Vi fortsätter på den inslagna vägen med frågor & svar, där vi återigen får ta del av en intervju kring diverse aktuella hälsoteman. Denna gång ska vi framför allt prata lite om det som för stunden tar stort utrymme i media, och som dessutom gör det på ett ganska tröttsamt sätt.  

Åke: Efter förra krönikan om din spaning om det nya och spännande 20-talet tänkte jag att vi skulle diskutera nutiden lite mer, vad sägs om det?

Erik: Det låter väl rimligt, det är ju trots allt där vi befinner oss. 

Åke: Vad är ditt intryck av det som rapporteras just nu kring hälsa?

Erik: Vi kan väl konstatera att den kollektiva rapporteringen kring Coronaviruset är på väldigt höga nivåer av alarmism. Det känns varken balanserat eller motiverat att elda på folks oro på det här sättet. 

Åke: Kan du vara lite mer konkret?

Erik: Det har väl knappt gått en dag den senaste månaden utan braskande, dramatiska och extremt alarmistiska rubriker. Vi ska komma ihåg att det dör en stor mängd människor av vanlig influensa varje år, och det skriver ju media inte speciellt mycket om, eller hur? 

Åke: OK, du stör dig alltså på media och hur de rapporterar, inte så mycket på själva viruset?

Erik: Just det. Det måste finnas en rimlig proportion mellan det som pågår, dvs en virusepidemi i Kina, och risken för att det ska drabba oss här i Sverige. Vi ska komma ihåg att stress och oro har ett högt pris, speciellt i stökiga tider som dessa då många kämpar med sin psykiska hälsa. 

Åke: Men är det inte medias plikt att förvarna, och informera om det som händer i andra delar av världen? 

Erik: Visst, men det är skillnad på en saklig förmedling av information, och att ropa VAAAARG stup i kvarten, om du förstår. Jag menar, veckorna innan Coronaviruset dök upp så var det ju kraftiga och dramatiska varningar för världskrig, eller åtminstone en ny storkonflikt i Mellanöstern mellan USA och Iran, som sedan snabbt blåste över. När det med stor sannolikhet visar sig att Coronaviruset inte blir den världsepidemi som medierna varnar för, så kan vi förvänta oss nya oroshärdar, sannolikt också med uppblåst dramaturgi. Mitt stalltips är varningar för en ny ekonomisk ”härdsmälta”, men det återstår att se. Medierna verkar konstant vara på jakt efter drama nu för tiden, och det stör mig. 

Åke: Så din kritik är kanske inte främst riktad mot den aktuella rapporteringen kring coronaviruset, utan mer kring…

Erik: … de generellt sett oproportionerliga och överdriva larmen om sådant som eventuellt kan hända, precis. Drama attraherar uppmärksamhet, men sedan när man inser att det inte finns så mycket substans så tröttnar man ganska snabbt. Men jag kan förstå att många dras med i dramat, speciellt inledningsvis, och därmed konstant vill uppdatera sig om vad som händer. Det påminner lite om när farsan (på familjens enda TV) ville kolla på både Rapport 19.30 och Aktuellt 21.00, det kunde ju nämligen ha hänt något nytt elände på den där dryga timmen, som det var ”bra att känna till”. 

Åke: Så vad är lösningen på allt detta?

Erik: Individer kan ju fundera lite på hur mycket nyheter de mår bra av att titta på, speciellt dagar som dessa. Att scrolla sig igenom den ena hotet/brottet/eländet efter det andra är kanske inte helt optimalt för mångas psykiska hälsa, speciellt om man känner sig lite mentalt skör. Det är bättre att fokusera på det som är positivt och givande, om du frågar mig, det finns nämligen mycket gott i världen också. Oron kostar, det måste vi komma ihåg.  

Åke: Och budskapet till medierna?

Erik: Fråga er själva lite oftare om alarmismen verkligen är befogad. Inom den medicinska etiken, som enkelt exempel, så kommer vi i den här typen av etiska diskussioner oftast tillbaka till förhållandet mellan nytta och risk. Nyttan av en saklig och balanserad nyhetsrapportering är det nog ingen som ifrågasätter, men risken med att förmedla ett konstant drama är att ni gör folk onödigt oroliga.

Åke: Du, det blev lite mer allvarligt denna gång, så vad sägs om lite mer positiva nyheter, du sa ju att det var det som folk behöver?

Erik: Tack, vad glad jag blir att du frågar! Vad sägs om följande: Den mest lästa artikeln förra året i den högt ansedda medicinska tidskriften JAMA var en studie som visade att antal armhävningar som man kan göra är starkt utslagsgivande när det gäller risken att avlida i förtid av hjärtkärlsjukdom.¹ Inte bara allmänheten utan även läkarkåren inser nu bevisligen att det som håller oss vid liv inte är så mycket de senaste medicinerna, utan relativt enkla saker som en sund och aktiv livsstil, näringsrik mat, sömn och återhämtning, och sociala faktorer. Det är verkligen en positiv utveckling.

En annan sak jag kan tipsa om är en djuplodande och ambitiös serie i SR om övervikt och prevention, där undertecknad varit med på ett litet hörn. Serien är i sju avsnitt och det första avsnittet sändes nyligen, du hittar det här.

Åke: Tack, nu blev det lite bättre balans på den här intervjun. Några avslutande ord? 

Erik: Njut av livet, och oroa dig inte så mycket. Testa en nyhetsdetox några dagar och se hur du mår av det. 

Referenser

¹Yang J, Christophi CA, Farioli A, et al. Association Between Push-up Exercise Capacity and Future Cardiovascular Events Among Active Adult Men. JAMA Netw Open. 2019 Feb 1;2(2):e188341.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.