fbpx

Karolinska Institutet

Post image

Bra stress vid vaginal förlossning?

För lite mer än ett år sedan föddes min son. Precis som med min dotter så blev det akut kejsarsnitt. Varken första eller andra gången gick det hela vägen, trots timmar / dagar (!) av värk och smärta.

Varför berättar jag detta? Jo, tro det eller ej, men att föda vaginalt innebär faktiskt en positiv stress. Ja, i alla fall för barnet.

För fem år sedan gjorde mina kollegor en uppmärksammad studie där de tittade epigenetiskt på hur barn påverkas av vaginal födsel jämfört med om de föds med kejsarsnitt. Detta då tidigare studier har visat att barn som föds med planerat kejsarsnitt löper en högre risk att senare i livet utveckla astma, typ 1 diabetes, fetma och glutenintolerans. Orsaken till sambandet är inte helt fastställt, men då planerade kejsarsnittsförlossningar ökat i många delar av världen är det så klart viktigt att titta närmare på detta.

I studien undersökte mina kollegor epigenetiska förändringar i stamceller från cellsorterat navelsträngsblod. Global epigenetisk analys gjordes på 43 nyfödda barn, varav 18 som förlösts med planerat kejsarsnitt. Vidare analyserades DNA från tolv nyfödda (sex planerade kejsarsnitt) med avseende på genspecifik epigenetisk förändring över hela genomet. Resultatet visar på specifika epigenetiska skillnader mellan grupperna på närmare 350 ställen i genomet. De gener med olika metyleringsmönster var bland annat involverade i processer som styr ämnesomsättningen och immunförsvaret.

Studien ger stöd för att förlossningssätkan ge ett avtryck i arvsmassan hos det nyfödda barnets stamceller. Upptäckten kan vara viktig för att förstå varför personer födda med kejsarsnitt statistiskt sett har en ökad risk för immunologiska sjukdomar. Fortfarande är det dock oklart om den så kallade epigenetiska förändringen är tillfällig eller kvarstår under längre tid. De biologiska mekanismer som predisponerar ett foster eller nyfödd till sjukdomar senare i livet är komplexa och beroende av både arv och miljö under fosterstadiet och under uppväxtåren (som jag skrivit om tidigare).

Men vad ska denna ”positiva” stress* vara bra för? 

En möjlig förklaring är att under en vaginal förlossning så utsätts fostret för ett succesivt ökande och mycket kraftigt stresspåslag, som här är positivt för barnet och förbereder den för livet utanför livmodern. Denna stress tror man aktiverar barnets försvarssystem för anpassning till livet efter födelsen, något som uteblir vid planerade kejsarsnitt där värkarbetet aldrig startar. Viktigt är dock att påminna om att många immunologiska sjukdomar, bland annat de som nämns ovan, är ett resultat av både arv och miljö, samt att vårt epigenom inte är statiskt utan påverkas av vår inre och yttre miljö hela livet.

Slutligen, jag kan ibland inte låta bli att tänka på att hur mycket avancerad teknik och kunskap vi än får så kan vi många gånger inte kringgå biologin. Kanske något att trösta sig med nästa gång du tänker tillbaka på din (eller din partners) förlossning. Eller då du i framtiden andas igenom dina värkar. Och till oss som blev akut snittade: de där timmarna av smärta var faktiskt också till nytta. Så misströsta inte!

(Detta inlägg försöker inte skuldbelägga eller agera pekpinne. Min uppfattning är att varje kvinna bestämmer över sin egen kropp och känner och vet vad den klarar av och mår bäst av. För många är planerade kejsarsnitt en medicinsk nödvändighet. Som jag ser det är kunskap makt att kunna ta förnuftiga beslut och förändra världen i en positiv riktning.)

*Det ska dock förtydligas att den typ av stress som vi pratar om här inte är samma sak som kronisk, långvarig, stress. Vilket snarare har visat sig ha negativa hälsoeffekter (vilket jag inte går in på här). 

Louise Sjöholm har en grundutbildning i molekylärbiologi och en doktorsexamen i depressionsgenetik från Karolinska Institutet. Sedan sju år tillbaka jobbar hon som epigenetiker och forskar kring mag-tarmkanalens roll i autoimmuna sjukdomar, alltså sjukdomar där kroppens immunförsvar angriper den egna vävnaden. Hon är även intresserad av att förstå  bakteriernas epigenetik och dess koppling till hälsa och sjukdom. Åsikterna i krönikan är skribentens egna.

