fbpx

Ann Fernholm, Debatt

Post image

Replik på debattartikel i DN om granskning av hälsoböcker

ann fernholmForskarsamhällets ibland arroganta inställning till olika kostbehandlingar hindrar den vetenskapliga utvecklingen. Det är ett av budskapen i en replik som jag har skrivit på en debattartikel som publicerades i söndagens DN. I artikeln föreslog fem forskare att det behövs en oberoende aktör som granskar hälsoböcker innan de publiceras.

Här kan du läsa debattartikeln i DN: Allvarliga fel i många böcker med råd om kost och hälsa. De debatterande forskarna skriver att hälsoböcker: ”… innehåller så många, och så allvarliga, felaktigheter att det kan påverka människors beteende och hälsa negativt.”

Jag håller med dem om att mycket som skrivs är överdrivet, men de är knappast mer skadliga än vad nyckelhålsmärkningen av glass och sötad yoghurt en gång var.

Offentliga kostråd är ofta illa grundade

I debattartikeln förespråkar forskarna de nordiska näringsrekommendationerna, som de menar att är väl grundade eftersom ”de har tagits fram av expertgrupper bestående av mer än hundra ledande nordiska forskare.”

Det finns mycket att invända mot detta, och eftersom undertecknad är hyfsat trött på forskarsamhällets övermod när det gäller vad man vet eller inte vet om kosten, skrev jag en replik som nu har publicerats på dn.se. Läs här: ”Forskare avoga inställning mot kosten hindrar utvecklingen”

I repliken går jag bland annat igenom historien om den ketogena kosten som behandling mot epilepsi, där det krävdes en Hollywoodregissör för att forskarsamhället skulle ta den (i vissa fall) smått undergörande kostbehandlingen på allvar.

Uttalanden som gränsar till högmod

I min replik fick jag dessvärre inte plats att kritisera de ”sanningar” som de fem forskarna slog fast i sin debattartikel, exempelvis skrev de följande: ”Nej, enskilda livsmedel skyddar inte mot depression, Parkinsons sjukdom eller andra neurologiska sjukdomar.”

Den tvärsäkra attityd som forskarna genom detta påstående antar, är i sig ytterst ovetenskaplig och gränsar till högmod. Speciellt som vissa biokemiska kartläggningar och djurstudier visar att antioxidantrika bär, eller kurkumin i gurkmeja, exempelvis skulle kunna motverka de molekylära mekanismer som skadar cellerna vid Parkinsons sjukdom. Effekten har dock aldrig testats i kliniska prövningar på patienter. Forskarna borde därför ha skrivit: ”Vi vet inte om enskilda livsmedel kan hjälpa mot neurologiska sjukdomar, eftersom vi aldrig har utvärderat det i välgjorda studier.”

Mer ödmjukhet skulle vara klädsamt

Personligen önskar jag mig lite mer nyans och ödmjukhet både från en del hälsoboksförfattare och etablerade forskare. Men högst upp på min önskelista står mer och bättre forskning. Det är skälet till varför vi grundade Kostfonden. Antalet välgjorda vetenskapliga studier inom kostområdet är väldigt få. Med stor sannolikhet kommer en hel del kostbehandlingar visa sig vara effektiva när de väl får en chans och utvärderas i stora och väldesignade studier.

Och hur kan jag veta det? Jo, för under de tio år som jag har granskat kostvetenskapen har jag fått ta del av många underbara berättelser kring hur människor med kostens hjälp har blivit friskare. En av de som har berört mig mest är 22-åriga Samuel Backman, som håller Bechterews sjukdom i schack med hjälp av kosten. Läs här: Maten hjälpte honom att få hoppet och livet tillbaka.

Men kan fler personer med Bechterews sjukdom få samma effekt av en kostomläggning? Eller sprider jag allvarliga felaktigheter, som kan påverka människors beteende och hälsa negativt, när jag berättar hans historia? Vet ni vad: endast en välgjord vetenskaplig studie kan svara på det. Tills det finns en sådan, tycker jag att vi ska värna om yttrandefriheten i Sverige och fortsätta att skriva viktiga böcker.

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blodDet sötaste vi har och Smakäventyret. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.

