Den här texten publicerades först i SvD Perfect Guide

För några veckor sedan började vi längta desperat efter chokladbiskvier. Våra hjärnor som brukar tänka grön smoothie och gurkmejashot, började plötsligt tänka på runda små kakor med smörkräm. En teori är förstås att vi var sugna på choklad. En annan att vi längtade efter lugn och ro. I en orolig värld behövde vi baka något från vår barndom som påminde oss om trygghet. Bara tanken på att baka förde tankarna till mormors gula hus vid den stora sjön – hennes mjölade bakbord, det blommiga förklädet, plåtburkarna med struvor, klenätter och hallongrottor. Och tanken på chokladbiskvierna förde tankarna till 80-talet och Bräutigams Konditori i Göteborg – de mörka träpanelerna, raderna av bakverk, mammas trygga hand om vår.

För några veckor sedan började vi längta desperat efter chokladbiskvier. Våra hjärnor som normalt brukar tänka på grön smoothie och gurkmejashot, fantiserade plötsligt om små runda kakor med smörkräm i. En teori är förstås att vi var sugna på choklad. En annan att vi längtade efter lugn och ro. I en orolig värld kom vi på oss själva med att drömma om olika godsaker från vår barndom som påminde oss om trygghet. Tankarna vandrade iväg till mormors gula hus vid den stora sjön – hennes mjölade bakbord, det blommiga förklädet, plåtburkarna med struvor, klenäter och hallongrottor. Och tanken på chokladbiskvierna förde tankarna till 80-talet och Bräutigams Konditori i Göteborg – de mörka träpanelerna, raderna av bakverk, mammas trygga hand om vår.

Många av oss känner oro och rädsla just nu. Viruset har påmint oss om hur sköra vi är mot oförutsedda kriser och vi oroar oss mer, om inte för oss själva så för våra föräldrar, våra vänner som är i riskgrupper eller för ekonomin. Kanske är det anledningen till att vi börjat längta tillbaka till det enkla och trygga?

Som att ställa sig i köket och baka chokladbiskvier med mormor Barbros ärvda slickepott till exempel. Det finns ingenting i det här receptet som går att hitta i hennes originalrecept, men smaken är nästan detsamma. Och kanske att vi, efter att kakorna fått stelna i frysen, kan sätta oss utomhus och ta en kaffepaus på distans med några grannar? Kanske att vi kan se de första knopparna på träden, lyssna till vårfåglarna och känna tacksamhet över det efterlängtade vårljuset?

Kanske att något så litet som en chokladbiskvi kan göra att vi finner tryggheten och lugnet för en liten stund?

Print