Det börjar hända saker i Sverige i menopausdjungeln. Socialstyrelsen har fått i  uppdrag av regeringen att ta fram en rapport för hur klimakterievården ser ut och hur den kan förändras. Jag hade ett långt samtal med en utredare häromdagen och jag kände för första gången att mitt krigande inte är förgäves. Uppsala Universitet har dessutom precis startat ett världsunikt projekt där man för första gången ska titta på hur kvinnors psykiska hälsa ser ut under de reproduktiva åren vilket är ett enormt framsteg. Jag själv debatterade nyss i Aftonbladet om att det är dags att titta på hur hormoner faktiskt kan påverka kvinnors hjärnor.

Så det händer saker vilket är otroligt positivt. 

Men vi har lång väg att gå. I Sverige är det fortfarande ett sådant tabu och okunskapen är extremt hög. Nyligen gick en svensk stor influencer ut och berättade om sina svåra PMS-problem som bara blev värre och värre. I tråden på Instagram försökte jag och även andra att börja prata om perimenopausen. Att det kanske var så att hon faktiskt var där. Hennes svar var –  jag har tagit alla prover och har fungerande ägg och är inte i närheten av klimakteriet. 

Det gör mig både rasande och nästan lite road. Och återigen bekymrad över ordet klimakteriet. Varför är det så svårt att inse eller kanske erkänna att man som 45-åring i själva verket är i närheten av slutet på ens reproduktiva resa. Återigen handlar det om rädslan och skammen för att åldras men jag tror faktiskt att det mest handlar om okunskap. Man fattar inte att klimakteriet är ett paraplybegrepp för en övergångsåldern utan tror att det är tidpunkten då mensen försvinner. Det måste till en förändring här. Så en gång för alla så upprepar jag nu det jag tidigare har sagt. 

KLIMAKTERIET ÄR INTE EN TIDPUNKT DET ÄR EN PERIOD SOM BESTÅR AV TRE FASER:

• PERIMENOPAUS – TIDEN INNAN. DEN MEST TURBULENTA FASEN

• MENOPAUS – TIDPUNKTEN DÅ MENSEN FÖRSVINNER 

• POSTMENOPAUS – TIDEN EFTER

De flesta tror ju att klimakteriet är tidpunkten när mensen försvinner och inget kunde vara mer felaktigt. Problemet är att inget prov i hela världen kan fånga upp perimenopausen på ett bra sätt eftersom dina hormoner svänger från dag till dag. De flesta prov som tas i den medicinska världen visar om du är i menopaus och det är du ju inte för du har ju fortfarande mens. Med andra ord kan du fortfarande vara helt fertil men ändå vara i perimenopaus. Ser ni problemen? Du går till vårdcentralen som säger nej du är inte i klimakteriet. För AT-läkaren tror också att det är en tidpunkt! Moment 22 helt enkelt. 

Det finns också ett annat problem som hänger ihop med det här och som det också råder stor förvirring kring och det är östrogendominans. Kanske har du varit hos en klinik eller en näringsterapeut som tagit dina östrogenvärden och just den dagen var de skyhöga och du får ”diagnosen” östrogendominant. Man måste vara väldigt försiktig när man använder det ordet. Och vad de flesta inte förstår är att det faktiskt kan innebära att du har lågt östrogen och inte högt som ordet påvisar. 

Östrogendominans innebär egentligen bara att du har progesteronbrist! Kommer du ihåg att jag sagt att hormonerna dansar tillsammans men att de i perimenopausen börjar missa danssteg på grund av att progesteronet sjunker? Så en ”östrogendominant-diagnos” behöver inte betyda att du har för mycket östrogen utan helt enkelt att du är i perimenopaus och att ditt progesteron börjar sjunka. Jag tror att du undrar varför man då inte behandlar med progesteron ENBART till en början om det är nu det första hormonet som sjunker. Det här är svårt att förstå och jag lovar att jag ska försöka förklara tydligare i nästa inlägg. 

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.