fbpx

Intervju

Post image

Fastehärmande kost kan stärka goda tarmbakterier

Kommer du ihåg vetenskapsjournalisten Dag Kättström? I början av januari i år gav han oss en snabbkurs i fastehärmande kost (du hittar intervjun här) och han berättade då om studier som visar att fasta kan starta läkande processer i kroppen. 

Vad har hänt sedan dess? Jo, för inte så länge sedan publicerade forskarna en ny studie om hur fastehärmande kost påverkar tarmen. Vi hörde av oss till Dag igen:

– Vad är det forskarna har upptäckt nu?

De har undersökt om fastehärmande kost kan hjälpa mot de inflammatoriska tarmsjukdomar som kan samlas under begreppet IBD – Inflammatory Bowel Disease. Man använde möss i studien och resultaten visar att de som åt cykler av fastehärmande kost fick färre symptom och till och med återuppbyggda slemhinnor i tarmarna jämfört med de som åt som vanligt eller totalfastade. Den nyfikna hittar hela studien här.

– Det låter ju bra, men påminn oss lite snabbt, vad är fastehärmande kost?

Jo, amerikanska forskare har kommit fram till att om man under fem dagar äter cirka en tredjedel av normalt intag av kalorier och håller nere på proteinet ordentligt, så får man goda effekter i form av minskad inflammation och allmänt bättre värden. Faktum är att man får bättre hälsoeffekter om man äter lite under en fasta, jämfört med att inte äta alls. Det visar också den nya studien. Mössens tarmar blev bättre med fastehärmande kost, medan totalfasta inte gjorde någon skillnad.

– Okej. Vad kan det bero på?

En anledning kan vara att fasthärmande kost stärker goda bakteriestammar som laktobaciller och bifidobakterier. Vid totalfasta med endast vatten märks inte någon sådan förstärkning. Istället fick då inflammationsdrivande stammar som paraprevotellaceae en boost.

En annan sak forskarna tror har betydelse är att fastehärmande kost på något sätt reglerar proteinet TNFα. Det är ett mycket kraftfullt protein som både kan dra igång kraftig inflammation och stimulera nybildning av celler. Vid fasta går nivåerna av TNFα ner och inflammationen i tarmen minskar, men när man börjar äta igen inträffar något överraskande. De möss som totalfastade fick återigen ökade inflammationsnivåer, medan de som ätit fastehärmande fick mindre inflammation och istället ny cellvävnad i tarmen. 

Liknande effekter har forskarna konstaterat i tidigare studier av fastehärmande kost och autoimmunitet.

– Men den positiva effekten inträffar inte när man totalfastar?

Kanske är det så att kroppen vid total matbrist inte prioriterar reparation, medan typisk svältkost med för lite kalorier och stark begränsning av de svårtillgängliga proteinerna stärker kroppen inför bättre tider med mer mat. Det här är processer som har utvecklats under miljarder år av evolution och troligtvis finns i liknande former hos alla djur. När man äter fastehärmande i fem dagar kan man alltså sätta igång dessa processer. 

– Så hur ska forskarna gå vidare med den nya tarmforskningen?

Framförallt måste de här resultaten upprepas på människor, men forskarna hoppas att kostschemat på sikt kan hjälpa människor. IBD-sjukdomarna, som till exempel Crohns och Ulcerös kolit, är svåra tillstånd som inte kan botas och fler verktyg är säkert välkomna för de som har drabbats. 

— Har man undersökt om fastehärmande kost hjälper mot andra tarmproblem som till exempel IBS?

Inte ännu. Och som många med IBS kan skriva under på så är det ganska individuellt vad som hjälper. Men det faktum att den senaste studien antyder att goda tarmbakterierna kan stärkas av dieten tycker jag personligen är det mest intressanta. Det kan vara bra för alla. 

Sen får vi se. Just nu pågår hela 24 kliniska studier om fastehärmande kost, på allt från effekterna på cancer till viktnedgång. Det ska bli oerhört intressant att fortsätta följa forskarna.

– Tack, Dag!

Dag Kättström är vetenskapsjournalist och har startat sajten femdagar.se som handlar om fastehärmande kost.

Dela

Kommentera

FÖLJ OSS I VÅRA ANDRA HEM:

Intervju

Post image

PCOS, p-piller och inflammation (del 2)

I måndags publicerade vi första delen av vår PCOS-intervju med sexualhälsorådgivaren Jenny Koos, också känd som Vulverine. Missade ni måndagens inlägg hittar ni det här.

