#sjukmat, Debatt, Food Pharmacy

Post image

Sjuk mat

I dag lämnar vi över ordet till vår kollega Anna:

Idag är det ett år sedan jag höll mitt livs kärlek i handen då hans hjärta stannade. Den dagen bröt en storm lös utanför fönstret på intensivvårdsavdelningen på Huddinge sjukhus där jag satt och kände hans kropp svalna. Det stormade i ett dygn, som att moder jord gjorde uppror mot den orättvisa som gjordes henne och oss när han lämnade allt för tidigt. Gabriels hjärta bara stannade. Det var så trött, det hade kämpat så hårt och älskat oss så gränslöst under många månader av omänsklig ansträngning. Fram till minuten det stannade var han odödlig i mina ögon, för ett liv utan honom var otänkbart.

Nu har det gått ett år, och jag har insett att han aldrig kommer lämna oss helt. För när hans hjärta inte orkade längre flyttade han in i våra istället. Där är Gabriel fortfarande odödlig, och där bär jag och vår lille son Sam honom med oss i allt vi tar för oss.

En enda gång pratade vi om döden innan det att den var ett faktum. Då ville han att jag skulle lova honom att aldrig sluta leva, att han aldrig skulle få bli en skugga i våra liv. Det har jag inte heller låtit honom vara. Varje dag försöker jag leva så mycket det bara går. Kampen som vi utkämpade mot hans sjukdom har övergått i en kamp för att göra vardagen till bästa möjliga och även en kamp för att få andra att förstå att det kanske inte bara är floskler det där med att leva som att det inte finns någon morgondag.

Gabriel hade akut myeloisk leukemi, AML. Den agerar explosionsartat och från en vecka till nästa kan du gå från fullt frisk till döende. Just den typen av cancer slår helt på måfå och kan drabba vem som helst – oavsett leverne eller genetiska förutsättningar – alltså den allra läskigaste sorten. Dessutom hade han sedan 11 års ålder diabetes typ 1. I mångt och mycket fick han fantastisk medicinsk vård mot sin cancer, men på det område där jag kände att jag hade någon liten kunskap att komma med – kosten – så förfasades jag.

Maten som min man – diabetikern – serverades dröp av socker och tomma kolhydrater. Han serverades blodsockerchockande konserverade frukthalvor och saftsoppor på tetrapack, sönderkokade helfabrikat, vitt rostbröd och vetelängder. Hans vänner gjorde vad de kunde för att lugna mig i min panik över näringsfattigheten i den mat som erbjöds och fyllde vår frys med hemlagade grönsakssoppor och smoothies som jag kunde ta med till honom på sjukhuset. Maten som serverades där var mat som snarare gjorde honom sjukare, än gav den näring som kunde ha gett en skjuts i tillfrisknandet.

Jag hoppas och drömmer om att jag nu framöver istället ska få hänge mig en kamp som kan leda till något bra. Att de insikter som jag fått om tillkortakommanden inom vårdens inställning till mat kan vara fröet till en större förändring. Att det kanske finns en liten möjlighet att se till att vi med förändrad kost kan bromsa den dramatiska ökningen av livsstilssjukdomar (inte minst de typer av cancer som faktiskt går att förebygga).

Idag vill vi på Food Pharmacy därför lansera ett upprop. Ett upprop som vi hoppas ska leda till att den svenska vården tar till sig att de som vi borde bli näringsjägare och jaga ut raffinerat socker och tomma kolhydrater från sjukhussalarna. Istället vill vi att de släpper in fibrer, antioxidanter och vitaminer – helt enkelt låter kosten få leva upp till sin potential som något både förebyggande och vårdande. Vi hoppas också att detta tänk ska sprida sig vidare, till all mat som serveras av det offentliga Sverige. Att även våra skolmatsalar, äldreboenden och andra vårdinrättningar ska ha näringsjägare i sina kök.

Vi vill och hoppas att ni alla som läser detta ansluter er till vår kamp för bättre kost i det skattefinansierade Sverige. Dela med er av era erfarenheter i sociala medier under #sjukmat, sprid ordet till era vänner, posta bilder på det ni eller era anhöriga serveras och hjälp oss starta en debatt som förhoppningsvis kan leda till en systemförändring.

Vi kommer samla alla de inlägg som görs på vår facebookvägg på facebook.com/sjukmat/ eller via Instagram eller Twitter med #sjukmat på sidan sjukmat.se. När vi har samlat in 10 000 berättelser lovar vi att personligen överlämna dessa till vår socialminister som är ansvarig för frågor rörande folkhälsan.

Vi ser fram emot att ta del av din berättelse.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Dela

Kommentarer

  1. Sofie Törnquist skriver:

    Finns det möjlighet att maila in sin berättelse för de som inte har twitter eller Instagram?