Dela

Kommentera

FÖLJ OSS I VÅRA ANDRA HEM:

Karolinska Institutet

Post image

Övning i tålamod, eller hur är det att jobba som forskare?

Idag tänkte jag berätta om vårt arbete som forskare och hur det har gått för vår SweMaMi-studie hittills. Som jag skrev i höstas så studerar vår forskargrupp sambandet mellan gravida kvinnors bakterieflora (med prover från munnen, tarmen och vaginan) och olika graviditetskomplikationer. Analyserna av bakteriefloran kopplar vi ihop med enkätsvaren om kvinnans graviditet, livsstil, hälsa, matvanor, stress, tarmfunktion och annat. Dessutom ber vi föräldrarna att samla ett prov från blöjan från det nyfödda barnet och vi följer sen barnets hälsa under många år framåt. 

Idag har vi rekryterat ca 2300 gravida till studien, men färre än 2000 har skickat in prover. Vi hade hoppats på att avsluta rekryteringen nu till sommaren, men på grund av det stora bortfallet behöver vi förlänga rekryteringstiden tills vi når vårt mål av 2500 kvinnor som både har fyllt i enkäterna och skickat in proverna till oss. Sen behöver vi vänta tills alla SweMaMi-bebisar är födda för att få in de sista proverna innan vi börjar analysera. Ni förstår, det krävs väldigt mycket tålamod.

Under tiden har vi börjat analysera enkätsvaren från de första 2000 gravida som är med i studien. Det gläder oss att se att vi har nått ut till hela Sverige, ca 60% av studiedeltagarna kommer från områden utanför Stockholm. Dessutom verkar åldersfördelningen vara representativ för gravida i vårt land. När det gäller utbildning och arbete så verkar vi framför allt nå kvinnor med högskoleutbildning och heltidsjobb, vilket tyvärr inte representerar alla gravida i Sverige. Detta kommer att begränsa våra möjligheter att generalisera våra fynd till hela befolkningen. 

Hittills har ca 650 bebisar fötts av mammor som är med i studien, och för de första 444 deltagarna har vi utvärderat enkätsvaren angående matvanor och rapporteringen av depression efter förlossningen. Det verkar finnas ett samband mellan ohälsosamma matvanor och uppkomsten av depressioner, speciellt när det gäller en hög konsumtion av sötade drycker och lågt intag av grönsaker. Kanske inte helt oväntat, men ett viktigt fynd som vi ska analysera vidare med tanke på att sambandet mellan tarmfloran och vår psykiska hälsa är ett hett forskningsområde. Studier på möss visar att tarmbakterier kan påverka hjärnans utveckling och djurens beteende. Men när det gäller människor så saknas det studier som visar på samband mellan bakteriefloran och vårt mående. Framför allt är det osäkert vad som är orsak och vad som är verkan. Sambandet kan bero på flera saker, så som att det är vanligare att äta sött som tröst, men det kan även vara så att kosten påverkar måendet via bakterier. Vi vet ännu idag inte hur bakterierna i munnen, tarmen och vaginan hänger ihop i våra kroppar, därför är vår studie så viktig.

Vår forskargrupp försöker att samla in all kunskap som finns om graviditet och bakteriefloran, men kan vid dagens läge inte lämna några rekommendationer om specifika pre- eller probiotika som skulle kunna förebygga missfall, för tidiga förlossningar eller depression hos blivande mammor. Ibland kan det kännas lite frustrerande, men ju mer förståelse vi får för komplexiteten i samverkan mellan våra kroppar och de trillioner av mikrober som lever i och på oss, desto svårare blir det att göra tvärsäkra uttal om vilka som vi bör tillföra. Tyvärr sprids det många ovetenskapliga råd av självutnämnda experter i media. Vetenskapen kan idag bara rekommendera medelhavskost och en livsstil med mycket fysisk aktivitet för att undvika att bakteriefloran påverkar graviditeten och fosterutvecklingen på ett negativt sätt. 

Så mer tålamod krävs, men om alla gravida innan vecka 19 som läser detta kan tänka sig att delta i SweMaMi studien så kommer vi tillsammans en bit framåt. Hjälp oss att sprida informationen om studien och att basera de rekommendationer som ges till gravida på vetenskapliga fakta.

