socker santa marias
Ann Fernholm, Debatt

Kellogg’s vilseleder om socker i frukosten

En del av de frukostflingor som Kellogg’s marknadsför till barn innehåller lika mycket socker som det finns i vissa kakor. Företaget lugnar dock föräldrar på sin sajt: ”frukostprodukter bidrar med cirka 2 procent av barns sockerintag.” Hur sant är det? Här är mitt öppna brev till Kellogg’s. 

Hej Kellogg’s!

Nyligen var jag inne på er sajt för att försöka ta reda på hur mycket socker era frukostflingor innehåller. Det gick dåligt. Många andra livsmedelstillverkare redovisar näringsdeklarationerna för sina produkter online. Hos er hittade jag inte ens en innehållsförteckning (eller så var jag dålig på att leta, i så fall får ni hjälpa mig…).

Vad jag däremot fann var en sida om frukostprodukter och deras innehåll. Om socker skriver ni följande:

Understrykningen är min. Det var när jag läste siffran 2 procent som mina ögonbryn for upp till stjärnorna. Alltså? Hur kom ni fram till den?

Frukostens sockermatematik

Låt oss säga att en femåring tjatar om era Coco-Pops i affären (den där lilla björnen på framsidan är ju sååå gullig…). Föräldern (som är sååå trött efter en dag på jobbet) säger ja, och köper sedan hallonyoghurt till flingorna (god kombo, choklad och hallon).

Dagen efter hälls 1,5 dl av yoghurten och 30 gram av flingorna (er rekommenderade portionsstorlek) upp i barnets frukostskål. Det ger totalt 236 kcal, vilket är nästan en femtedel av dagsbehovet av energi för en femåring. Hur mycket socker får då barnet i sig?

Alltså, enligt mina beräkningar blir det totalt 19,5 gram socker eller 6,5 sockerbitar. 3 bitar från era flingor och 3,5 bitar från yoghurten.

Som ni skriver ska ett barn få i sig maximalt 10 procent av sina kalorier från tillsatt socker. Ett femårigt barn äter ungefär 1400 kcal/dag, vilket innebär maximalt 140 kcal från socker. Ett gram socker ger totalt 4 kcal, så ett femårigt barn ska äta max, max, max 140/4=35 gram socker under en dag. Alltså max. Gärna mindre.

Den här frukosten utgör totalt 19,5/35=56 procent av det maximala sockerintaget under en dag. Era frukostflingor står för 26 procent.

Coco-Pops är söta som kakor

Varifrån har ni fått idén om att endast 2 procent av det socker som barn äter skulle komma från frukosten? Är den tagen från 1950-talet, innan Findus tog fram O’boy och ni utvecklade Frosties? Då barn fortfarande åt havregrynsgröt med en liten klick hemkokt lingonsylt på morgonen?

Vill ni ge relevant information till föräldrar tänker jag att ni istället kan skriva att era värstingflingor innehåller lika mycket socker som det finns i vissa kakor. Eller (om ni tycker det är bättre) så kan ni tipsa föräldrar om att istället strö Mariekex över frukosten. Då minskar sockermängden med 40 procent.

Jag skulle vara tacksam för ett svar! Ni får gärna också berätta hur ni tänker när ni vräker i socker i mat som ni menar att barn ska äta. Om Konsumentverket kontaktar er framöver vet ni vem som ligger bakom – all marknadsföring ska enligt lagen vara sann.

Vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

SparaSpara



Ann Fernholm, Debatt

Sockerindustrin stoppade forskning som visade att socker kan orsaka hjärt-kärlsjukdom

Precis som tobaksindustrin har sockerindustrin påverkat forskningen. 1971 stoppade de studier på råttor som visade att socker påverkar tarmfloran och rubbar blodfetterna. Under ett halvt sekel har industrin lyckats hindra viktig kunskap från att sprida sig. 

År 1965 fick forskare på Harvard betalt av Sugar Research Foundation, en amerikansk organisation sponsrad av sockerindustrin, för att skriva en översiktsartikel som visade att socker är ofarligt för hjärtat. Det visade Cristin Kearns, forskare vid UCSF i San Francisco, förra året: Så lurades vi av sockerindustrin.

Nu har Kearns grävt vidare i arkiven och kan avslöja att Sugar Research Foundation 1967-1971 finansierade djurförsök där forskare vid universitetet i Birmingham skulle undersöka om socker påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom. Studien visade att socker rubbar blodfetterna och att tarmfloran var inblandad i processen: Sugar industry sponsorship of germ-free rodent studies linking sucrose to hyperlipidemia and cancer: An historical analysis of internal dokuments. Dessutom höjde socker halten av ett protein som är kopplat till cancer i urinblåsan.