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Du kan posta din berättelse på facebook.com/sjukmat eller maila den till anna.lindelow@foodpharmacy.se så lägger jag upp den! Tack för att du vill dela med dig!

  2. Maria Hellström skriver:

    Otroligt viktigt att det blir en förändring i vårt sätt att se på kosten. Måste få insikt och förståelse för hur kosten påverkar våra kroppar och vilka följder det kan få om vi matar den med fel bränsle! 🙂 tack för allt ni gör! Jag ska sprida detta så gott jag kan! Jag försöker också genom mitt instagram att påvera min omgivning om än i liten skala.
    mariaingenborg

  3. Jenny Bandheim skriver:

    Åh vad bra!! Jag blir så glad över att ni tar det här initiativet. Jag fick AML för tre år sedan, och upplevde en enorm frustration över maten de tyckte att jag skulle äta. En dietist som sa till mig att äta mycket kalorier i form av glass och annat sött. Och att vara så sårbar och utelämnad, och stressen det för med sig, är nog knappast bra för tillfrisknandet. Nu när jag är frisk är det istället skolmaten som stressar mig, nu är det källan till frustration. Och att alltid få tassa på tå för att inte upplevas som provokativ och jobbig!
    Hoppas hoppas att detta blir början på förändring! Heja på????

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Åh så underbart att höra att du är frisk! Min man (som ju var diabetiker som du ser ovan) uppmanades också äta glass etc för att få enerigi, helt galet… dela gärna dina erfarneheter på facebook.com/sjukmat också om du har möjlighet. Tack för ditt stöd!

  4. Marie Nylén skriver:

    Vad jag blir glad att äntligen tas detta upp även fast vi har en otroligt duktigt forskare Sanna Ehdin som kämpar för just detta med vårt intag av mat. Är sjukskriven pga av utmattning/stress. Är förskollärare och har många många gånger poängterar att maten som serveras inte ger någon näring alls ????. Man får uppblåst mage, hungerkänslan ger sig till känna efter en timme igen. Det är stress vid matsituationerna oftast oxå och det i sin tur för att maten vi äter inte tas upp i kroppen pga av att den jobbar med så mkt annat. Våra barn som är i rörelse oftast hela tiden är ofta vrålhungrig, trötta och gnälliga på eftermiddagen och längtar t mellis som då består av mjölk,vatten och mjuk el hårt bröd ????. Bedrövligt!!! Om jag som vuxen inte orkar en hel dag på jobbet pga av näringsfattig mat som ger mig en mättnad och energi hur ska få våra barn göra det?? Detta gäller även sjukhus maten, får man inte rätt mat med rätt näring tar det längre tid att bli frisk. Mat som läker ska ges!!!

  5. Annika Österberg Hansson skriver:

    Stöder till 100%
    Och kanske ta det vidare till Livsmedelsverket, som godkänner hundratals kemikalier i vår “mat”.
    Då kanske många slipper hamna i sjukhussängen!!

  6. Camilla Nyander skriver:

    Först vill jag säga att det var fint skrivet om din man????❤️Lycka till????
    När det det gäller sjukhuskostnader håller jag verkligen med dig!
    Det var inte en sekund för tidigt.
    Jag är säljare och åker runt i Sverige och äter på många restauranger varje dag.
    Jag tycker att det håller på att bli bättre.
    Dock är det ” utanför de stora städerna” väldigt oupplyst!
    Jag får ofta leta för att hitta ett ställe med nyttigare mat!
    Ibland finns det en restaurang som inte är en pizzeria el thairestaurang el ngn sylta som serverar fettdrypande mat.
    Fock inte alls vanligt trots attvi vet sååååå mkt om vad som är nyttigt och bra för vår kropp.
    Jättebra att ni tar tag i det här! Jag ska dela till alla jag känner!!
    /Camilla ????????????

  7. Anna Abelius skriver:

    Jag läste för något år sen om en man som ville göra samma sak för skolmaten. Enligt artikeln (som jag trodde jag hade sparat, men som jag tyvärr inte hittar) hade han räknat på det hela och kommit fram till att skolans matpeng täckte hans förslag om att laga vegansk mat från grunden till alla skolbarn och sen addera en kött- eller fiskbit till de som ville ha. Mattanterna på mina barns skola lagar 32 olika rätter varje dag i skolan till vegetarianer, veganer, önskebarn, allergiker och allätarbarn. Antalet olika rätter skulle minska avsevärt och nyttigheten öka markant. Lät så oerhört självklart när jag läste hans artikel.
    Säger heja dig och lycka till i kampen. Du gör världens insats!!!!! ????????????????

  8. Inte en dag för tidigt, TACK för att ni tar detta initiativ!

  9. Angelica Olin skriver:

    Wow, vilket fantastiskt initiativ!! Tack för en underbar blogg och podd!!