Dela

Kommentera

FÖLJ OSS I VÅRA ANDRA HEM:

Ann Fernholm

Post image

Om Meryl Streep, en strikt lågkolhydratkost och undergörande effekter vid epilepsi

ann fernholmUpsala Nya Tidning skriver nu om att en strikt lågkolhydratkost, en så kallad ketogen kost, kan hjälpa barn med epilepsi. Detta visste läkare redan för 100 år sedan, men kosten glömdes bort när det kom läkemedel mot epilepsi. Att den nu återigen rekommenderas är delvis tack vare en regissör i Hollywood och – lite otippat – Meryl Streep har haft ett finger med i spelet. 

Fettrik diet hjälper sjuka barn.” Så lyder rubriken på en artikel som Upsala Nya Tidning skrev tidigare i veckan om att en ketogen kost i vissa fall hjälper mot epilepsiEtt av de barn som har fått en näst intill undergörande effekt är femåriga Isak, som tidigare kunde få 40-60 anfall per dag. Läs om honom här:  ”Vår vanliga Isak har kommit tillbaka”

Läkemedel gjorde att kostbehandlingen föll i glömska

Isak behandlas vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, som sedan ett år tillbaka använder ketogen kost mot barns epilepsi i de fall där inga läkemedel biter. För snart ett år sedan slog också Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) fast att behandlingen har ett vetenskapligt stöd.

Men vet ni vad det coola är? Att en ketogen kost nu används mot epilepsi är delvis tack vare en regissör i Hollywood, Jim Abrahams. I Det sötaste vi har kan du läsa den fantastiska historien om hur hans son, Charlie Abrahams, blev hjälpt av den fettrika kosten. Han fick epilepsi när han var 11 månader gammal och hade kramper varje dag. Inget läkemedel fungerade och när kirurger opererade honom uteblev effekten. Ibland kunde anfallen komma upp till hundra gånger per dag. Charlie Abrahams föräldrar prövade allt, till och med homeopati och healing. Så en dag hittade Jim Abrahams en bok från Johns Hopkins sjukhus i Baltimore där det gick att läsa att epilepsi kunde behandlas med en ketogen kost.

Den ketogena kostbehandlingen utvecklades egentligen redan under 1920-talet, men glömdes mer eller mindre bort när det kom läkemedel mot epilepsi. Men vid Johns Hopkins sjukhus fanns en erfaren dietist, Millicent Kelly, som hade fortsatt att hjälpa sina epilepsipatienter med den fettrika maten. Charlie Abrahams fick hjälp av henne och inom loppet av ett par dagar försvann anfallen.

Meryl Streep i film om ketogen kost

Att Charlie Abrahams blev fri från sina anfall var givetvis ett mirakel för familjen. För att sprida kunskap om behandlingen, så att andra föräldrar i samma desperata situation också kunde få reda på att den fanns, gjorde Jim Abrahams en film, …First do no harm och Meryl Streep spelade huvudrollen. Här kan du se ett klipp där hon tar emot ett pris för sin insats från Abrahams: Charlie Abrahams & Meryl Streep Ketogenic Diet Conference 2012. Streep säger att hon har fått många priser, men att detta är det som har rört henne mest.

Jim Abrahams grundade också The Charlie Foundation, med målet att sprida kunskap kring en ketogen kost. Stiftelsen har aktivt drivit på utvecklingen av en kunskapsbas kring kostbehandling av epilepsi. Det i sin tur har alltså nu bidragit till att Isak, som bor utanför Uppsala, har blivit ordinerad en ketogen kost av sin läkare.

Vetenskapen behöver hjälp på traven

Den här osannolika historien har följt mig sedan jag skrev Det sötaste vi har. Den säger en hel del om medicinvetenskapens drivkrafter och hur starkt fokuset på piller har blivit. Den bidrog också till att jag ville vara med och grunda Kostfonden. Precis som the Charlie Foundation, ska Kostfonden fungera som en katalysator för att driva fram nya kostbehandlingar. (Om du inte redan är månadsgivare bli det!)

Forskare skulle bland annat behöva utreda hur kosten påverkar hjärnan vid andra åkommor, exempelvis migrän, autism, adhd, demens och psykisk ohälsa. Vi tänker ofta att hjärnan är en frikopplad del av kroppen, och att den mestadels påverkas av omgivningen, stress och saker vi upplever. Så enkelt är det såklart inte. Hjärnan är ett organ som byggs och drivs av det vi äter. Exakt varför en ketogen kost fungerar vid vissa former av epilepsi vet forskarna inte. Det finns många hypoteser, en är att halten av olika signalsubstanser förändras när kroppens använder fett som primär energikälla istället för kolhydrater.