De negativa resultaten fick sockerindustrin att dra in pengarna till projektet som lades ner.

Sockerindustrin har alltså jobbat precis som tobaksindustrin; de har direkt stoppat forskning som kan påverka deras försäljning.

Just nu tänker jag saker som inte passar sig att skriva. Så vi går vidare.

Socker, tarmflora och blodfetter

Intressant med den stoppade studien är att den kopplar ihop socker med en rubbad tarmflora och rubbade blodfetter. I Det sötaste vi har berättar jag att fettbildningen i levern ökar när vi äter mycket av sockerarten fruktos (som finns i det vita sockret). Fettbildningen i levern rubbar blodfetterna och kan i längden sannolikt orsaka fettlever. I en faktaruta i kapitlet En oreda i tarmfloran står sedan följande (för er som inte har läst mina böcker är metabolt syndrom den rubbade ämnesomsättningen som personer med bukfetma och typ 2-diabetes har):

Tarmläckage och bakteriegifter verkar kunna bidra till fettlever

Som du har kunnat läsa tidigare har personer med metabolt syndrom oftare en utarmad tarmflora med många inflammationsdrivande bakterier. Detta är också kopplat till ett tarmläckage. Bakterierna har speciella molekyler, så kallade endotoxiner (betyder inre gift), i ett membran som omger bakterien. Halten av dessa gifter är förhöjda i blodet vid metabolt syndrom och typ 2-diabetes. En del forskare menar att detta är en bidragande orsak till den leverförfettning som jag beskriver i kapitel 3. Om möss matas med fruktos leder det till ett tarmläckage, mer bakteriegifter i blodet och i förlängningen en leverförfettning. Men om mössen samtidigt får antibiotika verkar det kunna skydda mot leverförfettningen. Antibiotika kan få en frisk tarmflora att hamna i obalans, men samtidigt kan antibiotika hjälpa till att slå ut en ohälsosam tarmflora. I det här fallet motverkade antibiotikan de giftproducerande bakterierna. Experimentet tyder på att en rubbad tarmflora kanske påskyndar utvecklingen av fettlever och metabolt syndrom.

Alltså. Den forskning jag refererar till i faktarutan publicerades 2008 och 2009. Men sockerindustrin kände till kopplingen mellan socker, tarmflora och rubbade blodfetter redan i början av 1970-talet.

Ytterligare djurförsök visade i maj i år att fruktos orsakar läckande tarmar på möss. I september publicerade forskare också en översiktsartikel kring fruktos, tarmfloran och risken för fettlever.

Vi tänker att detta är ny kunskap. Sockerindustrin hade den redan för 50 år sedan. I ett halvt sekel har de lyckats hindra kunskapen från att sprida sig. Så mycket sjukdom. Så i onödan. Är det någon mer som känner sig matt?

Vetenskapsjournalisten och författaren Ann Fernholm driver bloggen annfernholm.se. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.



Ann Fernholm

Kostfondens nya mål: utvärderingar av kost vid fetma och typ 2-diabetes

Tack, tack, tack! Vill jag säga till alla underbara som stödjer Kostfonden. Er trogna support gör att vi nu kan satsa mot nästa mål: att utvärdera vilken form av kost som effektivast motverkar fetma och typ 2-diabetes. Alla årets julgåvor kommer att gå till det (de initiativrika tomtarna ovan pryder gåvobreven).

Innan vi går in på Kostfondens nya satsning vill jag berätta att Stockholms läns landsting (SLL) via så kallade ALF-medel har beslutat att gå in med 600 000 kronor i studien av kost vid typ 1-diabetes. Det är fantastiskt! Efter att Kostfonden satsade 600 000 kronor har nu studien tilldelats totalt 3,4 miljoner från andra finansiärer (Skandia och SLL). Därmed kommer den största studien någonsin av hur kosten kan användas för att sänka och stabilisera blodsockret vid typ 1-diabetes att bli av!

Studier som kan rädda liv

Helt ärligt känns det overkligt att Kostfonden nu har rott sitt andra stora projekt i hamn. Det var precis detta jag drömde om när vi grundade fonden: oberoende studier av hög kvalitet som kan leda till förändring. När jag skriver ”tack, tack, tack” menar jag det verkligen. Från hjärtat.

Kostsamt med ineffektiva kostråd

Nu har vi satt upp nya mål för fonden: att finansiera studier av hur kosten kan användas för att behandla fetma och typ 2-diabetes. Under lång tid har personer med typ 2-diabetes fått dessa kostråd:

Bilden är tagen från Bra mat för alla – mat vid diabetes och hjärt-kärlsjukdom, en broschyr som har använts flitigt inom svensk vård. Om du tar fram förstoringsglaset kan du se att man rekommenderar bröd till varje måltid. Rotfruktsoppan till lunch är så kalorisnål att det behövs pannkakor till efterrätt.