  10. Fantastiskt! Hur kan jag stödja er utan en berättelse? Kan ni kanske ha en lista som man kan skriva på också?

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Du kan posta ditt stöd på väggen på facebook.com/sjukmat ! Tack!

    2. Besökte min pappa på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå där han serverades chokladkaka med vispgrädde. Frågade sköterskan om maten var anpassad med tanke på att han har diabetes. Fick till svar: ”jag gav honom chokladkaka ändå”…

  11. Fantastiskt initiativ. Och vila i frid Gabriel. I dina närmastes hjärtan är du odödlig och kommer alltid att leva vidare i minnet. Förjävligt dock att sjukdomen finns. Alla borde få leva ett fullt och långt liv. <3

    1. Anna Lindelöw skriver:
  12. Ellinor skriver:

    Va glad jag blir att ni tar tag i detta!! Näringsfattig sjukhusmat gör ingen frisk och jag önskar även att barnen i skolan skulle ha möjlighet att få välja på flera rätter, även det vegetariska alternativet. Min son, då 4 år, frågade sina fröknar på förskolan om det var riktigt potatismos eller pulvermos de serverades och förklarade för de andra barnen vad skillnaden var. De fick pulvermos. Nu 6 år senare får de riktigt potatismos och han ordnade för nåt år sedan via elevrådet så att de får Bregott istället för Lätta. Sjukt att små barn ska behöva driva de här frågorna. Det borde vara självklart att våra barn serveras det bästa alternativet.

    Vi låg kvar på BB efter att ha förlorat vår dotter i v 40. Jag hade en oupptäckt graviditetsdiabetes. Maten vi serverades bestod av vitt bröd, margarin, skinka, snabba kolhydrater och smaklösa halvfabrikat samt några kokta morotsbitar. I samma veva låg min syster i 5 dagar på en vårdavdelning för magproblem pga besvär med gallan. Där serverades den gröna soppan och den bruna soppan, bara att välja. Det var en sörja och när hon frågade personalen om innehållet så hade de ingen aning…

    Tack igen och lycka till ????

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Underbart att höra att din son är en sådan liten förkämpe! Dela gärna dina historier på facebook.com/sjukmat också om du har möjlighet. Tack!

  13. Lena Dahren skriver:

    Min mor låg 3-4 veckor på Lidköpings lasarett sommaren 2017. Under den tiden åt hon minimalt av den mat som serverades… förutom all saft fick hon pureer gjorda på kött… första dagen fick jag en överbliven portion av köttragu… jag glömmer aldrig den vämjeliga smaken på såsen. Var man inte sjuk så gav maten en kväljningar.
    Maten för de sjuka i Lidköping tillagas i Skövde. Den värms i stora skåp.. maten är alltså kokt/tillagad två gånger. Grönsakerna har ingen spänst fullständigt sönderkokta. Min mor skrev ett brev och klagade på maten dels till Västragötalands landsting och till sjukhuset och beskrev sina upplevelser av maten. VG har tackat för brevet… Skövde har inte hört av sig.

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Tack för att du delar med dig Lena, det är sorgligt att vi är så många med liknande erfarenheter. Tillsammans hoppas vi att vi kan göra skillnad. Posta gärna denna historia på facebook.com/sjukmat också om du har möjlighet.

  14. Christopher skriver:

    Kan man tänka sig att vi även kräver att maten ska vara vegansk. För hälsans, djurens och miljöns skull?

  15. Ja tänker på den dåliga maten på ätstörningsavdelningar. Visst man ska gå upp vikt, men det är även viktigt att äta god mat. Vilket inte innebär osmaklig mat som det råder kryddförbud på. Smaklös plastost som köps från centralkök pga upphandlingsavtal och när det grövsta brödet som finns att välja på är lingongrova. Söta saftkrämer, “frukt”yoghurt, risifutti och kanebullar till mellanmål samt näringsdrycker vars största beståndsdelar består av vatten,glukossirap och skummjölkspulver. Man ska älska mat och få god mat som inte bara innehåller mycket kalorier, men även har bra med näring!

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Att det är så här gör ont i hjärtat, dela gärna dina historier på facebook.com/sjukmat också om du har möjlighet. Tack!

      1. Kan tillägga att istället för att satsa på ordentlig och bra mat behandlar man de tillfällen av diarré med medicin som Imodium, dimor och loperamid istället för att gå till botten med evt mag/tarmproblem. Om man har förstoppning kan det ordineras att man får en msk linfrön eller högst 4 katrinplommon till frukost. En standard frukost som varje dag består av 2 skivor vitt bröd (kan välja lingongrova 🙂 ), 1 litet paket bregott, pålägg (2 skivor plastost, rökt skinka eller saltrulle), 2 dl yoghurt eller fil, max en kopp te eller kaffe samt 1 glas äpplejuice eller apelsinjuice utblandat från koncentrat. Just det, man får ta max två skivor grönsak på mackorna (tomat eller gurka).

