Jag faciliterade en workshop på temat Tillit häromdagen. Vi pratade om tillit till sig själv och till livet i stort. Vi kom in på frågan om mening och hur vi kan hitta meningen i det som sker i våra liv. Någon reflekterade: ”Jag kan se meningen i det mesta som händer i mitt liv, men inte när något riktigt tufft händer, då känns allt meningslöst.” Det fick mig att fundera över det här med mening och meningsskapande. Och att jag tror att livet har den mening som vi ger det. 

Det är så mycket som vi människor inte vet. Men eftersom ovisshet är så jobbigt för oss så skapar vi mening där vi kan. Utan att faktiskt veta väljer vi att ge saker mening och med tiden, upprepade tankar, så blir det till en sanning för oss. 

Det var meningen att vi skulle träffas. 

Meningen med mitt liv är att vara förälder till mina barn. 

Det var inte meningen att jag skulle få det där jobbet. 

Mening är något vi skapar, något vi väljer. När vi väljer meningsfullhet finns mening. När vi väljer meningslöshet finns ingen mening. Jag tror att det är samma princip som gäller både i det stora och i det lilla. Det är bara lite lättare att applicera i det lilla än i det stora. 

Jag menar inte att rikta oss alla mot tvivel och ifrågasättande med det här resonemanget, tvärtom. Jag menar att allt kan vara meningsfullt om vi väljer det. Och att vi väljer vår sanning genom att upprepa våra tankar, genom att skriva vår egen historia. 

“A belief is nothing but a thought you keep thinking.”

– Wayne Dyer

Jag har valt att tro att jag upplevde mycket fysisk sjukdom tidigt i mitt liv för att jag skulle lära mig viktiga saker som jag är otroligt tacksam för idag. Jag vet förstås inte att det är sant men jag har tänkt tanken tillräckligt många gånger att min hjärna nu är övertygad och jag fortsätter att samla bevis. Det kallas confirmation bias. När du har valt vad du vill tro på så kommer hjärnan att vara duktig på att samla bevis på att din världsbild är sann. 

Många människor som varit med om hemska saker i sina liv har valt att skapa mening av det, för sitt eget välmåendes skull. Det är möjligt. Mycket i vår värld idag är människans påhitt. Vi har valt våra normer, rätt och fel i olika sammanhang, hur man ska vara i det västerländska samhället, hur ett bra liv ska se ut. Vi har en gemensam överenskommelse kring många av de där grejerna. Så varför skulle inte du kunna göra en överenskommelse med dig själv om hur du väljer att tolka det som händer i ditt liv?

Jag hörde författaren Elizabeth Gilbert i en intervju, kort efter att hennes livs kärlek hade dött: ”Of course I’d prefer that Rayya was still here. But now that she isn’t; what life am I being called to live? What life can I only live now that she’s no longer here?” 

Elizabeth ignorerade inte sin sorg och ilska över att hennes person i livet hade dött. Men hon valde även att acceptera det som hänt och skapa mening. Vilket liv ska jag leva nu? Vilket liv är jag kallad till att leva just nu? 

Jag säger inte att något av detta är lätt och jag tror vi gör klokt att börja öva i det lilla. Vad är meningen med att jag missade bussen? Vad var meningen med att jag stötte på den där personen på stan idag? Vad är meningen med att jag hamnar i den här situationen om och om igen? 

Ditt liv har den mening du väljer att ge den. Vad är meningen egentligen? 

Dessa och liknande frågor utforskar vi i workshopserien ”Mitt inre skifte” som bygger på kvaliteterna i min nya bok ”Det inre skiftet – din guide till att leva fullt ut genom tacksamhet, acceptans, tillit, självmedkänsla och glädje.” Du kan läsa mer här och beställa boken här.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.