Först får man panik över att man nog har D-vitaminbrist. Sedan börjar man äta tillskott. Då får man panik för att man kan överdosera det. Aldrig ska något vara enkelt. Vad gäller egentligen?

D-vitaminbrist har en koppling till många sjukdomar såsom till exempel cancer, diabetes, MS, depression och barnlöshet. Forskning visar att D-vitaminet krävs för att aktivera immunförsvaret men också att det dämpar immunförsvaret så det inte blir överaktivt och skapar så kallade autoimmuna sjukdomar. I Sverige har en majoritet av befolkningen för låg nivå av D-vitamin, i varje fall under vinterhalvåret, och samma sak verkar gälla på många andra ställen: över hälften av den brittiska och amerikanska befolkningen har för låga nivåer av D-vitamin, och mer än tio procent lider av uttalad D-vitaminbrist.

I en artikel i Illustrerad Vetenskap läser vi att det räcker med 20 minuters vistelse i solen varje dag på sommaren för att ladda D-vitamindepåerna helt, och att 20 minuter i solen motsvarar en dos på 250 mikrogram – 50 gånger mer än den dagliga dos på fem mikrogram som många myndigheter rekommenderar att man äter (Livsmedelsverket rekommenderar 10 mikrogram per dag, respektive 20 mikrogram för de över 75 år och de med liten solexponering). Lite längre ner i artikeln läser vi att för att uppnå samma mängd från andra källor än solen skulle man varje dag behöva få i sig antingen a) ett kilo lax, b) 50 glas mjölk eller c) 50 multivitamintabletter. Samma artikel refererar till undersökningar som har visat att det för en frisk person krävs dagliga intag på över 1000 mikrogram innan det vållar kräkningar, huvudvärk eller hjärtproblem.

Vi tänker att man inte ska överdosera något, men att det i fallet D-vitamin verkar det stå hyfsat klart att det inte är överdoseringen som är problemet utan tvärtom.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår bok här.