Professorns spalt

Nej tack till majs och hirs – det finns bättre.

Av alla plantor är kanske majs den som växtförädlarna förstört allra mest. Det är också den planta som allra oftast är förstörd av GMO.

Skarmavbild 2016-03-27 kl. 19.51.22

En gång i tiden var majskolven mycket liten och innehöll mycket mer av många olika nyttigheter än vad dagens ”överförädlade” majs gör. Som vanligt var det girighet och kravet på ökad avkastning som drev utvecklingen till den produkt vi har idag. Idag är, enligt min mening, majs otjänlig som föda för människor. Jag skulle gärna se att den inte ens används som djurföda – framför allt för miljöns skull. Varje år skövlas stora arealer av regnskog för att tillfredsställa behovet av majs som föda till djur, främst inom kött- och mjölkproduktionen.

Skarmavbild 2016-03-27 kl. 19.52.03

Som denna bild visar är världsproduktionen av majs redan mycket omfattande och den beräknas fortsätta öka i rask takt också under kommande år – detta till fortsatt tilltagande stor skada för miljön. En drastisk reduktion i efterfrågan av kött och mejerivaror är faktiskt det enda som kan stoppa denna utveckling.

Tomma kalorier – inget annat!

Majsmjöl är, liksom rismjöl och potatismjöl, bara tomma kalorier – ”skräpmjöl” – som vi alla gärna kan avstå ifrån. Dessa mjölsorter har alla oacceptabelt högt GI:

Majs och majsprodukter:
Majsmjöl 97, majsbröd 92, cornflakes 121, majschips/nachos 105, popcorn 79

Ris och risprodukter:
Riskakor 117, risnudlar 131, snabbris 128, råris 81, puffat ris 132

Potatisprodukter:
Chips 77, potatismos 118, potatismjöl 110

Oväntat och till min stora besvikelse så talar mycket för att också ett annat sädesslag skall undvikas, ett sädesslag som tyvärr många uppfattar som nyttigt: hirs. Hirs är tveksamt av flera skäl:

• Det har ett jämförelsevis högt GI – 101.

• Det innehåller rikligt med saponiner, känt för att öka tarmläckage och därmed tarmens genomsläpplighet av gifter t.ex. bakterietoxiner som endotoxin, men faktiskt också rester av eller t.o.m. hela bakterier.

• Det är rikligt på fytinsyra/fytat – en substans som är känd för att binda nyttiga mineraler som järn, kalcium, zink och magnesium – och minskar därmed kroppens förmåga till upptag av viktiga mineraler.

• Det framhålls också som nackdel att hirs har ett mycket lågt innehåll av den viktiga mineralen jod.

Majs – värstingarnas värsting

Majs är sällsynt kaloririk och ofta sätter man till stora mängder socker. En studie av kaloriinnehållet i bio-popcorn vid Londons många biografer visade att alla strutar/påsar utom en innehöll mer än 1000 kalorier – d.v.s. en kalorimängd som motsvarar hälften eller mer av rekommenderat daglig kaloriintag för t.ex. en femtonåring. Den mängd socker som ofta tillsätts ökar faktiskt inte bara mängden kalorier utan bidrar också till majsens förmåga att inducera förhöjd inflammation i kroppen. Tyvärr är det också så att popcorn inte längre bara äts av barn och vuxna vid enstaka biobesök, utan faktiskt ganska regelbundet hemma i TV-soffan – i många familjer är det ett uppskattat inslag i bl.a. fredagsmys.

Majs är rikt på proteotoxinet zein – mer känd som ingrediens vid framställning av plaster
 
Men, det är inte kaloriinnehållet som gör majs till en ”värsting” – den egenskapen har många andra livsmedel också. Nej, det som gör majs till en värsting är dess innehåll av ett gluten- och kaseinliknande proteotoxin, kallat zein. Zein är ganska okänt i hälsokretsar, men desto mer välkänt inom plastindustrin. Zein används bl.a. för tillverkning av diverse plastprodukter som t.ex. för beläggning för att hindra läckage i pappersmuggar, för tätning av tyger, till produktion av knappar och, precis som gluten i det förgångna, till klister.

Zein i kosten har visat sig ha katastrofalt inflytande på aktiveringen av signalsubstanser, speciellt serotonin och melatonin och faktiskt också epinephrin och dopamin – alla sammanfattade under begreppet monoaminer. Zein blockerar inlagringen i kroppens celler, speciellt i hjärnans celler, av den essentiella aminosyran tryptophan – en essentiell aminosyra är en substans som kroppen inte själv kan tillverka utan den måste tillföras via kosten.

Tryptophan finns rikligt i bl.a. linfrö, bovete, bananer, sura körsbär och mörk choklad. Det är välkänt att för att tryptophan skall fungera optimalt i kroppen så krävs också bl.a. rik tillgång på mineral som magnesium och vitaminer som vitamin B6. Källor till dessa är:

Skarmavbild 2016-03-27 kl. 19.53.03
Monoaminer som serotonin och melatonin är ytterst viktiga för välbefinnandet

Serotonin – ”den lugna själens signalsubstans” – och melatonin – ”dygnsrytmens och sömnen signalsubstans” – bildas bland annat i hjärnan. Det är välkänt att vid flera neuropsykiatriska tillstånd är aktiveringen av dessa monoaminer mycket bristfällig.

En mycket intressant studie på djur visar att inlagring i cellerna av den viktiga substansen tryptophan reduceras kraftigt av olika proteotoxiner: mycket starkt av zein, påtagligt av gluten (vete, råg och korn) och kasein (mejerivaror) men obetydligt av laktoalbumin. Intag av växtprotein däremot förbättrar om än ganska obetydligt (1) denna situation – se bild nedan. Minskning i tillgänglighet av tryptophan i hjärnan åtföljs alltid av motsvarande minskningar i syntes/aktivering av de ”livsviktiga” signalsubstanserna.