Så fram för mer forskning kring hur kosten påverkar vår hjärna! Vem vet – kanske kan vi hitta fler undergörande behandlingar?

Photo by Markus Spiske on Unsplash

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blodDet sötaste vi har och Smakäventyret. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.

Dela

Kommentera

Ann Fernholm

Post image

Kan socker orsaka fettlever? Allt mer talar för det.

ann fernholmNu visar ännu en studie att socker sannolikt är en orsak till varför allt fler unga får fettlever, en sjukdom som tidigare främst förknippades med alkoholism. När 20 barn med fettlever kraftigt reducerade mängden socker i maten, minskade mängden fett i levern med i genomsnitt 30 procent inom loppet av åtta veckor. 

Varför får allt fler fettlever? Den frågan har forskare ställt sig under senare år. Fettlever är allvarligt eftersom det ökar risken för bland annat typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och levercancer. Hos en del blir levern inflammerad och det i sin tur kan leda till skrumplever, vilket kräver en levertransplantation.

Sockerarten fruktos omsätts i levern

Under lång tid har forskare menat att ökningen av fettlever beror på att vi äter för många kalorier och utvecklar fetma. Men som du kan läsa om i Det sötaste vi har börjar alltfler nu tro att problemen direkt kan orsakas av vår höga sockerkonsumtion. Vitt socker består till hälften av sockerarten fruktos, som liksom alkohol omsätts i levern. När vi överkonsumerar fruktos börjar levern bilda fett.

Sedan jag skrev Det sötaste vi har har hypotesen att fruktos orsakar fettlever fått allt starkare stöd. Nu har forskare testat att låta 20 barn med fettlever kraftigt reducera mängden fritt socker i mat och dryck, utan att minska på kalorierna. Trots att barnen fick fortsätta att äta precis hur mycket de ville, gick de ner i vikt och mängden fett i levern minskade med 30 procent inom loppet av åtta veckor. Kontrollgruppen, som fortsatte att äta som vanligt, hade i princip lika mycket fett i levern efter studien som före.

Inflammationen i levern minskade

Studien publicerades i den medicinvetenskapliga tidskriften Jama och du kan läsa mer om den i New York TimesTo Fight Fatty Liver, Avoid Sugary Foods and Drinks. Så här säger en läkare:

“As a practicing hepatologist, I see children weekly with fatty liver, and I would love to see this kind of improvement in my patients,” said Dr. Vos. “The exciting part was not only did the fat go down, but their liver enzymes also improved. That suggests that they also got a reduction in inflammation.”

Det senare är en riktigt god nyhet för barnen, eftersom risken att de i framtiden ska behöva transplantera en ny lever minskar avsevärt.

Foto: Sandrachile, Unsplash.com

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blodDet sötaste vi har och Smakäventyret. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.

Dela

Kommentera

Ann Fernholm

Post image

Stora boken om barn och mat – snart är den här!

ann fernholmÄntligen! Idag går mitt nästa verk iväg till tryck: Stora boken om barn och mat. Min medförfattare, Kajsa Lamm, logoped och expert på barns ätande, och jag utlovar en bok som är full av tips, och garanterat fri från tillsatser. Den kommer att finnas i butik från 5 mars, men går att förbeställa redan nu.

Det känns overkligt. Som vi har arbetat med den här boken! Många gånger har jag undrat: varför skulle vi kalla den ”stora boken”? Kunde vi inte ha nöjt oss med ”lilla boken”?

Men vi ville skriva ”Stora boken om barn och mat” eftersom det behövs en sådan. Det finns så enormt mycket kunskap om hur vi föräldrar kan stödja våra barn att lära sig äta riktig mat, men den kunskapen når ut till alldeles för få. Själv hade jag ingen alls när jag skulle lära mina barn att äta, och gjorde i princip alla fel.