Polycystiskt ovariesyndrom, PCOS, är del av eller ett förstadium till ett metaboliskt syndrom, och kvinnor med diagnosen har ofta oregelbunden menscykel och kan lida av akne, ökad behåring och fetma kring midjan. Många har också problem med ägglossningen och därför svårt att bli gravida.

Syndromet kan delas in i flera olika typer och hittills har Jenny berättat om den insulinresistenta varianten och det faktum att en stor del av PCOS-kvinnorna har problem med glukostolerans. PCOS är en folksjukdom med grund i kost och hälsa och, som Jenny själv uttrycker det, det handlar inte om bara om ett par bråkiga äggstockar.

Okej, dags för del 2.

Om den första och främsta typen av PCOS är den insulinresistenta, vilka är då de andra?

Den näst vanligaste varianten jag ser är PCOS som utvecklats efter p-pilleranvändning, så kallad post-pill PCOS. Jag träffar ett otal kvinnor varje månad som satts på p-piller i tonåren p.g.a. oregelbundna cykler, PCO och finnar, vilket alltihop är helt normalt de första åren innan menscykeln riktigt kommit igång. Sedan står de på p-piller i X antal år, oavsett om de önskar ett preventivmedel eller inte.

När de slutar så kommer menscykeln inte alltid tillbaka, och efter ett par månader går de till gyn som då ser “pärlbandet”. Samtidigt så har akne ofta brutit ut eftersom p-pillren de ätit tidigare minskat hudens talgproduktion. Nu överproduceras det istället hejvilt eftersom androgenerna som varit förtryckta skjuter i taket. Många gånger är denna post-pill-akne som värst ungefär 6 månader efter avslut med pillren för att sedan långsamt bli bättre, och menscykeln samt androgennivåerna reglerar sig oftast inom 1–2 år.

Allt detta beror på att p-piller höjer SHBG, vilket binder upp testosteron (detta är en av de främsta anledningarna till att många blir av med sexlusten på p-piller). SHBG förblir förhöjt i många månader efter avslut, och lagom tills patienten tror att medlets påverkan borde vara över så bryter androgenerna igenom och hon tror därför att aknen är “hennes egen” och inte en försenad biverkan av preventivmedlet.

Det tragiska i detta scenario är att patienten i de allra flesta fall sätts på just p-piller för att behandla hennes “PCOS”.

Är p-piller ett läkemedel mot PCOS?

Nej, p-piller är inte ett läkemedel mot PCOS, men de erbjuder en maskering av symptom. De anti-androgena sorterna, t.ex. Yasmin, kan ta bort akne och hirsutism och ger en bortfallsblödning en gång i månaden. För den som lider av sådana symptom är det ofta en välkommen behandling, och eftersom en för tjock livmoderslemhinna är en cancerrisk så vill gynekologen förstås gärna att en blöder ut då och då.

Men, en har inte längre någon menscykel på p-piller, och har därmed inte heller “fixat” den. Med andra ord kan PCOS maskeras med p-piller, men de kommer inte hjälpa en att läka det – snarare tvärtom.

Kom ihåg att insulinresistens är den främsta orsaken bakom PCOS, och gestagenerna i de hormonstörande preventivmedlen har som känd biverkning just insulinresistens. En annan sak som p-piller tyvärr gör är att ge näringsbrist, typiskt nog precis på de näringsämnen som behövs för att kunna driva igenom en frisk menscykel. Det är också bevisat att de ger kronisk inflammation.

Ur hälsoperspektiv vore bioidentiskt progesteron, korrekt doserat, mycket bättre än p-medlens gestagen, ifall regelbunden blödning är målet. Att behandla cykliskt med äkta progesteron sänker också LH-utsöndringen från hjärnan. En kan undra varför detta inte används i större utsträckning?

Att sätta in ett hormonstörande preventivmedel vars hela poäng är att stänga ner ägglossningen, i en kropp som kämpar med att just ägglossa, kan ju tyckas något kontraproduktivt – särskilt hos kvinnor som faktiskt inte vill ha den preventiva effekten av p-piller.

Stämmer det att PCOS också kan kopplas till inflammation i kroppen?

