Vi lever i ett samhälle (som vi tillsammans har skapat) där allt ska gå fort. Vi har ofta bråttom hit och dit och det s.k. livspusslet går aldrig riktigt ihop. Kanske har det här året inneburit en förändring för vissa, med mindre pendlande och sociala sammanhang. Men det behöver inte betyda att stressen har minskat. 

Stressen skapas oftare i vår interna värld än i den externa. Det är inte alltid stressen kommer av att vi behöver springa till bussen eller skynda till mötet utan den mesta av stressen skapas i våra tankar. Oron för hur det ska bli. Stressande tankar kring hur vi ska hinna med alltihop. Känslan av brist på kontroll i våra egna liv. Det innebär att stressresponsen kan vara fullt påslagen även hemma i tv-soffan när vi egentligen inte har bråttom någonstans. Vilket då betyder att för vissa har stressen faktiskt ökat i år, även om vissa grupper i samhället har fått färre åtaganden i kalendern. 

Men många av oss är idag medvetna om att stress egentligen inte är farligt. Vårt nervsystem har ett reglage som går från lugn och ro (parasympatiska nervsystemet) till kamp och flykt (sympatiska nervsystemet) och det har hjälpt oss att överleva genom årtusenden. Det sympatiska nervsystemet har gått igång när vi behövt kämpa för vår överlevnad och det parasympatiska nervsystemet har tagit över när faran varit över och vi kan återhämta oss. 

Utmaningen i dagens samhälle är att det är de oroande tankarna för en äldre släkting, den jobbiga konflikten med kollegan eller bristen på kontroll över det amerikanska presidentvalet som aktiverar stressen (det sympatiska nervsystemet) och inte en tiger som hotar att äta upp oss här och nu. Så stressen har blivit en del av vår vardag, inklusive O.B. (obekväm arbetstid) och vissa kallar den till och med för kronisk. 

Men precis som vi gör klokt i att fokusera mer på det som fungerar i våra liv än det som inte fungerar så gör vi också klokt i att fokusera mer på återhämtningen än på stressen. För vi klarar av stress, så länge vi får återhämtning. Men om vi ständigt ligger och trycker på det sympatiska nervsystemet, eller gasen, så kommer systemet så småningom att börja knarra. 

Och den viktigaste återhämtningen handlar inte alls om den där spahelgen med tjejkompisarna om tre månader eller om den där extra semesterdagen du ska ta när väl det stora jobbprojektet är i mål. Den viktigaste återhämtningen är den som sker idag, i det lilla. Oavsett hur din livssituation ser ut just och hur mycket du har på agendan så finns det utrymme för återhämtning, om du bara bestämmer dig för att du vill prioritera den. 

Det kan handla om att ta tre djupa andetag vid kaffemaskinen eller när du går på toa. (Djupa andetag där magen expanderar när du andas in och sjunker ihop när du andas ut och axlarna och käkarna slappnar av.) Att välja ett snällt ljud på väckarklockan så att kroppen inte behöver väckas av att ett larm går av (vem blir inte lite stressad av att gå från djupsömn till ett skarpt larmljud?). Att be om eller ge dig själv lite lugn fot- eller huvudmassage. Att meditera 5 minuter på morgonen eller i bilen efter att du lämnat av barnen. Att välja att ta av skorna och gå barfota några steg efter jobbet. Att sätta på en lugn och flowig låt och låta kroppen få röra sig som den vill (precis så, dance like no one is watching). Att dämpa belysningen på kvällen och kanske tända några levande ljus. 

Det finns tusen möjligheter till återhämtning i vår vardag om vi väljer att se dem. Men vi behöver också ha lite distans till våra tankar för att de inte ska rusa vidare och övertyga systemet om att det är livsfara även när mysbelysningen är på och téet är varmt. Tricket är ju att tillåta sig att vara fullt närvarande i stunden och inte i tanken. Meditation är ett ypperligt sätt att öva upp den förmågan, att först och främst bli medveten om att vi inte är våra tankar, och därefter kunna välja att inte gå igång på dem hela tiden. 

Om du märker att du har svårt att komma ner, att varva ner och aktivera det parasympatiska nervsystemet så rekommenderar jag att du ber om hjälp. Kanske har du en vän som kan hjälpa dig på vägen eller så behöver du professionellt stöd för att hantera bråkiga tankar eller överväldigande känslor. Jag hjälper gärna till om jag kan. Men vissa har svåra trauman eller programmeringar som gör att det känns otryggt att varva ner. Då är det viktigt att få stöd av någon som har erfarenhet av just det och som jobbar holistiskt, som kan stötta både kropp, själ, tankar och känslor. 

Så nästa gång du uppmärksammar att stressresponsen har gått igång, stanna, lägg vänster hand på hjärtat och höger hand på magen och andas lugnt tills du märker att systemet slappnar av. Jo, jag lovar, du kan prioritera det, och ja, det är något av de finaste du kan göra för både dig själv och din omgivning. 

Lär dig Helena Önnebys tre enkla andningsövningar här.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.