Vad finns det för vetenskapliga bevis för att fasta ger bättre hälsa? Det är svårt att göra säkra studier och det är lätt att bara peka på sådana som understödjer något man själv tror på. Just när det gäller mat och hälsa brukar känslorna dessutom kunna bli upprörda. Kanske måste vi ta några steg tillbaka och ställa fler frågor. 

Att fasta leder till viktnedgång är nog det enda alla kan vara överens om i nuläget. Äter du inte alls eller mycket mindre än vanligt under en tidsperiod omvandlas delar av din kropp till energi. Men efter det spretar åsikterna iväg åt olika håll. Startar fasta läkande inre processer vid sidan av viktnedgång? Kan fasta skydda mot sjukdomar? Hur? 

Forskarna är nyfikna och det görs idag väldigt mycket studier på effekterna av fasta. Problemet är att det är svårt att få säkra resultat. Den mesta forskningen görs på cellkulturer, maskar och möss och det går inte att översätta sådana resultat på människor. 

Att forska på människors kostintag kostar väldigt mycket pengar. Du måste ha en stor grupp, kontrollera stenhårt vad de äter och följa dem under en längre tid. Det är i princip ogörligt att i traditionella studier till exempel bevisa minskning av cancer för de som fastar regelbundet från medelåldern och 30 år framåt. 

Däremot finns det en mängd andra indikationer på att fasta skyddar mot cancer och det är klart att sådan information påverkar oss. Om en människa börjar fasta i perioder för att kontrollera vikten och känner att det fungerar bra, så kan vetskapen om att rutinen eventuellt på längre sikt skyddar mot cancer förstärka beteendet. 

Det är naturligt och allt vävs ihop med en känsla av kontroll i nutid, en känsla av gemenskap med andra som fastar, en samhörighet med traditioner. Hur påverkar det i sin tur hälsa och åldrande? Jag skulle gärna se fler studier som tog ett helhetsgrepp om fasta och ställde nya frågor. Biokemin är fascinerande och viktig, men från andra hållet kan psykologi, sociologi och teologi säga sitt om fasta. 

Nu används fasta allt mer som ett behandlingsalternativ i vården och det öppnar för att fler forskargrupper kan genomföra studier. Vi får då tillgång till mer data från människor som fastar och hur det påverkar dem. Vi lär oss därmed allt mer om vad fasta kan göra – och inte kan göra – för vår hälsa.

Inom vården brukar man prata om evidensbaserad medicin. Det innebär att man ger patienten vård baserat på vetenskap, men också på så kallad beprövad erfarenhet, dvs allt måste inte ha replikerade studier bakom sig, det räcker med att professionen är förvissad om att folk mår bra av en intervention. Inom evidensbaserad vård ska även patientens värderingar och behov få vara med och styra.

Om man anlägger ett evidensbaserat perspektiv på fasta blir det genast ganska ointressant att slå varandra i huvudet med enskilda studier. Givetvis ska all felaktig information rättas och alla risker redovisas, men matbrist är något mycket naturligt. Vi är i princip gjorda för att fasta. På vissa håll finns ändå attityden att fasta i det närmaste är att jämställa med ovetenskapligt trams, men att avråda från all fasta baserat på vad vi vet idag är inte ansvarsfullt. 

Med facit i hand har det varit förvånansvärt lätt för den medicinska expertisen att avfärda olika typer av kostintervention med argument som sedan i backspegeln inte visat sig hålla, jämför till exempel skräcken för fett innan millennieskiftet. Maten är något väldigt personligt och det gäller även dieter. Mår man bra finns det oftast ingen anledning att låta någon annan bestämma hur du ska äta. Med det följer också att alla som fastar måste vara vaksamma på sina egna reaktioner och inte tvinga sig att följa ett kostschema som inte känns bra.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.