Jag tänkte berätta om något jag gjorde förra sommaren för min egen hälsa, som i all ärlighet blev en riktig lyckoträff, och kanske kan det även hjälpa dig eller någon du känner. Det handlar om vad jag gjorde för att bli av med mitt sug efter något sött på kvällarna, vilket också medförde en väldigt välkommen bonus. 

Jag kämpande med sötsuget, som jag haft sedan barnsben, har i ärlighetens namn har varit rätt frustrerande. Jag skulle inte kalla det ett beroende men ändå någonting åt det hållet. Låt oss kalla det ett slags beroende-light, eftersom det ändå bevisligen varit extremt svårt att få bukt med. 

Jag insåg att två faktorer gjorde det extra svårt för mig att hantera sötsuget: stress och trötthet. Med tiden insåg jag att sötsuget sällan kom på dagtid, om jag inte sovit extremt dåligt. Det var helt klart på kvällarna lockelsen att gå bort till skafferiet och kylskåpet var som störst. Jag vet ju att sötsug är tydligt kopplat till ghrelin, ett nyckelhormon i aptitregleringen, ¹ men även stresshormonet kortisol, och det faktum att många tenderar att självmedicinera stressen med processad skräpmat, medvetet eller inte. ² Det neurofysiologiska pusslet var i ärlighetens namn inte speciellt komplicerat. Jag hade sannolikt höga ghrelinnivåer på kvällarna, men inte på dagtid. 

Ett annat relaterat problem, som jag insåg först långt senare, var att jag ofta vaknade i vargtimmen och låg vaken en bra stund, ibland ett par timmar, innan jag kunde somna om. Men lite störd sömn får man kanske räkna med i vårt stressfyllda samhälle, tänkte jag. Men sedan hörde jag något i förbifarten som visade sig vara ganska viktigt. Under inläsningen av Slutbantat som ljudbok, så säger ljudproducenten Lasse att han nyligen hade haft problem att sova på nätterna, men att han blev av med det när han slutade äta sötsaker på kvällstid. Jag gratulerade, men tänkte inte nämnvärt på det igen.  

Sommaren 2020, ungefär 18 månader efter ljudboksinläsningen, var jag redo att sjösätta ett extremt enkelt experiment. Jag insåg att jag inte skulle klara av att leva i någon slags gråzon, där jag kunde äta en liten mängd sött på kvällen. Jag var tvungen, hur mycket jag än ogillar regler, att sätta upp lite fyrkantiga ramar för att bryta min dåliga sötsugsvana.

Det jag bestämde mig för var att middagen, som vanligtvis äts kring halv sju i familjen, skulle vara sista gången jag äter på dygnet. Det skulle inte ätas någonting däremellan, med undantag för frukt eller vatten. Ville jag ha något sött under dagen så var det fortfarande fritt fram, eftersom jag nästan aldrig känner ett sötsug då. Sagt och gjort. Mer komplicerat än så var det inte.  

Det var jobbigt i ca en vecka, men det gick ganska bra, och sedan märkte jag hur sötsuget klingade av mer och mer. Vid behov så kunde jag tugga på lite morötter eller liknande, men värre var det inte. Sötsuget på dagtid var fortfarande inget problem, vilket innebar att mitt intag av totalt onödiga och onyttiga sötsaker dök till väldigt låga nivåer. 

Det gjorde mig verkligen gott att slippa detta, inte minst som en slags själslig triumf. Man ska inte underskatta hur svårt det kan vara att ändra matvanor, men om du förstår hur din kropp och aptitreglering fungerar så blir det genast betydligt lättare. 

Men den kanske största vinsten var att jag gradvis märkte att även jag började sova betydligt bättre, vilket för mig var helt oväntat. Och nu kom orden från Lasse, ljudboksproducenten, tillbaka till mig. Jag insåg att samma enkla förändring hade haft samma goda effekt på mig. Jag vaknar numera väldigt sällan under nattsömnen, och gör jag det så somnar jag oftast om ganska snabbt. Hur mycket är inte detta värt? Och med tanke på hur vanligt sömnbesvär är nu för tiden så undrar jag hur många det är som skulle kunna bli avhjälpta av ungefär samma sak som jag och Lasse gjorde.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Vidare läsning

¹ Broussard JL, Kilkus JM, Delebecque F, Abraham V, Day A, Whitmore HR, Tasali E. Elevated ghrelin predicts food intake during experimental sleep restriction. Obesity (Silver Spring). 2016 Jan;24(1):132-8. 

² Adam TC, Epel ES. Stress, eating and the reward system. Physiol Behav. 2007 Jul 24;91(4):449-58.