Jag upplever att balans har fått ett lite dåligt rykte de senaste åren. Som att det är ett omöjligt tillstånd som bara skapar press av att försöka uppnå. Jag hör många som tycker att vi ska slänga ordet och sluta försöka. Som vanligt tror jag de olika perspektiven handlar om olika tolkningar av ordet. Häromdagen beskrev en vän balans som rörelsen in och ut ur mittpunkten och det kändes så sant för mig. 

Balans är inte ett statiskt tillstånd, balans är rörelse. Ingenting i livet är statiskt och det enda konstanta i våra liv är förändring. Det vet vi. Så vi tjänar ingenting på att sträva mot ett visst tillstånd, perfektion, en stillastående balans. För balans är inte stillastående, balans är rörelse. 

Så, utifrån den här definitionen, balans som rörelsen in och ut ur mittpunkten så tycker jag absolut att vi ska sträva efter den. Att efter en period av väldigt mycket jobb ”balansera” upp med extra mycket återhämtning. Att efter en period av mycket energikrävande aktiviteter fylla på med energigivande saker. Att efter en period av mycket fokus på det egna livet och närmsta familjen höja blicken och se vem som behöver mig ”där ute”. Att efter en period av mycket stillasittande bygga in mer rörelse i vardagen. 

Hur lång respektive period kan vara för att du ändå ska uppnå balans beror förstås på vad det handlar om. Att vara stillasittande bara en hel dag i sträck får negativa konsekvenser. Du kan inte pusha dig själv hårt i jobbet särskilt länge utan återhämtning innan din prestationsförmåga och välmående tar stryk. Däremot kan du ägna en längre period av ditt liv åt att ta hand om dig själv och dina närmsta innan du återigen känner dragningen eller lusten att rikta din uppmärksamhet längre ut i världen. 

Obalansen uppstår när du går alltför långt ut åt ena hållet alltför länge. Och bara du kan avgöra när du hamnar där. Det finns ingen perfekt balans, precis som det inte finns något perfekt liv. (Om vi inte kommer överens om att det operfekta är perfekt förstås ;)). 

Många av oss har en längtan efter att ”checka av” boxen, att vara klara och kunna rikta vårt fokus på något annat. Så fungerar det tyvärr inte med balans. Eftersom det är en rörelse så finns heller inget slutmål. Det finns inget där där. Balans kräver medvetenhet och reflektion och korrigeringar längs vägen. 

Använd strävan efter balans när du reflekterar över ditt liv. Stäm av med dig själv hur det ser ut just nu och vad du behöver för att det ska kännas skönare att vara du eller för att ditt liv ska fungera bättre. Ofta är det små justeringar över tid som skapar en stor kursförändring, ibland är det större förändringar som behövs. 

Balans handlar mycket om prioriteringsförmåga. Att kunna säga nej för att kunna säga ja till något annat. Eller som en vän sa häromdagen: Ett nej öppnar upp för möjligheten till ett ja till ALLT annat. Men vi behöver vara okej med att missa saker, förlora vissa chanser och göra människor besvikna i dansen med balans. 

Men priset av obalans är så mycket högre. När du blir sjuk i brist på återhämtning, förlorar viktiga relationer för att du lagt alltför mycket energi på något som egentligen inte spelar så stor roll eller ser tillbaka på ett liv där du levde för andras blickar istället för dina egna värderingar. 

Så heja balansen. Heja rörelsen in och ut ur mittpunkten. Heja att välja att leva ett medvetet liv där du regelbundet reflekterar över balansen och hela tiden korrigerar och prioriterar för att rörelsen in och ut ur din mittpunkt ska kännas rätt i ditt liv.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.