Ja, det finns något som kallas inflammatorisk PCOS. Har du t.ex. IBS (vilket också är en sabla slaskdiagnos) så lider du troligen av en kronisk inflammation. Det uttrycker sig gärna som dålig mage, eksem och utslag, diffusa smärtor – och/eller PCOS. I detta läge måste du se över vad som driver inflammationen, jobba med din stresshantering och gå över till en antiinflammatorisk kost. Antioxidanter som NAC kan funka, probiotika är en god idé, men du måste i första hand ta bort irritanterna. Svår och/eller kronisk stress ger snarlika effekter, se t.ex. denna studie på hur kortisol påverkar inflammation.

Men många säger ju att PCOS är medfött?

Det finns en hel del underlag på att gifter i fosterlivet och under uppväxten kan trigga PCOS, och att pappans vikt och mammans nivå av AMH under graviditeten (läs mer här och här) kommer påverka. Alltså kan du i viss mån ärva förutsättningarna för PCOS, men vilken miljö erbjuder du dess utveckling? Du styr i stor utsträckning själv hur dina gener kommer uttrycka sig, och om du vet vad som triggar det så kan du hålla det i schack. Jag har träffat många, många klienter som läkt ut sin PCOS!

Inom vården upprepas att “orsaken till PCOS är okänd” som ett mantra, och man fokuserar på att hantera enskilda symptom eller facetter av syndromet. Men med ett helhetsperspektiv på vad i vår västerländska kost och livsstil som förändrats i takt med att PCOS ökar – d.v.s. brist på mörker och solljus, kombinerat med kronisk lågintensiv stress samt konstant intag av socker hos en generation av högambitiösa kvinnor – så är det inte märkligt att ca 1 av 5 kvinnor lider av detta metaboliska syndrom.

Problemet är att man inom vården inte har ett helhetsperspektiv på just varför så många lider av PCOS idag, utan hellre beskriver det som en kronisk sjukdom som av någon mystisk anledning bara ökar. Jag tycker det här citatet angriper det tankefelet ganska bra:

“When any condition crosses disciplines and doesn’t have a full investment in [one of them], it often falls through the cracks. There are elements of reproduction in PCOS, but most reproductive endocrinologists mostly do in-vitro fertilization and are not necessarily interested in metabolism. Medical endocrinologists, who are mostly interested in metabolism, aren’t usually interested in reproduction and ovarian function.” – Dr Dumesic (The Atlantic, 2015)

Slutligen, vad kan en kvinna som har diagnosen göra för att förbättra sin PCOS?

  • Lär dig Justissemetoden så att du kan lära dig identifiera din ägglossning och få översikt på din menscykelhälsa.
  • Främja ägglossningen genom att:
    • reglera ditt blodsocker via kosten,
    • styra upp din sköldkörtelfunktion,
    • adaptera en så antiinflammatorisk livsstil och kost som möjligt,
    • hantera stress,
    • ha en god näringsstatus, särskilt avseende magnesium och D-vitamin.

Dessa faktorer förbättras ifall du lägger ner koffein helt och hållet. Om du måste sänka androgener som redan är höga så kan du använda en rad olika örter och tillskott, t.ex. alphaliponsyra eller berberin.

Tusen tack, Jenny!

Jenny Koos är Justisse Holistic Reproductive Health Practitioner, men också känd som Vulverine, fittologen, the pussy whisperer, trostolkaren, eller helt enkelt den helhetstänkande sexualhälsorådgivaren. Du hittar henne i följande kanaler; facebook, instagram eller på bokadirekt.

Dela

Kommentera

Intervju

Post image

PCOS, insulinresistens och d-vitamin (del 1)

I avsnitt #83 av Food Pharmacy-podden pratade vi PCOS med Jenny Koos, också känd som Vulverine, fittolog, sexualhälsorådgivare eller (håll i er nu) Justisse Holistic Reproductive Health Practitioner. I samband med poddsläppet lovade vi att Jenny skulle dyka upp här på bloggen som vår alldeles egna expert på PCOS och i dag är det äntligen dags.

Jenny, berätta för oss. Vad är egentligen PCOS?

Polycystiskt ovariesyndrom, PCO-S, är del av eller ett förstadium till ett metaboliskt syndrom innefattande diabetes, övervikt och kardiovaskulära problem. Namnet har i flera år varit på väg att ändras till ”metabolic reproductive syndrome”, eller “Anovulatory Androgen excess”, eftersom “PCOS” är missvisande. Här har vi ett uttalande om saken från en expertgrupp:

“[The name PCOS] is a distraction, an impediment to progress,” … “It causes confusion and is a barrier to effective education and communication. It focuses on … polycystic ovarian morphology, which is neither necessary nor sufficient to diagnose the condition.” (NIH panel, 2012)

Vilka är symptomen?