Skarmavbild 2016-03-27 kl. 19.54.00

Bristfällig monoamin-funktion har iakttagits vid bl.a. flera olika neuropsykiatriska tillstånd

Brist på/bristande balans av monoaminer – speciellt i hjärnan – är faktiskt välkänt vid en rak neuropsykiatriska sjukdomar som depression, ADHD, Schizofreni och Parkinsons sjukdom m.fl. – sjukdomar som dessutom är starkt associerade med dålig tarmfunktion (orsakad av dåliga matvanor) och dåligt upptag av en mängd olika substanser bl. a. vitamin D, vitamin K och tryptophan. Mitt hopp är att rekonditionering av tarmfloran med min synbiotika i framtiden skall bidra till ökad frisättning av viktiga substanser som magnesium, olika vitaminer och framförallt tryptophan, och därigenom påtagligt förbättra situationen.

Jag är övertygad att vi alla mår bra av att avstå från majs, majsprodukter och säkert också hirs. Särskilt bör det gälla de som har neuropsykiatriska sjukdomar,och kanske alldeles särskilt de som har bokstavssjukdomar. Amfetamin, som ofta användes i behandling av ADHD, har en molekylär struktur som faktiskt påminner mycket om tryptophan – kanske är det som tryptophan-ersättning som den har sina effekter.

Det nyttiga sitter i skalen

Att kvoten är hög mellan skal och mjöl är viktigt – det är främst i skalet som alla nyttigheter sitter. Mjölet är mest tomma kalorier och av det vill vi ha så litet som möjligt.  I Mariannes och mitt kök är t.ex. majs, hirs och ris ”portade”. Uteslutna är också gluten-stinna och överförädlade råg, vete och korn. Vi använder sedan länge bl.a. mycket quinoa och bovete. Men, tyvärr ser vi växtförädlarnas spår också på dessa – speciellt quinoa har genom åren blivit allt ”mjöligare”. Nu tågar våra förfäders säd in med stormsteg – ADT-konsortiet med Amaranth, Durra, Teff – urkraft! Vi, människan, homo sapiens, kommer ursprungligen från Afrika och nu, några tusen år senare, kommer också våra förfäders sädesslag till oss.

Kära växtförädlare, vi vet att ni redan idag har kastat er över också dessa sädesslag men får vi be er: låt dem för vår hälsas skull få vara i fred.

Referens:

• Choi S et al Physiol Behov 2009;98:156-162 (finns här)



Professorns spalt

Kronisk trötthet – exempel dialyspatienten

Ikon_professorns_spaltDen som inte smakat på kronisk trötthet har ingen aning om vidrigt det känns – faktiskt ofta värre en fysisk trötthet. Till skillnad från fysisk trötthet och smärta är kronisk trötthet närmast omöjlig att behandla med mediciner – det blir ofta bara värre då man försöker. Jag har levt länge och varit läkare sedan 1956, men jag hade faktiskt ingen aning om hur omfattande kronisk trötthet är och hur dödande det är för livskvaliteten förrän jag började skriva krönikor. Många kroniskt trötta kontaktar mig i hopp att jag skall kunna hjälpa dem ”ut ur helvetet”.  Tyvärr – jag la ned min läkarverksamhet då jag pensionerades 1994 och saknar numera resurser, inte minst i form av tid. Jag har valt att ägna all tid åt forskning, undervisning och folkupplysning. Och jag är säker att jag kan hjälpa bättre om jag vänder mig till 10 000-tals på en gång.

Många har forskat på kronisk trötthet – inte minst hos dialyspatienter – så här beskrev 2003 förtjänstfullt forskare vid KI (susanne.heiwe@ki.se‎), Södertälje sjukhus (Naomi.Clyne@med.lu.se) och Linköpings lasarett (madeleine.abrandt.dahlgren@liu.se). Sjuksköterskorna Katarina E Andersson och Pernilla Naumann på Universitetssjukhuset i Malmö gick några år senare igenom allt som skrivits i världslitteraturen om trötthet hos njursjuka och hittade många uttryck för hur dessa patienter verkligen känner sig. Tyvärr har det stannat vid dessa iakttagelser – litet har gjorts för att komma tillrätta med det. Likadant är det för t.ex. patienter som står på väntelista för transplantation av t.ex. lever eller lungor. Tillsammans med kollegor i London sökte vi forskningsmedel för att rekonditionera tarmen hos patienter som står på väntelista för levertransplantation men det var inget som det statliga forskningsrådet ansåg sig vilja prioritera – så studien blev inte av. Detta upplever jag om och om igen!

Skarmavbild 2016-03-19 kl. 23.14.00

Hjärnan lägger sin börda på tarmen

Den typiska kroniskt trötta har levt ett stressigt liv, ätit slarvigt och försummat sin motion. Inget organ har så många nervförbindelser med hjärnan som tarmen – här landar miljarder nervtrådar direkt från hjärnan och i stressiga situationer ”spyr de ut” bl a stresshormonerna adrenalin och noradrenalin i tarmen. De godartade bakterierna tål inte dessa signalsubstanser – ”massmord på godartade bakterier” sker – och många miljarder bakterier försvinner ofta inom någon timma eller så. För personer som redan har en dålig uppsättning av godartade och/eller står på läkemedel så blir situationen ännu värre. Den mat som de godartade bakterierna föredrar är förtecknad här och här.

Stressade personer ger ofta inte sig tid att äta sådan mat – kanske är de också för trötta för att tillreda mat ” rik på hälsa”. Det är inte ovanligt att snabbmat får ersätta riktig mat – sådan mat tas upp högt i tunntarmen och följaktligen blir lite av det kvar till de hungriga godartade bakterierna som är så viktiga för att vi skall ha ett välfungerande immunsystem och bra skydd mot kronisk sjukdom.

”Väluppfostrade” godartade bakterier

De godartade bakterierna är, när de inte får mat, väluppfostrade – de ställer absolut inte till bråk, de bara helt snällt försvinner i största tysthet och låter de elakartade bakterierna som t.ex. colibakterier ta över scenen. De onda bakterierna är däremot riktiga terrorister och börjar omgående producera sjukdomsalstrande gifter och tar sig in övriga kroppen i jakten på föda, de paralyserar immunsystemet och tar åtminstone tillfälligt herraväldet över kroppen. Situationen förstärks om man äter ohälsosam mat och framför allt mat som innehåller olika slags upphettningsgifter – läs mer om dem här (tidigare krönika här). Tidigare har jag också beskrivit de negativa effekterna på vårt immunsystem av omvärldsgifter, främst presticider (se tidigare krönika här) och beskrivit vad som sker då vi utsätter mat hög temperatur genom bakning, grillning, rostning och dylikt – s.k. AGE och ALE bildas liksom immungifter/cancergifter/neurotoxiner som nitrosamin och akrylamid (åstadkom Hallandsås-skandalen) (tidigare krönika här).

