Vår hund Lovis tycker det är jättetrist när jag bara sitter och skriver. Det är mycket trevligare att springa och jaga en boll eller ge sig ut och sniffa på allt möjligt, och det kan man ju förstå. 

Hunden är människans bästa vän brukar man säga. Nu har det dessutom visat sig att vi har mycket mer lika bakteriefloror än vad någon kunnat – eller vill – ana. Särskilt när jag tänker på vad Lovis ibland brukar tugga i sig om hon får chansen…

Det är forskare i Heidelberg som tittat närmare på både beagel och retriever och sett att hundar och människor reagerar väldigt lika på olika sorters mat. Mycket mer lika än till exempel möss, som det ju ofta forskas på. Men usch, nu får det inte bli en massa hundar i försökslabben bara för den sakens skull!

I alla fall reagerade hundarna precis som människor på en hög-protein-diet. Då ökade Firmicutes-bakterier på bekostnad av Bacteroidetes-bakterierna. Om hunden var överviktig var det bra för då gick den ner i vikt. Med en hög-kolhydrat-diet ökade istället Bacteroidetes, som kan vara bra på andra sätt. Kanske kommer det här så småningom att påverka sammansättningen på hundmaten.

Det finns en hel del teorier kring hundarnas betydelse för vår maghälsa. Exempelvis finns det forskning som visar att i familjer med hund har alla mycket mer lika tarmfloror än om det inte finns någon hund. Troligen beror det på att alla gosar med hunden hela tiden så att den liksom förmedlar tarmfloror mellan oss människor. Faktiskt har det visat sig att även gifta par har mer lika tarmfloror med hund än utan, hur man nu ska tolka det resultatet.

Ok, hundar slabbar ju runt på andra sätt också och drar in jord och skräp. Inte minst på golven, och där i de lägre regionerna får små barn i sig en massa mikrober när de kravlar runt. Alltså en hel del från hunden. I vilket fall som helst vet man att barn som växer upp i familjer med hund får mindre allergier, särskilt om hunden finns med från början, helst redan under graviditeten.

En del forskare som gått igång ordentligt på det här menar att hunden, som katalysator för vår tarmflora, kan ha haft en helt avgörande betydelse för människans utveckling.

De äldsta säkra arkeologiska fynden av en hund begravd med en människa är tydligen 14 700 år gamla. Men det finns äldre fynd som kan tolkas som att banden mellan människa och hund går minst 40 000 år tillbaka, alltså långt före alla andra tamdjur och långt innan jordbruket slog igenom.

En teori går ut på att vi och hundarna långt tillbaka i urtiden började jaga ihop och att det – tillsammans med rollen som vakthund – gav så stora fördelar att människan kunde konkurrera ut Neanderthalarna.

Ja, nu vet jag inte riktigt hur det skulle gå om lilla Lovis plötsligt skulle jaga upp en mammut. Eller fungera som vakthund. Men ok Lovis, jag ska sluta skriva nu. Vår gemensamma magkänsla säger att det är dags att gå en runda.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.