        1. Hej,
          ja tyvärr känner jag igen det ovan nämnda. Jag arbetar som undersköterska på ett av dem stora sjukhusen här i Sverige sen ett par år tillbaka. Det har inte gått en enda dag sedan jag satte foten på sjukhuset för första gången i mitt yrke som undersköterska där jag är/varit “glad, stolt eller nöjd” med “den mat” vårt sjukhus ger/givit till våra, oftast, multisjuka patienter inneliggande på vår avdelning. Jag är definitivt inte den ende på min avdelning som är “frustrerad” över “den mat” som ges till våra patienter.
          Mina undersköterske-, sjuksköterske- och läkarkollegor på avdelningen är i mångt och mycket missnöjda med maten och detta tillsammans med anhöriga som kommer på besök och ser maten vi måste dela ut. Det finns knappt något näringsvärde kvar i maten och mycket tomma kalorier fyller ut tallriken. Kärlek och omtanke till maten är obefintlig av tillverkaren som vunnit upphandlingen och dem “beslutsansvariga” vet inte vad som upphandlats och/eller är “bakbundna ekonomiskt” av “ansvariga” politiker högre upp i kedjan som definitivt inte vet vad som sedan ska ges “på golvet/sist i kedjan”. Maten som tillagas kommer från internationella aktörer med catring/storkök som del i affärskonceptet, t.ex. FAZER och Sodexo, och vars ENDA syfte är 1. maximal aktieutdelning och 2. höjda chefslöner/chefsarvoden.
          Sådan är verkligheten med den mat vi har på vårt sjukhus iallafall, tyvärr. Jag som undersköteska är verkligen inte glad, nöjd eller stolt att ge denna mat till våra, oftast multisjuka, patienter men har inget val om inte anhöriga kommer med hemalagad mat, vilket händer.

  16. Fantastiskt initiativ, vi måste våga tro på en förändring både maten vi köper i affären men även maten vi blir serverade ute i samhället.
    Vi alla kan göra något, tillsammans blir vi starka.

  17. Anna Olsson skriver:

    Vilken fruktansvärd berättelse om Gabriel, men fantastiskt om ni använder erfarenheten till att göra något positivt för andra.

    Min mormor och farmor har båda bott på äldreboenden och även där var det väldigt näringsfattig kost. Luncherna var okej med bra mat och gott om grönsaker men övriga måltider så var det lättdryck, sockrade yoghurtar, vitt bröd, kräm och mjölk, risifrutti, näringsdrycker fulla med socker. Min 90-åriga mormor fick maginfluensa som tog väldigt hårt på henne och personalen verkade inte förstå hur angeläget det var att få i henne vätska. När vi väl påtalade det så var det bara socker som erbjöds, inget som kunde läka henne som en grön juice eller en näringstät men lättsmält soppa. Mormor återhämtade sig aldrig riktigt från den magsjukan och så här i efterhand kan vi se att den blev början till slutet. Hon dog tre månader senare.

    Jag har ungefär samma erfarenhet av vården som min svärmor fått. Hon har diabetes och har haft olika hälsoproblem och också drabbats av cancer och maten på sjukhusen har varit bedrövlig: näringsfattig, massor med socker och allt annat än läkande. Ert upprop är otroligt angeläget och jag hoppas att det får stort genomslag!

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Tack för ditt stöd Anna. Det är otroligt sorgligt att du har tvingats få de erfarenheter du har… om du har möjlighet så dela dom gärna på facebook.com/sjukmat också.

  18. Mycket bra intitiativ om #sjukmat! Minns hur det var på sjukhuset när jag fick diabetes, blev förvånad över den mat som serverades som definitivt inte passade en person med diabetes… ska skriva ett inlägg och tagga så att detta lyfts upp ytterligare.

    Mvh
    Marie

  19. Ann Pålsson skriver:

    Så otroligt bra och fint! Jag ska skyndsamt sprida. Själv har jag just nu mycket kontakt med sjukvården och äldreomsorgen och är chockad av den totala okunskap och brist på intresse som finns i alla led. De äldre, som verkligen behöver näring, blir om möjligt ännu svagare, oroligare och mer dementa.

  20. Jannice skriver:

    Heja! Äntligen! Både min mor och man är sjuka i autoimmuna sjukdomar och vid varje läkarbesök jag varit med har jag frågat om det finns särskilda kostråd läkaren skulle vilja ge (utan att nämna min egen kostvetarexamen…) – mest för att frågan SKA upp på deras agenda. Tänker att – det ingen frågar efter finns inte… Är gärna med på denna revolution! Heja igen!