Anmäl dig till att vara med i vår studie på www.swemami.se. Du är också välkommen att följa oss på Facebook och Instagram: SweMaMi.

Ina Schuppe Koistinen är Docent på Karolinska Institutet och jobbar på Centrum för Translationell Mikrobiomforskning med att studera bakterieflorans roll i inflammatoriska tarmsjukdomar och kvinnors hälsa. Förutom forskningen brinner hon för yoga och att guida människor till en hälsosammare livsstil. Hon är dessutom verksam som konstnär med akvarell som medium. Åsikterna i krönikan är skribentens egna.

Akvarell: Ina Schuppe Koistinen

Dela

Kommentera

Karolinska Institutet

Post image

Tvillingar – ett viktigt epigenetiskt verktyg


En viktig del av mitt arbete är att noggrant planera mina studier så att vi faktiskt mäter det vi vill mäta, och inget annat. Låter kanske straight forward, men det är inte helt lätt.

Som epigenetiker studerar jag miljöns påverkan på genomet (läs mer om det här). Det som gör det hela svårt är att vårt epigenom inte är statiskt, utan konstant utsatt för förändringar från vår omgivning. Om man till exempel upptäcker en epigenetisk skillnad mellan sjuka och friska personer så kan man inte säga om den skillnad man ser är orsaken till sjukdomen, eller snarare en konsekvens av den. För i de allra flesta fall studerar man personer som redan är sjuka. Och för att göra det hela ännu mer komplicerat så är de flesta sjukdomar resulatet av både arv och miljö.

Men hur ska man då göra för att kringå detta? Det finns lite olika sätt att designa en studie för att filtera bort bruset av oönskade signaler, och klura ut vad som är orsak och verkan. Ett sätt att sortera bort bruset från våra gener och bara studera miljöpåverkan är att använda sig av tvillingar. Enäggstvillingar har samma arvsmassa och till viss del gemensam omgivningsmiljö, men kommer ju äldre de blir att få en mer och mer skild levnadsmiljö och skilda vanor. Och det är detta vi drar nytta av när vi studerar tvillingpar där bara den ena tvillingen har drabbats av en viss sjukdom.

I en av våra studier studerade vi epigenetiska förändringar och reumatisk sjukdom med hjälp av just enäggstvillingar från Svenska Tvillingregistret. Och för att ta reda på mer om uppkomsten av sjukdomen, och inte bara verkan, studerade vi även ”friska” tvillingar som ännu inte drabbats av reumatism, men som troligen kommer att utveckla sjukdomen då de har en viss typ av antikroppar i sitt blod som är associerade med just reumatism (antikroppar mot ACPA).

Med detta upplägg lyckades vi identifiera metyleringsskillnader som inte var beroende av genernas inblanding. Men varför vill man göra detta? Jo, i de allra flesta studier som undersöker reumatism poppar en viss grupp gener upp, de så kallade HLA-generna. Dessa gener kodar för proteiner som hjälper vårt immunsystem att tala om vad som är kroppseget eller kroppsfrämmande. 

HLA-generna är på ett eller annat sätt inblandade i reumatism, och även i många andra autoimmuna sjukdomar. Men med hjälp av enäggstvillingar kunde vi identifera andra inblandade gener utöver HLA-generna. Genen PCDHB14 visade sig vara annorlunda metylerad hos både de ”friska” tvillingarna med ACPA-antikroppar i sitt blod och de sjuka tvillingarna, vilket tyder på att denna gen är med i själva utvecklandet av sjukdomen. 

PCDHB14 tillhör en stor komplex genfamilj som främst uttrycks i hjärnan och som har rapporterats vara involverad, precis som HLA-generna, i att känna av vad som är eget och kroppsfrämmande. Intressant! I nämnd studie kunde vi inte peka ut vilken eller vilka miljöriskfaktorer som eventuellt skulle kunna ligga bakom utvecklandet av sjukdomen, men vi fick kunskap om vilka biologiska system som kunde vara inblandade i reumatism. En pusselbit i taget!

I en annan studie fokuserade vi istället på en av de vanligaste riskfaktorerna för många autoimmuna sjukdomar, nämligen rökning. Vi ville undersöka hur rökning påverkade MS-patienter och tittade då på rökare, föredetta rökare och MS-patienter som aldrig rökt. Men det berättar jag mer om i mitt nästa inlägg här på foodpharmacy.se. 