Kvinnor med PCOS har ett överskott av androgener (“manliga” könshormoner), vilket kan uttrycka sig som en oregelbunden menscykel, akne, ökad behåring enligt ett “manligt” mönster, tunnhårighet på skalpen, eller fetma kring midjan. I det långa loppet är det kopplat till en högre risk för diabetes och graviditetsdiabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck och livmodercancer.

Syndromet är dock mer komplext än enstaka yttre symptom, men konventionell medicinsk behandling fokuserar på att förtrycka symptomen, t.ex. genom att stänga ner ägglossningen helt och orsaka regelbundna bortfallsblödningar. Problemet med PCOS är dock inte främst är att du inte blöder, utan att du inte ägglossar.

Jo, ägglossningsproblematiken känner vi till. Vi har många vänner med PCOS som har haft problem med oregelbunden mens och svårt att bli gravida. Hur vanligt är det förresten med PCOS?

Det beräknas att upp till 18 procent av kvinnor i fertil ålder har PCOS, och där ingår förstås inte mörkertalet. Det är ett metaboliskt syndrom, en folksjukdom med grund i kost och livsstil, och handlar inte om bråkiga äggstockar. Läs mer om detta här, här och här.

Vad är det då som händer i kroppen egentligen?

I en normal menscykel producerar den växande follikeln (äggskalet) faktiskt androgener, alltså “manliga” hormoner. Dock ska detta androgen i follikeln även konvertera till östrogen, och en topp av högt östrogen är nödvändigt för att hjärnan ska driva igenom ägglossningen med hjälp av hormonet LH. Problemet vid PCOS är att folliklarna stannar på tomgång.

Hormonet LH från hjärnan blir vid PCOS förhöjt under längre perioder än normalt – hjärnan vill nämligen få till en ägglossning som av olika anledningar inte kan drivas igenom. Detta kan göra att ägglossningstester blir svåra att läsa av, en kan få utslag på LH hela tiden eller inte alls.

När nivåerna av LH är förhöjda så ökar konversionen till androgener, såsom testosteron och dihydrotestosteron, vilket ger upphov till akne och hirsutism (ökad kroppsbehåring av manlig typ). Även stress är en stor bidragande faktor, då androgener också kan överproduceras från binjurarna.

Men hur hänger androgenöverskott ihop med ägglossning?

Androgenöverskott från olika källor påverkar i sin tur regleringen av menscykeln ifrån hjärnan, vilket resulterar i en ond cirkel där den haltande ägglossningen hindrar sig själv.

Från de ”halvmogna” folliklarna (växande ägg som inte kommit till slutspurten) frigörs dessutom hormonet AMH. Kvinnor med PCOS har därför ökat AMH. De har också lågt SHBG, ett transportprotein som normalt sett binder upp fritt testosteron och gör det otillgängligt.

Mycket att hålla reda på, men oj vad intressant. Hur ställer man diagnos?

Därom tvista de lärde. Vad patienten behöver veta är att ett eller flera ultraljud som visar på PCO behöver inte innebära att en har PCO-S. Diagnos kan nämligen inte sättas bara utifrån ultraljud!

PCO står för polycystiska ovarier, och betyder många små halvmogna folliklar i äggstockarna utan någon som leder eller verkar vara påväg att ägglossa. Detta fenomen är känt som “pärlbandet” när det syns på ultraljud. Pärlbandet i sig säger dock ingenting om VARFÖR dina folliklar går och går men inte kommer fram till dörren. Det kan nämligen ha med andra saker att göra än PCOS: pubertet, hypotyreos (underaktiv sköldkörtel), näringsbrist, stress, högt prolaktin, eller vissa mediciner.

Enbart PCO kan uppstå under en förlängd menscykel, under stress, eller efter nyligen avslutat bruk av hormonstörande preventivmedel, och är alltså under vissa omständigheter “normalt”.

