I dag lämnar vi över ordet till vår kollega Anna:

Idag är det ett år sedan jag höll mitt livs kärlek i handen då hans hjärta stannade. Den dagen bröt en storm lös utanför fönstret på intensivvårdsavdelningen på Huddinge sjukhus där jag satt och kände hans kropp svalna. Det stormade i ett dygn, som att moder jord gjorde uppror mot den orättvisa som gjordes henne och oss när han lämnade allt för tidigt. Gabriels hjärta bara stannade. Det var så trött, det hade kämpat så hårt och älskat oss så gränslöst under många månader av omänsklig ansträngning. Fram till minuten det stannade var han odödlig i mina ögon, för ett liv utan honom var otänkbart.

Nu har det gått ett år, och jag har insett att han aldrig kommer lämna oss helt. För när hans hjärta inte orkade längre flyttade han in i våra istället. Där är Gabriel fortfarande odödlig, och där bär jag och vår lille son Sam honom med oss i allt vi tar för oss.

En enda gång pratade vi om döden innan det att den var ett faktum. Då ville han att jag skulle lova honom att aldrig sluta leva, att han aldrig skulle få bli en skugga i våra liv. Det har jag inte heller låtit honom vara. Varje dag försöker jag leva så mycket det bara går. Kampen som vi utkämpade mot hans sjukdom har övergått i en kamp för att göra vardagen till bästa möjliga och även en kamp för att få andra att förstå att det kanske inte bara är floskler det där med att leva som att det inte finns någon morgondag.

Gabriel hade akut myeloisk leukemi, AML. Den agerar explosionsartat och från en vecka till nästa kan du gå från fullt frisk till döende. Just den typen av cancer slår helt på måfå och kan drabba vem som helst – oavsett leverne eller genetiska förutsättningar – alltså den allra läskigaste sorten. Dessutom hade han sedan 11 års ålder diabetes typ 1. I mångt och mycket fick han fantastisk medicinsk vård mot sin cancer, men på det område där jag kände att jag hade någon liten kunskap att komma med – kosten – så förfasades jag.

Maten som min man – diabetikern – serverades dröp av socker och tomma kolhydrater. Han serverades blodsockerchockande konserverade frukthalvor och saftsoppor på tetrapack, sönderkokade helfabrikat, vitt rostbröd och vetelängder. Hans vänner gjorde vad de kunde för att lugna mig i min panik över näringsfattigheten i den mat som erbjöds och fyllde vår frys med hemlagade grönsakssoppor och smoothies som jag kunde ta med till honom på sjukhuset. Maten som serverades där var mat som snarare gjorde honom sjukare, än gav den näring som kunde ha gett en skjuts i tillfrisknandet.

Jag hoppas och drömmer om att jag nu framöver istället ska få hänge mig en kamp som kan leda till något bra. Att de insikter som jag fått om tillkortakommanden inom vårdens inställning till mat kan vara fröet till en större förändring. Att det kanske finns en liten möjlighet att se till att vi med förändrad kost kan bromsa den dramatiska ökningen av livsstilssjukdomar (inte minst de typer av cancer som faktiskt går att förebygga).

Idag vill vi på Food Pharmacy därför lansera ett upprop. Ett upprop som vi hoppas ska leda till att den svenska vården tar till sig att de som vi borde bli näringsjägare och jaga ut raffinerat socker och tomma kolhydrater från sjukhussalarna. Istället vill vi att de släpper in fibrer, antioxidanter och vitaminer – helt enkelt låter kosten få leva upp till sin potential som något både förebyggande och vårdande. Vi hoppas också att detta tänk ska sprida sig vidare, till all mat som serveras av det offentliga Sverige. Att även våra skolmatsalar, äldreboenden och andra vårdinrättningar ska ha näringsjägare i sina kök.

Vi vill och hoppas att ni alla som läser detta ansluter er till vår kamp för bättre kost i det skattefinansierade Sverige. Dela med er av era erfarenheter i sociala medier under #sjukmat, sprid ordet till era vänner, posta bilder på det ni eller era anhöriga serveras och hjälp oss starta en debatt som förhoppningsvis kan leda till en systemförändring.

Vi kommer samla alla de inlägg som görs på vår facebookvägg på facebook.com/sjukmat/ eller via Instagram eller Twitter med #sjukmat på sidan sjukmat.se. När vi har samlat in 10 000 berättelser lovar vi att personligen överlämna dessa till vår socialminister som är ansvarig för frågor rörande folkhälsan.

Vi ser fram emot att ta del av din berättelse.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.