De senaste åren har diagnosticeringen av ADHD hos kvinnor 40 plus exploderat. Samtidigt har sjukskrivningarna för psykisk ohälsa pga stressrelaterade orsaker skjutit i höjden med andra ord pga utmattning.

Forskaren Elin Lindsäter på KI har nyligen publicerat en översiktsartikel om utmattning och resultatet visar att det finns överraskande lite forskning om ett så här stort samhällsproblem. Det finns ingen evidensbaserad behandling dessutom och hon tror att underliggande ”problem” kanske inte därför behandlas. Hon går så långt att hon säger att den stora massmediala uppmärksamheten ökar ”smittorisken”. 

Lotta Borg Skoglund, docent och överläkare i psykiatri missionerar om att kvinnor är underdiagnosticerade vad gäller ADHD men tillstår att det saknas forskning kring hur hormoner faktiskt påverkar ADHD-patienter. 

ADHD, utmattning och förklimakteriet har nästan exakt samma symtom. Känslomässig labilitet, sömnrubbningar, hjärndimma, koncentrationssvårigheter osv osv. 

Jag undrar så vad som är vad. Det intressanta i det hela är att ex utmattningssyndrom bara finns i svenska diagnosmanualer och att ökningen vad gäller ADHD i Sverige är större än i mänga andra länder. 

Tänk om förklimakteriet förvärrar en ADHD? Tänk om det i själva verket inte är ADHD utan att man faktiskt bara är i förklimakteriet? Tänk om de sjukskrivna för utmattning egentligen har en ADHD-diagnos? Eller tänk om de bara är i förklimakteriet? 

Det är sånt jag går och funderar på på dagarna. Fast inte bara funderar, utan jag gräver vidare. Även om ADHD-spåret är nytt i mina tankar handlar det ju om vår hjärna. Jag vill att vi pratar mer om den kvinnliga hjärnan. Det är dags nu. Det är dags att komma bort från könsblindheten. Det är dags att vi börjar prata om att det är en skillnad mellan kvinnors och mäns hjärnor. Och att det är dags att forskarna tar sitt ansvar och sätter på sig genusglasögonen. För även om vi inte kan få till en förändring för vår generation så måste vi kämpa för nästa.