  21. Hej!
    Tack för en superinspirerande podd och blogg! Jag har en fråga angående mjölksyrade grönsaker, som ni pratat så gott om i podden! Blev sugen på att testa. Jag har er kokbok (så bra) och tänkte att det kanske skulle finnas recept där. Det jag hittar är hur man kan lägga in grönsaker i vitvins-och äppelcidervinäger. Är det samma sak eller är mjölksyrade/syrade grönsker samma sak? Om inte: varför är det bra att ”lägga in” grönsaker i vinäger?

    Vänligen, Karin

  22. Michael Ringvall skriver:

    Bra!
    Önskar att kraften i att vara ärlig, uppriktig och personlig ska väcka slumrande själar. /Michael

  23. Johanna skriver:

    Sorgligt att höra Annas berättelse… ????

    Detta är ju ett så bra initiativ!!!! Låt oss skapa ett folkuppror som sätter press på de lama politikerna.

    Fick efter diagnos med ulcerös colit (inflammatorisk tarm) förklarat att det inte har något bevisat samband med kosten. Jag ställde mig mycket frågande till det! Bad att få träffa en dietist för att höras deras syn, vilket man normalt inte gjorde i behandlingen. Dietisten hade inte mycket att tillföra. Fick ett kostschema som man kunde följa för att vänja magen efter ett skov. På listan fanns mild och lättsmält mat (vitt bröd, potatis, ris) dvs utan fibrer och inga nyttiga kryddor… Körde på enligt ”foodfarmacy principen” istället och att fokusera på att stärka tarmen. Sa nej till medicinen och magen mår prima! Kan tilläggas att ingen analys av tarmfloran har gjorts under dessa två år…
    (Lägger in detta på sidan)

    Med vänlig hälsning, Johanna

  24. Liene Leimanis Bartlett skriver:

    Åh vilket bra initiativ! Skulle ni också kunna komma med näringsrika menyförslag till skolor och vården? Jag tror ni skulle vara bäst för det!

  25. Malin Johansson skriver:

    Tack för att ni undersöker och kämpar för att informera och förändra. Så viktigt att öka medvetandet! Heja!!

  26. Karin Bernhardson skriver:

    Så tråkigt att höra om alla dåliga erfarenheter av sjukhusmat. Jag har fött 4 barn på högöandssjukhuset i Eksjö. Maten har varit varierad och näringsrik, frukt har funnits att ta när man vill. Till frukosten fanns alltid kokta ägg, yoghurt och fil. Väldigt begränsat med sötade produkter, utom juice som vi förvisso uppmanades att dricka för att få i oss tillräckligt med vätska för amningen.
    På barnens förskola serveras underbar mat lagad från grunden och många olika sallader varje dag. Även på skolan där jag jobbar var det stort urval på sallad och vällagad mat. Dock serveras mjukt bröd till varje lunch vilket jag ifrågasätter eftersom många barn då äter macka istället för mat.

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Tack, så underbart att höra om de bra exemplen! Mer sånt!

  27. Hanna Lundmark skriver:

    Jag tycker artikeln inte är rättvis.
    Min son Sebastian låg på Huddinge i mer eller mindre 4 månader och vi fick alla kanonfin mat med mycket grönsaker och högt näringsvärde. Och gott! Dessutom fick vi varje dag en meny och fick själva välja vad som serverades.
    I artikeln låter det som om patienterna matas av personalen och det stämmer inte. De dagar Sebastian inte orkade välja själv så valde ju vi anhöriga. Såklart kan det alltid bli ÄNNU bättre men just Huddinge är väldigt bra.

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Hej Hanna, fint att höra att du och ni fick bra mat, det gör mig glad! Min man var som sagt diabetiker utöver sin cancer, och det som upprörde mig mest var allt socker och sockerliknande mat som det togs för givet att det skulle vara bra för honom att stoppa i sig. Även han fick en matsedel att välja ifrån, dock var min upplevelse av det som serverades tyvärr inte är lika bra som din.

  28. Hans Enqvist skriver:

    Bra upprop!✊????

    Alltför ofta åsidosätts kostens betydelse. Dels på grund av ointresse men mycket på grund av okunskap. Detta upprop kan hjälpa till att höja medvetandenivån och det är nyckeln till förändring. Ett mycket betydelsefullt initiativ som behöver alla möjliga hejarop.
    Heja! ????????????????

  29. Margareta Olsby skriver:

    Beklagar din och barnens förlust av make och far. Det gör riktigt ont i hjärtat. ♥️ Min svärmor hade också denna sjukdom och opererades många gånger. Vid ett tillfälle, efter en tarmoperation, serverade de henne ärtsoppa till middag. Detta var på Mölndals lasarett.

