Ok, det är semester och vi får väl ana att det dricks en hel del vin runt om i stugorna, även i denna. På kort sikt kan det muntra upp och lindra stress, men låt oss slå fast en sak med en gång. Alkohol är något som ökar depression och nedstämdhet, inte något som lindrar.

Det sagt har du säkert hört talas om studier som tyder på en fördel av att dricka ett (kvinnor) till två (män) glas vin om dagen (eller motsvarande antal flasköl). Det förklaras av att många observationsstudier sett en minskad risk för hjärtsjukdomar vid den dosen. Och oftast är det ju hjärtat som inte orkar med när vi blir gamla.

Men se upp! Blir det mer än så störtar kurvan brant utför på många sätt. Det är anledningen till att alkohol räknas som den tredje viktigaste globala orsaken till sjukdom och funktionsnedsättning, och kopplas till 6 procent av alla dödsfall. I världen. Bland annat ser man en snabbt ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som dricker mer än två glas vin om dagen.

Men ok, det här var inte tänkt som en moralkaka av semestersabotören. Mer som en liten uppdatering om vad dina tarmbakterier egentligen tycker om saken.

Själv har jag vid åtskilliga resor i det som kallas blå zoner – alltså de platser där chansen är störst att bli hundra år – insett att åtskilliga av dessa supergamlingar dricker rätt mycket vin. Men bilden är splittrad. På den japanska ön Okinawa tar sig kanske de gamla kvinnorna en liten kopp risbrännvin ibland, men det hör faktiskt till undantagen. Och på Nicoya-halvön i Costa Rica är de långlivade också rätt återhållsamma.

Annorlunda är bilden på den grekiska ön Ikaria och i de bergiga delarna av Sardinien där man knappt vågar berätta hur mycket framför allt männen dricker. Men skillnaden mot att för oss öppna en bag-in-box på fredagskvällen är enorm. Vi dricker inte som de ett fantastiskt rent vin gjort på druvor från de egna odlingarna, vi går inte som de till fots mil om dagen i bergig terräng, vi andas inte deras rena luft och äter inte deras fantastiska hemodlade grönsaker och ibland kött från djuren de själva föder upp.

En uppenbar slutsats är alltså att man INTE MÅSTE dricka alkohol för att bli en frisk gamling. Men att några, men inte alla, av planetens friskaste gamlingar faktiskt gör det, men som en del av en i övrigt hypersund livsstil. Kanske skulle de blivit ännu äldre utan vinet. Det vet vi inte.

Om möss får alkohol så händer ungefär samma sak som när man ger dem socker: de goda bakterierna som får dem att må bra blir färre och de giftproducerande som riskerar att orsaka inflammation blir fler. Över huvud taget minskar artrikedomen i tarmen om du dricker mycket alkohol. Och det brukar vara ett dåligt tecken.

Vill du istället ha ett lite mikrobnördigt argument för att dricka ett glas rödvin så tycks det öka mängden hälsosamma lacto- och bifidobakterier i tarmen. Ta gärna en bit opastöriserad ost eller en bit choklad till. Vill du ha argument emot så tycks samma glas minska mängden oftast hälsosamma prevotella.

Även när det gäller beroende finns en del nya spännande försök som har visat att missbrukare som slutade med alkohol under de första tre veckorna fick ökad inflammation i tarmen. Som en följd av detta mådde de extra dåligt, drabbades av ångest och kände sig nedstämda.

Även andra fynd talar för att obalanser i tarmen skulle kunna bidra till att vissa lättare utvecklar ett beroende. Ett exempel är upptäckten att om man stör ett försöksdjurs tarmflora med hjälp av antibiotika så upplever det därefter en starkare känsla av belöning då de får i sig kokain.

Ok, detta är tidig forskning, men det ger onekligen nya intressanta ingångar för världens beroendeforskare.

För vem är det egentligen som vill ha bara ett glas till? Du och jag eller våra bakterier?

Foto: Niklas Veenhuis

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.