Enligt AE – PCOS Society så kan diagnos endast ställas om personen uppfyller alla tre av dessa kriterier:

  • Oregelbundna cykler och/eller PCO
  • Överskott av androgener såsom testosteron, androstenedion och DHEAS – eller symptom på detsamma i form av akne, ökad behåring (hirsutism) eller övervikt (särskilt runt midjan)
  • Inte har någon annan anledning att överproducera androgener, tex medfödd binjurehyperplasi

Alltså, om du fått diagnosen PCOS enbart baserat på ett ultraljud, utan att det tagits blodprover, så har läkaren inte gjort sitt jobb. Du skulle kunna ägglossa några veckor därpå och alltså inte ha den slarvigt satta diagnosen längre!

Om du har utebliven mens i ett par månader så behöver det heller inte vara PCOS. Du kan istället ha drabbats av hypotalamusamenorré, vilket inte ligger på äggstocksnivå utan innebär att hjärnan stängt ner din menscykel p.g.a. undernäring eller överträning. I så fall har du istället stiltje på äggstocksfronten, istället för en massa småputtrande.

Att veta VARFÖR just dina menscykler är oregelbundna, varför du har svårt att ägglossa, är helt avgörande för vilken behandling som kommer funka för dig!

Men om en kvinna till slut får diagnosen, vad behöver hon veta för att kunna lindra symptomen? Finns det till exempel olika typer av PCOS?

Lara Briden hänvisar 4–5 olika typer av PCOS, vilket jag tycker är en hjälpsam approach för att hitta de läkemedel som faktiskt fungerar för individen.

Den första och främsta är den insulinresistenta varianten. Av kvinnor med PCOS har 30% visat sig ha störd glukostolerans, ytterligare 7,5% har diabetes, och en behöver inte vara överviktig för att ha problem med blodsockret. Insulinresistens innebär att du inte kan tillgodogöra dig insulin, vilket oftast innebär en ökad produktion. Insulinresistens behöver inte innebära fetma eller diabetes, men kan absolut leda till det.

Insulinresistensfaktorn är anledningen till att diabetes typ 2 är en framtida risk hos de som lider av PCOS – det är nämligen samma problematik i grunden. Och med tanke på att många av oss är uppväxta på Frosties, snabbnudlar och lösgodis så kanske det inte är så konstigt att PCOS ökar.
Hyperinsulinemi påverkar de växande äggblåsorna lokalt och driver på en testosteronproduktion, istället för östrogenet som egentligen ska dominera. Högt insulin höjer också LH från hjärnan, vilket ytterligare ökar produktionen av androgener i äggstockarna. Högt insulin sänker också SHBG, vilket innebär mer fritt testosteron.

Lite mer framåtskridande läkare använder Metformin, en diabetesmedicin, för PCOS. Den är dock tyvärr inte direkt biverkningsfri. Ofta fokuserar man dock ofta enbart på att sänka androgenerna, vilket inte råder bukt på det underliggande problemet.

Du sa att PCOS grundar sig i kost och livsstil, och nu nämner du kopplingen till insulinresistens och blodsockernivåer. Betyder det att kvinnor med PCOS bör tänka på vad de äter?

Ja. Lider du av detta så är första steget att kraftigt minska ditt sockerintag, samt göra dina insulinreceptorer känsligare så att insulinet slipper skrika på dem. Lågkolhydratkost är bevisat effektivt, men jag skulle inte rekommendera att ta bort kolhydrater/stärkelse helt, eftersom du behöver dem för att kunna ägglossa. Ät ordentligt och balanserat under dagen och undvik socker-bergochdalbanor, även om de består av rawfoodbollar. Sömn hjälper, magnesium hjälper, inositol är ett alternativ.

Vi har hört att d-vitamin spelar in, stämmer det?

Ja, d-vitamin är en förutsättning för att du ska ägglossa ordentligt och det finns gott om forskning på hur det är inblandat i PCOS. Det har exempelvis visat sig inducera ägglossning hos kvinnor med PCOS, eftersom det optimerar follikeltillväxt (den växande follikeln har receptorer för d-vitamin), samt sänker AMH och testosteron. Brist på d-vitamin är associerat med just insulinresistens, svårigheter att ägglossa, hyperandrogenism, övervikt m.m. I denna studie hade upp till 85% av kvinnorna med PCOS låga d-vitaminkoncentrationer i blodet.

Tack, Jenny! Vi fortsätter med resten av PCOS-frågorna på torsdag. Ciao!

Foto: Jenny Koos.

Jenny Koos är Justisse Holistic Reproductive Health Practitioner, men också känd som Vulverine, fittologen, the pussy whisperer, trostolkaren, eller helt enkelt den helhetstänkande sexualhälsorådgivaren. Du hittar henne i följande kanaler: facebook, instagram eller på bokadirekt.

