Professorns spalt, Stig Bengmark

Stress förstör din tarmflora och gör dig sjuk.

Det är väl dokumenterat att vår hjärna och vårt immunsystem kontinuerligt utbyter information för att vi skall må så bra som möjligt, både då vi är friska och sjuka. Speciellt viktigt blir det då vi är utsatta för akut eller kronisk stress. Kronisk stress är sannolikt den farligaste av alla kända orsaker till sjukdom – kanske t.o.m. farligare än dålig kost. Stress frisätter en hel rad av hormoner, neuropeptider och andra ”neurokemiska produkter”, som har förödande konsekvenser för immunsystemets viktiga funktioner. Nästan alla celler i vår kropp är känsliga för dessa, men speciellt våra immunceller och våra tarmbakterier som tar stor skada av stressrelaterade neurohormoner som adrenalin och noradrenalin. Alla lymfatiska organ – som benmärg, brässen (thymus), mjälte och lymfkörtlar – är rika på nervtrådar som förmedlar budskap från hjärnan, men framför allt gäller det vår tarm.

Fig_no_50_microbiota_communication-01

Fig. 1 Kroppens olika organ kommunicerar på en mängd sätt – men det mesta styrs från hjärnan. Vid stress är det, förutom hjärna och binjurar, grovtarmen som är huvudaktör. Grovtarmen är speciell eftersom den i många avseenden ”programmerar” och styr immunsystemet och dessutom är hem för 1- 2 kg tarmbakterier. Hjärna och tarm är alltid i intim tvåvägskommunikation men denna ökar dramatiskt vid stress både vad gäller tråd(nerv)-bundna samtal men också trådlös långvägs-kommunikation (endocrine – med hormoner) eller kortvägskommunkation (från cell till cell- paracrine och om i hjärnan neurocrine).

Hjärnan påverkar tarmen och dess bakterier via 500 miljoner nervtrådar

Det har rapporterats att vår tarm är försedd med åtminstone 500 miljoner nervtrådar som direkt förbinder den med hjärnan (1). Både vid kroppslig och mental stress ”duschas” våra tarmbakterier med ”stresshormoner” som adrenalin, noradrenalin och dopamin, vilka radikalt förändrar mönstret av våra tarmbakterier och får de godartade bakterierna att till stor del försvinna och de elakartade bakterierna att mer eller mindre ta över. I den medicinska litteraturen har det rapporterats att ”stresshormoner” – både naturliga som adrenalin, noradrenalin och dopamin men också syntetiskt framställda läkemedel som dobutamin och isoprenalin (kända som t.ex. astmamediciner) – ökar både tillväxten av elakartade bakterier och deras elakhetsgrad (virulens) med 100 000 gånger (2).

Foster- och babystress lägger grunden till dålig hälsa senare i livet

Stress är något som ofta förföljer människan redan från tiden som foster i mammas mage och fram till vårt sista andetag. Stress är förödande för etablerandet av ett välfungerande immunsystem, en process som påbörjas redan under de sista månaderna av graviditeten och fortsätter under den tidiga nyföddhetsperioden. Likaså är etablerandet av en väl fungerade tarmflora redan under våra första levnadsmånader/år av avgörande betydelse för vår hälsa senare i livet. En omfattande och mycket diversifierad tarmflora liksom ett välfungerande immunsystem, påverkar våra möjligheter att motstå stress och sjukdom långt in på vår ålderdom och påverkar faktiskt allt från etablerande av allergi och ADHD i tidig ålder, till Alzheimer och metabolt syndrom senare i livet.

Barn födda med kejsarsnitt har ett sämre immunförsvar

Omfattande studier visar att barn som fötts med kejsarsnitt uppvisar en ökning av astma med cirka 20% senare i livet (3). Kejsarsnitt, speciellt om det är akut och oplanerat, innebär en enorm ökning av stress på modern och stora mängder av stresshormoner läcker över till fostret redan under förberedelsen av operationen och överförs under de närmaste dagarna efter operationen via modersmjölken. Dess negativa effekter motverkas till en viss del av framgångsrik amning och riklig tillförsel av modersmjölk rik på laktobaciller och viktiga fibrer som oligosacharider. Tyvärr är inte detta alltid möjligt p.g.a. brist på tillräcklig mängd modersmjölk.

Närhet mellan moder och barn lindrar stresseffekterna

Det har under dessa omständigheter visat sig vara speciellt viktigt att den nyfödde får vistas tillsammans med sin moder, något som dramatiskt minskar stressnivån hos den nyfödde. Separation från modern under första levnadsveckan har visat sig leda till en signifikant ökad stress och etablerande av en mycket sämre tarmflora hos den nyfödde (4), vilket anses medföra negativa hälsoeffekter långt senare i livet. Nyligen publicerade djurstudier visar helt övertygande att nyfödda som är separerade från sin moder mer är 3 timmar per dag under dagarna fram t.o.m 12:e levnadsdagen, utvecklar en permanent sämre tarmflora än andra (5).