  30. Så fint skrivet om din man Anna <3 Och så otroligt bra initiativ!

  31. Tina Hallin skriver:

    Tack för din kämparglöd! Önskar verkligen det blir förändring! Har själv legat inlagd vid 4 operationer o reagerat på maten, tex när jag serverades mat som genererade gaser efter borttagning av bla äggstockar o rensning av sammanväxningar vid tarmarna efter cancerfynd. Det tog tarmarna över 1,5 w att ens få ut en fis. Gjorde skitont! Hur kan de ens komma på tanken? Jag bad om gluten, lactosfri mat o vegetarisk, då vart det typ bara sallad o gurka kvar. O som du beskriver mkt socker i maten var det. Allt annat än nyttig!

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Tack själv för att du delar med dig! Om du orkar, posta även din historia på facebook.com/sjukmat så samlas den upp i uppropet på sjukmat.se

  32. Det här är så otroligt viktigt. Tänker på våra barn som ska växa sig starka och friska och orka med skola och fritidsaktiviteter.

  33. Elia Malmsten skriver:

    Problemet är dåligt genomförda upphandlingar, och eftersom man måste välja billigaste anbud som uppfyller kraven så blir maten dålig. Jobbar själv som läkare, och maten är ökänt dålig, på alla sjukhus jag varit på.

    1. Hej Elia,
      ja tyvärr känner jag igen det du nämnde. Jag arbetar som undersköterska på ett av dem stora sjukhusen här i Sverige sen ett par år tillbaka. Det har inte gått en enda dag sedan jag satte foten på sjukhuset för första gången i mitt yrke som undersköterska där jag är/varit ”glad, stolt eller nöjd” med ”den mat” vårt sjukhus ger/givit till våra, oftast, multisjuka patienter inneliggande på vår avdelning. Jag är definitivt inte den ende på min avdelning som är ”frustrerad” över ”den mat” som ges till våra patienter.
      Mina undersköterske-, sjuksköterske- och läkarkollegor på avdelningen är i mångt och mycket missnöjda med maten och detta tillsammans med anhöriga som kommer på besök och ser maten vi måste dela ut. Det finns knappt något näringsvärde kvar i maten och mycket tomma kalorier fyller ut tallriken. Kärlek och omtanke till maten är obefintlig av tillverkaren som vunnit upphandlingen och dem ”beslutsansvariga” vet inte vad som upphandlats och/eller är ”bakbundna ekonomiskt” av ”ansvariga” politiker högre upp i kedjan som definitivt inte vet vad som sedan ska ges ”på golvet/sist i kedjan”. Maten som tillagas kommer från internationella aktörer med catring/storkök som del i affärskonceptet, t.ex. FAZER och Sodexo, och vars ENDA syfte är 1. maximal aktieutdelning och 2. höjda chefslöner/chefsarvoden.
      Sådan är verkligheten med den mat vi har på vårt sjukhus iallafall, tyvärr. Jag som undersköteska är verkligen inte glad, nöjd eller stolt att ge denna mat till våra, oftast multisjuka, patienter men har inget val om inte anhöriga kommer med hemalagad mat, vilket händer.

  34. Marken Käll skriver:

    Ja oron är stor för vår mat…vill göra ett litet inlägg. Kan någon komma på ersättning till citronsyra ( E330) ( och menar inte äkta citronsyra utan framställd) som finns i oerhört mycket av vår mat, mat i alla former. Den är verkligen inte nyttig, nån form av mögelsvamp vi stoppar i oss.
    Läs gärna på om citronsyra för er som inte känner till det.

  35. Malin Elgstrand skriver:

    ja visst förfasas man av allt man ser och hör och läser. Kan instämma på de flesta sjukhusmatshistorier, men har också erfarenhet av näringsrik sjukhusmat, när jag själv låg inne för några år sedan. Just på den avdelningen så var personalen engagerade i maten och väldigt upplysta, men jag tror faktiskt att jag hade tur, som hamnade just där. Mina tre minsta barn, som nu är tonåringar hade vi på ett föräldrakooperativ, där vi själva i styrelsen bestämde från vilken restaurang vi skulle ta maten i från. Jag minns att vi lade ner mycket tid på det, att undersöka för och nackdelar och vad vi fick för pengarna. Sen när barnen börjar skolan så känns det som man inte har något att säga till om, men önskar så att det kommer bli förändring. Tack för ert initiativ! Kram

  36. Catharina Wrååk skriver:

    Låg på hjärtavdelningen på Södersjukhuset för några år sedan. Häpnade över maten som serverades! En dag var det till exempel färdigpannkakor med jordgubbssylt (ni vet av det där slaget som nästan enbart består av socker) även till diabetikerna. Jag hade just fått den diagnosen och protesterade, men fick svaret att det inte spelade någon roll ifall jag åt det som serverades.
    Fick en absolut känsla av att de ansåg mig som jobbig för att jag försökte hålla fast vid min kolhydratsnåla och glutenfria diet, även medan jag låg inlagd.
    Min stackars rumsgranne som var äldre och lätt förvirrad väcktes för provtagning på nätterna, av orolig personal, eftersom sockervärdet var så bedrövligt. Då hade jag sett vad hen fick att svälja ned kvällsmedicinen med: ett stort glas fruktyoghurt av allra sötaste slag …
    Det måste bli en ändring!

