Debatt

Santa Maria – hur man säljer (mestadels) socker och salt för 359 kr/kg.

Nyligen fick jag anledning att titta lite närmare på livsmedelsföretaget Santa Marias sortiment – de som förser typ hela Sverige med fredagstacos. Det föranledde ett visst nagelfarande av ingredienslistor och slutade med mejlet nedan, som undertecknad idag har skickat till Santa Maria. 

Hej Santa Maria! Sedan en tid tillbaka har jag följt er verksamhet och nu mejlar jag för att uttrycka min beundran för ert sinne för affärer. Det började egentligen med att jag skulle köpa en rub i affären och föll för den här:

santa maria
Bara ordet chipotle får mig på gott humör, men som vanligt (en förvärvad yrkesskada) kunde jag inte låta bli att granska ingredienserna:

santa maria

Och näringsdeklarationen:

santa maria

Alltså? Enligt mig bör nog en rub främst bestå av kryddor. Min första tanke var ganska syrlig, det ska erkännas. Men så föll min blick på kilopriset:

santa maria

Det är smått genialt. Ni gör en kryddblandning där en tredjedel utgörs av socker, som har ett världsmarknadspris på typ tre kronor, och blandar det med salt (som jag gissar är ännu billigare), lite citronskal och kryddor och så blir det en produkt där socker och salt säljs för mer än HUNDRA gånger pengarna.

En vinstmaskin

Jag hoppas att ni inte uppfattar mig som påträngande eller så, men redan i affären var jag tvungen att kika in på allabolag.se för att kolla er årsrapport. Rackarns vad kosing ni gör – år efter år! 217 miljoner i vinst och en vinstmarginal på 13,16 procent förra året. Ekonomi är inte min starka sida – men visst är ni väl nöjda med det? Ni klår Nordic Sugars vinstmarginal på 8,87 procent med råge. Arla och Dafgårds är superakterseglade med sina 4,8 respektive 6,03 procent.

Er lönsamhet väckte en viss nyfikenhet. Hur får man egentligen ett så livskraftigt bolag i den tuffa livsmedelsbranschen?

Kemi istället för råvaror

I ert fall måste det ha handlat om att anställa kemister istället för kockar. Ta er guacamoledipp. I butik håller Tóp och ni ungefär samma kilopris, men de har 95 procent avokado i sin guacamole medan ni har lyckats få ner mängderna till 1,5 procent. Det är bara att bocka och buga: självklart är det bättre business att sälja en röra färgad med klorofyll (e141), som mestadels utgörs av vatten och som fått sin konsistens med hjälp av stärkelse och förtjockningsmedel, än att kränga en riktig avokadoröra (som dessutom måste kylas). Folk är så gnälliga när det gäller e-nummer – klorofyll är ju helt naturligt.

4 procent ost istället för 62 procent

Sammansättningen av Cheddar Cheese-dippen måste ni också känna er nöjda med. Återigen lyckas ni hålla samma pris som konkurrenterna, men utan att slösa pengar på dyra råvaror. Era huvudingredienser: skummjölk, vatten, solrosolja, modifierad stärkelse (tapioka), cheddarost (4%), salt…

Texas Longhorns huvudingredienservatten, ost (cheddarost (48%), ost (14%), vatten, smörmjölkprotein…

En långnäsa åt långhornen, som har 15 gånger mer ost i sin dipp. LOSERS!

Såser baserade på vatten och socker

Kilopriset på vissa av er såser är också imponerande. Jag uppfattar typ Pad Thai-såsen (124 kr/liter i butik), Sweet Chili (52 kr/l) och American BBQ (96 kr/l) som ett slags produktutveckling av ketchup (25 kr/l). Era såser kostar en rundlig slant mer än ketchup, men istället för dyr tomatpuré baserar ni såserna på vatten och socker, eller socker och vatten. Lite variation är det i alla fall!