Mycket talar för att dessa kostråd är ineffektiva och orsakar ett alldeles för högt blodsocker. Under de senaste åren har vården börjat förespråka långsammare kolhydrater, men många kämpar fortfarande med ett blodsocker som åker berg- och dalbana. Kostfonden vill därför att dessa kostråd utsätts för en ordentlig vetenskaplig granskning.

Rena lottovinsten

Och vet ni vad. Bättre forskning på det här området kan bli rena lottovinsten för oss alla. Förutom att fetma och typ 2-diabetes orsakar lidande, tillhör de våra mest kostsamma sjukdomar. De ökar risken för exempelvis hjärt-kärlsjukdom, cancer, demens, artros, fettlever, polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) och komplicerade graviditeter.

All denna sjuklighet bidrar till att landstingen går på knäna och köerna i vården ökar. Vi har helt enkelt inte råd att fortsätta så här.

Så stöd Kostfondens satsning! Som månadsgivare hjälper du oss att arbeta långsiktigt. Skriv också upp en julgåva till oss på din önskelista till jul (helst överst). Eller så tar du upp mobilen och swishar iväg valfri summa på 123 900 42 43.

Tack, tack, tack, till er alla. Från hjärtat.

Vetenskapsjournalisten och författaren Ann Fernholm driver bloggen annfernholm.se. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.



grönkål
Ann Fernholm

Ny studie bekräftar: Alzheimers sjukdom kan vara en form av diabetes

Så var vi där igen: forskare har återigen kopplat Alzheimers sjukdom till ett högt blodsocker. Den här gången har de har dykt djupt in hjärnan och även upptäckt att cellerna vid demens har svårt att utvinna energi från sin viktigaste energikälla: glukos. 

För fem år sedan, när jag plitade ihop ett Ett sötare blod, förvånades jag över all den forskning som visar att ett högt blodsocker ökar risken för demens. Enligt en studie har åtta av tio personer med alzheimer problem att reglera sitt blodsocker, dubbelt så många som i kontrollgruppen. En kartläggning av äldre personer på Kungsholmen i Stockholm visar att pre-diabetes och diabetes mångfaldigar risken för demens, och sjukdomen utvecklas mycket snabbare hos de som hade problem med blodsockret.

En del forskare vill till och med kalla demens för typ 3-diabetes och undersökningar av hjärnor från nyligen avlidna alzheimerpatienter avslöjar att hjärnvävnaden reagerar dåligt på det blodsockersänkande hormonet insulin (vilket är illa eftersom insulin behövs för att lagra minnen).

Alzheimer går hand i hand med diabetes

Varför pratar inte läkare mer om detta? Undrade jag när jag skrev boken. Och det undrar jag fortfarande, för hypotesen att alzheimer är en form av diabetes (eller går hand i hand med typ 2-diabetes) blir bara starkare och starkare. Studier har bekräftat att sjukdomsförloppet går snabbare hos personer med högt blodsocker. Med hjälp av ett blodprov som mätte insulinresistens i hjärnan har forskare kunnat förutspå utvecklingen av demens och ungdomar med fetma och insulinresistens har förhöjda nivåer av ämnen som är kopplade till en ökad risk för alzheimer i blodet.

Läs det sista meningen igen. Låt den sjunka in, innan du går vidare till veckans nyhet.

Ny studie: högt blodsocker i hjärnan vid alzheimer

Nu har forskare återigen dissekerat hjärnor från personer med demens: Higher brain glucose levels may mean more severe Alzheimer’s. Deras resultat:

  1. Ju högre blodsockret var i hjärnan, desto värre var symptomen på alzheimer innan personen dog.
  2. Cellerna i hjärnan hade svårt att bryta ner och utvinna energi från sockerarten glukos, som är hjärnans primära energikälla.
  3. Ett högt blodsocker i hjärnan korrelerade med att personen hade ett högt blodsocker många år innan hen avled.