Mikrobiota har huvudansvaret för vår hälsa – faktiskt!

De i bästa fall cirka 2 kg hälsobakterier som vi har, eller åtminstone skall ha, i vår tarm, kallat mikrobiota, måste skötas med bl.a. daglig tillförsel av kost som de godartade bakterierna vill ha och kräver för sin tillväxt och existens (varje dag 1-2 kg grönt, helst rått, innehåller mycket nyttigheter som t.ex. magnesium som är nödvändiga för att de godartade bakterierna skall kunna föröka sig och fungera). Sådan mat äter, tyvärr alldeles för sällan människor i modern tid, och njursjuka är inget undantag. De flesta människor, också njursjuka, nöjer sig istället med fabrikstillverkad mat/raffinerad kost (bröd, pizza, pasta, kokt ris, kokta rotfrukter o.s.v.), som tas upp i övre tunntarmen och varav mycket litet når ned till grovtarmen och de hungrande bakterierna, som finns där.

Västerländsk fabrikstillverkad mat är absolut inte ”kost för bakterier” – med sådan kost förändras tarmfloran snabbt i negativ riktning, de godartade bakterierna lämnar frivilligt scenen och låter de s.k. elakartade bakterierna ta över och dominera tarmen och kroppen. Dietrådgivningen på våra sjukhus, liksom den kost vi bjuder, är bedrövligt eftersatt, vilket motverkar ambitionen att hjälpa våra patienter.

Denna bild visar en välfungerande tarm rik på hälsobakterier (symbionts) och en skadad tarmvägg som domineras av elakartade bakterier (pathobiont) – den läcker som ”ett såll” gifter in i kroppen.

Skarmavbild 2016-03-20 kl. 12.59.14

Kronisk handikappande trötthet är mycket vanligt hos dialyspatienterna

Patienter med kronisk njursjukdom och i behov av dialys lider av kronisk trötthet sannolikt i samma grad som många med kronisk trötthet av annat slag. Andra individer kan ha drabbats av kronisk trötthet av helt andra orsaker – kanske har de drabbats av svår infektion i njurarna eller i andra organ som t.ex. lungor och lever och inte sällan har de varit så svårt sjuka att de en period behandlats i intensivvård. Detta har lett till att njurfunktionen mer eller mindre slagits ut för resten av livet och tillståndet kan då inte botas utan transplantation. Dialys är en uppehållande behandling, som varit och är till stor välsignelse, men den är på intet sätt fullkomlig utan utgör bara ett försök att filtrera bort onyttiga substanser från kroppen, många har tillförts med kosten, men det stora flertalet gifterna – cirka ett hundratal – har elakartade bakterier bidragit med i tarmen.

Drömmen är att dialys helt skall kunna ersätta njurarnas funktion – med dit är vägen lång 

Även om nya membraner skapas hela tiden så är man långt ifrån att ha kunnat ta fram något som till sin funktion liknar en njure. Njurdialys är fortfarande mest bara en filtrering och hittills har ingen uppfunnit ett filter med förmåga att ta bort alla gifter som bakterierna skapat. Av de cirka 100 bakteriegifter man identifierat så är ett till två dussin som är ”resistenta” mot filterbehandling – gemensamt för dessa är att de är bundna till ett eller flera protein. Nedanstående bild förtecknar ett antal s.k. uremiska (bakterie-) gifter och visar tydligt hur begränsad dagens dialysmetoder är vad gäller förmåga att eliminera en del av dessa bakteriegifter – några riktigt giftiga blir kvar i kroppen och är sannolikt den främsta orsaken till den kroniska trötthet som plågar den sjuka, och utgör också en avsevärt ökad risk för den njursjuke utvecklar olika kroniska sjukdomstillstånd – allt från hjärtkärlsjukdomar till cancer och diabetes.

Skarmavbild 2016-03-19 kl. 23.47.17

Optimistiska dialysfilterforskare hävdar att vi snart nalkas den tid då dialysen membraner börjar likna riktiga njurar – själv tror jag att vägen dit är mycket lång. Med största sannolikhet når man aldrig dit – man skall inte glömma att njuren inte bara har filterfunktioner – den har också t.ex. många viktiga syntetiserande funktioner.

Skarmavbild 2016-03-19 kl. 23.48.45

Mikrobiotas specialitet är faktiskt att bryta ner proteiner och eliminera proteinbundna gifter

Mikrobiotan har ett nästan ”oändligt antal” viktiga uppgifter. En mycket viktig uppgift är t.ex. att utvinna nyttigheter från olika slag ur plantor och, för den delen också, animalisk föda: nutrienter, antioxidanter och vitaminer. En annan mycket och speciellt viktig uppgift för mikrobiotan är att effektivt bryta ner många olika proteiner, som vi intagit med vår föda – en specialitet som blir särskilt viktig hos svårt njursjuka. Nedbrytning av proteiner medför alltid frisättning av gifter, s.k. uremiska toxiner, som blir en stor belastning för oss alla, men speciellt för den njursjuke om de lämnas kvar i kroppen.

