fbpx

Dag Kättström

Post image

Forskningens svar om fasta

Vad finns det för vetenskapliga bevis för att fasta ger bättre hälsa? Det är svårt att göra säkra studier och det är lätt att bara peka på sådana som understödjer något man själv tror på. Just när det gäller mat och hälsa brukar känslorna dessutom kunna bli upprörda. Kanske måste vi ta några steg tillbaka och ställa fler frågor. 

Att fasta leder till viktnedgång är nog det enda alla kan vara överens om i nuläget. Äter du inte alls eller mycket mindre än vanligt under en tidsperiod omvandlas delar av din kropp till energi. Men efter det spretar åsikterna iväg åt olika håll. Startar fasta läkande inre processer vid sidan av viktnedgång? Kan fasta skydda mot sjukdomar? Hur? 

Forskarna är nyfikna och det görs idag väldigt mycket studier på effekterna av fasta. Problemet är att det är svårt att få säkra resultat. Den mesta forskningen görs på cellkulturer, maskar och möss och det går inte att översätta sådana resultat på människor. 

Att forska på människors kostintag kostar väldigt mycket pengar. Du måste ha en stor grupp, kontrollera stenhårt vad de äter och följa dem under en längre tid. Det är i princip ogörligt att i traditionella studier till exempel bevisa minskning av cancer för de som fastar regelbundet från medelåldern och 30 år framåt. 

Däremot finns det en mängd andra indikationer på att fasta skyddar mot cancer och det är klart att sådan information påverkar oss. Om en människa börjar fasta i perioder för att kontrollera vikten och känner att det fungerar bra, så kan vetskapen om att rutinen eventuellt på längre sikt skyddar mot cancer förstärka beteendet. 

Det är naturligt och allt vävs ihop med en känsla av kontroll i nutid, en känsla av gemenskap med andra som fastar, en samhörighet med traditioner. Hur påverkar det i sin tur hälsa och åldrande? Jag skulle gärna se fler studier som tog ett helhetsgrepp om fasta och ställde nya frågor. Biokemin är fascinerande och viktig, men från andra hållet kan psykologi, sociologi och teologi säga sitt om fasta. 

Nu används fasta allt mer som ett behandlingsalternativ i vården och det öppnar för att fler forskargrupper kan genomföra studier. Vi får då tillgång till mer data från människor som fastar och hur det påverkar dem. Vi lär oss därmed allt mer om vad fasta kan göra – och inte kan göra – för vår hälsa.

Inom vården brukar man prata om evidensbaserad medicin. Det innebär att man ger patienten vård baserat på vetenskap, men också på så kallad beprövad erfarenhet, dvs allt måste inte ha replikerade studier bakom sig, det räcker med att professionen är förvissad om att folk mår bra av en intervention. Inom evidensbaserad vård ska även patientens värderingar och behov få vara med och styra.

Om man anlägger ett evidensbaserat perspektiv på fasta blir det genast ganska ointressant att slå varandra i huvudet med enskilda studier. Givetvis ska all felaktig information rättas och alla risker redovisas, men matbrist är något mycket naturligt. Vi är i princip gjorda för att fasta. På vissa håll finns ändå attityden att fasta i det närmaste är att jämställa med ovetenskapligt trams, men att avråda från all fasta baserat på vad vi vet idag är inte ansvarsfullt. 

Med facit i hand har det varit förvånansvärt lätt för den medicinska expertisen att avfärda olika typer av kostintervention med argument som sedan i backspegeln inte visat sig hålla, jämför till exempel skräcken för fett innan millennieskiftet. Maten är något väldigt personligt och det gäller även dieter. Mår man bra finns det oftast ingen anledning att låta någon annan bestämma hur du ska äta. Med det följer också att alla som fastar måste vara vaksamma på sina egna reaktioner och inte tvinga sig att följa ett kostschema som inte känns bra.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. 

Dela

Kommentarer

  1. Hej! Jag har hållit på med periodisk fasta (Intermittent fasting/Time restricted eating) i över 5 år. Jag har mått bra av det och inte upplevt några direkta problem förrän mer nyligen då jag ökade mitt fastefönster från ~16 timmar till ~18-19 timmar. Jag ökade mitt fastefönster eftersom jag ville få ut mer av fastan och öka chanserna för autofagi.

    Men sedan jag började fasta längre har min mens blivit kortare och kortare och jag är rädd att jag snart inte kommer ha någon mens kvar (knappt 1-2 dagar just nu). Detta oroar mig eftersom det innebär att jag rubbar min hormonbalans och riskerar att sluta ägglossa. Efter att ha märkt av detta mönster tydligt så har jag googlat mer och mer på detta och stött på många liknande historier, hur kvinnor som börjar fasta får rubbad hormonbalans och förlorar sin mens.

    När Dr Peter Attia som förespråkar fasta (och framför allt längre former) fick frågan om han såg några skillnader mellan kvinnor och män när det gäller fasta, sa han att han inte rekommenderade kvinnor som vill bli gravida att genomgå längre fastor (han pratar dock om flera dygn och inte intermittent), eftersom fastan verkar ha en negativ effekt i det avseendet.

    Jag planerar inte att bli gravid, men en frisk hormonbalans och menscykel betyder en frisk kropp. Det spelar ingen roll om man vill bli gravid eller inte, om din kropp spontant slutar ägglossa så innebär det att kroppen inte är i ett bra tillstånd – eftersom den inte tror att den har resurser att klara av en graviditet. Dr Attias uttalande är ytterligare en hint om det jag själv har upplevt.

    Varför jag skriver detta är egentligen för att jag är otroligt förvirrad. Vart jag än läser hittar jag så positiv information om hur fasta bland annat motverkar sjukdom och åldrande, men det finns i princip ingen information om hur fasta kan påverka specifikt kvinnor. Det finns visserligen många anekdotiska beskrivningar från kvinnor som kommentarer här och där, men det finns i princip ingen officiell information eller studier som direkt undersöker olika former av fasta och hur det påverkar kvinnors kroppar. Stämmer det att den mesta forskningen är utförd på män? Har du någon erfarenhet eller kunskap om fasta och kvinnor?

    (OBS. Alla som går på hormonella preventivmedel såsom p-piller har redan stängt av sin ägglossning och har därför enbart en bortfallsblödning en gång i månaden (detta är inte en riktig mens och har inget att göra med ägglossning). Eventuellt så kan det vara svårt att upptäcka något mönster för mitt problem ovan eftersom de flesta kvinnor idag går på hormonella preventivmedel och därför inte märker av effekten).

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vi har tyvärr inte tid att svara på alla frågor och kommentarer men uppmuntrar er läsare att tipsa och hjälpa varandra. Observera att du måste få en godkänd kommentar från en admin innan dina kommentarer visas.

0
0

Du har inga produkter i varukorgen.