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Man blir ju alldeles mållös… tack för ditt stöd Catharina!

  37. Ser fram emot den dagen då vi har blivit så upplysta och medvetna vad som vi behöver äta för att kroppen ska må bra redan från barnsben, så vi inte ens behöver sjukhus, (borde heta friskhus) mer än i akuta fall!!
    Kost och hälsa borde bli ett obligatoriskt ämne i skolan!

  38. Bra initiativ! När jag var yngre arbetade jag i en skolmatsal under en period. “Köttmaten” var mat utan grönsaker och det vegetariska alternativet var mat utan kött. Sedan förvånades jag över hur en så enkel maträtt som spaghetti med köttfärssås krånglades till med oerhörda mängder socker helt i onödan. Vi kan inte låta barn vänja sig vid att allt bara ska smaka sött! Dessutom, en korrekt tillagad köttfärssås är söt nog, i det här fallet var det nog mest ett försök att spara in på vettiga råvaror.

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Tack snälla Elin för att du delar med dig!

  39. Alexandra Kaukola Rönnholm skriver:

    Min dotter har varit inlagd ofta på sjukhus pga skolios!
    Hon har erfarenhet mest av Uppsala Akademiska barnsjukhus och Lunds Universitetssjukhus.
    Hon hade aldrig tagits sig ur sjukhus sängen på 9-10 dagar efter varje skoliosoperation om inte vi föräldrar hämtat mat från restauranger i närheten av sjukhuset!
    Maten är så tråkig! Enahanda, sönder värmd, trist och smaklös! Trista ledsna grönsaker torra färska eller söndervärmda frysta.
    Ett barn/vuxen måste få inspirerande närlagad/näringsrik mat hellst från egen kock!
    Hur skall du annars bli frisk och få krafter?
    Om du har ont och är nyopererad! Längtar du så efter god mat så fort intensivvården är över och du körs till avdelningen.
    Då får du välja på barn/vuxen meny! Maten som sen serveras är trist! Sönder uppvärmd och dryper av fukt från locket över maten.
    Ingen blir glad el frisk av sådan mat!
    Så vi går/åker och hämtar vår dotters favorit mat! Sushi/ kinamat/hamburgare.
    Hon blir glad och vi blir glada!
    Hon blir starkare och starkare och det är tack vare att lunch och middag köps in av oss! Annars hade hon tynat bort efter alla operationer.
    Skulle ens läkare eller sjuksyrror vilja äta den maten?
    NEJ!
    En sjuksyrra erkände att maten varit undermålig i åratal! Hon förstod att vår dotter ståndaktigt vägrat äta sjukhus mat sen 5 årsåldern! är idag 16 år…
    Skriver här med under detta viktiga uppror! Nej! Nej! Vi vägrar äta sjukhusmat innan den smakar gott, näringsriktig och lagad av kock på sjukhuset!!!

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Tack Alexandra, vad fantastiskt tappra ni är som kämpar på så med att se till att er dotter får det bästa för henne! Heja!

    2. Hej,
      ja tyvärr känner jag igen det du nämnde. Jag arbetar som undersköterska på ett av dem stora sjukhusen här i Sverige sen ett par år tillbaka. Det har inte gått en enda dag sedan jag satte foten på sjukhuset för första gången i mitt yrke som undersköterska där jag är/varit ”glad, stolt eller nöjd” med ”den mat” vårt sjukhus ger/givit till våra, oftast, multisjuka patienter inneliggande på vår avdelning. Jag är definitivt inte den ende på min avdelning som är ”frustrerad” över ”den mat” som ges till våra patienter.
      Mina undersköterske-, sjuksköterske- och läkarkollegor på avdelningen är i mångt och mycket missnöjda med maten och detta tillsammans med anhöriga som kommer på besök och ser maten vi måste dela ut. Det finns knappt något näringsvärde kvar i maten och mycket tomma kalorier fyller ut tallriken. Kärlek och omtanke till maten är obefintlig av tillverkaren som vunnit upphandlingen och dem ”beslutsansvariga” vet inte vad som upphandlats och/eller är ”bakbundna ekonomiskt” av ”ansvariga” politiker högre upp i kedjan som definitivt inte vet vad som sedan ska ges ”på golvet/sist i kedjan”. Maten som tillagas kommer från internationella aktörer med catring/storkök som del i affärskonceptet, t.ex. FAZER och Sodexo, och vars ENDA syfte är 1. maximal aktieutdelning och 2. höjda chefslöner/chefsarvoden.
      Sådan är verkligheten med den mat vi har på vårt sjukhus iallafall, tyvärr. Jag som undersköteska är verkligen inte glad, nöjd eller stolt att ge denna mat till våra, oftast multisjuka, patienter men har inget val om inte anhöriga kommer med hemalagad mat, vilket händer.
      Vi, på avdelningen där jag arbetar (oavsett yrkesroll) bryr oss om våra patienter 🙂 men maten kan vi inget göra något åt 🙁

