Professorns spalt, Stig Bengmark

Syntetiskt bajs – framtidens lösning?

Ikon_professorns_spaltI min senaste krönika berättade jag om de enormt framgångsrika behandlingarna som gjorts med sk Fekal transplantation (FMT) – upprepad bajsöverföring från en donator till en sjuk person. Bajs är till 80% vatten men av återstoden är mer än hälften tarmbakterier och resten mest fibrer av olika slag – och det är kombinationen av bakterier och fibrer som gör de sjuka personerna friska. Myndigheterna i olika länder har emellertid haft svårt att acceptera metoden som den nu är utformad – man kan nämligen, även om det sällan inträffar, överföra sjukdom istället för hälsa. Det finns mycket i bajs som man helst önskar slippa, och därför kräver myndigheterna omfattande testning både av donator och vederbörandes bajs innan tillstånd till överföring ges. Dessutom är FMT en hantering som sjukvårdspersonal ogärna vill ägna sig åt – bajsöverföring anses som ”äcklig” av både personal och mottagare – och därför är behovet stort att finna alternativa metoder som ger likvärdigt resultat men som är angenämare och mer lätthanterliga. Att på laboratoriet kunna ta fram en kombination av effektiva bakterier och rikligt med aktiva fibrer framstår därför som ett mycket attraktivt alternativ. Detta kallas synbiotika, och sökande efter ett bra sådant alternativ är vad jag sysslat med de senaste 20 åren.

Framgångsrika försök med probiotika när man tvingas ge antibiotika

Hälften av jordens befolkning bär på resistenta stammar och hundratusentals dör årligen både i Nordamerika och Europa. Det är speciellt de som har dåligt immunförsvar – äldre och kroniskt sjuka – som drabbas. En nyligen publicerad rapport från en studie som omfattar ett tiotal vårdhem i USA, ger en skrämmande bild av verkligheten: patienterna får i medeltal antibiotika drygt 2 gånger per år och nästan hälften (47 %) bär på svår antibiotikaresistens (1). Nästan alla patienter lider av regelbundet återkommande episoder av svår diarré eller förstoppning.

Första försöket till att behandla med med sk probiotika, d.v.s. en på laboratoriet sammansatt komposition av hälsobakterier (men tyvärr inga fibrer), gjordes i slutet av 1980-talet. Redan 1989 rapporterade danskarna Tvete och Rask-Madsen en mycket framgångsrik behandling med en probiotisk komposition av tarmbakterier som skulle kunna ersätta FTM. De prövade med stor framgång en blandning av 10 olika (i laboratoriet) framodlade tarmbakterier på fem patienter med resistent Clostridium difficile infektioner (CDI), och alla blev friska efter behandling (2). Några år senare prövade man att ge probiotika till alla patienter som gavs antibiotika. Det visade sig då att de som fick probiotika samtidigt som de behandlades med antibiotika hade nästan bara hälften så ofta tecken på kvarvarande svåra och dödliga C diff-bakterier i sin magtarmkanal (3). Liknande resultat rapporterades året därpå när man gav probiotika vid antibiotikabehandling av barn med öroninflammation (4). I ytterligare en studie fick bara 7/57 (12%) antibiotikainducerad diarré om de samtidigt behandlades med probiotika, jämfört med nästan tre gånger så ofta hos de 19/56 (34%) som bara fick antibiotika utan tillsats av probiotiska bakterier (P=0.007). Att alltid ge probiotika till alla som behandlas med antibiotika är en enkel, billig och effektiv metod som, tyvärr, så här långt inte blivit någon allmän praxis.

Erfarenheter från min forskning på probiotika och synbiotika

För att tydliggöra: probiotika betyder en komposition från en eller flera bakteriestammar. Synbiotika är probiotika + fibrer. Det är alltid bättre att bakterierna blandas med fibrer, dvs probiotikan blir synbotika, eftersom det är ett mer effektivt verktyg. Sammansättningen i den synbiotika som jag jobbar med (Synbiotic 2000) är gjord för att efterlikna samma positiva egenskaperna som vid en avföringstransplantation d.v.s. den innehåller rikligt med nyttiga och effektiva bakterier och rikligt med starkt bioaktiva fibrer (ofta kallade prebiotika). Det är faktiskt bara en liten andel – mindre än 10% – av den probiotika som finns på marknaden som har effekt. Många produkter har faktiskt motsatt effekt, och endast de som genomgått omfattande prekliniska och kliniska tester kan förväntas ha någon som helst effekt. Innan man köper probiotika bör man alltid efterfråga studier – det är faktiskt så att även om de laktobaciller som produkten innehåller getts exakt samma namn så kan de ha helt olika effekter – namnet på bakterierna är inte alltid en garanti för förväntad effekt.