Louise Sjöholm har en grundutbildning i molekylärbiologi och en doktorsexamen i depressionsgenetik från Karolinska Institutet. Sedan sju år tillbaka jobbar hon som epigenetiker och forskar kring mag-tarmkanalens roll i autoimmuna sjukdomar, alltså sjukdomar där kroppens immunförsvar angriper den egna vävnaden. Hon är även intresserad av att förstå  bakteriernas epigenetik och dess koppling till hälsa och sjukdom. Åsikterna i krönikan är skribentens egna.

Photo by Sharon McCutcheon on Unsplash

Dela

Kommentera

Karolinska Institutet

Post image

Antibiotikan måste räddas för framtida generationer

Bakterier som är motståndskraftiga mot antibiotika är idag ett globalt problem som Världshälsoorganisationen WHO har klassat som ett av de största hoten mot folkhälsan. Idag dör 30 000 europeér på grund av infektioner med resistenta bakterier och den siffran beräknas ha fördubblats om tio år.

I vissa länder ställer man in operationer eftersom man anser att det är för riskabelt att operera när infektionsrisk med dessa bakterier föreligger. Ska man då bara ge upp eller finns det ljus i tunneln? Vi måste först och främst ändra vårt beteende och inte använda antibiotika i onödan. Antibiotika ska i princip användas för att rädda liv och inte vid banala virusinfektioner eller förkylningar. Men om vi vill rädda antibiotikan för framtida generationer måste även nya alternativa behandlingar vid infektioner med resistenta bakterier prövas. På Centrum för Translationell Mikrobiomforskning, CTMR, pågår sådana försök.

Ett alternativ som verkar lovande är att konkurrera ut de resistenta bakterierna i tarmfloran med ett ”bra mikrobiom” dvs en bra tarmflora. Försök pågår i laboratoriet där resistenta bakterier tillförs en störd tarmflora i provrör och där vi sedan tillför en ”hälsosam tarmflora” från en frisk donator. Det är samma princip som används vid så kallad fekal transplantation, FMT, där patienter med diarré orsakad av vissa antibiotika blir botade med en frisk donators tarmflora. Vi hoppas kunna identifiera friska donatorer vars tarmfloror framöver kan hjälpa till att konkurrera ut resistenta bakterier i tarmfloran på folk som ovetande bär på dessa. På så sätt kan vi också minska risken för spridning av resistenta bakterier utanför kroppen.

Ett annat sätt att ta död på sjukdomsframkallande men även resistenta bakterier är så kallad fagterapi. Här används målsökande virus som med stor precision kan eliminera just de bakterier man är ute efter. Fagterapi har länge funnits som behandlingsalternativ i Georgien och andra forna öststater men kunskapen har inte utvecklats eller förts vidare när antibiotikan gjorde entré för ca 60 år sedan (och många trodde att denna var lösningen på alla infektionsproblem). Nu börjar forskarna inse att fager kan vara ett bra alternativ när inte antibiotika kan användas. Fagterapi har också den fördelen att den inte stör tarmfloran vilket visat sig vara ett problem vid antibiotikabehandling där även ”bra” bakterier stryker med.

På vårt centrum pågår nu ett flertal försök där vi i provrör med bra tarmfloror tillsätter först resistenta bakterier och därefter fager som tar död på dessa. Våra resultat visar att fagerna inte stör tarmfloran alls och att antalet resistenta bakterier minska markant i provröret. Nästa steg är att överföra denna princip till människa. Idag finns enstaka rapporter om lyckosam fagbehandling hos patienter där antibiotika inte fungerat och där patientens liv räddats tack vara fager som gjorde jobbet istället. En kombination av fagterapi och tillförsel av en bra tarmflora skulle också kunna testas hos vissa patienter.

Om vi kan förhindra spridning av resistenta bakterier genom att ändra vårt beteende och samtidigt utveckla nya alternativa behandlingar mot infektioner med resistenta bakterier så är hoppet inte ute. Då kan även framtida generationer använda antibiotika när den behövs, dvs för att rädda liv.

Lars Engstrand är läkare och professor på Karolinska Institutet och leder verksamheten på Centrum för Translationell Mikrobiomforskning. Han har studerat mikroorganismer i mag-tarmkanalen i över 30 år och är en av pionjärerna att studera tarmflorans roll vid hälsa och sjukdom. Åsikterna i krönikan är skribentens egna.

Dela

Kommentera

0
0

Du har inga produkter i varukorgen.