Som forskare är det inte helt ovanligt att få kommentarer av typen: ”Men visste vi inte det redan?”, när en ny studie publiceras. Det hände t ex i höstas när en undersökning jag var delaktig i publicerades som visade att svenskarna fått en betydligt sämre kondition de senaste dryga 20 åren. 

Visst har vi haft mycket som tytt på att vår alltmer försoffade livsstil gör oss otränade, men speciellt bra vetenskaplig dokumentation har vi faktiskt inte haft. Och eftersom vi lever i ett evidens- och informationssamhälle, så blir vi också ganska så beroende av att bevisa det vi tror oss veta. 

Evidenskraven är naturligtvis på både gott och ont. När det gäller arbetet med att förbättra människors hälsa är forskningen absolut nödvändig, det är självklart. Men forskning tar också väldigt lång tid att utföra, den är sällan så perfekt som vi skulle önska, och den har många gånger svårt att nå ut till allmänheten. 

Dessutom blir bristen på gedigen evidens lätt en ursäkt för att inte göra någonting, t ex när det gäller maten. Det är lätt att se hur myndigheter och andra beslutande organ har skjutit på åtgärder för att hjälpa människor till ett bättre matintag med hänsyn till ett bristande forskningsläge. Vi har också fått kostdebatter som inte alltid varit konstruktiva, t ex den kring kolhydrater och fett och vad som orsakar övervikt och typ-2 diabetes. 

Samtidigt har vi sett ett snudd på enormt inflöde av processad och ultra-processad skräpmat, t ex läsk, godis och chips. Det här är produkter som är extremt näringsfattiga, men är fullproppade med raffinerade kolhydrater, fett, salt, tillsatser, och annat som vår kropp absolut inte behöver. Samtidigt missar vi möjligheter att få i oss näringsriktig mat, som vår kropp är absolut beroende av. 

Det säger sig självt att om vi äter skräpmat, så kan vi förvänta oss en hälsa därefter. Men jag vill ändå hävda att en viktig pusselbit nyligen adderades i och med publiceringen av en studie som på ett övertygande visade att den ultra-processade skräpmaten leder till ett överdrivet kaloriintag och övervikt (Hall et al.,Cell Metabolism, 16 maj). Tidigare i år kom det även ut forskning som visar att individer som äter mycket skräpmat har kortare liv. Samtidigt omringas vi mer eller mindre av skräpmatens lockelser. Så ska det naturligtvis inte vara. 

Så vad sägs om en övergripande diskussion om vad som hänt med kvaliteten på det vi äter, istället för att fastna i gamla diskussioner om fett och kolhydrater, och hur den processade skräpmaten påverkar vår hälsa? Det handlar inte bara om samtiden, utan minst lika mycket om att bygga en hälsosam framtid, och ett hållbart samhälle. Det är vi faktiskt skyldiga våra barn, och alla kommande generationer. 

För dig som vill läsa mer:

Hall KD, Ayuketah A, Brychta R, et al. Ultra-Processed Diets Cause Excess Calorie Intake and Weight Gain: An Inpatient Randomized Controlled Trial of Ad Libitum Food Intake. Cell Metab. 2019 May 16.

Kim H, Hu EA, Rebholz CM. Ultra-processed food intake and mortality in the

USA: results from the Third National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES III, 1988-1994). Public Health Nutr. 2019 Feb 21:1-9.

Rico-Campà A, Martínez-González MA, Alvarez-Alvarez I, Mendonça RD, de la Fuente-Arrillaga C, Gómez-Donoso C, Bes-Rastrollo M. Association between consumption of ultra-processed foods and all cause mortality: SUN prospective cohort study. BMJ. 2019 May 29;365:l1949.E

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.