80/20-regeln som en bra måttstock

Det handlar inte om vad du äter mellan jul och nyår utan om vad du äter mellan nyår och jul.
Ibland hör jag kommentaren Men det där funkar ju inte när man reser eller Det är ju så jobbigt att vara jobbig på kalas som en anledning till att inte förbättra sina kostval. Så här tänker jag: Fokusera på att göra bra val 80% av tiden och släpp ångesten över de 20% när du inte ”lyckas”.
Vår hjärna söker ofta enklaste vägen ut. Den letar ursäkter till varför vi inte kan göra det där som är lite jobbigt till en början. Men tänk på jul, då kommer det ju bli jättejobbigt att äta min särskilda mat tillsammans med hela släkten eller Om 2 månader ska jag ju resa till den där platsen där det kommer vara svårt att hitta hälsosam mat så det är ingen idé att jag börjar äta bättre förrän efteråt. Men tänk om du redan från början skulle gå ut med inställningen 80/20? Det finns ingen ”perfekt” kosthållning/livsstil/människa så varför inte bara släppa det med en gång?
Har du hört uttrycket: inget är så nyttigt att du alltid kan äta det, men inget är heller så onyttigt att du aldrig kan äta det? Det passar väl in på 80/20-regeln.
Vår kropp är fantastisk på självläkning och att ta hand om viss skit vi stoppar i den, det är vad den sysslar med hela dagarna för vår skull. Men inte till vilken utsträckning som helst. Det kommer en punkt när kroppen kommer börja protestera, när den har fåttnog.
Tänk dig att du har ett hälsokonto och att du alltid vill ha plussaldo på kontot, gärna med lite extra besparingar. Och att mindre bra val kostar lite mer än de bra valen ger i återbetalning. Ett mindre bra val drar av från kontot men du fyller upp igen genom många bra val, 80% av tiden.
Jag brukar försöka tänka att jag vill att min kropp ska tacka mig för det jag stoppar i den, typ: Åh, tack, precis vad jag behövde idag, nu ska jag använda det här till att reparera den där grejen här borta istället för Nej, aj, vad taskig du är, har jag gjort dig nåt eller, det här kommer ta mig flera dagar att ta hand om?!
Och, i den verklighet av paradoxer vi lever i kan det också vara skönt att ibland välja perspektivet av allt eller inget. Det är lättare att bestämma sig 100% för något än bara 99% för då finns 1% över till ett evigt rådslagande med dig själv. Jag bestämde mig exempelvis för många år sedan att inte äta gluten, komjölksprotein eller kött. Eftersom jag gjort det valet behöver jag aldrig rådgöra med mig själv; ska jag äta det där idag eller inte? Men mina hälsoutmaningar var å andra sidan större än genomsnittet så kanske behöver jag också vara lite striktare än genomsnittet.
Jag undviker även raffinerat vitt socker men är lite mer 80/20 med mig själv där. Vid 80% av tillfällena när jag längtar efter något sött så hittar jag ett alternativ som inte innehåller raffinerat vitt socker, men vid de tillfällen jag inte gör det, så släpper jag det bara och njuter av det jag vill äta.
Så undvik inte att börja göra hälsosammare val på grund av alla ursäkter ditt huvud hittar på. Börja med nästa val du står inför och ta det därifrån. Och, även om du, med stor sannolikhet, kommer ”falla av” mer än en gång, så börja bara. Och varje gång du väljer att unna dig något din kropp kanske inte älskar men ditt sinne gör, eller du helt enkelt inte har tillgång till ett bättre alternativ, ät, njut och släpp det sedan. Det kommer ett nytt val igen och du har makten att bestämma över det.
Vilka tankeknep brukar du använda för att göra de ”bättre” valen för dig själv?
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.