Hypokondri! Hysteri!

Det är ord som dragits i smutsen i många år, men som jag tycker det är dags att återupprätta. Och när skulle passa bättre än i samband med självaste kvinnodagen, den 8 mars?

Ordet hypokondriker kommer ju från det antika grekiska ordet hypochondrium som syftade på den övre delen av buken. Läkekonstens fader Hippokrates menade att nyckeln till god hälsa stod att finna i magen, men med tiden ändrades ordets innebörd så att det istället beskrev någon som är rädd för påhittade sjukdomar.

Först nu när forskarna börjat kunna kartlägga innehållet i vår tarmflora inser allt fler att de där så länge svårförklarliga besvären som jobbiga patienter tjatat om ofta faktiskt inte alls var påhittade.

För om doktorn inte vet vad det är för fel på patienten, så är det väldigt ofta patienten det är fel på. Listan kan göras lång över besvär som dömts ut som hjärnspöken, så fort det inte funnits någon enkel och av myndigheterna certifierad provtagningsmetod att tillgripa. Men när det då och då dyker upp en sådan, kan synen på hela patientgrupper omvärderas över en natt.

Jag behöver kanske inte tillägga att doktorn historiskt sett oftast varit en man, medan patienten varit en kvinna som anklagats för att vara gnällspik, hypokondriker och hysterika.

Annorlunda var det alltså på de gamla grekernas tid.

Ett annat skällsord som slängts efter missförstådda sjukliga kvinnor är ”hysterika”. Det härstammar från det antika grekiska ordet för livsmoder: ”Hystera” och på den tiden var användningen strikt medicinsk (om än aningen vag) och syftade på fysiska besvär, som alltså främst kopplades till kvinnor. Det var först långt senare som hysteri blev en slags paraply-term för kvinnliga mer eller mindre inbillade ångestsymtom.

Faktum är att hysteri fanns med i den äldre psykiatriska diagnosmanualen ICD-9 fram till 1990 då den togs bort just för att det var allt för svepande. Själva definitionen var ångestanfall som gav olika fysiska symtom som svimningar, utan att ha neurologiska orsaker.

Tidens kloka gubba la förstås sina pannor i djupa veck och ordinerade allt från luktsalt och märkliga vaginala salvor, till hypnos och seanser. Sigmund Freud trodde för sin del mer att orsaken stod att finna i trauman i barndomen.

Och idag står det allt mer klart att åtminstone en del av de hysteriska besvären säkert var rent fysiska och hängde ihop med just sådana problem som nu börjar klarläggas som rubbad tarmflora, kronisk inflammation, läckande tarm och hormonella förändringar. Idag vet vi att en majoritet av dem som drabbas av autoimmuna sjukdomar är kvinnor, så de gamla grekerna var inte helt fel ute när de letade lösningen i livmodern, även om de inte fann hela svaret. Män kan ju också bli hysteriska, om uttrycket tillåts.

Så varför inte lagom till kvinnodagen återerövra de nedsolkade orden och stolt stå upp som en hypokondrisk hysterika! (Eller i mitt fall hysteriker.)

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.