Dela

Kommentera

Intervju

Post image

Vi frågar Bertil Wosk: Är kokosolja nyttigt eller inte?

Kokosoljan är på tapeten igen. Vi använder själva kokosolja när vi lagar mat, men får regelbundet frågor kring hur det egentligen står till med oljans påstådda hälsosamma egenskaper – är kokosolja nyttigt eller inte? Och nu senast skickade en läsare en länk till den här artikeln i Aftonbladet och frågade om inte vi kunde kommentera. I artikeln uttalar sig Karin Michels, professor på Harvard, och menar att kokosolja inte är nyttigt utan giftigt.

För att fördjupa oss i ämnet passade vi på att fråga näringsterapeuten Bertil Wosk om han kunde ge sin syn på saken.

– Hur ser du på användning av kokosolja, Bertil?

Karin Michels påstår i artikeln att kokosolja är ett gift. Utgångspunkten är då att kokosoljan, liksom smör och ister, är farlig eftersom den innehåller så mycket mättat fett (hela 92% mättat fett). Mättat fett anses av vissa medicinska experter vara en riskfaktor till hjärt-kärlsjukdomar.

Det finns bra fetter och dåliga fetter. Och det finns bra mättat fett och dåligt mättat fett, och bra och dåliga fleromättade fetter. Kroppen behöver både mättade, omättade och fleromättade fettsyror. Fleromättade fettsyror som omega-3 och omega-6 är viktiga eftersom de bland annat bildar prostaglandiner som verkar som lokala hormoner och är mycket potenta. Men för mycket fleromättade fetter är inte heller bra.

Mättat fett är viktigt av flera anledningar, bland annat som reservförråd av energi. Både mättat fett och kolesterol ingår i cellmembranen i alla celler och fyller en viktig funktion. Men det är skillnad på olika mättade fetter. Korta mättade fettsyror lagras inte upp som fett i kroppen utan bryts direkt ned och används som energi av cellerna. Och korta mättade fettsyror finns just bland annat i kokosolja och smör, som Karin Michels och Livsmedelsverket varnar för i Aftonbladets artikel. Dessa korta fettsyror som finns i kokosolja och smör används också som näring av goda bakterier i tarmen vilket gör att dessa goda bakterier förökar sig och bidrar till att stärka tarmens slemhinna. De är alltså mycket hälsosamma. Naturligtvis kan man överdosera dessa fettsyror också precis som allt annat, men det har inte visat sig vara något stort problem hittills.

Grundproblemet är att Karin Michels, liksom Livsmedelverket, utgår från att allt mättat fett är farligt. Om allt mättat fett är farligt så är smör och kokosolja som har mer mättat fett än andra fetter, de farligaste. Men att allt mättat fett är farligt är fel och det finns än idag inga studier som visar på ett orsakssamband mellan mättat fett och hjärt-kärlsjukdomar.

Karin Michels uttalande har också fått kritik, till exempel här och här.

Personligen rekommenderar jag att man använder just smör och kokosolja eftersom de har bra former av mättat fett. Och olivolja som är rikt på omega-9 och innehåller mycket antioxidanter. Andra oljor som soja-, majs-, solros-, tistel- och rapsolja tycker jag att man ska vara försiktig med då de innehåller alldeles för mycket omega-6, vilket är ett problem då det bidrar till inflammatoriska processer. Rapsolja innehåller visserligen 10% omega-3, men också dubbelt så mycket omega-6. Vill man ha mycket omega-3 från växtriket rekommenderar jag linfröolja som har cirka 60% omega-3.

Smör har ätits i århundraden över hela världen och kokosolja är en stapelvara för miljontals människor i Asien sedan hundratals år, utan att det givit upphov till problem. Men det är viktigt att kokosoljan är jungfruolja och inte raffinerad, blekt och deodoriserad kokosolja. Den senare har visat sig ha skadliga effekter som inte jungfruoljan har.

Den ökade frekvensen av övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, liksom de flesta andra kroniska sjukdomar, beror inte på mättat fett utan på processad industrimat och särskilt på snabba kolhydrater. Om något fett är giftigt så är det margarin som är en onaturlig industriframställd produkt som inte hör hemma i ett kök.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, lyssna på podden och handla vår första bok här och nya kokboken här.

Dela

Kommentera

0
0

Du har inga produkter i varukorgen.