Mikrobiota eliminerar effektivt uremiska gifter

Det är en viktig information att mikrobiotan effektivt kan underlätta både nedbrytning och eliminition av uremiska toxiner – en egenskap, som man borde utnyttja bättre i behandlingen av de njursjuka – sådana funktioner saknar helt dialysbehandling. Tarmrekonditionering, som jag vill kalla det, borde välkomnas som ett värdefullt komplement till dialysbehandling. En välfungerande mikrobiota kan förväntas radikalt reducera inflammationsgraden i kroppen, öka effektiviteten hos det egna immunförsvaret och indirekt skydda mot upprepade infektioner, kroniska sjukdomar och t.ex. för tidigt åldrande. Patienter som lider av kronisk sjukdom som Alzheimers sjukdom, ADHD, diabetes, kronisk lungsjukdom (KOL), kronisk leversjukdom och kronisk njursjukdom – ofta kallas ESRD (end stage renal disease) saknar faktiskt så gott som alltid en välfungerande mikrobiota och bör dagligen tillföras som supplement s.k. synbiotika (kombination av prebiotiska fibrer och specifika laktobaciller/probiotika.)

Tarmrekonditionering med Synbiotics kan förväntas:

* Eliminera uremiska toxiner

* Eliminera bakteriegiftet endotoxin som är bidragande i orsak till många akuta och kroniska sjukdomar

* Eliminera utifrån tillförda gifter som upphettningsgifter, omvärldsgifter hormonrester, läkemedelsrester m.m.

Som jag kan läsa det rekommenderas patienter med kronisk njursjukdom, tyvärr ofta att vara försiktiga med intag av frukt, detta mest för att motverka ett överskott av mineralen kalium som lätt uppkommer hos den njursjuke. Det är naturligtvis en betydande nackdel att detta också begränsar tillförsel av diverse nyttigheter som antioxidanter och mineraler, främst magnesium men också korta fettsyror, som är så viktiga för tillväxt och förökning av de goda bakterierna i tarmen. Det bidrager också till ökad risk av läckage av gifter genom tarmväggen och in i kroppen.

Att eliminera det höga ”inflammations-trycket” är särskilt viktigt hos dialyspatienter

De flesta av dagens dialysforskare är mest inriktade på att förbättra membran-funktionen hos dialysfiltren. Ett lysande undantag är professor Peter Stenvinkel, njurläkare vid KS och Huddinge Sjukhus, en världens främsta experter på inflammation och njursjukdom. Stenvinkel har istället inriktat sin forskning mot det tydliga samband, som finns mellan kost, fetma, inflammation och njursjukdom – sannolikt också kronisk trötthet. Han har framgångsrikt utforskat detta väldigt komplexa fenomen. Titta gärna på denna, Stenvinkels bild!

Skarmavbild 2016-03-19 kl. 23.49.33

Fig. Sambandet mellan kost, inflammation, metabolt syndrom och kronisk sjukdom som t.ex. njursjukdom. Stenvinkel P. Nephrol Dial Transplant. 2015;30:1656-1664

Stora mängder av sjukdomsalstrande elakartade tarmbakterier är vanligt hos dialyspatienter

Det är faktiskt välkänt att dialyspatienter lider av hög nivå av s.k. ”oxidative stress” känt för att skapa förutsättning för komplikationer som hjärtkärlsjukdom, metabolt syndrom, avmagring/anorexi, anemi och många andra sjukdomar och komplikationer. Inte bara uremiska gifter utan hela eller delar av tarmbakterier återfinns inte sällan i blodet hos dialyspatienter – en nyligen publicerad studie återfann DNA av sjukdomsalstrande tarmbakterier hos inte mindre än 20 % av dialyspatienter (Wang F et al.Nephrology 2012;17:733-738). Inte sällan återfinns också i blodet på dialys-patienter elakartade bakterier som Klebsiella spp, Proteus spp, Escherichia spp, Enterobacter spp och Pseudomonas spp, helt parallellt med tecken på starkt förhöjd inflammation i kroppen och också försämrad ämnesomsättning/metabolism: ökat D-lactat i plasma, ökat C-reactive protein och ökat interleukin-6-nivåer – de senare ett viktigt tecken på ökad inflammation i kroppen.

Dysbiosis och läckande tarm – ett större problem vid hemodialys än vid peritonealdialys

Att identifiera och eliminera ”organiska skräpprodukter” är dialysens främsta mål. Mellan 90 och 100 sådana skräpprodukter har identifierats – bifogad bild listar de vanligaste och mest omfattande.

Huvudparten av dessa kommer från nedbrytning av aminosyror, inte minst tryptofan och tyrosin, som ofta intas i långt större mängd än kroppen behöver och som dessutom bryts ner dåligt i situationer då tarmfloran är dåligt fungerande, vilket det, som sagt, alltid är mer eller mindre hos dialyspatienten. Tryptofan och tyrosin förekommer rikligt i fröer och nötter, kött av olika slag, ost, skaldjur, fisk och ägg. Tyrosin finns dessutom mycket rikligt i sjögräs (spirulina). Läckage av bakteriegifter som indoxylsulfat och p-cresolsulfat har rapporterats vara betydligt större hos patienter som undergår hemodialys än hos de som regelbundet undergår peritonealdialys (Pham NM et al. Clin J Am Soc Nephrol 2008;3:85–90).

Problemen kända i årtionden – men litet har gjorts åt det

Tarmproblemen hos de njursjuka har varit kända i årtiondet och mot denna bakgrund är det ofattbart att man inte ansträngt sig att göra så mycket åt som man rimligtvis kunnat. Försök att rekonditionera tarmen, minska giftproduktionen och stoppa läckaget in i kroppen av bakteriegifter, har man nästan helt undvikit.

Det är mycket glädjande att erfara att enbart tillförsel av prebiotiska fibrer (utmärkt mat för godartade bakterier) redan i en så jämförelsevis liten mängd som 10-20 gram per dag, visar sig signifikant minska mängden av bakteriegiftet p-cresolsulfat i blodet (Meijers BK et al. Nephrol Dial Transplant 2009;25:219–224). Att tillföra plantfiber är en enkel och mycket billig insats – en åtgärd som omedelbart borde kunna tillämpas. Denna iakttagelsen borde också stimulera till studier av hur olika  ”magiska fibrer” kan dramatiskt bidra till den njursjukes välbefinnande. Det kan vara intressant att notera att synbiotiska komposition, Synbiotic 2000, som jag arbetar med dagligen sedan mer än 15 år, innehåller inte mindre än 10 g av fyra olika mycket bioaktiva prebiotiska fibrer.

