten för lantbrukare.

Vi tänker att det hela är väldigt dumt men att vi inte är särskilt förvånade. Det är inte första gången en regering försöker ge konstgjord andning på en fallande inhemsk industri. Vi tänker att Sven-Erik borde vakna upp och känna doften av kaffe. Med havremjölk.