En mycket liten minoritet av alla laktobaciller kan bryta ner och omsätta ”tuffa” fibrer

Lactobacillus plantarum, Lactobacillus paracasei subsp. paracasei och Pediococcus pentosaceus är bakterier som är kända för att vara bäst på att bryta ner tuffa nyttiga fiber – jag kallar dessa bakterier för Trippel-P (alla namn börjar på P) och de är ”the Champions league” av probiotika. Efter omfattande tester har jag valt ut just dessa till min synbiotika. Det är nämligen så att dagens svårt handikappade västerländska ”bajsorgan” inte lyckas bryta ned många fibrer pga att det är en mycket liten minoritet av alla bakterier/lactobaciller som kan bryta ner och omsätta ”tuffa” fibrer. En klassisk studie som gjorts på Trippel P – ”the Champions league” – är mycket intressant – den visade att när 712 olika bakterier/laktobaciller studerades så var det bara fyra stammar av  bakterier/laktobaciller som kunde bryta ner tuffa fiber inkl mycket viktiga oligofruktan-fibrer (phlein och inulin), och dessa var flera stammar av just Lactobacillus plantarum, Lactobacillus paracasei subsp. paracasei, Pediococcus pentosaceus samt Lactobacillus brevis (5). De som normalt inte har tillgång till dessa stammar i sitt bajsorgan får besvär från magtarmkanalen då de äter sådana fiber (se min krönika om fiber).

Mycket få laktobaciller kan eliminera resistenta bakterier av typ Clostridium difficile (Cdiff)

Vid studien visade det sig att det bara var tre stycken av de 50 undersökta stammarna som kunde ta kål på alla de Clostridium-stammar som prövades, nämligen en Lactobacillus plantarum och två stammar av Lactobacillus paracasei subsp. paracasei. När en internationellt välkänd grupp av mikrobiologer i Estland undersökte förmågan hos de 50 olika stammarna av laktobaciller att ta kål på 23 olika stammar av Clostridium difficile, fann de en stor variation i effektivitet. Inte mindre än 27 stammar av laktobaciller visade sig vara totalt verkningslösa, 18 stammar hade delvis effekt medan som sagt bara total tre stammar, en Lactobacillus plantarum och två stammar av Lactobacillus paracasei subsp. paracasei, visade en 100-procentig framgång (6). De stammar av Lactobacillus plantarum och Lactobacillus paracasei som vi valt ut från mer än 500 Lactobacillstammar har visat sig ha unika anti-inflammatoriska och anti-infektiösa egenskaper, och de ingår i Synbiotic 2000 efter att ha varit föremål för omfattande kliniska studier i mer än 15 år.

Majoriteten av västerlänningar och alla som är feta har helt förlorat sina Lb plantarum och Lb paracasei 

Tidigare undersökningar visar klart att vår uppsättning av tarmbakterier blir tilltagande ”torftigare” när vi går över till industritillverkad och processad mat. Sedan mer än femtio år vet vi att de flesta av oss redan förlorat våra betydelsefulla fibersmältare/fibernedbrytare som t.ex. Lb plantarum och Lb paracasei. En undersökning från 2012 visar att försämringen av tarmfloran fortsätter och att huvudparten av de fransmän som undersöktes hade tappat åtskilliga arter stammar av laktobaciller och främst Lactobacillus planetarium och Lactobacillus paracasei. Personer, hos vilka vällevnaden lett till fetma, har faktiskt totalt förlorat sina plantarum och hos åtminstone 90% av de feta individerna också Lb paracasei (7).

Den synbiotika jag har forskat fram består av fyra inflammationsdämpande laktobaciller och stora mängder bioaktiva fibrer

Den synbiotika jag har forskat fram innehåller fyra laktobaciller som är utvalda för sina egenskaper att maximalt slå ner inflammation, nämligen: Lactobacillus plantarum 2362, Lactobacillus paracasei subsp. paracasei, Leuconostoc mesenteroides 32-77:1, Pediococcus pentosaceus 5-33:3. Dessutom innehåller dessa kompositioner betydande mängder fibrer av vilka en är för speciellt tuffa fibrer: betaglukan, inulin (tuff), pektin och resistent stärkelse. Min förhoppning är att Synbiotic 2000 skall ge lika goda resultat som behandling med FTM, och därmed kunna bli en bekväm och hygienisk ersättning för denna tidskrävande och inte alltid välmottagna behandlingsform.

FTM har haft stora framgångar vid ytterst svåra sjukdomar och nu gäller det att visa att Synbiotic-behandling har samma effekter. Intresset är stort att pröva Synbiotic vid alla de kroniska sjukdomar där FMT har varit framgångsrikt – som t ex autism, typ 2 diabetes, fetma, Hashimoto struma, idiopathic thrombocytopenic purpura, inflammatoriska tarmsjukdomar (Crohns sjukdom och Ulcerös colit), irritable bowel syndrome (IBS), kronisk fettlever (NAFLD) kroniskt trötthetssyndrom, metabolt syndrom, multiple skleros, myoclonal dystonia, Parkinsons sjukdom, psoriasis, rheumatoid artrit och Sjögrens syndrom.

Synbiotikan kan också tillföras som lavemang

10 patienter med svår inflammation i nedre grovtarmen (distal colit) behandlades med lavemang med Synbiotic 2000. De följdes därefter i 3 veckor under vilken samtliga manifestationer på sjukdomen försvann – trängningar till avföring, antal episoder av diarré, nattliga diarréer, blod med avföringen. Också konsistensen på avföringen förbättrades radikalt.

Litteraturhänvisningar:

1. Hood K et al. Health Technol Assess. 2014;18:1-84.
2. Tvede M, Rask-Madsen J.. Lancet. 1989;1:1156-1160.
3. Plummer S. Int Microbiol. 2004;7:59-62.
4. Kotowska M et al. Aliment Pharmacol Ther. 2005;21:583-590.
5. Müller M, Lier D. J Appl Bact1994;76:406-411.
6. Naaber P et al. Med Microbiol 2004;53:551-554.
7. Million M et al. Int J Obes (Lond). 2012;36:817-825.