Probiotika till dialyspatienter starka positiva effekter

Redan i probiotika-erans barndom gjordes en liten studie med lovande resultat. Åtta hemodialys-patienter tillfördes Lactobacillus Acidophilus, vanligt förekommande i yoghurt. Behandlingen reducerade effektivt giftet dimethylamine (DMA) i blodet, (från i medeltal 224 till i medeltal 154 micrograms/dl (p < 0.001) (Simenhoff ML Miner Electrolyte Metab  1996;22:92-96, Dunn SR et al Int. Dairy Journal 1998;8:545-553). En anmärkningsvärt viktig observation var att man att samtidigt kunde iaktta en 50 %-ig reduktion i nivån i blodet av cancerframkallande giftet Nitrosodimethylamine (från i medeltal 178 till i medeltal 83 ng/kg). Man skulle tro att dessa iakttagelser skulle stimulera till en flod av studier med användning av mer specifika pro- och synbiotika, men så blev inte fallet. Istället tycks man ha gjort allt man kan att glömma dessa viktiga iakttagelser –  det skulle dröja ytterligare 15 år innan nästa studie kom till stånd.

Skarmavbild 2016-03-19 kl. 23.50.40

Första studien på dialyspatienter med synbiotika publicerades faktiskt först 2011

Denna studie har många brister, den använder alltför liten dos av laktobaciller, och gjordes dessutom på allt för få patienter – bara nio stycken – och därtill under allt för kort period – bara två veckor. Man prövade en synbiotisk komposition med relativt låg dos av både laktobaciller och fibrer: 108 Lactobacillus casei strain Shirota, 108  Bifidobacterium breve, (Yakult) och bara 4 g  galacto-oligosaccharides – ett välkänt och gediget prebiotikum. Trots alla dessa nackdelar så redovisar den de signifikant lägre nivåer i blodet, som eftertraktats,  av just värstingen megagiftet p-cresol, men också en mycket önskad minskning av förstoppning, något som ofta är ett problem hos just dialyspatienter (Nakabayashi I et al.  Nephrol Dial Transplant 2011;26:1094-1098). 

Metaanalys visar unika möjligheter med behandling med  kombination av  pre- och probiotika, d.v.s. synbiotika, för att minska halten av bakteriegifter i kroppen

Följande år, 2012, publicerades en analys av allt som publicerats vad gäller behandling av dialyspatienter med pre-, pro- och synbiotika  – något som kallas metaanalys. Denna analys konstaterar, som redan påpekats ovan, att iakttagelserna i varje enskild studie baseras på alldeles för få patienter, för låga doser av laktobaciller och alldeles för korta studieperioder. Trots denna invändning så konstaterar man att det finns starka indikationer på att synbiotisk behandling effektivt reducerar nivåerna i blodet av ”värstingarna” – de proteinbundna bakteriegifterna indoxylsulfat och p-cresolsulfat (Rossi M et al. Int J Nephrol 2012;2012:673631).

2013 behandlades i en studie 16 njursjuka koreanska barn under 12 veckor den välkända italienska probiotiska kompositionen VSL#3 (består I åtta olika godartade bakterier I hög dos), Nivåerna i blodet av indoxylsulfat och p-cresylsulfat mättes efter 4, 8, och 12 veckor men tyvärr utan framgång (Hyun HS et al Korean J Pediatr 2013;56:159-164) – det var probiotika-preparatet VSL som man prövade, en komposition som ofta visat sig vara ineffektiv.

Pro- och synbiotika effektivt att ”slå ner” inflammation

Förra året publicerades en Taiwanesisk studie som ger större hopp. I denna studie tillfördes under sex månader 39 patienter antingen en probiotisk komposition bestående av en miljard av tre olika bifidobakterier och en miljard av Lactobacillus plantarum A87, eller maltodextrin som placebo. Ett antal inflammationsindikerande markörer (cytokiner) och halten av endotoxin mättes före och efter avslutad behandling och uppvisade avsevärda förbättringar i den probiotika-behandlade gruppen. Också njurfunktionen bevarades bättre i den probiotika-behandlade gruppen (Wang IK et al Benef Microbes. 2015;6:423-30). Också denna studie baseras på ett alltför litet patientmaterial, innehåller inget extra tillsatt fiber och framför allt så har den en alldeles för liten mängd av laktobaciller –Synbiotic 2000 innehåller mångdubbelt med godartade bakterier och dessutom en stor mängd av bioaktiva fibrer.

Synbiotisk behandling ett utmärkt komplement till dialys och sannolikt också transplantation

Nya filter har möjliggjort en alltmer effektiv dialys-behandling men betydande problem kvarstår, inte minst vad gäller en effektiv eliminering av s.k. azotemiska toxiner (kväveinnehållande substanser som som urea och creatinin), speciella substanser, som är kraftigt proteinbundna (Davenport A Hemodial Int. 2014 Oct;18 Suppl 1:S43-7). Dialysens möjlighet att eliminera dessa är långt ifrån vad som är önskvärt. Detta gäller bl.a. P-cresol, som är speciellt förknippat med hög grad av inflammation, ökad grad av hjärt-kärlsjukdom hos icke-diabetiker och förhöjd mortalitet bland dialys-patienter (Krieter DH et al Nephrol Dial Transplant 2010;25:212–21, Sirich TL et al. Semin Nephrol. 2014 Mar;34(2):106-17.) – och inte minst en ofta iakttagen mycket plågsam trötthet hos dialys- och ibland också transplanterade patienter. Enligt Sirich et al (2014) finns det dessutom ett antal närmast o-identifierbara proteinbundna toxiner, vilka dialysen dåligt eliminerar och vars kliniska effekter på långt när inte är klarlagda, och som väl kan ha ännu större negativa effekter i kroppen än t.o.m. pCS. Synbiotisk behandling erbjuder stora möjligheter att eliminera just sådana proteinbundna toxiner och därigenom erbjuda ett betydande komplement till en annars så framgångsrik dialysbehandling vid avancerad njursjukdom.