Druvsocker – tacokryddans egentliga huvudingrediens

Sedan har ni ju varit grymt kluriga när det gäller redovisningen av ingredienserna i er storsäljare tacokryddan (355 kr/kg):

santa maria

Först undrade jag lite varför ni hade slagit ihop chilipeppar, spiskummin och vitlök till gruppen ”kryddor”. Men så klart: det är för att druvsocker inte ska hamna först i listan. Hade ni redovisat kryddorna var och en för sig (som ni ju ändå gör inom parentes) hade alla kryddor hamnat efter druvsocker. Då blir listan:

Druvsocker, lök (19%), chilipeppar (11%), spiskummin (10%), vitlök (6%), salt, oregano (4%), jästextrakt, potatisstärkelse, potatisfiber, klumpförebyggande medel (e551), kryddextrakt (paprika).

Klart att kryddblandningen säljer bättre om ni lyckas dölja att den främst är baserad på socker. Ett tips: oregano är också en krydda, som ni kan lägga i parentesen (före druvsocker).

Är ledsen om detta blev långrandigt. Innan jag avslutar vill jag bara säga att jag saknar en del i ert Tex Mex-sortiment: själva köttfärsen. Kan man inte tillverka den också av vatten, socker och modifierad stärkelse?

Vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

Ps. Jag köpte till slut en annan rub som gav mer kryddor per krona.

Ann Fernholm driver bloggen annfernholm.se och har även gett ut den bästsäljande boken ”Ett sötare blod”, ”Det sötaste vi har” och ”Smakäventyret”. En gång i veckan skriver hon här på Food Pharmacy.



Debatt, Food Pharmacy

Cancerlänkaren David Stenholz: ”Det är tveklöst så att vi kan eliminera många av dagens sjukdomar enbart med kosten”.

För 1,5 år sedan gjorde vi en intervju med cancerläkaren David Stenholtz här på bloggen. David är tre saker: överläkare i onkologi, vegan och grundare till Läkare för Framtiden. I vuxen ålder lade David själv om sin kost och blev vegan – han ansåg helt enkelt att de vetenskapliga bevisen för att en växtbaserad kost är mer hälsosam var alltför starka för att inte bli vegan. David är en riktig eldsjäl – all sin tid utanför arbetet som cancerläkare viger han till att informera om kopplingarna mellan vad vi äter och hur vi mår. I sitt arbete som läkare finns det dock inte mycket tid över för kostfrågor. Så här svarade David i vår intervju:

”Min tid med patienten är mycket knapp och den är öronmärkt till att handla om behandlingen. Det ingår helt enkelt inte i mitt uppdrag att prata om kost. En minoritet av patienterna frågar och i de fallen svarar jag med glädje.”

Vi har så väldigt svårt att förstå det här – varför kostrådgivning inte inkluderas i vården? Om nu forskningen gång på gång visar att människor som äter mycket grönsaker och lever på en sk växtbaserad kost får ett bättre skydd på sjukdomar, hur kommer det sig då att man inte informerar sina patienter om det? Det här har gnagt i oss, ända sedan den där intervjun med David Stenholtz.

Nu har det dock äntligen kommit en guide till läkare och vårdpersonal om hur man hjälper patienter att äta en mer, eller övergå helt till, växtbaserad kost. Guiden presenteras i tidskriften The Permanente Journal, och i inledningen läser vi:

”Because of the ever-increasing body of evidence in support of the health advantages of plant-based nutrition, there is a need for guidance on implementing its practice. This article provides physicians and other health care practitioners an overview of the myriad benefits of a plant-based diet as well as details on how best to achieve a well-balanced, nutrient-dense meal plan. It also defines notable nutrient sources, describes how to get started, and offers suggestions on how health care practitioners can encourage their patients to achieve goals, adhere to the plan, and experience success.”

Så bra. Hoppas nu bara att våra sjukvårdspolitiker läser den och kan förstå vinsterna med att börja inkludera kostrådgivning i vården.

 

PS: Följ oss gärna gärna på Facebook och Instagram, och handla vår bok här.



