Ja du. I går blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Men det blev en tomatsås som heter duga.

Vad vi hade tänkt oss:
En lugn familjemiddag. Alla äter utan protest. Ett trevligt samtal förs runt bordet med en röd tråd där alla får tala till punkt. Kanske ber någon om en andra portion?

Så här blev det:
Middag med 1 sjuårig dotter + 2 klasskompisar + 1 nioårig son + 1 grannbarn. Totalt 5 barn varav 2 ville ha spagetti med köttfärssås, 2 ville ha pannkakor och den sista ville ha sushi. Fast sedan ändrade sig den som ville ha sushi och undrade om man kunde äta slime?

Det är vid sådana här stunder i livet som man måste improvisera. Eller, så att säga, skjuta från höften.

Tomatsås från höften
(stor sats)

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1/2 kg morötter (cirka 5-6 stycken)
500 gram krossade tomater
1 msk lantbuljong
2 cm riven färsk ingefära
2 dl kokosmjölk
1 msk oregano
salt och nymalen svartpeppar
200 gram champinjoner
1 liten vitlöksklyfta
skvätt olivolja
1 zucchini/valfri spagetti

Hacka lök och vitlök slarvigt och tvätta och riv morötterna (behåll skalet på). Lägg grönsakerna i en kastrull tillsammans med tomatkrosset, lantbuljongen och kokosmjölken och värm på svag värme tills löken mjuknat.

Tvätta och skär under tiden svampen i mindre bitar. Låt den vattna av sig på låg temperatur i en kastrull och när det mesta av vattnet dunstat så har du i en skvätt olivolja och en liten finhackad vitlök. Låt ligga i kastrullen i ytterligare någon minut och smaka av med salt och peppar

Mixa din tomatsås slät i mixer och smaka av med oregano och eventuellt salt och peppar. Servera med zucchininudlar eller valfri pasta (t ex bönpasta). Och gärna med svampen för de som vågar (hen som undrade om man kunde äta slime gillade svampen mer än spagettin).

Om man ser till hur snabbt denna tomatsås gick att göra i förhållande till hur god den blev så var det en riktig fullträff. Vi vuxna åt den med zucchininudlar och barnen fick glutenfri spagetti. Och nä, när man vänder på pastapaketet och läser innehållsförteckningen så hurrar ju inte våra Lukes direkt, men det var liksom inte läge att börja introducera bönpasta för vildingarna, förlåt, de små trollungarna.

Man får helt enkelt välja sina strider. Och ta det hela med babysteps. Ett litet steg är bättre än inget steg alls, som vi så fint skriver i våra böcker. Och med tanke på de fem renslickade tallrikarna så får det hela nog anses som en succé, trots allt.

Följ oss gärna på Facebook och Instagram, och handla vår första bok här och nya kokboken här. 

Receptinspo från gröna”Mera Vego” av Sara Ask och Lisa Bjärbo.