Funktionsmedicinen hjälpte mig tillbaka till hälsa. Den skiljer sig från skolmedicinen på många sätt och jag tror att vägen framåt är lite av båda för båda behövs. Än så länge får funktionsmedicinen varken den uppmärksamhet och de resurser som den förtjänar, samtidigt som vi kan lära oss mycket om livet genom dess perspektiv. 

Fyra huvudkomponenter utmärker funktionsmedicinen: 

1. Inom funktionsmedicinen har man ett större intresse för grundorsaken än symtomen och målet är att hantera obalansen från dess grund, inte bara stänga av symptomen. 

2. Patienten och hens livskvalitet och behov är viktigare än sjukdomen eller diagnosen. Vad är viktigt för dig på riktigt? 

3. Man ser även på kroppen som en helhet där allt hänger ihop, inklusive tandhälsa, mental hälsa och själens behov. Inom skolmedicinen har vi specialister på olika kroppsdelar och där främst den kroppsdel som ger ifrån sig symtom får behandling, vilket inte nödvändigtvis är platsen där problemet uppstått. 

4. På grund av detta holistiska perspektiv blir det därmed tydligt att det inte finns en lösning som funkar för alla utan varje individ behöver hitta sin individuella väg tillbaka till balans och till läkning. 

Förutom att jag tycker det är viktigt att vi börjar tänka mer funktionsmedicinskt, även inom den konventionella sjukvården, så tror jag att vi kan använda dessa vettiga perspektiv även i andra delar av våra liv. Eckhart Tolle, en av mina viktigaste lärare, uttrycker det så fantastiskt: 

“Just because it’s normal doesn’t mean it’s not insane.”

Att stänga av brandlarmet (symptomen) utan att släcka branden (grundorsaken), att behandla en individ med känslor som en klinisk diagnos, att försöka dela upp kroppen i enskilda delar som inte påverkas av varandra eller att behandla tusen vitt skilda individer på samma sätt och förvänta sig samma resultat kanske är normalt, men också ganska galet enligt min mening. 

Så hur kan vi använda klokskapen som funktionsmedicinen bidrar med även i andra delar av våra liv? 

Ja, kanske genom att oftare ställa frågan: Varför?

Varför reagerar jag alltid så här starkt när den här personen beter sig sådär? Varför känner jag mig otillräcklig i mitt liv? Varför får jag alltid ont i huvudet på eftermiddagarna? Varför känner jag mig så ensam även när jag har människor omkring mig?

Att ställa frågan Varför? är inte alltid bekvämt, för det kräver en del grävande, men samtidigt, det du hittar kan på riktigt förändra ditt liv. 

Kanske kan vi också inspireras till att fokusera mer på personen bakom alla prestationer eller yttre attribut. Vi lever i ett samhälle som fokuserar mycket på det yttre: jobb, boende, kläder, resor eller utseende. Men vem gömmer sig bakom allt det där? Vem är människan framför dig, på riktigt? Vad drömmer hon om? Vad längtar han efter? Vad får hen att känna sig riktigt levande? 

Och hur kan vi använda det holistiska perspektivet för att förstå oss själva och vår omvärld. Det kan vara ett jobbigt perspektiv för det öppnar upp för en viss komplexitet och en massa paradoxer. Men oavsett om vi klarar av att hålla flera motstridiga tankar samtidigt, så är det så livet är. Mycket mer mångfacetterat än vad vi försöker få det till när vi ska klämma in oss själva och andra i fack och kategorier. 

Vi kan också sluta söka en universallösning till alla våra problem eller utmaningar. Att förenkla världen till ”one size fits all” skadar inte bara oss själva utan världen i stort. Vi är alla unika, det finns inga två identiska personer på denna planet och det är en fantastisk grej. Hur kan vi börja fira och verkligen uppskatta våra olikheter och få uttrycka det som är unikt hos varje individ? Tillåt dig själv att inte behöva följa i andra fotspår eller leva enligt normen. Du är här och det här är ditt liv. Vad behöver du just nu och hur väljer du att uttrycka dig i den här världen? 

Vad har du för erfarenheter av funktionsmedicinen och hur tänker du att vi kan få in mer av dessa perspektiv i våra liv? 

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.