I dagarna har en mycket intressant studie presenterats som förberedelsen till en större sådan. I denna påvisades en klar minskning av en av ”värstingen”, p-cresylsulfat (PCS) vid daglig behandling av dialys-patienter med 90 miljarder godartade bakterier (ungefär en femtedel av vad jag använder med Synbiotics 2000) plus 15 gram av viktiga fiber – en bra dos! Man kunde också påvisa att tarmen ökat sitt antal av godartade bakterier.

Skarmavbild 2016-03-19 kl. 23.51.20

Jag skulle innerligt gärna vilja pröva min Synbiotic 2000, som visat så unika anti-inflammatoriska egenskaper och som bl.a. visat sig kunna ta bort negativa effekter på hjärnan hos leversjuka – det som kallas ”foggy mind” ett fenomen som också andra kroniskt sjuka som t.ex. diabetespatienter inte sällan upplever.

I minst 15 år har jag velat få till stånd kliniska studier med Synbiotics hos kroniskt njursjuka. Jag har uppvaktat professionen i både Storbritannien och Sverige utan framgång. Det är speciellt två grupper av patienter har det visat sig speciellt omöjliga att få till studier på – de med HIV och njursjuka. Business tycks speciellt väl bevaka sina territorier vid dessa områden. Efter mycket ”lobbing” fick vi för ett par år sedan tillstånd en liten studie på HIV i Kalifornien – men dialyspatienter återstår fortfarande.

Jag har besökt, föreläst för, sökt stimulera njurläkare runt världen – alltifrån ledande kliniker i Stockholm och London till kliniken i diverse utvecklingsländer, men framgången har uteblivits. Det har inte saknats entusiasm hos njurläkarna men det dyker alltid upp ”i sista minuten” något företag t.ex. dialys- eller läkemedelsbolag, villiga att betala stora summor, något inte jag kan bjuda, för ”en absolut nödvändig” prövning av ett nytt läkemedel, ett nytt filter, en ny lösning eller dylikt.

Finns det någon som kan ge mig råd hur jag skall komma vidare?



Professorns spalt

Synbiotika vid njurdialys.

Ikon_professorns_spaltRegelbunden tillförsel av stora doser av synbiotika med hälsobefrämjande tarmbakterier och fibrer, kan utgöra ett viktigt komplement till njurdialys och njurtransplantation.

Kronisk njursjukdom är alltid förenad med en abnormt förvrängd tarmflora som kännetecknas av en betydande förlust av skyddande godartade bakterier och överväxt/dominans av elakartade bakterier, vilka sprider sig högt upp i magtarmkanalen, inte sällan också till munnen, och ofta invaderar kroppens vävnader. Normalt räknar man med att det får finnas högst en sjukdomsalstrande bakterie per en miljon bakterier i magtarmkanalen och att inga skall finnas i kroppens celler och vävnader. Hos kroniskt sjuka och speciellt hos de njursjuka kan relationen mellan de elakartade och godartade bakterierna ha förskjutits 100 000-tals gånger till förmån för de sjukdomsalstrande.

De sjukdomsalstrande/elakartade bakterierna producerar nedbrytande gifter/toxiner från proteiner i kosten som inte blivit fullständigt smälta. Ett nittiotal sådana gifter har identifierats – tabellen nedan visar några av de vanligaste.

s1-1

Dessa, men också andra gifter, är grunden till sk ”urinförgiftning” (vanligen kallad uremi), som är den ledande orsaken till dialysbehandling. Det är oklart om alla identifierade toxiner avlägsnas tillfredställande vid dialys. Kvar står dock att i princip alla patienter som är på permanent dialysbehandling har kvar sin dåligt fungerande tarmflora/dysbios. Man kan därför på goda grunder dra slutsatsen att återställande av normal tarmflora – rekonditionering av den gastrointestinala tarmfloran – med största sannolikhet kan utgöra ett betydelsefullt komplement till dialys och även transplantation; öka effekten av behandlingen och öka patienternas välbefinnande. Preliminära studier ger stöd för ett sådant antagande.

Tarmfloran – mikrobiotan – är främst känd för sin roll som betydande och viktigt komponent till kroppens eget matsmältningssystem, och för att bidra med viktiga näringsämnen, antioxidanter och vitaminer. Det är mindre känt att en normalt fungerade tarmflora också är en viktig komponent i kroppens immunförsvar – faktiskt finns 80 % av kroppens immunförsvar i tarmen. Välfungerande mikrobiota är därför särskilt viktig för att hålla infektioner och kroniska sjukdomar borta. I omfattande studier har vi kunnat visa att tillförsel av nyttiga bakterier i stora mängder tillsammans med ”mat för bakterier”, dvs växtfiber, kan hålla infektioner borta i intensivvården – vid stora kirurgiska ingrepp, vid radiologisk och onkologisk behandling av cancer, liksom efter svåra olycksfall.

Antagande att synbiotika förväntas vara ett effektivt komplement till existerande behandlingsmetoder också vid kronisk njursjukdom stöds av erfarenheterna vid kronisk leversjukdom. 30 dagars tillförsel av Synbiotic 2000 Standard™ och Synbiotic 2000 Forte™ resulterade i signifikant minskning av surhetsgraden i tarmen, av förekomsten av elakartade bakterier i tarmens innehåll (E. coli p<0.001, Staphylococcus p<0.01 and Fusobacterium p<0.05)och av nivåerna i blodet av bakteriegiftet endotoxin, samt av ammoniak, ALT och bilirubin. Samtidigt iakttogs betydande förbättring av leverfunktionen, bl a dokumenterat som betydande ökning i blodet av proteinerna l albumin och prothrombin. Till yttermera visso så iakttog man också betydande förbättringar i välbefinnande och i leverfunktion då hälften av de behandlade patienterna på en treskalig skala förbättrades ett steg, vilket resulterade i minskad giftpåverkan på hjärna, sk  ”foggy mind” (encephalopathi), något som också kan förväntas vid behandling av andra kroniska sjukdomar, ett tillstånd som observerats också i kronisk njursjukdom.

Ta gärna del av Stig Bengmarks medicinska artikel: http://bengmark.com/category/synbiotics/



Professorns spalt, Stig Bengmark

Fyra magiska fibrer.

