Alla världsreligioner har någon typ av fastetradition. Det är med andra ord djupt rotat i den mänskliga kulturen att i perioder avstå från mat och man kan misstänka att fasta har goda effekter utöver fysiska hälsomarkörer. Kanske är det dags att tala om andlighet.

Den religiösa fastan har en mängd spretande upplägg. Renläriga buddhistiska munkar äter inte från lunch till soluppgång. Under fastemånaden ramadan håller sig troende muslimer borta från både mat och vatten under dagtid. Judarna gör samma sak under ett dygn vid högtiden jom kippur. I de kristna traditionerna är perioderna längre, men med mer avslappnade krav. Inför påsken ska man under 40 dagar dra ner på maten och till exempel avstå från kött.

Bakgrunden till att fastetraditionerna uppstod kan skönjas i urtidsmänniskans hårda livsmönster. Savannen var ju inte ett ständigt uppdukat smörgåsbord. Våra förfäder behövde lära sig avstå från något i stunden för att framtiden skulle bli bättre. Den som sparade för morgondagen, även om det är gott att äta, hade större chans att klara sig. 

För att detta skulle fungera var det nödvändigt att hela stammen följde principen så att ingen stal den sparade maten. Genom att utveckla kulturella traditioner, förstärkta av psykologiska mekanismer som skam, blev det möjligt för människan att olikt djuren gemensamt planera för framtiden. Insikten om att det var värt att inte mätta det omedelbara behovet fick fäste.

Det här viktiga kulturella kittet: avstå från något idag för att få mångfalt tillbaka i framtiden, är ett grundläggande tema i världsreligionerna. De hedniska offerriter som praktiserats genom historien är antagligen ett uttryck för samma sak. Även om det kan verka totalt vansinnigt att bränna den finaste geten på ett altare istället för att ge köttet till barnen, var det ett offer till gudarna (framtiden) som stärkte stammen.

Att avstå mat är det kanske enklaste sättet att symbolisera principen och det är därför inte konstigt att fastetraditioner har tagit plats i religionerna. Fasta är dessutom fysiskt påtagligt och leder både till känslor av deprimerande hunger och upplyftande klarhet. Det framstår ofta som att religiös fasta handlar om offer och späkning, men frågar du de religiöst aktiva handlar det mer om att öppna ett samtal med gud och få guidning. 

Det har gjorts många studier på religiös fasta och som förväntat är de kroppsliga effekterna åtminstone på kort sikt positiva. Troende världen över får efter fastan förbättrade riskfaktorer som till exempel lägre insulinresistens och bättre kolesterolvärden. Sedan tillkommer de mer svårmätbara psykologiska effekterna kopplade till tradition, religion och ursprung.

Fastetraditionen i dag

I de inrutade liv som de flesta av oss lever idag har många av trådarna till en tidigare tillvaro brustit. Vi anstränger oss för att göra våra jobb så att vi kan fylla kylen med mat och undvika skam, men de flesta lever inte i den villkorslösa tillhörighet till religiösa traditioner som man tvingades till förr. Det är förstås positivt på många sätt, men det kan vara värt att då och då öppna dörren till tidsdjupen på glänt. 

Inte genom att offra en get, men genom att inleda ett samtal med sig själv om vad som är värdefullt här i livet. Själv började jag att fasta endast för hälsoeffekterna, men med tiden har jag skiftat fokus till att också använda perioderna för att få bättre koll på min plats i tillvaron. Ibland är dagarna med kalorirestriktion bara trista. Ofta uppstår nya insikter och tankar. Kalla det ett hungerinducerat psykologiskt fenomen. Eller guidning. Av någon anledning är det också alltid lätt att fasta strax innan påsk.

I vår nya moderna tradition är det efter nyår man ska ska blicka framåt och fundera över tillvaron. Det är också då man skaffar nya träningskort och hälsovanor. Även då är en fasta helt rätt. Men en sak är säker: Låt julen vara en traditionell jul och njut av mat och dryck. God Jul och Gott Nytt År!

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.