Handlar om 0-5-årsåldern

Min förra bok, Smakäventyret, handlar ju också om hur man lär bebisar att äta, men det behövs en uppföljare som också omfattar barn i åldern två-fem år. Föräldrar behöver en bok att hålla i handen när barnen blir mer skeptiska mot mat (det som forskare kallar för neofobi). Vad gör man när den viljestarka treåringen plötsligt vägrar att äta det som tidigare var favoritmat? Djupandas man, ler och säger: ”Okej, vad vill min lilla gullunge ha istället?” Eller dänger man näven i bordet och hotar med att barnet får laga sin egen mat om det inte äter upp?

Ingetdera är någon vidare värst framgångsrik strategi, visar forskningen. Så hur gör man?

Det sa klick på Kropp & Själ

Idén till boken kläckte Kajsa för typ fyra år sedan, när vi precis hade lärt känna varandra. Vi träffades när vi var med i radioprogrammet Kropp och Själ. Smakäventyret skulle strax komma ut, och Kajsa hade just gett ut sin första bok: När ditt barn inte äter. Vi insåg att vår kunskap kompletterade varandra. Undertecknad har läst en icke oansenlig mängd forskningsartiklar om gluten, allergier, socker, tarmfloran och vad vi behöver äta för att hålla oss friska. Kajsa kan allt (och då menar jag verkligen allt) om hur det går till när barn lär sig att äta.

Vaddå hur, kanske du tänker nu? Jo, nu ska du få lära dig Kajsas favoritord: oralmotorik. Precis som att bebisar behöver få öva sig på att krypa och gå, måste de få öva på samspelet mellan käke och tunga för att kunna tugga mat. Visste du till exempel att en sexmånaders bebis endast kan röra käke och tunga upp och ner? (Testa en dag att tugga maten på det viset, så fattar du vilka utmaningar de små står inför.)

Problemet är att när bebisar lever på välling, pulvergröt och klämmisar, får de aldrig någon chans att öva sig att tugga maten. Att endast ge barn puread mat är lite som att dra undan den stol de håller sig i när det ska lära sig att gå. Får barnet inga hela bitar mat, kan de inte öva sig att tugga.

Kajsa har också en massa annan viktig kunskap som hon delar med sig av i boken, som hur man hanterar en liten matskeptiker och vad man kan göra när barn utvecklar ätsvårigheter.

Handlar om gluten, processad mat och socker

Boken är indelad i ålderkapitel: 0-4 månader, 4-6 månader, 6-12 månader, 12-24 månader och 2-5 år. Mellan dessa kapitel har vi sprängt in kapitel om gluten, processad mat, socker och ätsvårigheter. I ett kapitel delar också Emma Adlercreutz, läkare och expert på barns allergier, med sig av de bästa knepen för att motverka matallergi hos barn. Dels handlar det om att behandla barns eksem, dels om att tidigt låta dem smaka på mat som lätt framkallar allergier, som jordnötter, fisk och ägg. Och lite till…

Utöver detta finns i boken mängder av konkreta tips och recept på allt från järnrik gröt till glutenfri pizza (den senare fick godkänt av min son, och det vill inte säga lite…)

Bra mat – en förutsättning för hälsa

Vårt mål med boken är att fler barn ska få förutsättningar att äta riktig mat. Den söta och vetemjölsrika kost som många livnär sig på är näringsfattig och allt annat än hållbar för kroppen. Alldeles för många har ont i sina magar, och en del forskare menar till och med att ökningen av psykisk ohälsa och neuropsykiatriska diagnoser delvis kan ha sin grund i näringsfattig skräpmat.

I boken förespråkar vi istället grundbudskapet i Brasiliens kostråd: Njut av vällagad mat baserad på naturliga råvaror i en lugn miljö. Ät gärna i sällskap med andra. Utveckla dina matlagningstalanger, lär dig av din omgivning och dela goda recept.

Som sagt: detta omfattande verk (jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer skriva en ”stor bok”) kommer ut den 5 mars. Du kan beställa det via denna länk. Själv ska jag gå och ta mig ett glas bubbel! (Alltså bubbel som i bubbelvatten, det är ju fortfarande morgon…)

Ann Fernholm är författare av böckerna Ett sötare blodDet sötaste vi har och Smakäventyret. Hon har också grundat Kostfonden, en ideell forskningsfond med målet att se till att maten används som medicin i vården. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.

Dela

Kommentera

0
0

Du har inga produkter i varukorgen.