Så vad ska man dra för slutsatser av detta? Jomen, jag tänker att den som gillar sin hjärna ska ta det säkra före det osäkra och hålla sitt blodsocker på en låg och jämn nivå. Här är några enkla knep:

  1. Om du har typ 2-diabetes: mät ditt blodsocker efter att du ätit och lär dig vad som höjer det. Ät mat som håller blodsockret på en låg och jämn nivå.
  2. Ring grannen och fråga om ni ska ta en promenad, den motionen räcker för att sänka blodsockret. (Lisa, vad sägs om i kväll?)
  3. Tänk: demens, demens, demens, när sötsuget slår till. Ät nötter eller mandlar istället.
  4. Om du inte redan har gjort det: släng ut snabba och vita kolhydrater ur ditt liv. Åtminstone 335 av årets dagar. Utforska istället nya delar av grönsaksdisken. Har du testat palmkål?
  5. Lär av Patrik Olsson och fixa en bönsallad till middag. Min favorit: svarta bönor, röd lök, lime, koriander (massor), finhackad jalapeño, olivolja och lite salt.

Så underlättar du för din hjärna att leva lycklig i alla dina dagar.

Vetenskapsjournalisten och författaren Ann Fernholm driver bloggen annfernholm.se. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.



Ann Fernholm, Debatt

Socker – ett gödsel som gör att vi växer mer

Nämen – är det sant? Så tänkte jag i förra veckan när jag upptäckte att det är fem år sedan Ett sötare blod kom ut och jag började blogga. Fem år! Och det finns fortfarande så mycket viktigt att skriva om, till exempel ny forskning som stärker den del av Ett sötare blod som handlar om att snabba kolhydrater fungerar som…

…ett gödsel för kroppen och cancerceller

Jo, så är det. Mycket talar för att vi växer mer när vi äter mycket socker, vetemjöl och andra raffinerade kolhydrater. När blodsockret stiger snabbt får vi en hög insulintopp som i sin tur kickar igång kroppens tillväxtsystem. (Exakt hur det går till kan du läsa om i Ett sötare blod eller Det sötaste vi har)

Faktum är att dagliga insulintoppar kan förklara en hel rad (o)hälsotrender: bebisar är större redan när de föds, barn med fetma växer på längden tidigare under livet, barns pubertet kommer tidigare och allt fler får cancer. Nyligen kom en rapport från USA som visar att 40 procent av alla fall av cancer i USA är cancerformer som är kopplade till fetma. Fetmarelaterad cancer ökade med 7 procent mellan 2005 och 2014. Det är helt galet.

I september kom en översiktsartikel som handlade om cancercellers unika ämnesomsättning, hur den påverkas av fetma och hur höga insulinnivåer i blodet triggar tumörtillväxt. Det är verkligen något som vi borde snacka mer om. En amerikansk vetenskapsjournalist skrev nyligen om just insulinets roll vid cancer i LA Times: It’s getting clearer — the diet-cancer connection points to sugar and carbs.

Växer mer redan under fosterstadiet

Höga insulintoppar i gravida kvinnors blod är sannolikt också en förklaring till varför övervikt och/eller graviditetsdiabetes gör att barn generellt växer mer under fosterlivet. Antalet barn som väger över fem kilo när de föds har fördubblats sedan 1970-talet, vilket ökar risken för komplikationer under förlossningen. I somras skrev jag en artikel för SvD där forskare trodde att förlossningskomplikationer kan förklara varför allvarlig fetma hos mamman ökar risken att barnet ska få epilepsi eller en CP-skada.

Det verkar också som att bebisar kan präglas av mammans fetma, så att de fortsätter att växa i en snabbare takt även efter födseln. Vissa djurstudier tyder på detta och forskare i Singapore har nu visat på ett samband mellan mammans sockerintag och bebisens tillväxttakt under första året i livet. Ju mer kakor, desserter, glass och sötade drycker mamman konsumerade under graviditeten, desto snabbare växte bebisen och desto högre bmi fick barnet under sitt första år.

En svaghet i studien var att man bara kartlade vad mammorna åt under en enda av graviditetens alla dagar. Det behövs mer forskning för att verkligen spika detta samband, men det finns verkligen skäl att misstänka att en hög konsumtion av socker och snabba kolhydrater påverkar barn redan under tiden i magen.

Så alla ni gravida mammor där ute: gör inte som jag gjorde under min första graviditet. Låt bli den sötade äppeldrycken till lunch och släng ut allt förbaskat smågodis ur ert liv (det fick mig att explodera i vikt). Gör istället som jag gjorde under min andra graviditet: ät mat med lågt glykemiskt index och njut av en god ost eller lite mörk choklad då och då. Riktig och näringsrik mat är både ni och era blivande barn värda.

Om jag önskar mig något i jubileumspresent? Självklart. Kostfondens swishnummer är 123 900 42 43. Ett bidrag dit kommer att uppmuntra mig att blogga i minst fem år till.

Vetenskapsjournalisten och författaren Ann Fernholm driver bloggen annfernholm.se. Då och då skriver hon här på Food Pharmacy.