Den här texten publicerades igår på Debattsidan i SvD.

Tankeövning – som svensk löper du en risk på 0,000025% att dö i en trafikolycka varje år. Och för att hålla siffran nere investerar samhället enorma resurser. Det är därför häpnadsväckande när man läser att svenska Socialstyrelsen går ut med en varning om att 25% av oss riskerar att dö i förtid på grund av fel kost, men förebyggande insatser lyser med sin frånvaro. Vi kan inte blunda för statistiken längre. Vi frågar oss därför – kan den offentliga måltiden vara ett verktyg för att bekämpa denna utveckling?

Idag, den 14 november, är det världsdiabetesdagen. Varje år sedan 1991 har den stora ökningen av diabetes runt om i hela världen uppmärksammats just idag. Tar man hänsyn till befolkningsökningen har antalet diagnostiserade mer än fördubblats de senaste 40 åren. Sedan den 20 december 2006 är FN en del av initiativet kring denna dag, då man antog en resolution som klassade diabetes som ett hot mot den globala hälsan. Detta är unikt, då det är första gången en sådan utfärdas i koppling till en icke-smittsam sjukdom, och innebär en uppmaning till alla nationer att agera för att bromsa den pandemiska utbredningen av sjukdomen.

85-90% av de ungefär 500 000 svenskar som har diabetes är drabbade av typ 2, den typ som kan bromsas och förbättras av sunda kostvanor och motion, och räknas därför i hög grad som en livsstilsrelaterad sjukdom. Förekomsten av livsstilsrelaterade sjukdomar har generellt ökat kraftigt de senaste åren och prognoserna visar tyvärr att utvecklingen kommer fortsätta i samma riktning. Vår livsstil utgörs av många faktorer så som mat, sömn, stress och motion – men enligt WHO är dålig mat och ett högt blodtryck numera den största riskfaktorn för att dö i förtid i Sverige. Enligt Socialstyrelsen har en fjärdedel av alla svenskar så dåliga matvanor att de riskerar att bli sjuka och dö i förtid. Exempelvis äter bara två av tio svenskar den dagliga mängd frukt och grönt som Livsmedelsverket rekommenderar. Samtidigt kommer det mer och mer forskning som visar att maten vi äter kan förebygga några av våra största folksjukdomar, såsom diabetes typ 2 – sjukdomar som i dag inte bara leder till enormt mycket lidande utan också till stora kostnader, både för den enskilda individen och för samhället.

Ökningen av livsstilssjukdomar är störst i socioekonomiskt utsatta områden, vår hälsa påverkas i större utsträckning än vad de flesta tror av utbildningsnivå, ekonomiska förutsättningar och bostadsort. I många områden med goda socioekonomiska förutsättningar i Stockholm, såsom Danderyd, är man friskare än någonsin, men tar man tunnelbanan därifrån till Vårby Gård har livslängden rasat med 4 år. Tankeövning – hur går detta ihop med att det svenska skattefinansierade sjukvårdssystemet vilar på värderingar om att alla medborgare har rätt till jämlik hälsa?

Samtidigt spenderar vi i Sverige över 8 miljarder av skattebetalarnas pengar om året på råvaror till de 3 miljoner måltider som serveras dagligen i offentlig regi. Det finns också gott om rekommendationer för hur den offentliga måltiden bör utformas, men trots det lever majoriteten av institutionerna inte upp till dessa – och det finns inte heller någon uppföljning eller kontroll av vad våra gemensamma pengar faktiskt spenderas på.

På alldeles för många håll serveras det idag måltider i offentlig regi som bidrar till att höja blodsockret drastiskt. Det medför att kroppen tvingas producera höga mängder insulin för att sänka blodsockret. Detta är inga problem om våra kroppar utsätts för det då och då men när det blir en regel snarare än ett undantag ökar det risken för att drabbas av förstadie till diabetes typ 2, och även andra livsstilsrelaterade sjukdomar.

En av de viktigaste anledningarna till att vi äter fel idag är okunskap. Vi måste därför se möjligheten i att använda den offentliga måltiden som en utbildningsinsats. Genom att höja kvaliteten på de måltider som serveras i offentlig regi är vi övertygade om att vi kan förebygga ohälsa genom att vi skapar ringar på vattnet i form av både direkta och indirekta resultat. Barn som tidigt lär sig att äta nyttigt i skolan tar med sig detta hem till sin familj. Vuxna som serveras bra mat i kontakt med exempelvis vården får referenser på hur man bör äta för att följa de kostråd som bidrar till att hålla oss friska.

Vi måste använda alla tillgängliga resurser för att bromsa den rådande utvecklingen av typ 2 diabetes och andra livsstilsrelaterade sjukdomar om vårt samhälle ska ha råd att bära kostnaden för vården i framtiden. Den offentliga måltiden ser vi som en självklar del i detta arbete. Vi uppmanar regering och landsting att ta vara på all den fantastiska kompetens och de rekommendationer som finns genom att skapa förutsättningar för att de efterlevs. Utöver det föreslår vi tre konkreta åtgärder som kan hjälpa till att höja kvalitén på de offentliga måltiderna:

1. 1. Att instifta en kontrollfunktion likt den som finns kopplad till livsmedelshygien, men kopplad till matens näringsriktighet. Då säkerställs att den skattefinansierade maten håller hög kvalitet i hela landet, oavsett vart man bor.

1. 1. Att det liknande skollagen inrättas lagkrav på matens näringsriktighet inom vård och omsorg. All mat som lagas i offentlig regi borde anses lika viktig i lagens mening.

1. Att kunskapsutbyte mellan olika offentliga instanser främjas, till exempel genom digitala verktyg. Idag finns det många föredömliga kök runt om i landet vars kunskap bör värnas och spridas vidare till de som behöver den.

Tankeövning. När förutsättningarna finns, när frisk mat inte behöver kosta mer och i längden leder till stora samhälleliga besparingar genom en avsevärt bättre folkhälsa. Borde vi då inte kunna kräva en bättre offentlig måltid?

Anna Lindelöw Mannheimer, styrelseordförande i föreningen Frisk mat

Den ideella föreningen Frisk mat är ett initiativ från Food Pharmacy som startades med uppropet #sjukmat i januari 2018. Föreningen arbetar för att den skattefinansierade maten inom vård, skola och omsorg ska vara näringsrik och aptitlig.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.