  40. Caroline Widegren skriver:

    Jag tror att det handlar om dåligt definierade ansvarsområden. Någon/några måste ha ett samlat ansvar för kosten inom vård/omsorg för att skapa en linje, i samarbete med kostrådgivare och andra experter inom området. Kravställningar i upphandling måste bli bättre och framför allt måste upphandlingsvillkoren ses över och inte bara vara på basis av “lägsta pris”. Det finns massor att göra och det borde inte vara så svårt. Att laga bra mat är i grunden rätt så simpelt och med planering och god organisation kan man både minska svinn och sänka kostnader. Men det kräver som sagt starka, kunniga individer som inte är rädda för att ta ansvaret fullt ut, med backning av en bra ledning och styrning.

    1. Det du nämnde kan jag skriva under på! Mött ett par stycken kockar genom åren som varit inskrivna patienter på den avdelning där jag arbetar som undersköterska på. En och annan av dem har haft liknande tankar som du nu skrivit här.

  41. Maria Edlund skriver:

    Vår älskade mamma/mormor förlorade kampen efter en lång tids sjukdom för ca 2 år sedan. Hon hade diabetes typ 2, samt en rad andra sjukdomar. Hon åkte ut och in på sjukhus de sista åren innan hon gick bort. Maten på sjukhusen var katastrofal, helst för en person med diabetes. Det erbjöds saftsoppor, måltidsdrycker, sylt, varm choklad, kaviar, mm. En lunch kunde bestå av rödbetssallad, sylta och en liten skål med isbergssallad med måltidsdryck som dricka till det.
    En kväll när vi kom upp till sjukhuset med ett äpple som hon hade längtat efter länge fick hon inte äta det för sjuksköterska pga för högt blodsocker men lite senare kommer de in och går igenom morgondagens middagar som bara bestod av kolhydrater. Tragiskt att de inte vet bättre!

  42. Det är galet att man inte stärker kroppen med så mycket näring som möjligt när den kämpar med att besegra en svår sjukdom. Att proppa den med socker och tomma kolhydrater när man samtidigt sänker immunförsvaret, som i mitt fall, motsäger sig självt. Jag låg inne en dryg vecka under min behandling (myelom) och kände mig helt maktlös i val av mat. Så himla synd, för i övrigt var man väldigt bortskämd och väl omhändertagen. Vi har mycket att lära av österländsk medicin, det holistiska sättet att tänka.

  43. Hejja dig Anna!!!

    Min man fick också cancer. Under hans löpande behandlingar lagade jag mat och tog med till sjukhuset. Mot slutet blev han också inlagd på en intensivvårdsavdelning på Huddinge. Jag fick typ panik av all fruktansvärd mat som erbjöds. Jag var nästa beredd å gå till sjukhusköket på Huddinge å erbjuda min hjälp. (Vilket jag naturligtvis inte klarade av eftersom jag hade fullt upp att samtidigt ta hand om våra två små barn)
    Tyvärr dog min älskade Jesper, det är 1,5år sen nu.
    Blev så glad över ert upprop, känns som en revanch mot den näringsfattiga maten som erbjuds. Att skriva under blir lite av min egen revanch eftersom jag så gärna hade velat ruska runt ordentligt bland kastrullerna på sjukhuset.

    Hälsningar Jennie

    1. Anna Lindelöw skriver:

      Hej Jennie, och tack snälla för hejja-ropen! Låter som att våra historier tyvärr har väldigt mycket gemensamt… cancer, småbarn, intensivvård. Om du orkar – skriv gärna ett inlägg på väggen i vår facebookgrupp också så att den kommer med på sjukmat.se. Kramar //Anna

Kommentera

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Vi har tyvärr inte tid att svara på alla frågor och kommentarer men uppmuntrar er läsare att tipsa och hjälpa varandra. Observera att du måste få en godkänd kommentar från en admin innan dina kommentarer visas.