Mariannes och min kost är maximerad på antioxidanter och fibrer – vi håller noga reda på var de bästa och effektivaste finns men tyvärr är det få som gör det. Ett sädesslag t.ex. vete består grovt i tre delar: skalet, grodden och mjölet. Nyttigheterna sitter helt i skalet och grodden – mångdubbelt mer än i mjölet som bara är tomma kalorier – men ändå har västerlänningar valt att ge skalet och kliet till grisarna för att de skall få ordning på sina ”förstörda” magar, och groddarna till bl.a. minkarna så att de skall få glansiga pälsar – och nöjer sig med de kondenserade s.k. tomma (på nyttigheter) kalorier som mjölet innebär. Det är kunskap som detta som gör att vi äter det andra kastar t.ex. kärnhus, skal, blast m.m. (se min tidigare krönika om detta här).

Dagens bröd är dålig föda.

Bröd är dålig föda av många skäl: mycket kalorier, högre sockerindex (GI-index) än vitt socker, innehåller i flesta fall inflammationsframkallande gluten och upphettningsgifter, och saknar i stor utsträckning växtfibrer – det är därför som så många blir feta på lång sikt av att äta bröd. Två smörgåsar om dagen motsvarar 15 kg fettinlagring per år. Det säkraste bantningstipset som finns är att avstå eller åtminstone radikalt minsta intaget av bröd och öl (som också är baserat på säd). En person gick ner 18 kg på ett år bara genom att avstå från bröd.

Champion´s League av antioxidanter.

De tolv mest antioxidantrika livsmedlen hittills identifierade är i tur och ordning: kryddnejlika (krydda), Sumak-skal (krydda), Ceylonkanel (krydda), sorghum/durrah (säd), oregano (krydda), gurkmeja (krydda), akaj (bär), kakaopulver, kummin (krydda), maqui (bär), persilja (sallad) och basilika (krydda). I närheten ligger också bl.a. teff, amaranth, quinoa (alla fröer) och bovete (egentligen en böna). Det är mycket hoppfullt att fröer, som är unikt rika på antioxidanter och växtfiber, är utmärkta att baka bröd på. Ett är säkert – vi står inför en revolution av brödkulturen. Tyvärr har redan växtförädlarna börjat öka ”mjölinnehållet” för att öka avkastningen på samma sätt som de gjort med majs, vete, råg och korn och många frukter för att öka söthetsgraden (sockerinnehållet).

Fibrer, fibrer och åter fibrer.

Fibrer är mat för våra tarmbakterier. Av fiber tillverkar tarmbakterierna nyttiga substanser som tätar våra tarmar och skyddar mot läckage av gifter in i kroppen, och som radikalt förstärker vårt immunsystem och skyddar mot diverse sjukdomar. I väntan på en ny generation av fiber- och antioxidant-optimerat och lågtemperaturbakat bröd och müsli, så är det är det angeläget att vi söker alla de möjligheter vi kan för att ta rikligt med tillskott av växtfiber. Våra förfäder åt 150 gram om dagen av växtfiber – dit är det svårt att nå. De hade också mer än dubbelt så rik tarmflora både till det totala antalet bakterier och till antalet arter. Människor i allmänhet, speciellt de som lider av förhöjd inflammation som t.ex. feta människor, har mycket mindre tarmflora – de har tappat sin fibersmältande tarmflora helt då de under åratal undvikit att ”mata” dessa bakterier. Till de bakterier de tappat hör laktobaciller som PlantarumParacasei, och Pediococcus – lactobaciller som fascinerar mig och som jag valt för den synbiotika som jag utvecklat och vars effekter jag studerar.

Dagens hälsomyndigheter i västländer har gett upp – de vågar inte rekommendera ett dagligt intag av fiber på mer är 35 gram, vilket nästan blir ironiskt då verkligheten är att medelintaget av fibrer i både Nordamerika och Europa faktiskt bara är15 gram. Jag har tidigare skrivit en krönika om betydelsen av intag av fiber för vår hälsa – repetera gärna här. Kanske når jag inte upp till 150 gram om dagen, men jag klarar i alla fall med råge majstest, blåbärstest och Kebnekaisetest.

Omogna plantor är mycket rika på både fibrer och antioxidanter.

När växtfibrer mognar omvandlas de till enkelt socker. Typexemplet är omogen banan som är enormt rik på fibrer, speciellt pektin, men som i mognaden blir mest socker och kalorier. Denna kunskap gör att vi aldrig köper gula (vi kallar dem ”halvruttna”) bananer, utan i stället slår till när de är gröna, svårskalade och innehållet klistrar mot gommen då vi äter dem. När sådana finns till buds köper vi dem i mängder och fryser in dem för senare användning (i smoothies, soppor o.s.v.) efter att skalet tagits av. Så gjorde vi tidigare också med avokado men nu behövs det inte eftersom de finns att köpa djupfrysta.

Även potatis är rikt på pektin som tyvärr blir socker då det kokas, men det fantastiska är att sockret återgår till att bli fibrer då potatisen får kallna (i en process som kallas rekristallisering). Våra förfäder åt växter och plantor långt innan de fått mogna, och så gör även vilda apor. Min uppfattning är att också vi borde utveckla teknik att skörda plantor bl.a. fröer och säd kanske 2-3 veckor tidigare än vad vi av tradition gör, något som emellertid kräver helt andra skörderedskap än vad vi för närvarande förfogar över.

Magiska fibrer.

Fyra fibertyper har magiska hälsoeffekter: pektininulinbetaglukaner och resistent stärkelse. Det är dessa fibrer jag fokuserar på sedan mer än 15 år och som jag har valt ut att vara nyckelingredienser i mitt recept för min synbiotika.

