Holistisk hälsa har blivit mer och mer mainstream de senaste åren. Holistisk som i insikten om att det handlar om mer än vad du äter och hur du tränar. Det handlar om både det mentala, det fysiska, det känslomässiga och själsliga måendet. Det är förstås fantastiskt att vi alla lär oss mer om hälsa så att vi kan ta ansvar för den på riktigt. Men det finns också en ovälkommen baksida av trenden; när hälsosatsningen blir ohälsosam. 

Gör allt det där du gör för att känna dig stark och fri verkligen att du får känna dig stark och fri eller känner du dig snarare bunden och instängd av alla borden och måsten? 

Du vet att du behöver stressa mindre så du jäktar för att klämma in yogaklassen så att du kan slappna av. 

Du läser på om alla olika dieter och do’s and don’t’s i matdjungeln och vänder ut och in på dig själv i jakten på perfektion. 

Du har hört att meditation är grejen så du tummar på sömnen och går upp en timme tidigare och finner dig själv i en timme av jobbtankar och självkritik som du kallar för meditation. 

Du snappar upp den senaste träningstrenden och skadar dig för att du inte lyssnar in din egen kropp och vad just du behöver.

Du skapar den där härliga morgonrutinen som ser så bra ut på sociala medier men är mer fokuserad på hur det ser ut än hur det känns. 

Jag gjorde en omfattande funktionsmedicinsk hälsoundersökning i höstas. Proverna skickades till fyra olika länder och alla provresultat tog två timmar att gå igenom med läkaren. Jag gjorde den i förebyggande syfte och jag har inga symtom, men när vi tittar på statusen på den detaljnivån kommer förstås obalanser att dyka upp. Så jag uppdaterade mina hälsorutiner igen i början på året för att supporta min kropp tillbaks till balans. 

Men efter några veckor märkte jag att gamla mönster av min sjukdomsidentifikation och anklagande tankar gentemot min kropp dök upp. Och det jag skulle göra för min hälsas skull började bli ohälsosamt. Jag sänkte mina ambitioner något, jag mjuknade i förhållande till mig själv och jag bestämde mig för att sätta min mentala och känslomässiga hälsa främst. För det är min erfarenhet att när jag mår bra, har snälla tankar om mig själv och ägnar mycket tid i parasympatiska nervsystemet, då mår också min fysiska kropp bra. 

Mycket av det vi gör för att må bättre är jättebra men om det ligger självhat eller rädsla i botten så tror jag inte att det vi gör kommer att leda oss dit vi vill. Om du på riktigt vill må bra, utifrån hela dig, så behöver det du gör utgå ifrån kärlek. Till dig själv, till din kropp, till ditt liv. Det är bara därifrån du kommer att hitta kraften att skapa och leva den livsstil som funkar för dig, som är hälsosam för just dig. 

Vad behöver du göra mer/ mindre av om du på riktigt skulle välja ett hälsosamt liv, för dig?

Detta är ett gästinlägg. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.