Det här kan vara anledningen till att du mår dåligt – Food Pharmacy

The EQ GYM

Post image

Det här kan vara anledningen till att du mår dåligt

Hur påverkar skam oss? 

Den här artikeln handlar om en av våra grundkänslor som kan vara svår att komma i kontakt med. Den är ofta så ingrodd i oss så att vi inte ens märker att vi har den, bär på den och lever våra liv under dess makt.  

Skam är på ett sätt separation från olika känslor, oss själva och våra brister. När vi inte kan acceptera oss själva eller känslorna vi känner så kommer ofta skam upp. – alltså när vi känner oss dåliga så känner vi ofta skam. Skam står för en form av otillräcklighet och en oförmåga att vara sårbar och imperfekt. Skam försvinner dock desto mer vi tränar på att dela den med varandra. 

Vi ska nu försöka förklara hur skam bor i oss och hur den orsakar onödigt lidande. Och JA! Samhällets normer har också i hög grad att göra med att vi känner skam och otillräcklighet. Vi, du, jag och några till är ju samhället så vi är inte offer för någon högre makt här inte. Vi tänker att vi, du och jag kan ändrar det nu, sakta men säkert. Det här blir vårt strå till stacken! Vill du haka på? I så fall här är våra tips: Läs, reflektera, meditera och ta din tid! Och kom gärna på vår gratis workshop på söndag. 

Beteenden kopplat till skam

  • Förminskande
  • Förstorande
  • Skuldbeläggande 
  • Skambeläggande 
  • Försvarande
  • Förklarande
  • Självhävdande
  • Lögner

Se nu om du kan reflektera över när du ljög senast? 

Det sägs att vi ljuger upp till 300 gånger per dag. Och om det är sant kanske du inte behöver tänka efter jättelänge på när? Tänk nu på varför du ljög. 

 Hej, hur mår du?

  • Bra. Själv?
  • Bra! 

Vill du hjälpa mig att flytta?

  • Jag kan tyvärr inte i helgen.

Varför svarade du inte på mitt sms?

  • Jag har inte sett det.

Hej, vart är du?

  • Jag hoppade av tunnelbanan nu, hos dig om 1 sec. 

Vi ljuger mer eller mindre hela tiden. Vi ljuger utan att tänka på det och vi gör det för att bli omtyckta. Vi ljuger omedvetna om att vi är rädda för att vara otillräckliga. Vi överdriver våra historier, för att verkar mer intressanta. Vi kryddar vårt CV. Vi förminskar eller förnekar våra brister. Allt detta för att vi dölja den rena, ärliga och autentiska bilden av oss själva. Varför? Jo för att vi tror att den bilden inte räcker till. Vi tror att den är för osexig, oerfaren, tråkig, platt, innehållslös, osmart etc. 

Och vi ursäktar oss av samma känsla, samma brist, samma otillräcklighet.

  • Kom in! Förlåt, Ursäkta stöket, jag har inte hunnit städa. Jag har jobbar dygnet runt i 2 veckor. 
  • Tack, vad gullig du är som säger att det är fint, vi ska renovera hela köket nästa vecka varav kaoset. 

Det vi egentligen säger är; – Förlåt för att jag inte är perfekt. Hoppas du kan tycka om mig ändå. Vi är dock för rädda för att vara så ärliga. Så vi använder istället vår autopilot – vårt för-inprogrammerade standardsvar. Förlåt för att… jag ber om ursäkta för… etc.

Vi försvarar, vi förklarar, förstorar, förminskar, skuldbelägger och hävdar oss. Allt för att skydda oss själva från att andra inte ska se eller förstå att vi är otillräckliga. Att vi har brister. Att vi är imperfekta. 

Du kanske undrar varför är vi då så rädda för att vara otillräckliga? 

För att inte bli omtyckta? Allt bli utfrysta? Ensamma? Avvisade?  

Är det så farligt? För Superföräldern är det inte så farligt. För barnet och radion är det katastrof (läs mer om dessa begrepp här). Eftersom vi är alla dessa tre delar så blir vi också väldigt ofta splittrade. Vi kan därför säga jag bryr mig inte om ifall jag är omtyckt samtidigt som vi (en annan del av oss – vårt undermedvetna) agerar eller känner på ett annat sätt. Vi blir således inkonsekventa och omedvetna om vad vi förmedlar och sänder ut – både i handlingar och ord. Vi ser helt enkelt inte att vi sänder ut olika budskap och signaler. Vi håller inte linje och resultatet blir att vi blir svåra att lita på, eller i värsta fall att vi blir övergivna för att vi är opålitliga. Hänger ni med på Moment 22?

Kollektiva övertygelser

Barnet i oss kan från en tidig ålder ha lärt sig följande kollektiva övertygelser som kommer genom socialisering i samhället. 

