Nyligen hade jag förmånen att få lämna bullret och stressen i Stockholm och istället spendera några dagar helt för mig själv i norra Bohuslän på familjens sommarställe. Den officiella förklaringen till resan var naturligtvis att fixa med det praktiska kring båt, brygga, boj, och annat som hör till vintringen av sommarhuset att göra. 

Den mer sanningsenliga förklaringen är dock att jag behöver få komma ut från stan med jämna mellanrum, andas frisk luft, vila upp mig en smula, och dessutom få ro att skriva och fundera kring sådant som kräver lite mer eftertanke. I min värld är det inte ekorrhjulet i storstan som producerar de bästa idéerna, det är stillheten vid havet, i fjällen, eller på andra liknande ställen, dvs där det är tyst och lugnt.

Det som naturligt händer under en sådan vistelse är att alla externa krav är som bortblåsta. Inga mer möten (annat än enstaka på telefon), rodda med barn, skjutsningar, laga mat, jobbpendlingar, etc. Här kan jag bara ta det lugnt, och känna in lite mer på vad jag behöver. De första dygnen brukar alltid innebära att jag hämtar igen förlorad sömn och det infinner sig ganska snabbt en inre frid och harmoni som inte fanns där förut. Stressen går ner på subklinisk nivå. Bliss. 

Som ni kanske förstår är steget till att reflektera kring det sunda i vår moderna livsstil inte speciellt långt när man tillfälligt kommit bort från ekorrhjulet. När vi väl är inne i ekorrhjulet är tunnelseendet oftast kompakt. En av de saker som är värd att fundera på är vår naturliga dygnsrytm som finns inbyggd i vår fysiologi. Inte sjutton hade vi klockor och smartphones på jägar/samlar-tiden, vi lyssnade på de signaler vår kropp gav oss, t ex när det var dags att äta eller sova. 

Numera har de flesta av oss väldigt styrda rutiner för de kronologiska (inte fysiologiska) tider som gäller när barnen ska iväg till skola/dagis, när vi själva ska vara på jobbet och se upptagna ut, när vi förväntas gå hem, när middagen är klar, etc. Och detta naturligtvis helt oavsett om vi är kvälls- eller morgonmänniskor. Alla förväntas rätta in sig efter klockan, åtminstone fram till vi fyller 65. 

Men den här pressen och stressen har naturligtvis ett pris, tom ett ganska högt sådant. ^{1 2}Nyckeln till en god hälsa och ett långvarigt välmående är att vi lever i samklang med kroppen, dvs vår inneboende fysiologi. Det är t ex sådana saker som att vi behöver ge oss själva ordentlig återhämtning efter påfrestande perioder, i enlighet med hur vår stressreglering är konstruerad (den fungerar optimalt när vi behöver en kortvarig aktivering följt av långa perioder av återhämtning). Annars riskerar vi saker som sömnproblem, utmattning och depression, nedsatt immunförsvar, ökad fettinlagring, och hunger- och mättnadssignaler som inte fungerar som de ska. ¹²

Att vi också behöver ta större hänsyn till vår naturliga dygnsrytm är självklart. Saker som långvarig stress och skiftarbete är sådant påverkar, dvs lätt sätter krokben för oss, ³liksom det faktum att vi sätter upp belysning överallt, eller kollar på skärmar när vi borde sova. De rubbningar av vår inneboende klocka som då uppstår är numera ansett som involverat i diverse former av modern ohälsa, som övervikt, depression, och kognitiv nedsättning, ⁴dvs i likhet med andra riskfaktorer som stillasittande och skräpmat, som inte heller är naturliga för vår fysiologi. 

Referenser

¹Juster RP, McEwen BS, Lupien SJ. Allostatic load biomarkers of chronic stress and impact on health and cognition. Neurosci Biobehav Rev. 2010 Sep;35(1):2-16.

²McEwen BS, Karatsoreos IN. Sleep Deprivation and Circadian Disruption: Stress, Allostasis, and Allostatic Load. Sleep Med Clin. 2015 Mar;10(1):1-10.

³Sun M, Feng W, Wang F, Li P, Li Z, Li M, Tse G, Vlaanderen J, Vermeulen R, Tse LA. Meta-analysis on shift work and risks of specific obesity types. Obes Rev. 2018 Jan;19(1):28-40.

⁴Zimmet P, Alberti KG, Stern N, Bilu C, El-Osta A, Einat H, Kronfeld-Schor N. The Circadian Syndrome: is the Metabolic Syndrome and much more! J Intern Med.2019 Aug;286(2):181-191.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.