I morgon är det Världsdiabetesdagen och den här veckan har vi ägnat oss åt att uppmärksamma vår tids stora folksjukdom, diabetes typ 2. Vi passade bland annat på att intervjua en av våra favoritexperter i ämnet: Annie Pettersson, molekylärbiolog och forskare.

– Annie Pettersson, för drygt fem år sedan stod du på Karolinska Institutet och försvarade din avhandling som handlade om fettceller, insulinsignalering, typ 2-diabetes och övervikt. Varför valde du att göra en avhandling om just detta?

Några år tidigare hade jag upptäckt hur illa min hälsa påverkades av socker och snabba kolhydrater och därför hade jag något av en personlig passion för det övergripande temat. Även om mycket av min forskning var på en ganska detaljerad nivå så innehöll flera av mina forskningsartiklar även en klinisk vinkel, och vi jobbade nästan uteslutande med fettväv från människor. Jag lämnade akademin för att jobba med funktionsmedicin, men mitt intresse för metabolism (ämnesomsättning) har hängt kvar och jag har fortsatt att följa forskningen på området. Och visst är det så att diabetes tveklöst utgör en av funktionsmedicinens hjärtefrågor.

– Vad är diabetes? 

Vid typ 1-diabetes, som är mindre vanligt än typ 2-diabetes, drabbas cellerna som tillverkar insulin. Medan typ 1-diabetes klassas som en autoimmun sjukdom är typ 2-diabetes en metabol sjukdom, vilket betyder att den rör ämnesomsättningen. Typ 2-diabetes är en konsekvens av insulinresistens som leder till förhöjda nivåer av blodsocker. Insulinresistens innebär att insulinets receptorer inte reagerar lika effektivt som de ska när insulin binder till dem. Högt blodsocker är farligt eftersom socker har toxiska egenskaper i kroppen. Det leder till oxidativ stress som skadar celler och vävnader, till exempel blodkärl. Socker fastnar urskillningslöst på olika proteiner i kroppen och stör deras funktion. Även blodfetter ökar och fettsyror frigörs från fettvävnaden och hamnar på olika ställen i kroppen där de inte ska vara, och orsakar problem.

– Och vad säger du om typ 2-diabetes?

Typ 2-diabetes har kommit att bli en av våra största folksjukdomar. Var tionde svensk uppskattas ha prediabetes. Riskerna med diabetes är många. Det ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom, cancer, inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar, och för tidig död. Något som varit uppe på tapeten på sistone är hur diabetes ökar risken för svår sjukdom i COVID-19. Det många kanske inte känner till är att risken för att dö i många andra infektionssjukdomar såsom influensa är mycket högre för diabetiker än personer utan diabetes.

– Många kanske tänker att det inte är så farligt att drabbas av diabetes typ 2 eftersom det finns läkemedel? 

Diabetes är en farlig sjukdom och de läkemedel som förskrivs vid typ 2-diabetes är inte biverkningsfria. Vissa läkemedel orsakar till exempel viktuppgång. Detta är en särskilt vanlig konsekvens när sjukdomen har gått så långt att patienten blivit beroende av insulininjektioner, eftersom insulin ger en kraftfull signal till fettcellerna att växa. Framförallt tar de inte itu med grundorsaken till sjukdomen.

– Är det något speciellt budskap du tycker det är viktigt att nå ut med?

Diabetesforskning kan bli så detaljerad att den gräver ner sig i mekanismer på cell-, gen och till och med atomnivå. Men för mig blir det allt viktigare att zooma ut, att se den större bilden.

Den bild som träder fram allt tydligare är att typ 2-diabetes till stor del är en konsekvens av ett visst sätt att leva – ett levnadssätt som många av oss har, så att säga, halkat in i. Man skulle kunna likna situationen med att vi oförberedda har plockats upp från den förhistoriska savannen och släppts rakt ner i en värld som vi inte är riktigt är utrustade att hantera. De mänskliga gener och det mänskliga beteende som långsamt selekterats fram under årtusendena för att de har ökat vår överlevnad jobbar nu emot oss i den moderna miljön. Vi har fått så mycket av det vi vill ha så att det inte längre är bra för oss. Beteendebromsarna är få och svaga eftersom de aldrig ‒ under hela vår tid på jorden ‒ har behövts förut. Det kan vara svårt att låta bli mat som är tillgänglig dygnet runt, och är billig, välsmaklig och lättuggad. De flesta av oss behöver inte gå 10-20 000 steg om dagen som en jägare och samlare, utan kan sköta våra liv med mycket mindre fysisk aktivitet än så. Vi kan hålla oss vakna med artificiellt ljus och vända på dygnet. Och ibland verkar det inte finnas någon gräns för hur mycket vi kan stressa. De goda nyheterna är att typ 2-diabetes till stor del är reversibelt. När vi beväpnar oss med all den här kunskapen kan vi använda den för att förebygga och reversera diabetes vid dess rötter istället för att trimma bladen.

Typ 2-diabetes anses främst orsakas av vår moderna livsstil och miljö även om det finns en viss genetisk känslighet. I de fall sjukdomen “går i släkten” handlar det ofta om att man har ärvt kost- och livsstilsvanor och utsatts för samma miljöfaktorer, snarare än genetiska orsaker. Det är goda nyheter för alla drabbade; genetiken rår vi inte på, men livsstils-, kost- och miljöfaktorer kan vi kontrollera.

– Vad är det för faktorer vi snackar om?

• En rad olika kostfaktorer utgör tillsammans det enskilt största bidraget till en stördblodsockerreglering. Där hittar vi till exempel processad mat, sockerintag ochmåltidsmönster, alltså när och hur ofta vi äter.
• Fetma ökar risken för diabetes med 7 gånger. Det innebär att allt som bidrar tillövervikt också indirekt bidrar till typ 2-diabetes.
• Stillasittande gör att vi använder mindre glukos och kan också bidra till insulinresistens genom att fettceller och muskelceller förlorar sin känslighet för insulin.
• Olika källor till inflammation också visat sig bidra, eftersom inflammation leder till att insulinreceptorerna på cellernas ytor reagerar sämre på insulin.
• En nyligen identifierad bakomliggande faktor till typ 2-diabetes är en obalans i vår tarmflora, ett hett forskningsområde.
• Stress ökar blodsockret både på kort och lång sikt.
• Tillräcklig sömn och en dygnsrytm som följer vår inre, genetiska klocka är viktigt för att blodsockerregleringen ska fungera optimalt, vilket förklaras med olika mekanismer såsom stress- och hungerhormoner, tarmflora, med mera. I en studie hade deltagarna utvecklat prediabetes efter bara en vecka med 4 timmars sömn per natt.
• Även rökning och alkohol påverkar risken att utveckla typ 2-diabetes.När man tar sig en ordentlig titt på listan inser man att diabetes inte är något som lättast korrigeras med läkemedel på cell- och molekylnivå.

– Behöver man bli en fullfjädrad, självspäkande, totalharmonisk renlevandsmänniska för att förbättra sin blodsockerreglering? 

Som tur är pekar forskningen på att så inte verkar vara fallet. Med främsta fokus på kosten och några enklare livsstilsförändringar kan blodsockerregleringen och insulinfunktionen ofta normaliseras. Jag tänker att typ 2-diabetes på flera sätt kan ses som en onödig sjukdom. Onödig på så sätt att den har onödigt tragiska effekter på individ- och samhällsnivå, men sällan är oundviklig eller omöjlig att bli av med. Det finns många som har mycket att vinna på att få hjälp med sin metabola hälsa.

– Tack, Annie Pettersson!