Många sjukdomar senare i livet har sin grund i stress

Det är välkänt att mental stress kan leda till omfattande problem och ofta till betydande matsmältnings- och tarmproblem. Detta gäller t.ex. den kanske vanligaste sjukdomen av alla – IBS (irritable bowel syndrom) – vilken är starkt förknippad med psykologisk stress och dålig tarmflora. Omfattande studier på astronauter som anses leva under mer eller mindre permanent stress, visar en omfattande och allvarlig försämring av tarmfloran och inte minst en kraftig minskning av de bakterier som normalt ingår i s.k. probiotika (främst laktobaciller och bifidobakteria) samt en katastrofal ökning av antalet elakartade bakterier (som t.ex. Enterobacteria and Clostridia).

Man har också studerat tarmfloran på universitetsstuderande under tentamensperioder samt på idrottsmän som utövar mycket ansträngande idrotter, och de tappar faktiskt stora delar av sin tarmflora och sitt immunsystem under särskilt stressiga perioder, tider då de ofta blir sjuka och ofta i svåra infektioner. Det är min tro och förhoppning att en intensiv rekonditionering av tarmen via synbiotika – dvs tillförsel av en kombination av prebiotiska fibrer (mat för bakterierna) och hälsobakterier – skall kunna minska denna risk.

Stress är speciellt farlig för feta människor ( och speciellt för de som har kulmage)

Det är extra farligt med stress om man är fet och speciellt om man har mycket bukfett – kulmage. Då medför stress en flerdubblad risk att få akut hjärt-kärlsjukdom som t.ex. stroke. Normalt skall man ha högst cirka 25 ml bukfett – det anses våra förfäder haft. Moderna studier har funnit personer som har upp till ofattbara sex liter fett i buken.

Stress ”vräker ut” stora mängder fett tillsammans med bl.a. stora mängder av s.k. proinflammatoriska cytokiner (som t.ex. IL-6 tillsammans med en faktor som kallas PAI-1 – plasminogen activator inhibitor-1, känd för att bl.a. starkt styra vår blodkoagulation). Man har lagt märke till att stresssinducerad ökning av proinflammatoriska och pro-koagulativa faktorer i blodet i svåra situationer kan öka uppåt 1000 gånger och då inducera en enorm fettansamling i levern, skapa insulinresistens och bidra till en rad sjukdomar som bifogad bild sammanfattar: hjärtkärlsjukdom, för mycket fett i blodet (dyslipidemia), högt blodtryck (hypertension) (6), omöjlighet för mannen att vid försök till sex ”få stånd” (erectile dysfunction), många cystor på äggstockarna (polycystiskt ovariesyndrom), upphov till demens (cognitive decrine), urkalkning av skelett (osteoporos), för mycket fett i levern (NASH – icke-alkohol förfettning av levern), liksom allmän fetma (obesity), andningsuppehåll i sömn (sleep apnea), förtvining av muskler (sarcopenia) och typ 2 diabetes.

Fig_no_51_metabolic_syndrome-01

Fig 2. S.k. metabolt syndrome (se bl.a. min krönika om inflammation) är ofta förknippat med ökad bukfetma och är på många sätt ”moder” till en serie sjukdomar som plågar den moderna människan. Dessutom är det vanligt att den som drabbats av en av dessa sjukdomar får flera – blir multisjuk. Ett väsentligt bidrag till denna utveckling är fysisk och psykisk långvarig stress.

Referenser:
(1) Furness, J.B. (2006) The Enteric Nervous System, Blackwell Publishing Oxford OX4 2DQ, UK, 2006
(2) Freestone PP, Haigh RD, Williams PH, Lyte M. Stimulation of bacterial growth by heat-stable, norepinephrine-induced autoinducers. FEMS Microbiol Lett. 1999;172:53-60.
(3) Thavagnanam S, Fleming J, Bromley A, Shields MD, Cardwell CR. A meta-analysis of the association between Caesarean section and childhood asthma. Clin Exp Allergy. 2008;38, :629-633.
(4) O’Mahony L, McCarthy J, Kelly P, Hurley G, Luo F, Chen K, O’Sullivan GC, Kiely B, Collins JK, Shanahan F, Quigley EM. Lactobacillus and bifidobacterium in irritable bowel syndrome: symptom responses and relationship to cytokine profiles. Gastroenterology. 2005;128:541-551.
(5) O’Mahony SM, Marchesi JR, Scully P, Codling C, Ceolho AM, Quigley EM, Cryan JF, Dinan TG. (2009) Early life stress alters behavior, immunity, and microbiota in rats: implications for irritable bowel syndrome and psychiatric illnesses. Biol Psychiatr. 2009;65:263-267.
(6) Item F, Konrad D. Visceral fat and metabolic inflammation: the portal theory revisited. Obes Rev. 2012;3, (Suppl 2):30-39.