Mat förknippar vi med glädje och positiva känslor. Att inte stilla sin hunger känns tvärtom mycket negativt, men även matbrist kan faktiskt lätta upp humöret. Det visar både vetenskapen och mångas erfarenhet.

Det finns nog inget som lindrar oro så snabbt som att äta något. Det är djupt meningsfullt eftersom hela vår existens baseras på att vi får i oss mat. Stora delar av kroppens organsystem samverkar och får signalsubstanserna att börja dansa. Den här effekten garanterar vår överlevnad, men riskerar också att leda till tröstätande och övervikt.

Men parallellt kan man ana ett system som tvärtom aktiveras vid matbrist och stabiliserar psyket på ett mer långsiktigt sätt. Jag har själv har känt det och fått vittnesmål från människor som provat fem dagar med fastehärmande kost. Vid sidan av den tristess som uppstår när man inte får äta som man vill, tar en helt annan process vid.

Det kan ta sig olika uttryck. Som att det lätta obehag som matbristen utlöser ackompanjeras av en mer djupt liggande tillförsikt. Det kan också leda till en plötslig energiboost i form av lust, kreativitet och nya tankar som tittar fram. Och när jag går ur fastan är livet ofta tydligare i konturerna. Det är som att någon form av nollställning har skett. 

Jag har även fått mail från människor som tampas med diagnosticerade psykiska problem som menar att de har mått bättre av en fasteperiod. Det är dock mycket viktigt att framhålla att detta är anekdotiskt. Fasta ska inte användas som medicinering och man bör samarbeta med sin läkare om man vill prova terapeutiska fasteperioder. 

Att kalorirestriktion har anti-depressiva effekter visar dock ett flertal studier. Mekanismerna tycks vara flera: fasta kan trigga nyproduktion av hjärnceller och dess påverkan på m-TOR, som jag tidigare skrivit om, verkar ha antidepressiva effekter. Fasta är också ett kraftfullt sätt att starta autofagi, dvs ett program för att städa bland kroppens celler, och även detta tycks kunna motverka depression.

Det återstår mycket forskning innan vi har luskat ut hur allt detta hänger ihop. Men det finns spännande kopplingar. Ny forskning visar att en specifik antidepressiv medicin och kalorirestriktion påverkar serotonin-system i kroppen på samma sätt. Inte nog med att kalorirestriktionen gav en anti-depressiv effekt. Medicinen bromsade åldrandet på samma sätt som kalorirestriktionen.

Med mer kunskap av den här typen kan vi förhoppningsvis hitta bättre behandlingar mot till exempel sjukdomen anorexi som med tragisk tydlighet visar hur sammantvinnat ätande och psyke är. Man kan också tänka sig att fasta kan bli ett verktyg för vården på samma sätt som man idag ordinerar motion. Om fasta stärker den psykiska motståndskraften kan matbrist komplettera mindfulness och motion som en väg till bättre mående utan mediciner.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.