fbpx

Henrik Ennart

Post image

Dieten som bygger broar

Nytt år och nytt decennium: Välkommen till det glada 20-talet! Jo, det vilar något lätt dystopiskt även över vår tid. 

Split och splittring ökar och till och med åsikterna om maten på tallriken har blivit en vanlig anledning till ökad adrenalinutsöndring. Måltiden har blivit politiserad. Säg mig vad du äter och jag ska säga vilket parti du röstar på, hävdar i alla fall några. Men det tycks glädjande nog även finnas delar av matdebatten som förenar, jag återkommer till det.

Matvanor är inte bara något som de flesta uppfattar som väldigt personligt. Vad vi lägger på tallriken knyts allt starkare till politiska sympatier, i Sverige och runt om i världen. I USA klagas de nu över att enskilda matvaror blivit partipolitiserade. Medan liberaler och vänsterväljare äter quinoa föredrar konservativa väljare kött.

En artikel i magasinet The Conversation lyfter fram att det tycks ha uppstått ett ideologiskt bråddjup till och med vid valet av öl. Medan liberaler kan uppskatta import från Tyskland och Belgien har det blivit en konservativ hederssak att dricka inhemsk brygd.

I Sverige intervjuade Sifo härom året 2000 personer på uppdrag av Coop och kom till snarlika slutsatser. Det ska sägas att en mätning med 2000 intervjuer inte får särskilt hög statistisk signifikans när man försöker utläsa matvanor inom enskilda partier. Men dessa brister till trots stämmer Sifos mätning in i mönstret från andra undersökningar och ger åtminstone en bild av den rådande uppfattningen av sakernas tillstånd. ”Narrativet”, som mina mediechefer brukar kalla det.

Några slutsatser från Sifo-mätningen var att:

Liberaler gillar fisk och skaldjur, och börjar gärna dagen med en fullkornsmacka.

Centerns sympatisörer vill inte oväntat äta mer närodlat och äter en hel del grönsaker.

Det är ingen slump när Stefan Löfvén gör valreklam vid en korvkiosk, för socialdemokrater gillar korv. Och bullar och glass, men är inte lika förtjusta i chips.

För Kristdemokraterna står familjen i centrum och det är förstås tacopartiet och fredagsmysets parti framför andra. Gärna i kombination med läsk och en chokladbit.

Sverigedemokrater äter, enligt Sifo-mätningen, mest kött av alla, och minst frukt och grönt. Sympatisörerna gillar glass, men är skeptiska till ekologisk mat.

Vänstern har störst andel vegetarianer bland sina sympatisörer. De anser för övrigt att nyttig mat borde subventioneras.

Moderaterna gillar både kött och mat från havet, och lockar minst vegetarianer av alla partier. Prickig korv på frukostmackan? Absolut.

Miljöpartister äter mycket vegetariskt, men inte lika mycket som Vänstern, men vill äta ännu mer vego i framtiden. Sympatisörerna är starkt skeptiska till läsk med sötningsmedel.

Ja, ungefär så ser ”narrativet” ut, men stämmer det? Ja, det är självklart en grov generalisering, men tänkvärd och sannolikt inte helt missvisande. Den kände amerikanske valanalytikern David Wasserman har, bland mycket annat, undersökt sambandet mellan valresultat i USA och förekomsten av Whole Foods-butiker respektive Cracker Barrel-restauranger. De senare serverar traditionell amerikansk frukost med pannkakor, tjocka baconskivor, ägg och hashbrowns.

David Wassermans data visar att Donald Trump i presidentvalet 2016 tog hem 76 procent av alla distrikt där Cracker Barrel dominerar men bara 22 procent av de distrikt där det finns fler Whole Foods-butiker.

I valet 2012 vann Obama 79 procent av Whole Foods-distrikten mot 29 procent av Cracker Barrel-distrikten. Sett ännu längre tillbaka tycks gapet ha vidgats. Nu är ju inte detta ett orsakssamband, men en intressant samvariation som belyser matens roll i ett allt mer polariserat samhälle. Men gäller det allt på tallriken. Nej, faktiskt inte.

En färsk mätning i USA undersökte inställningen till gluten och samtidigt vilken av de senaste presidenterna man tyckte bäst om. Resultatet visade att sympatisörer till Donald Trump var mest benägna att undvika gluten, men inte långt efter på andra plats kom sympatisörer till Barack Obama. På tredje plats följde sedan George Bush och tätt därefter Bill Clinton. Ingen tydlig tendens åt något håll alltså bland gluten-engagerade.

Så i dessa splittrade tider finns det i alla fall en diettrend som förenar över grönserna och som än så länge inte blivit partipolitiskt laddad, nämligen den oro för gluten som många känner.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. 

Dela

Kommentera

Mer från Henrik Ennart

0
0

Du har inga produkter i varukorgen.