Nyligen fick jag besök av en god vän från Göteborgstrakten, där han driver en anläggning tillsammans med hustrun som hjälper människor till en bättre livsstil och hälsa. Som är vanligt i sådana sammanhang, blir det en hel del diskussion om hur udda idéer hälsobranschen ibland producerar, speciellt kring maten. 

Något som var ganska komiskt var när vännen berättade lite anekdoter kring vad folk berättar att de äter. Till exempel var det en person som varvade tre olika dieter mer eller mindre samtidigt, dessutom med perioder av intermittent fasta då och då. Herregud, tänkte jag inombords, varför håller människor på så här?  

Kanske finns det något latent behov av frigörelse i den svenska folksjälen, att vi nu håller på och gör uppror mot århundranden med sill och potatis, eller för all del bruna bönor med fläsk och vitpeppar, som jag själv fick en brutal överdos av som liten. Men troligtvis är det nog hoppet som driver oss, dvs hoppet att det finns en quick fix där borta någonstans som faktiskt fungerar. 

Vad vi äter har ju dessutom blivit en viktig statusmarkör, och ett sätt för många att plocka lite sociala poäng, beroende på vad som är hett för stunden. Svenskar är extrema flockdjur, och är blixtsnabba att haka på nya trender och dieter. Vi kommer alla ihåg hysterin kring 5:2 när den lanserades 2013.

Maten spelar en extremt stor roll för vår hälsa¹, så självklart ska vi ta ett aktivt intresse i det vi äter, och det vi serverar våra barn. Dessutom är det tydligt att mat som fungerar bra för en person inte kommer göra det för en annan. Vi behöver individanpassa det vi äter, så lite experimentverkstad är naturligtvis inget konstigt eller dåligt. 

Men skulle vi inte må bra av att slappna av lite när det gäller trender och dieter, och inse att vi behöver hitta en balans och en långsiktighet i det vi äter, och skala ner på hetsen kring kropp, mat och dieter en smula? Vi ska definitivt inte gå tillbaka till sill och potatis, men vad sägs om att bara äta vanlig näringsrik och helst lokalproducerad mat efter årstid, och dra ner på saker som socker och processad skräpmat? Det funkar åtminstone för mig.

Som kontrast till diskussionen om bra mat så är motion och träning så otroligt mycket enklare, nästan banalt. Helt nyligen publicerades en väldigt efterlängtad studie på hur all typ av rörelse har ett extremt stort inflytande på livslängd.² Studien visade att jämfört med de som inte rörde sig alls, hade de som bara rörde sig lite grand ungefär en halverad risk (48%) att avlida i förtid. Motsvarande vinst för de som motionerade mer flitigt var en risk på bara 27% jämfört med de som inte rörde sig alls, en fullkomligt häpnadsväckande effekt. En bättre livförsäkring än regelbunden motion är således inte helt lätt att hitta, och helt i paritet med de tydliga samband som syns mellan utbildningsnivå och inkomst på förväntad livslängd.³

Liknande tydlighet när det gäller forskningsrön kring mat och hälsa är en betydligt större utmaning. Innan vi nått dit så skulle sannolikt mycket vara vunnet på att vi kollektivt drog ner på hetsen kring mat en smula, och slappnade av lite mer. Fyrkantiga dieter och kommersiellt driva hajpar är inte lösningen på våra hälsoutmaningar. 

Referenser

¹ Mozaffarian D. Dietary and Policy Priorities for Cardiovascular Disease, Diabetes, and Obesity: A Comprehensive Review. Circulation. 2016 Jan 12;133(2):187-225.

² Ekelund U, Tarp J, Steene-Johannessen J, Hansen BH, Jefferis B, Fagerland MW, et al.Dose-response associations between accelerometry measured physical activity andsedentary time and all cause mortality: systematic review and harmonisedmeta-analysis. BMJ. 2019 Aug 21;366:l4570.

³ McDonough P, Duncan GJ, Williams D, House J. Income dynamics and adult mortality in the United States, 1972 through 1989. Am J Public Health. 1997 Sep;87(9):1476-83.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.