Professorns spalt, Stig Bengmark

Medan gräset växer, dör kon.

Sedan slutet på 1980-talet är professor Peter J Neuhaus chef för kirurgkliniken på det legendariska Charité-sjukhuset i Berlin. Där har man bl a en världens största avdelningar för levertransplantation – man gör cirka 200 sådana operationer per år. Man har också en stor avdelning för bukkirurgi.

Jag blev inbjuden att föreläsa där på 90-talet. I publiken fanns en kvinnlig läkare, Nada Rayes (då underläkare, nu nybliven professor), som tilltalades av konceptet och lyckades få med Peter Neuhaus på ett antal studier med den blandning av nyttiga bakterier och fibrer som jag tagit fram – min synbiotika som innehåller 40 miljarder av fyra olika hälsobakterier och 10 gram av de fyra starka prebiotiska fibrer som är mat för både bakterier och kropp.

2004 var de färdiga med sin första studie – denna gång på levertransplanterade – och den visade en så otrolig framgång att världen hade svårt att ta det till sig.

* Infektioner efter levertransplantationer eliminerades i princip, en patient (1 av 33 = 3%) som fått en kateter i samband med operation fick en lätt urinvägsinfektion, medan de som fått bara fibrerna utan tillsatta bakterier utvecklade infektioner i hälften av fallen (17/33 = 51%). Med andra ord besparades 94% av patienterna infektioner.

* Vid inte mindre än 18 tillfällen återfann man elakartade bakterier utanför tarmen, t.ex. i blodet, lungorna och urinvägarna, hos de 17 patienter som inte fått de probiotiska bakterierna. Med andra ord så minskade identifiering av bakterier utanför tarmen med 97%.

* Patienternas användning av antibiotika sjönk från i medeltal 3.8 => 0.1 = 3.7 (97 %) dagar med antibiotika, d.v.s. 97%, och dagarna de behövde stanna i intensivvård, som är mycket dyrt, sjönk från 10.2 => 8.8 dagar till 1.4 dagar (14 %).

Man skulle tro att så här tio år senare används mitt synbiotikapreparat överallt. Tyvärr är det inte så – byråkratin är enorm och så många tillstånd krävs.

”Medan gräset växer, dör kon.”

Rayes N et al. Am J Transplant 2005;5:125-131