Pektin

Pektin är faktiskt en favorit, och möjligen också tarmbakteriernas. 100 % av det pektin vi äter når grovtarmen och tarmfloran. Pektin förekommer speciellt rikligt i citrusfrukter, speciellt i grapefrukt och mest i skalet, äpple (också mest i skalet), omogna bananer, aprikoser, björnbär, hallon, jordgubbar, persikor m.fl. Pektin har en unik förmåga att reducera metabolt syndrom – ”sjukdomens moder” – och signifikant reducera halten i blodet av skadligt kolesterol (ldl-kolesterol) som är känt som en betydande riskfaktor för hjärtkärlsjukdom. Pektin är också känt för att effektivt hämma diarréer. I en mindre studie har pektin visat sig effektivt för att hämma tillväxt av prostatacancer när ingen annan behandling syntes ha effekt. För att nå kliniska effekter bör stora mängder pektin intas dagligen – minst 6 gram, motsvarande ca 4 grapefrukter dagligen, eller mycket stora mängder av andra pektinrika frukter och bär.

Inulin

Inulin är i särklass det fiber vars hälsoeffekter är mest studerade – inte mindre än drygt 10 000 forskningsrapporter om inulin finns att tillgå. Inulin tillhör en grupp kolhydrater som kallas fruktaner, och de förekommer rikligast i örten cikoria och jordärtskocka (faktiskt är ca en femtedel av roten ren inulin) men också i vitlök (9-16% är inulin), purjolök (3-10% är inulin) och vanlig lök (2-6% är inulin). Maskrosrötter är också rika på inulin och även bananer innehåller inulin om än bara i liten procent (0.3 – 0.7%). Tyvärr har stora delar av befolkningen tappat de tarmbakterier som har förmåga att smälta dessa nyttiga fiber och om de äter mer än 2-3 gram inulin om dagen så drabbas de tyvärr av tarmbesvär: gasbildning, uppsänd buk, illamående, diarréer, fisbenägenhet, magkramp, buller och körningar och också förstoppning. Jag skriver ”tyvärr” eftersom det sannolikt inte finns någon annan fiber som kan uppvisa så många goda hälsoegenskaper. Här ett par exempel valda bland tusental studier:

• Den person som orkar hålla ut med vissa tarmbesvär kan räkna med att både totalantal och antalet arter av tarmbakterier ökar betydligt visar en studie på 30 feta kvinnor som under 3 månader tillfördes en ganska stor daglig dos av inulin (16 gr). Ökningen av antalet arter av tarmbakterier var faktiskt ganska dramatisk. (1)
• Inulin ökar insulinkänslighet, minskar metabolt syndrom och motverkar utveckling av diabetes typ 2. 40 frivilliga försökspersoner med för-stadier till diabetes typ 2 som under 2 veckor tillfördes en stor dos av inulin (30 gr), uppvisade en dramatisk sänkning av blodsockret.

Betaglukaner

Betaglukaner finns främst i sädesslagen havre och korn, i diverse svampar som shiitake, maitake, reishi, shimeji och s.k. ostron-varianter samt i dadlar. Betaglukaner uppvisar en så betydande och helt säkerställd effekt att minska dåligt kolesterol i blodet att myndigheter i t.ex. USA tillåter att det får marknadsföras som ”hjärtskyddande”. Redan ett intag av bara 3 gr betaglukan från havre har visat sig sänka kolesterolhalten i blodet med inte mindre än 23 %. Förutom hjärtskyddande effekter uppvisar betaglukaner i studier också:

• Skyddar mot antibiotika-resistenta stammar (3)
• Skyddar mot cancer som t.ex. melanom (4)
• Ökar energi och sinnesstämning samt skyddar mot infektioner – speciellt influensa och speciellt hos stressade kvinnor. Studier visar att tillförsel av denna fiber reducerar antalet infektioner med två tredjedelar.(5)

Resistent stärkelse

Namnet kommer rätt och slätt av att denna fiber till 100 % går direkt till grovtarmen utan att brytas ner av kroppens egna enzymer i mage och tunntarm – denna uppgift kan bara bakteriernas enzymer klara av. Det finns fyra typer av resistent stärkelse:

• RS1 – fibern är inlåst i skalet och kan endast öppnas av bakterierna: säd, fröer, baljväxter.
• RS2 – potatis, sötpotatis, omogen banan – viktig fiber som blir stärkelse/socker om den kokas.
• RS3 – RS1- och RS2-fibrer som tillåts kallna och som då återgår till att bli resistenta i en process kallad regradering/rekristallisering. Denna egenskap bibehålls också efter försiktig upphettning – dock inte över normal kroppstemperatur.
• RS4 – en slags industriellt framställd syntetisk form som t.ex. ”hi-maize resistant starch”.

Resistent stärkelse är en fibrernas doldis, men kanske den främsta källan till framställning av ”tarm-tätande” och inflammations-sänkande korta fettsyror (främst smörsyra), kända för att motverka metabolt syndrom. Denna fiber är också känd för att motverka fetma. Daglig konsumtion av 15 – 30 gr motverkade mycket starkt metabolt syndrom samtidigt som det bidrog till en viktminskning av feta människor med inte mindre än 10 %. (6)

Det är en katastrof att vår tarmflora blir tilltagande torftig, vilket leder till allt sämre fungerande immunsystem och ökande sjuklighet. Man räknar med – se bild nedan – att västerlänningar (gul linje) tappat 40 % av sin tarmflora jämfört med de som så här långt uppvisar den bästa – Yanomami i Sydamerikanska Amazonas (grågrön linje), och 20 % jämfört med afrikaner som lever som våra förfäder (rött resp blått).

Skarmavbild 2015-12-06 kl. 18.00.20

Prognoser visar att år 2050 har de flesta kroniska sjukdomar tre- eller tom fyra-dubblats. En sådan utveckling kan inget samhälle stå ut med – solidarisk sjukvård för alla har då sedan länge kollapsats. Det är hög tid att du och jag nu tar personligt ansvar för vår hälsa.

”Vårda Dina tarmbakterier väl på det att det må gå Dig väl och Du må länge leva på jorden!”

1. Dewulf EM et al. Gut. 2013;62:1112-1121
2. Guess ND et al. Ann Nutr Metab. 2015:17;68:26-34
3. Stuyven E et al. Vet Immunol Immunopathol 2009;128:60-66
4. Vetvicka V, Vetvickova J. Anticancer Res. 2015;35:5287-5292
5. Talbott SM, Talbott JA. J Am Coll Nutr. 2012;31:295-300
6.  Maki KC et al J Nutr. 2012;142:717-723