Hur vet du om du är deprimerad?
Sorg. Tårar är detox för själen och den renaste form av kontakt med dig själv. Att gråta är renande, vackert, sant och fint! Det betyder också att du har medkänsla för dig själv. Tyvärr har vi sammankopplat gråt med svaghet och detta har gjort att vi ofta känner oss dåliga istället för bra när vi gråter. Vilket i sin tur kan gjort att vi har stagnerad oförlöst sorg inom oss som tynger ner och i förlängningen gör att vi har svårt att känna glädje och livslust. Detta kan leda till depression. Vi behöver därför förlösa sorgen vi samlat inom oss.
Vi ska nu försöka guida dig igenom detta komplexa och svåra tillstånd.
Beteenden kopplat till stagnerad sorg
- Avstängd/Isolerad
- Nedstämd
- Orolig
- Likgiltig
- Energilös
- Distanserad/Omotiverad
Har du någonsin vaknat glad på morgonen men runt lunch börjat känna dig energilös och nedstämd utan att någonting egentligen hänt eller drabbat dig?
Vår inre kritiker, som vi tidigare kommit att kalla Radion, slår på oss både medvetet och omedvetet. Känslan den lämnar efter sig är ofta en betyngd sorg. Den slår på oss för att vi inte är tillräckliga, för att vi gjort något fel, för att vi inte klarar av vanliga saker som andra verkar göra i sömnen. Den slår på oss för att vi är dåliga föräldrar, för att vi borde prestera bättre eller för att vi inte kommer klarar oss själva. Den påminner oss, på olika sätt, att vi inte är tillräckligt starka, medvetna, smarta, unika och speciella. Ja, listan kan göras lång.
Radion i huvudet har varit aktiv i många år och den uppmanar oss till ett görande – att träna mer, jobba hårdare och bli snyggare. Samtidigt blir vi tröttare och tröttare. Vi orkar inte hålla Radions uppmanande tempo. Vi misslyckas. Vi ger upp. Radion fortsätter. Det ger oss skuld och skam och vi fortsätter göra som den befaller. Radion, det vill säga dina tankar, gör dock allt det här för att skydda oss från att bli avvisade, utfrysta, lämnade osv. Radion mår bäst när vi är populära, omtyckta och älskade. Det vi kallar Radion brukar därför också kallas Egot. Om vi lyckas följa Radion och Egot blir resultatet dopamin. Lyckas vi inte blir vi energilösa, ledsna och tillslut kanske omotiverade och avstängda. Detta i sin tur brukar leda till att vi inte blir just det vi vill bli – omtyckta eller populära. Moment 22, igen!
Radion och Egot vill alltså hjälpa oss ifrån att bli avvisade. Vi lyssnar på Radion och agerar efter den. Detta leder i sin tur till att vi får ett ännu större Ego, det vill säga skydd.
Så, vad tycker vi då om dem med stort Ego? Ja.. vi håller dem kanske inte jättenära oss. Det kanske inte ens går att komma nära dem? De är aspekter av oss. Vi pratar om dem och de är inga mindre än vi. Vi tycker alltså inte om oss själva när vårt Ego blommar ut. Vi får således självförakt.
Vi har tidigare berättat att Radion finns för att skydda oss, och vi har börjat höra den men det är nu dags att börja förstå och acceptera den utan att agera efter den.
Avvisad. Att bli avvisad är något av det mest smärtsamma vi kan gå igenom. När någon säger nej till oss när vi vill att de ska säga ja.
Radion är snabb med att påpeka; Han/Hon ser inte ditt värde! Det kanske betyder att du inte har något värde? När någon säger nej till dig och separerar sig ifrån dig gör det ont för det känns som en del av dig separerar sig ifrån dig. Du blir således fragmenterad.
När vi känner oss ensamma och inte tillhör en familj (eller kan tillhöra) kan behovet att tillhöra vara extra starkt. Så starkt att vi gör vad som helst för att passa in. Ja, så pass att vi går över våra egna behov och tappar vår autencitet. Vi ser detta i jobb, vänskapskretsar och i förhållanden.
Fragmenterad betyder sönderdelad
Vi har tidigare beskrivit att en del av dig har en förståelse som ett litet barn och en annan del av dig har ett mer vuxet förhållningssätt. Vi kalla därför dessa Barn (det omedvetna) och Superföräldern (den medvetna). Dessa bildar en intern familj. “Super Förälder är dock enbart en vanlig dödlig vuxen innan hen utbildat sig till en Super Förälder”. När du blir avvisad händer vanligtvis följande inuti dig: den vuxna separerar sig från barnet. Den överger alltså barnets behov och värde. Vi gör detta för vi tror att avvisningen har med oss själva att göra och att vi måste förändra oss. Hänger ni med?
Det inre barnet blir mer sårad över att du (den vuxna) överger och avvisar, än den blir av att den yttre personen/ tredje parten som överger.
Barnet blir här lika rädd och sårad som första gången den blir övergiven. Vanligtvis någon gång mellan 0-9 år. Ja, vi blev alla övergivna mellan denna åldern. Mer eller mindre. Fysiskt och psykiskt. Vi har därför alla mer eller mindre på något sätt övergivningssår.
Eftersom barnets största behov är närhet, samhörighet och tillhörighet blir avvisning en av barnets största smärtor. Vi har därför hittat massor av skydd och överlevnadsstrategier från att inte hamna där igen.
Isolering, inte ta några risker, inte göra det vi drömmer om, hitta en ny partner innan vi gjort slut med den nuvarande osv. Berätta om våra brister innan någon annan ser dem, avvisa oss själva innan någon annan gör det. Vi kan till och med omedvetet fly ifrån kärlek och känna avsmak, vara likgiltiga, omotiverade, brist på intresse på grund av skydd från att bli avvisade.
Det handlar alltid om sår från barndomen
Du kanske hört psykologer, terapeuter, spituella ledare eller coacher tala om barndomen och dess påverkan på oss en miljarder gånger. Eller så har du aldrig hört det förut. Den gemensamma sanningen är att våra sår, skydd och beteende kommer från ålder 0-9 år.
Muskulatur: Självacceptans
Acceptans. Lösningen på alla dina problem. Med en tränad självacceptansmuskulatur kan du hantera hjärtesorg, avvisande och att bli övergiven. Du är okej med att känna sorg och du kan samtidigt känna glädje eller andra känslor. Sorgen tar inte över dig under en lång tid.
Behöver du träna på denna muskel har EQ Gym en fri workshop nu på söndag med en meditativ övning. Boka din plats här!
Om du vill ha mer tillgång till guidade meditationer, andningsövningar och tips och tricks, följ oss på vårt nya instagram konto här!
Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.