Vi lever i omvälvande tider, för världen, för samhället och för individen. Det är så lätt för oss människor generellt, och särskilt i tider som dessa, att fastna i ”om bara”. När det här bara är över, då ska jag leva igen. Bara jag vet att jag själv eller någon jag älskar inte blir allvarligt sjuk, då kan jag slappna av. Om det bara fanns en garanti för att ekonomin kommer att hämta sig, då kommer jag vara tacksam för alltid. Vi söker kontroll, garantier och något sätt att sia om framtiden som ingen av oss kan. Vi vet helt enkelt inte, vi behöver acceptera det.

Kanske är det en av de största lektionerna för mänskligheten i det här, att ge upp illusionen om kontroll, en gång för alla? Hur gör man då det? Ja, du, om jag bara hade ett enkelt svar på den frågan… Jag hänvisar helt enkelt tillbaka till min förra krönika om tillit, för jag tänker att det inte främst handlar om att bråka med och göra motstånd mot sitt kontrollbehov utan snarare att kultivera tillit. Att helt enkelt välja tillit i utmanande situationer.

Okej då, nu när vi har släppt kontrollbehovet och längtan efter en framtid vi inte vet något om, vad ska vi då göra med all tid? Vara här och nu, tänker jag, den enda platsen där livet faktiskt pågår. I det enda som faktiskt är verkligt, det innevarande ögonblicket.

Innan du nu himlar med ögonen och klickar dig vidare för att allt detta låter för flummigt och esoteriskt så vill jag locka dig att stanna en liten stund längre med ett löfte om att det här faktiskt är väldigt konkret och oflummigt. Ge mig en chans att förklara!

Livet består av ett gäng ögonblick som följer på varandra, ett nu följt av ett till och ett till och ett till. Till vardags säger vi ibland ”en dag i taget” men det är faktiskt ett ögonblick i taget, för vi kan inte leva i mer än det innevarande ögonblicket. Så det vi gör när vi övar mindfulness eller medveten närvaro är ingenting annat än att öva på att leva i verkligheten, viket ju låter som en vettig grej att syssla med.

Många av oss längtar in i framtiden för att vi tror att när saker och ting är på ett visst sätt så kommer allt att vara ”bra”. Men det vi egentligen längtar efter är en känsla av ”bra” som vi tror kan uppnås endast om ”saker och ting” är så som vi tänker att de ”borde” vara. Om det är sant så längtar vi ju faktiskt efter en känsla och inte ett särskilt tillstånd. Och samma känsla kan ju triggas av mängder av olika förutsättningar, vilket öppnar upp för att vi faktiskt inte behöver att ”saker och ting” är som vi önskar för att vi ska nå vårt mål, dvs känna känslan vi längtar efter.

Låt mig ta ett exempel: Just nu längtar jag efter att kunna röra mig fritt på stan, att kunna kramas med dem jag älskar, att gå till mitt co-working-kontor och jobba, att inte känna någon oro för min egen och andras hälsa.  När jag fantiserar om den här framtiden och tänker mig att jag redan är där kan jag känna in i kroppen vilka känslor jag kopplar med den här framtiden som jag längtar efter: Frihet. Gemenskap. Trygghet.

Så det jag egentligen längtar efter är en känsla av frihet, gemenskap och trygghet. Och det är ju känslor som jag kan få uppleva på tusentals olika sätt vilket öppnar upp för helt nya möjligheter. Frihet kan jag känna genom att sträcka ut armarna, vända blicken mot himlen och ta ett djupt andetag. Om jag tillåter mig att vara i det ögonblicket så känner jag mig fri. Gemenskap kan jag få uppleva genom att checka in med mina vänner på Zoom och vara fullt närvarande och nyfiken tillsammans med dem. Om jag tillåter mig att vara i det ögonblicket så känner jag gemenskap. Trygghet känner jag när jag lägger mina händer över hjärtat och säger till mig själv: Jag är här med dig, jag ska ingenstans. Om jag tillåter mig att vara fullt närvarande i det ögonblicket så känner jag trygghet.

Genom att bryta ned livet i ögonblick istället för månader, veckor eller ens dagar. Och genom att identifiera vilka känslor jag längtar efter, och skapa enkla förutsättningar för mig själv att känna de känslorna, så flyttar jag dit till hit, och livet från huvudet till hjärtat.

Det är mycket lite vi har kontroll över här i världen. Men vi kan bestämma vad vi ska göra av det här ögonblicket. Och vi kan skapa förutsättningar, i det lilla, för att få känna det vi vill känna. Och den fina twisten, är att det vi fokuserar på växer. Så genom att skapa små stunder där vi får känna våra favoritkänslor skapar vi också möjlighet för den känslan att växa. Du attraherar det du är. När du fokuserar på oro kommer din hjärna att hitta allt möjligt att oroa sig för. När du fokuserar på det du är tacksam för kommer du upptäcka mer och mer att vara tacksam över.

Fokusera på det du vill ha mer av. Stanna i ögonblicket. Och flytta dit till hit. Där livet pågår. Just nu.

Vill du veta mer om den här processen, som kallas Desire Mapping, så bjuder jag in till en workshop den 26 april 16-18, då du även får möjlighet att börja skapa din egen Desire Map. Anmälan stänger den 25 april.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.