Debatt, Food Pharmacy

Vi måste sluta blunda för följderna av våra höga sockerkonsumtion.

Såg du Agenda i söndags? Om inte, gör det omedelbums. I alla fall om du som vi är intresserad av debatten om sockerskatt. Varenda gång sockerskatt kommer på tal höjs pulsen på oss och vi blir inspirerade att skriva ett nytt brandtal om varför det är en så klok idé att införa det i Sverige. WHO (Världshälsoorganisationen) har pekat ut den höga sockerkonsumtionen som ett stort hälsohot och rekommenderar att vi ska äta max 25 gram socker om dagen, men i Sverige konsumerar vi i snitt 118 gram socker per dag vilket är mer än fyra gånger så mycket. I dag lider varannan svensk av övervikt eller fetma. Störst är ökningen bland barn. Och listan över de sjukdomar som följer av fetma och överkonsumtion av socker är tyvärr lång.

Genom att införa en sockerskatt skulle man göra det dyrare för folk att äta onyttigt och istället för att, som i dag, göra det dyrt för folk att äta nyttigt borde man dra av momsen på hälsofrämjande livsmedel. På så sätt får företag som producerar billig skitmat ett incitament att ställa om till att producera hälsosam mat. Och med tanke på att vi är ett land där skatt används flitigt som just ett styrmedel borde det egentligen bara vara att tuta och köra.

Fast alla är inte lika övertygade. I söndagens Agenda menar Livsmedelsföretagens VD Marie Söderqvist att sockerskatt är helt fel väg att gå och hävdar att vi äter mindre socker i dag än vi gjorde år 1960. Hon pekar på Jordbruksverkets statistik men vi tänker att hon helt måste ha undgått hur missvisande den statistiken är eftersom den bara mäter sackaros, dvs det klassiska vita sockret. De allt vanligare sockerarterna fruktos och glukos som livsmedelsföretagen tillsätter i var och varannan vara inkluderas alltså inte i Jordbruksverkets statistik.

Och faktum kvarstår – vi äter mer än fyra gånger så mycket socker som vi borde, de kroniska sjukdomarna ökar och kryper ner i åldrarna. Diabetes typ 2 till exempel, tidigare kallat åldersdiabetes eftersom det i princip bara drabbade gamla människor, blir nu alltmer vanligare hos barn. Spontant tänker vi att i stället för att använda samhällets resurser till att laga alla som har ätit sig sjuka, så borde vi väl för sjutton lägga krutet på att förebygga att folk äter sig sjuka?



Debatt

Nu j***ar bli det sockerskatt i Storbritannien!

Vi har skrivit om det några gånger: sockerskatt. Visst studsar man nästan på ordet? Det är ett riktigt bra påhitt tycker vi, som fler borde införa. Det tycker Jamie Oliver också, som under en lång tid har lobbat hårt för att den brittiska regeringen ska införa en sockerskatt. Och nu skriver BBC att den nya brittiska budgeten inbegriper skatt på söt dryck. Hurra!

Så här lät det när finansministern annonserade nyheten: ”I am not prepared to look back at my time here in this Parliament, doing this job and say to my children’s generation: ‘I’m sorry – we knew there was a problem with sugary drinks. We knew it caused disease. But we ducked the difficult decisions and we did nothing’.”

Och det slutar inte här för som kronan på verket ska pengarna som skatten drar in, cirka 520 miljoner pund per år, läggas på att dubbla idrottsundervisningen i grundskolan.

Svimmade just av gåshud. Tänk om Sverige kunde resonera likadant?



Debatt

Tokyo! Oatlys VD om hur mjölklobbyn duckar klimatpåverkan.

Minns du att vi gjorde ett inlägg om att regeringen försökte ge konstgjord andning på den fallande mjölkindustrin och att det var dags för dem att prova havremjölk i kaffet? Tokyo! Nu har Oatlys VD skrivit en debattartikel i Aftonbladet som tar upp exakt samma saker. Välformulerat och spetsigt, precis som vi vill ha det! Läs här.