• Makt, skönhet, pengar, berömdhet och kändisskap = lycka

• Fulhet, anskrämlighet, smaklöshet, fattigdom, ensamhet = misslyckande 

• Smalhet, synliga muskler, tjockt hår, slät hy, lång kropp = skönhet

• Övervikt, tunt hår, knottrig hy, kort kropp = fulhet

• Akademisk, berest, social, utåtriktad = bra

• Okunnig, blyg, inåtvänd = dålig

• Gift, familj = lycka

• Ogift och ensamstående = misslyckande

Vi kan leka med tanken att vi har en box av regler att verka i för att vara lyckade. Barnet får således något att förhålla sig till. När vi går utanför denna boxen så går ett larm i kroppen. Radion / vår inre kritiska röst börjar då berätta för oss var vi måste göra för att komma in i boxen igen. I boxen är det är “tryggt och gör att vi kommer bli omtyckta igen” Vi känner oss ofta trötta, nedstämda, obekväma och rädda när “radion” är aktiv. Barnet i oss känner sig då som följd ensam och utlämnad. Larmet går igen och radion börjar komma med lösningar och förslag för att “barnet i oss” ska må bra igen och vara lugn. “Ät mindre, träna mer, studera mer, undvik sociala tillställningar, gå ut, stanna inne, gå en promenad, sov, umgås, ta en bild och lägg ut på instagram, ta om den, lägg på ett filter, var snyggare, var snällare, erbjud din hjälp, fråga efter hjälp, fråga inte efter hjälp, klara allt själv, var stark etc”. Känner du igen dialogen / monologen?   

Radion kastar ut massa förslag på hur vi ska vara. Vi lyckas och vi misslyckas hejvilt under press och stress. Mycket av dessa förslag och impulser styrs utifrån rädsla att inte vara omtyckta och näst intill inget är styrt från behov, lust eller nyfikenhet. Barnet blir mer och mer fängslad under radion och boxen blir tightare och tightare. Panikångest och ångest blir vanligare och mer återkommande. Tillslut mår vi riktigt dåligt och vill fly undan radion, tankarna och oss själva – men det är ju omöjligt.

Alkohol tystar radion och blir en enkel flyktväg och är en av anledningarna till att alkohol är och förblir populärt. Tänk på hur du är när du druckit ett glas vin, avslappnad? Två glas vin – Modig? Tre glas vin – Sårbar? Fyra glas vin – Fri? Din inre kritiker / radion domnar helt enkelt bort. Vi vet att det kan kännas oerhört bra. Efter att radion har tystnat ner av alkohol kommer den tillbaka i ännu starkare och med mer volym. Det vet alla som har haft bakis ångest. Denna lättillgängliga självmedicinering och radioflykt är i längden varken sunt eller hållbart.

Barnet kan också har snappat upp en rad andra sanningar från olika auktoriteter i vår uppväxt. Dessa sitter djupare och vi kan ibland vara helt omedvetna om dem. Dessa ligger således också som grund för hur liten vår “box” är. 

Några vanliga sanningar är 

• Jag förtjänar inte att bli älskad.

• Jag förtjänar att bli straffad.

• Jag är ensam.

• Jag är inte värdefull nog att älskas. 

• Det är något fel på mig.

• Jag får inte vara ledsen. 

• Jag får inte vara arg.

• Jag får inte vara glad.

• Jag ska inte vara rädd.

• Jag klarar inte av att ta hand om mig själv. 

• Jag är oduglig.

• Jag är utanför, utstött. 

* Jag tillhör inte.

• Jag har inget att tillföra.

• Jag är korkad.

• Jag måste bli något för att få finnas till.

• Det är mitt ansvar vad andra känner, jag måste ta ansvar för andras känslor. 

• Jag är till för att göra andra glada.

• Jag blir mer omtyckt om jag inte syns och hörs.

• Jag behöver prestera för att bli älskad.

• Pengar orsakar problem.

• Pengar är inte för oss.

• Man måste slita hårt för pengar.

• Vi har inte råd.

• Du måste spara dina pengar.

Bekräftelse är också något vi söker när vi har en hård och hög radio. Det finns idag massor av “snabba kolhydrater” vi menar snabba quick fix för bekräftelse. Överprestera på jobbet, få matches på tinder, lägga ut en selfie eller liknande på instagram. Allt för en quick fix och tillfälligt sänka  “radions” hårda röst. 

 Superföräldern (läs mer om begreppet superföräldern här) kanske lyser med sin frånvaro. Men hej! Super föräldern är inget vi föds med! Det är något vi själva skapar och något vi blir. OCH det här mina vänner är det vi kallar emotional intelligence! När super föräldern växer så ökar vår medvetenhet. När vi förstår vår känslor och är snälla mot oss själva så får vi ett högre EQ. Vi kan då med vår egna super förälder leda oss själva till lugn, harmoni, kärlek och frihet och med det leda andra. Hur?

Vi har skapat ett gym för att öka din EQ. Vi kallar det The EQ GYM. Följ oss här och kom på vår gratis session nu på söndag för att lära dig mer och träna på din EQ. Boka din plats här

April / The EQ GYM

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. 

Dela

0

Tillagd i varukorgen

Du har inga produkter i varukorgen.